Josas bok

josas-bok

I mars förra året sändes en mycket uppmärksammad TV-dokumentär om sångerskan och artisten Josefin Nilsson – Josefin Nilsson : älska mig för den jag är. Programmet fick ett våldsamt genomslag, demonstrationer och ljusmanifestationer följde, detta efter att en känd skådespelare pekats ut som skyldig till misshandel och förföljelse, ja i förlängningen till Josefins förtida död. Och förra sommaren pratade Josefins storasyster Marie Nilsson-Lind om samma saker i ett uppskattat Sommar i P1.

Där framgick att Josefin skrivit mycket om förhållandet och planerade att ge ut en bok, av detta blev inget då hon gick bort i februari 2016.

Josas bok : min berättelse av Marie Nilsson-Lind tar sin avstamp i efterlämnade dagböcker och annat material. Författaren skriver att hon ser boken som ett löfte till den älskade lillasystern att slutföra hennes berättelse.

Först lite om bokens stilistiska nivå. Marie håller själv i pennan, när hon inte citerar Josefin. Detta är både en styrka och en svaghet. Svaghet därför att texten hade mått väl av att tuktas, det är för mycket uttalade känslor, för mycket hemskt, hemskt eller fantastiskt, fantastiskt. Å andra sidan skänker det autenticitet åt berättelsen, här har inget filtrerats genom en skicklig spökskrivares filter, det är så här Marie tänker och känner.

Boken handlar lika mycket om Marie som Josefin, och om Ainbusk Singers. Det är på ett sätt en klassisk biografi om uppgång och fall, genombrottet med More Amore (Älska mig för den jag är, Lassie m fl), samarbetet med Benny Andersson, bakslag, ekonomiska bekymmer. Men också en historia om en rätt dysfunktionell familj. Pappan, revyartisten, ständigt otrogen och mamman, skuldbeläggande offerkofta med psykiska problem. Marie känner sig otillräcklig trots uppenbar begåvning, är familjens krockkudde. Lillasyster är allt det som storasyster inte är, snygg, fräck, framåt.

josefin12

Ainbusk singers

Den röda tråden i boken är systrarnas varma förhållande och dess peripeti naturligtvis det destruktiva förhållandet med skådespelaren, som tycks knäcka Josefin både mentalt och fysiskt. Nedgången blir brant – missbruk, ryggsmärta -även om visa ljuspunkter finns, däribland en sen scencomeback på Gotland.

Författarens saknad är stor och skulden lurar alltid runt hörnet – varför gjorde jag inte mer? Trots en del brister vill jag se boken som en kärleksgärning till en älskad och saknad syster – som bara ville bli älskad för den hon var.

 

Håkan Olsson

 

 

Bob!

bob_dylan_in_toronto2

Det har väl inte undgått någon att årets nobelpristagare i litteratur heter Bob Dylan. Det ska erkännas att jag inte var helt förtjust i valet i år, detta trots att jag lyssnat hela mitt vuxna liv på Dylan och räknar honom till de allra största inom musiken.  Kanske beror mitt motstånd på att jag inte tycker att vare sig Dylan eller musikvärlden behöver ett litteraturpris, medan det för litteraturen är en av de få dagar på året när allt ljus faller på valet av författare.

Men nu när första bestörtningen lagt sig är jag ändå lite motvilligt förtjust. Det är kul att fundera över ifall Dylan  – som är känd för att vara lite vrång – verkligen dyker upp på Nobelfesten. Kommer han att konversera drottningen? Hur blir det med klädseln – kan en rebell bära frack?

Tiden får utvisa hur det blir. I skrivande stund har Bob Dylan inte kommenterat priset offentligt.

Men hans texter då? Håller de för att läsas utan musikkomp? Absolut, anser jag, även om jag föredrar att lyssna på helheten som Dylans röst och ackompanjemang ger.

En personlig favorit är  Tomorrow is a long time:

If today was not an endless highway
If tonight was not a crooked trail
If tomorrow wasn’t such a long time
Then lonesome would mean nothing to you at all

Ah but only if my own true love is waitin’
Yes and if I could hear her heart a softly poundin’
Only if she were lying by me
Would I rest in my bed once again

I can’t see my reflection in the mirror
I can’t speak the sounds that show no pain
I can’t hear the echoes of my footsteps
And can’t remember the sound of my own name

Ah but only if my own true love is waitin’
Yes and if I could hear her heart a softly poundin’
Only if she were lying by me
Would I rest in my bed once again

 

En som lär vara extra glad över valet av litteraturpristagare är Ola Holmgren. Tidigare i år gav han ut boken Stickspår: åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas Nobelpriset i litteratur

stickspar

Andra titlar i vår bibliotekskatalog är memoarerna eller ett antal böcker som försöker fånga in myten Dylan:

Det är inte mig ni söker av David Dalton

Dylan: mannen, myten, musiken av Clinton Heylin

Dylan i 60-talet : tematiken i Bob Dylans sångtexter och dikter 1961-67 

 

 

 

Och här kommer hans allra vackraste sång:

 

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Ikoner: Fotografier från decennierna som aldrig tog slut

ikonerGillar man fotografi och musik samt är en smula nostalgiskt lagd är den här stora boken en riktig guldgruva.

 

LarsÅke Thuresson började som tämligen ung att fotografera och kom att jobba som frilansfotograf i början av 1960-talet. Hans andra stora intresse var musiken. Det blev därför naturligt för honom att börja fotografera musiker.

 

Ikoner är ett urval av de bortåt 65 000 bilder LarsÅke Thuresson tog under 60-talet och tidigt 70-tal. Det är svart/vita-foton tagna från skiftade platser på en mängd kända och en del idag kanske närmast bortglömda musiker. Bland några av de mer kända kan nämnas – Rolling Stones, Beatles, BB King, Jimi Hendrix, Abba, Alice Babs, Björn Skifs, Who, Bob Dylan och Cornelis Vreeswijk.

 

Jörgen, bibliotekarie på Söndrums bibliotek

 

Freddie Wadling, magikern

Freddie_Wadling

2016 har varit ett dåligt år så här långt. Åtminstone om man räknar alla de stora musiker och artister som lämnat oss, flera av dem i ”förtid”. Jag tänker på David Bowie, Olle Ljungström, Prince, Josefin Nilsson och nu senast den oefterhärmlige Freddie Wadling.

Freddie Wadling var unik i ordets rätta bemärkelse. ” som är fullständigt ensam av sin typ eller art särsk. i fråga om värdefulla el. intressanta egenskaper” (Nationalencyklopedin). Hans röst är stark och skör, rivig och mjuk, melodisk och skärande –allt på en och samma gång. Alla förstår kanske inte skönheten i Freddie Wadlings musik. Kanske stör hans yttre upplevelsen för den som är skolad i tron att en artist ska vara stylad och ha synkroniserade danssteg på scenen? Stackars dom, säger jag då. Wadling sjunger med rösten full av självupplevd smärta, både psykisk och fysisk på ett sätt som får huden att knottras och håren på armarna att stå i givakt.

Senaste  – sista! – skivan heter Efter regnet och är till hälften nyskriven musik av Stina Nordenstam och hälften covers. Eller covers ska man kanske inte kalla det, Freddie Wadling ger en helt ny nerv och innebörd åt slitna låtar som Alla har glömt (Towa Carson, ni vet?)

Jag kan bara inte sluta lyssna på ”Det är inte nog” Stina Nordenstams tonsättning av Arsenij Tarkovskijs text:

Nu har sommaren gått

som om den aldrig varit

i gläntan är det ännu varmt

men det är inte nog

allt som kunde slog in

lade sig som ett femfingrat blad

rakt i mina händer

men det är inte nog

 

Under sin långa karriär hann Wadling med att vara punkmusiker (Leather nun, Perverts, Liket lever), vissångare (En skiva till kaffet), samarbeta med Fläskvartetten, skådespela och måla.

Han har också, tillsammans med Robert Lagerström, skrivit en biografi om sin traumatiska uppväxt: Freak – boken om Freddie Wadling

På biblioteken kan du också låna cd-skivorna Dark passages: nocturnal incidents / the Kingdom Of Evol featuring Freddie Wadling

Den mörka blomman

A soft-hearted killer collection

Jeanette, Stadsbiblioteket

Boberg och Presley eller Historien om en psalm

store-gud-noter

Mönsterås är en mindre kommun, belägen vid den småländska östkusten, mellan Kalmar och Oskarshamn. Härifrån stammar Carl Boberg, mannen bakom en av världens mest spridda andliga sånger. Boberg skrev texten 1885 till en svensk folkmelodi och sången heter, som ni naturligtvis redan listat ut, O store Gud. 1907 översattes den till tyska och har sedan spritts över hela klotet. Den fick förnyad popularitet när Elvis Presley sjöng in den i mitten av 60-talet, på engelska How great thou art.

Mönsterås har ett tämligen nytt folkbibliotek, i tidningsrummet hittar man en utställning kring psalmen och dess segertåg över världen, på en stor världskarta markerar små prickar till vilka språk den är översatt. Ingen kontinent saknar nålar! Det finns ett O store Gud-sällskap och givetvis köpte jag en CD med inspelningar av sången i biblioteksreceptionen.

Ett par goda vänner har sommarhus i Timmernabben som ligger i den södra delen av kommunen. De har berättat att det fanns ett O store Gud-museum inhyst i ett av stadens äldsta hus, delar av den utställningen finns nu i biblioteket. Vi gick och tittade på huset som numer inhyser en affär och kvar stod den gamla orgeln på vilken Boberg lär ha spelat.

Landet är fullt av märkliga museer. I boken Från karamell till kannibal : en bok om museer du inte trodde fanns (1997) finns gott om besynnerliga museitips. Elvis lär för övrigt inte ha trott att sången var svensk, Johnny Cash var övertygad om att den var amerikansk. De hade fel, den är från Mönsterås.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Patti Smith

Litterärt sett är det biografigenren minst sagt ojämn. En människa kan ha levt ett intressant liv, men att göra litteratur av det levda är svårare.

just kidsJag brukar undvika självbiografier av den anledningen. Risken att idolen ska visa sig vara en tafflig skribent är helt enkelt för stor. Därför dröjde det flera år innan jag vågade läsa Patti Smiths Just kids, men jag hade oroat mig i onödan. Boken är fantastisk, läs bara inledningen så förstår ni: : »Det var sommaren då Coltrane dog. Sommaren då Jimi Hendrix satte eld på sin gitarr och Kina sprängde en vätebomb. Det var uppror i Newark och protestmarscher mot Vietnamkriget. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert.«

I Just kids skildrar Pattis Smith tiden fram till genombrottet, när hon och fotografen Robert Mapplethorpe under umbärande aldrig svek sina konstnärliga ideal. De bodde långa perioder på Chelsea Hotel  (åh, vad jag skulle vilja bo på Chelsea Hotel, omskrivet och besjunget av  alla de stora hjältarna) och man får i boken möta Bob Dylan, Janis Joplin, Salvador Dalí och många andra så att säga i realtid.

Nu har nästa självbiografi kommit. M Train  är en svävande, reflekterande och poetisk tankebok mer än strikt kronologiskt berättande memoar. M:et i titeln står enlig Pattis Smith för ”mind” eller ”mental”, det är ett ”mind train”. M kan stå för fler saker också. I litteraturen för Mankell och Murakami, för mysterium, för mamma… M är en väldigt bra bokstav, säger hon i en intervju.

Ryktet säger att Smith snart kommer med en deckare som delvis utspelar sig på hennes favorithotell i Sverige, Eggers i Göteborg.

Jeanette, Stadsbiblioteket

mtrain

Nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar

nyponJag gillar att lyssna på musik och jag gillar att läsa texter skrivna av personer som gillar att lyssna på musik. Ofta får jag synpunkter som fördjupar min egen musikupplevelse.

En av favoritskribenterna i genren rock- och popjournalistik är Jan Gradvall. Fredrik Strage, Per Sinding Larsen, Andres Lokko är några andra – mycket män i den här genren!

Senaste tegelstenen från Gradvalls penna är en 640-sidig artikelsamling som är lika mycket en biografi över författaren som texter om musik. Boktiteln är hämtad ur Winnerbäck-låten Söndermarken som handlar om det Linköping som de båda växt upp i. Linköping som enligt Gradvall är Sveriges medelklassigaste och mellanmjölkigaste stad: ” Saab var så dominerande i Linköping under min uppväxt att de som inte jobbade på Saab jobbade som underleverantörer till Saab. Min pappa jobbade på tryckeri och kom hem med fina färgplanscher på Viggen och Draken som jag satte upp på väggen med sån där lera som inte lämnar märken på tapeten.

Allting är nytt och välordnat i Linköping. Det finns inga fläckar, inga märken från förr.”

Jan Gradvall är rolig, ironisk, personlig och fångar på kornet det där svårgripbara som är så självklart att det inte syns förrän man sätter ord på det. Ett exempel: ” Knappast någon stad i världen har så många rondeller i Linköping. Rondeller löser problem innan de ens har inträffat. Ungefär som stadsplaneringens motsvarighet till fluorsköljning.”

Jag hörde Gradvall berätta i en intervju att han i många år skrivit på en biografi om Eskilstunabandet Kent. Till slut fick han ge upp eftersom han hela tiden återkom till bandmedlemmarnas uppväxt i en industristad påminnande om hans egen. Han beslöt då att samla sina egna artiklar med den gemensamma nämnaren att de handlar om klassbakgrund.

Boken Nyponbuskar… skiljer sig från andra böcker i genren just för att den i lika hög grad handlar om författaren som den populärkultur han ägnat 30 år åt att bevaka.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Pussy Riot

pr

Man måste nästan ha levt i total medieskugga för att missa turbulensen runt den ryska punkgruppen Pussy Riot. Mest kända är de för att ha genomfört en spontan spelning i Frälsarkatedralen i Moskva, ett tilltag som delar av gruppen dömdes till fängelse för. Brottet var huliganism, något som oftast förknippas med våld bland supportrar i sportsammanhang. Pussy Riot har även gjort aktioner på Röda Torget, fängelser och shoppinggator. Platserna har starkt symbolvärde som förstärker gruppens politiska och feministiska texter.

Vilka är då Pussy Riot? Wikipedia berättar att de kommer från Ryssland, är ett punkband, konstnärskollektiv, aktivistgrupp och performancekollektiv bestående av 11 kvinnor. Pussy Riot är starkt putinkritiska. Lyssna här på Punk Prayor med refrängen Jungru Maria, fräls oss från Putin

När flera av medlemmarna i Pussy Riot dömdes till fängelse väckte det starka reaktioner världen över. Barack Obama, Paul McCartney, Madonna och många fler har fördömt domen mot gruppen.

Vill du läsa mer har vi två intressanta böcker att låna:

Ord kan krossa betong – berättelsen om Pussy Riot

Pussy Riot! – a punk prayer for freedom : brev från häkte, sånger, dikter, rättegångspläderingar och hyllningar till punkbandet som engagerade en hel värld

pussypr

Jeanette, Stadsbiblioteket

Klubb 27

Bild

Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse, Brian Jones, Jim Morrison var alla fantastiska musiker. De har inte bara musiken gemensamt, tyvärr, utan också det faktum att samtliga dött vid 27 års ålder.

Börjar man som jag luska i om det finns fler medlemmar i det morbida sällskapet är svaret ja, men dessa är de mest kända. Varför har då så många begåvade musiker dött i samma unga ålder? Givetvis finns inget entydigt svar på frågan ,men konspirationsteorierna är många och vilda. Någon tror att de sålt sina själar till djävulen, andra anar en förbannelse. Sanningen i fallen med de jag nämnt är att de levde självförbrännande liv och att ingen lyckades få dem att sluta i tid. Eller var det ingen som brydde sig? Höjden av cynism är webbsidan där man genom att gissa rätt på frågan When will Amy Winehouse die? kunde vinna en iPod.

Hur det än ligger till är det deprimerande med bortslösade begåvningar, men deras musik kan vi fortfarande tack och lov lyssna till. Klicka på namnen för att se vad som finns på biblioteken:

Jimi Hendrix   Bild

Brian Jones

Janis Joplin

Amy Winehouse

Jim Morrison

Kurt Cobain

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

 

 

Pop och politik

Bild

Om man gillar både musik och politik finns en given favoritskribent : Andres Lokko. Inte så att han skriver enbart om band med politiska preferenser, inte alls,  även om det förekommer. Det Lokko gör är att se tecken i tiden och som visar vart vi är på väg, och varför. Eller som  förlaget marknadsför den nyutkomna krönikesamlingen David Cameron fick nyligen sin cykel stulen : ”… är boken för alla som går runt med den gnagande misstanken om att allt håller på att gå käpprätt åt helvete, men som fortfarande orkar skratta åt det.”

Bild

Lokko skriver smart och välunderbyggt om upplopp i London, om vad riksdagsmännens (och –kvinnornas) musiksmak egentligen berättar, om varför Dansbandskampen är ett tecken på ganska otäcka strömningar i Sverige och om varför det är viktigt att vara snäll.

Rubriken anspelar på Anna Charlotta Gunnarssons radioprogram med samma namn. Det hittar du här >>> 

Jeanette Malm, Stadsbiblioteket i Halmstad