Titanic – när det otänkbara händer

titanic_0

Vissa historiska händelser slutar aldrig att fascinera. Så är fallet med atlantångaren Titanic som i april 1912 kolliderade med ett isberg och sjönk ett par timmar senare. Böcker har skrivits, filmer spelats in (mest känd är James Camerons Titanic (1997), som gjorde Leonardo DiCaprio och Kate Winslet till superstjärnor); googlar man Titanic får man 92 miljoner träffar.

Men vad beror det på? Världen har upplevt betydligt värre sjökatastrofer men ingen har haft så många mytskapande inslag. Året är 1912, vi lever i framstegsoptimismens  era. Visst, världen är orättvis, klasskillnaderna skriande, men de vetenskapliga landvinningarna synes utan slut och man kan till och med kontakta släktingar mitt ute på öppet hav via trådlös telegrafi. Titanickatastrofen liknar en grekisk tragedi; White star-linjens reklam om att skeppet är osänkbart vredgar gudarna, människornas hybris måste straffas. Nutiden häpnar också när det gäller livbåtarnas antal, plats fanns för blott hälften av det totala antalet passagerare och besättning. Indelningen i tre klasser är en närapå övertydlig bild av klassamhällets orättvisor. Visst gällde devisen ”kvinnor och barn först” men faktum är att bland de överlevande räknades nästan fler män från första klass än barn från tredje. I efterhand kan man tolka undergången som början på slutet för en naiv tro på människans eviga framsteg, två år senare förmörkades världen som bekant av första världskrigets meningslösa slakt.

isberg

Titanics jungfrutur inleddes i Southampton, där merparten av besättningen bodde. Via Cherbourg nådde man irländska Queenstown 12 april och satte sedan kurs mot New York. Den 14 april emottogs ett flertal isvarningar utan att kapten Smith lät sänka farten. Kvällen var stjärnklar och kall, havsytan beskrevs som dead calm och liknades vid ett salsgolv. Två timmar och fyrtio minuter efter kollisionen sjönk fartyget. Ett par timmar senare kom Cunardlinjens Carpathia och plockade upp de överlevande ur livbåtarna. Av totalt 2224 ombord räddades endast 710.

Ur den rikhaltiga litteraturen om olyckan lyfter jag fram fyra titlar. Trots att den kom redan 1956 är Walter Lords En natt att minnas : Titanics undergång klart läsvärd. Ska man bara läsa en bok om Titanic duger den gott. Michael Davies Titanic : katastrofen som förändrade en värld (1987) är intressant bl a för att den ägnar en stor del om de efterföljande sjöförhören. Den svenske Titanic-kännaren Claes-Göran Wetterholms Titanic (1999) är rikt illustrerad och har en spännande slagsida(?) åt den stora svenska passagerarskaran. Robert D Ballards Vi fann Titanic (1991) är en fotobok med fantastiska bilder på det sedan 1985 hittade vraket.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

 

Last night in Sweden

  • last-night-in-sweden

Ni minns väl talet den 18 februari 2017 där den nytillträdde amerikanske presidenten helt plötsligt utbrast: Se vad som hände igår kväll i Sverige! Sverige! Vem skulle ha trott det?

Förbryllat tittade vi på varann och undrade ”vad har jag missat som är så stort att Donald Trump nämner det i ett tal?” Ingenting, visade det sig. Åtminstone inte något som president Trump kunde ha intresse av.  Han syftade på en (tveksam) undersökning som visade på ett samband mellan flyktingmottagande och ökad brottslighet. Uttalandet ledde till boken Last night in Sweden, en fotobok om ett vardagsliv i landet Sverige.

I boken medverkar 100 svenska fotografer med bilder som är odramatiska i den bemärkelsen att de inte hamnar på någon löpsedel. De skildrar vårt samhälle i all sin komplexitet och mångfald på ett stillsamt vis: här finns bilden av långtradarchaffisar på fiket, av barnen på ”nattis” i Angered, från anstalten Hall med intagna som viker tvätt. Vi ser kvinnan som får artificiell solbränna i en dusch, killen som sitter på sin scoter och pilkar på havsisen utanför Naimakka. Och så vidare.

Last night in Sweden kom till genom s.k. crowdfunding, ett sätt att i förväg samla in pengar till projekt genom internet. Boken ska ges till Donald Trump och samtliga kongressledamöter samt medlemmarna i Europaparlamentet.

På Stadsbiblioteket finns en stor avdelning med fotoböcker. Välkommen att låna eller att slå dig ner en stund och bläddra.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Bergtagen

Bergtagen_Cover_Subtitle_SWE_170213-1

Tänker ni att den här texten ska handla om Thomas Manns roman från 1924, tegelstenen som utspelar sig på ett sanatorium? Fel, även om det är en väldigt läsvärd bok, men i den här bloggen skriver vi enbart om facklitteratur. Boken som lånat titeln från Mann är istället en coffee table-bok för friluftsälskare och heter Bergtagen – inspiration för vandrare.

Naturfotografen Claes Grundsten har skrivit en mängd böcker om vandring och friluftsliv och hans böcker är alltid informativa med tydligt bildfokus. Bergtagen är nog en av de vackraste böcker jag sett, med bilder från berg i sex kontinenter.

Under senare tid har det varit en del uppmärksammade räddningsaktioner där ovana klättrare och vandrare fått ringa SOS för att undsättas. Många rutinerade friluftspersoner menar att okunskapen om fjällvärlden är stor och att man inför en klättring måste förbereda sig väl och ha mat och kläder för oförutsedda situationer.

I Grundstens bok finns inga pekpinnar. Han förmedlar en stark kärlek till bergen och en tilltro till läsarens omdöme att planera sin klättring. Bergtagen är späckad med anekdoter om kända alpinister, grekiska filosofer och myter om berg. Även den som aldrig tänkt ge sig upp på minsta kulle tror jag har stor behållning av boken som givetvis finns att låna på biblioteket!

Jeanette, bibliotekarie på Stadsbiblioteket

Den banala ondskan

hannaa

Hannah Arendt levde 1906-1975 men är fortfarande högst aktuell nu, mer än 40 år efter sin död. Hon var politisk filosof och författare, judinna född i Tyskland men flydde i samband med Hitlers maktövertagande till först Frankrike och senare USA.

Mest uppmärksammad är hennes biografi över Adolf Eichmann, arkitekten bakom Förintelsen. Det finns en föreställning om att ondska eller psykisk sjukdom låg bakom det systematiska utrotandet av judar, romer, homosexuella och andra för nazismens ideologi misshagliga grupper. Hannah Arendts artiklar från rättegången mot Eichmann är samlade i boken Den banala ondskan – Eichmann i Jerusalem. Här visar hon en man som är ganska ointresserad av politik, alls ingen ideologisk fanatiker. Eichmann såg sitt arbete som en plikt, han var enligt Arendts uppfattning en fantasilös byråkrat, en kugge i maskineriet snarare än en samvetslös mördare.

den-banala-ondskan-eichmann-i-jerusalem

Givetvis har inte bilden av Eichmann stått oemotsagd. Senare fynd av bandinspelningar med Eichmann, inspelade under hans exilår i Argentina, ger en bild av en övertygad nazist som tillsammans med en grupp av andra SS-män verkar för ett återupprättande av nationalsocialismen. Oavsett vilken bild som är den rätta är Arendts bok väl värd att läsas och tesen om den banala ondskan kan ge förståelse åt ”obegripliga” grymheter utförda av lydiga underordnade.

Ett annat mastodontverk av Hannah Arendt är Totalitarismens ursprung där hon väver samman antisemitismens historia med imperialismens och framför en mörk vision om framtida totalitarism. På biblioteken finns även Om våld, en skrift om förhållandet mellan våld och politik.

haÄr du nyfiken och vill veta mer om personen och filosofen Hannah Arendt finns filmen om henne att hyra på Stadsbiblioteket.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Dagens doldis

come-to-sweden-reseaffischerna-som-charmade-varldenAtt jobba på ett bibliotek, med tillgång till alla dessa böcker är en ynnest. Det enda tråkiga, som jag ser det, är att jag sällan eller aldrig går till bibblan på min fritid. Men även på arbetstid kan jag snubbla över guldkorn som jag bara måste stanna upp och bläddra lite i. Idag hittade jag just en sådan bok. Den kom 2015 och heter Come to Sweden – reseaffischerna som charmade världen, skriven av Jens Vagland. Konstigt – och tråkigt – nog verkar inte så många upptäckt denna pärla till bok så här kommer en liten aptitretare.

Boken handlar om hur Sverige marknadsfördes som turistland från sent 1800-tal fram till 1960-talet. Medlet under den tiden hette affischer i en tid utan internet och sociala medier. Affischerna är tecknade eller målade, att använda fotografier i reklamsammanhang blev vanligt först en bit in på 1960-talet.

Bilderna är starkt tidspräglade, djärva och superestetiska på ett sätt som känns väldigt modernt. Motiven är ofta stiliserade, med en tydlig futuristisk influens. Att resa med flyg och tåg till exotiska platser är något helt nytt och bildspråket flödar av nationalromantik och framtidstro i skön kombination.

kullberg

De sätts också i ett historiskt sammanhang genom texten av Michael Tjäder. Här får vi lära oss om den tidiga semesterns historia, vart vi reste, hur och varför.

Håll utkik här i bloggen, vi spanar vidare efter fler dolda skatter på våra hyllor!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Mansplaining eller Män förklarar saker för mig

mansplain

Varje år kommer Svenska språkrådet ut med en lista på nyord. Det är ord som oftast beskriver nya fenomen som inte kan beskrivas med det gamla ordförrådet. Ofta försvinner de lika snabbt som de kommit, men ibland får de fäste och blir en del av det svenska språket.

Ett av mina favoritord 2016 som finns med på nyordslistan är mansplaining. Det är ett låneord från engelskan och är en sammansättning av man och explaining. Fenomenet beskrevs första gången i Rebecca Solnits bok Män förklarar saker för mig, och  titeln beskriver väldigt väl vad ordet mansplaining handlar om. Det är män (alltid män!) som oombedda förklarar något för en kvinna som inte sällan har mer kunskap om ämnet än mannen som håller låda.

manforklararsakerformig

Bea Uusma – ständigt återkommande i den här bloggen – berättade i sitt sommarprat för några år sedan om exakt samma sak. Hon har ägnat 15 år åt att utforska vad som egentligen hände med Andréexpeditionens medlemmar, utbildat sig till läkare och besökt Vitön där de hittades flera gånger. Ändå berättar Uusma att varje gång hon föresläser om boken Expeditionen ofelbart reser sig en man som myndigt förklarar att han minsann vet att hela besättningen dog av trikiner. Punkt.

I Rebecca Solnits essäsamling berättar hon om ett cocktailparty där värden babblar på om en bok som Solnit själv skrivit. Han måste avbrytas flera gånger innan det går upp för honom och inte ens då tappar han fattningen.

Män förklarar saker för mig är en rolig bok, men skrattet fastnar emellanåt i halsen. Solnit varvar vardagsberättelser med statistik över våldtäkter och våld mot kvinnor.  Exempelvis att av 62 masskjutningar i USA under tre decennier utfördes bara en av en kvinna, att äkta män är främsta skälet till att gravida dör i USA, och att kvinnor i åldern 15 till 44 år världen över löper större risk att dödas eller bli lemlästade på grund av mäns våld än av cancer, malaria, krig och trafikolyckor ihopslagna.

Poängen blir än tydligare när Solnit påpekar att den nuvarande, kvinnliga chefen för Internationella valutafonden nog inte kommer att förgripa sig på en hotellstädare på ett lyxhotell i New York (adress Dominique Strauss-Kahn), de kvinnliga officerarna i den amerikanska armén kommer inte anklagas för att sextrakassera sina manliga kollegor, vi kommer heller inte att höra om att kvinnor på en buss i Indien har gruppvåldtagit en man så brutalt att han dog av sina skador.

Sugen på att läsa mer om feminism? Då är den här listan kanske något för dig!

Jeanette, Stadsbiblioteket