Handbok för språkpoliser

Sara Lövestam är en för mig nästan obegripligt produktiv författare. Förutom en mängd böcker inom ämnet språkvård har hon också gett ut spänningsböcker och relationsromaner för både vuxna och barn. Hon är dessutom lärare i svenska för invandrare och inte minst domare i P1:s Lantzkampen.

Min första bekantskap med Lövestam var genom Grejen med verb som kom 2014. Grammatik är viktigt och nödvändigt att lära sig och böckerna som lär ut satsdelar, ordklasser och annat är talrika. Ingen har dock lyckats göra grammatiken rolig förrän Sara Lövestam dök upp. Grejen med verb följdes av Grejen med substantiv och pronomen och Grejen med ordföljd,

Senaste boken, Handbok för språkpoliser, är en fröjd att läsa för alla oss som tillhör språkets väktare (det låter lite mildare än epitetet språkpolis, tycker vi) Här får vi massor av exempler från förr i tiden, exempel som är nästan obegripliga idag. språket förändras ju, tack och lov, och det som för 70-80 år sedan var en språklig miss har idag blivit norm. När tillräckligt många gör fel, blir det rätt som Fredrik Lindström har uttryckt det.

Löverstam delar in boken i avdelningar med lättare och tyngre förbrytelser i språkhanteringen.

Exempel på mildare förseelse är t.ex.; chans i stället för risk, tack vare i stället för på grund av. Till de grövre brotten hör exempelvis särskrivning, felaktigt användande av de/dem, var/vart.

Stig Järrel i filmen Hets

Boken/böckerna är inte bara roliga utan också korrekta och med grundliga förklaringar varför det är grammatiskt fel att inte rätt använda sin och hennes, eller hur fatalt eller ofrivilligt komiskt det kan bli med ett syftningsfel. Som i den här annonsen: Sökes – person som kan ta hand om hästar som inte röker eller dricker.

Mycket nöje önskas alla språkpoliser där ute!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Vårt enda liv

En av 2020 års mest uppmärksammade böcker är Martin Hägglunds Vårt enda liv, med undertiteln sekulär tro och andlig frihet. Hägglund är litteraturforskare och filosof vid Yale University och har med denna bok (originalet utgiven på engelska 2019 med den mer beskrivande titeln This life : why mortality makes us free) blivit något av en världskändis. Boken diskuterar komplicerade saker men är skriven på ett lättillgängligt sätt.

Människan är nedsänkt i tidsligheten, det faktum att vi en gång ska dö och att detta är vårt enda liv är det som skänker livet mening. Att älska någon annan, en partner, ett barn; att var djupt engagerad i ett projekt, konstnärligt eller politiskt, innebär alltid risken att det går förlorat. Den du älskar kan lämna dig, ditt projekt kan misslyckas och det är detta som är förutsättningen för dina omsorger, förutsättningen för att överhuvudtaget bry sig.

Med utgångspunkt i kända tänkare som Spinoza, Augustinus och Kierkegaard visar Hägglund att tron på evigheten, det eviga livet är oförenlig med att leva meningsfullt. Hägglund skriver om  C S Lewis´ sorg och förtvivlan efter hustruns död och menar att kärlek kräver sårbarhet, vetskapen att allt kan förloras. I evigheten däremot sätt inget på spel, vilket innebär att ingenting betyder något, eller med andra ord att tillståndet kan likställas med  –  död.

Det sätt som man lever som dödlig, det som skapar meningsfullhet kallat Hägglund sekulär tro. Detta gäller vare sig du är ateist eller troende, det är inte det religiösa utövandet Hägglund kritiserar utan framhävandet av det eviga livet.

Den sekulära tron är, för det första, ett existentiell engagemang, med Hägglunds ord: ”Om jag inte trodde att livet var värt att leva skulle jag aldrig känna mig manad att kämpa för det förflutnas minne eller en bättre framtid”. För det andra innebär den sekulära tron en nödvändig ovisshet. Jag vet inte vad som kan hända, men jag måste hysa tilltro. För det tredje, denna ovisshet är en motiverande kraft. För att vara trogen något måste det jag tror på vara något som kan gå förlorat.

Hägglund går i närkamp med Kierkegaard, främst dennes Fruktan och bävan. Med utgångspunkt i den berömda passagen i Gamla testamentet där Abraham, för att visa sina absoluta tro på Gud, gör sig beredd att offra sin enda son, Isak, visar Hägglund övertygande att den danske filosofens resonemang om att resignera inför alla världsliga omsorger och sätta sin absurda tilltro till att guden efter Isaks död skulle ställa allt till rätta leder fel. Abrahams sekulära omsorg om Isak, att kärleken till sonen är ett mål i sig, görs om intet, målet är att älska Gud som ett ändamål i sig. Tron på evigheten innebär att idealet är ett frikännande av förlustens smärta, att i princip inte bry sig om Isak. Detta är motsatsen till humanism.

Abraham och Isak. Målning av Ludovico Cigoli

Hägglund gör också intressanta läsningar av Knausgårds Min kamp och Proust På spaning efter den tid som flytt, som bägge ses som gestaltningar av den sekulära tron.

Den andra delen av boken berör den andliga friheten i vårt liv, steget från det Marx kallar nödvändighetens rike till frihetens rike. Här förespråkar Hägglund ett slags demokratisk socialism, vilket jag finner sympatiskt, men resonemangen äger inte samma tyngd som i första delen och vad Hägglund slutligen ser som en eftersträvansvärd samhällsform blir lite väl utopiskt luddigt.

Även om jag tycker att Hägglund ibland är lite väl säker, sociologen Weber avspisad på ett par sidor, är det en intellektuellt oerhört stimulerande, och uppfordrande bok. Läsning anbefalls.

Håkan Olsson

oro, alltid denna oro

En vackert formgiven bok om oro fångade under hösten mitt intresse. Inte så konstigt med tanke på det konstanta tillsånd av oro vi befunnit oss i ett bra tag. Och i sann KBT-anda ska man utmana sina rädslor och på så vis få dem hanterbara.

Roland Paulsen är docent i sociologi och skriver ofta på DN:s kultursidor. Tidigare böcker, väldigt uppmärksammade är Vi bara lyder (om Arbetsförmedlingen) Arbetssamhället (om varför vi jobbar mer än nånsin trots att arbetet effektiviserats) Förespråkare av den politiskt döda frågan om arbetstidsförkortning och medborgarlön.

Tänk om – en studie i oro handlar om oro ur ett slags civilisationskritiskt perspektiv.  Vi har det bättre än någonsin tidigare i historien, men psykiska ohälsan ökar och ökar.

Ett svar kan vara att det vi jobbar med inte är kopplat till överlevnad som det varit tidigare. Vi hugger inte ved för att värma huset, eller jagar djur för mat på bordet. Jägare och samlare tvingade svara närvarande i nuet. Oron för framtiden började med jordbruksrevolutionen – om skördarna slog fel var resultatet missväxt och svält. Industrialismeni sin tur fjärmade människan från tidigare direkt koppling mellan arbete och överlevnad.  

Oron har fördjupats för varje framsteg mänskligheten gjort och peakar nu på 2020-talet när psykisk ohälsa är största anledningen till sjukskrivning. Beror enligt Paulsen på bristande närvaro i nuet – tänk om?

Samtidigt står vi inför större existentiella hot än någonsin tidigare, klimatkris och pandemi. Men paradoxalt nog oroar vi oss i mindre grad över det verkligt farliga och mer för det osannolika. Farligare att ta bilen till flyget än att flyga men inte många lider av bilrädsla.

Tänk om handlar alltså om oron i historisk kontext. Men också med intervjupersoners exempel på obefogad, handikappande oro. Om Daniel som oroat sig hela livet. Började som barn, när han på barns vis kastade sten i älven. Kom på att det kanske fanns cyklar där, som var rostiga. Stenen träffar cykeln, rosten frigörs och dödar fisken i älven och allt är hans fel.

Varning för att läsa boken – man kan komma på nya saker att oroa sig för som man tidigare inte tänkt på!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Ålevangeliet

Ålen är utrotningshotat och är enligt Patrik Svensson, författare till Ålevangeliet är situationen tröstlös. Det är endast en tidsfråga innan den sista ålen är uppfiskad och uppäten. Sorgligt men sant.

Tidigare kan jag inte påstå att jag ägnat ålen många tankar och skulle nog aldrig få för mig att äta en. Nu är jag fast och förtrollad (dock kvarstår beslutet om förtärande). Ålevangeliet är en sällsynt svårkategoriserad liten bok. Det är en essä med litterära kvaliteter, en zoologisk lärobok, en historisk oddysé och en personlig memoar över en far. Helt enkelt en fackbok när den är som bäst och som får läsaren att både känna sig och bli klokare.

Patrik Svensson är journalist på Sydsvenskan. Där skrev han för några år sedan en kort essä som blev emryot till dundersuccén Ålevangeliet. Boken har översatts och sålts till 33 länder, något som är väldigt ovanligt för vilken bok som helst men i synnerhet för en fackbok.

Vartannat kapitel handlar om författaren och hans pappa – en man lika gåtfull som de ålar far och son fiskade. Fisket var det enda som förenade dem; pappan var asfaltsarbetare, sonen den förste i släkten att läsa vidare på universitet.

Några intressanta fakta om ålen:

Den föds i Sargassohavet som en larv, omgiven av tång. en resa över Atlanten påbörjas, larven blir först glasål, sedan gulål. Vissa gulålar återvänder sedan till Sargassohavet där den sista förvandlingen äger rum. Ögonen växer, magsäcken upplöses tills den till sist inte kan äta och magen fylls med rom eller mjölke. Den dör i Sargassohavet men fortplantar sig innan dess. Paradoxalt påstås det att ingen någonsin sett en levande ål i Sargassohavet som för övrigt ligger nordost om Kuba.

Ålens liv har gäckat vetenskapen sedan Aristoteles tid och vet ännu inte allt om den med säkerhet. Kanske är det just därför den är så fascinerande i en tid när det finns så få gåtor?

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Dialekter

 

 

rund-dialekter-tykenEtt av mina favoritprogram på radio är Språket i P1. Särskilt mycket gillade jag att lyssna när Anna-Lena Ringarp fortfarande var programledare, och hennes språkexpert var Lars-Gunnar Andersson som är professor i modern svenska vid Göteborgs universitet. Det är något visst med den där göteborgskan, tycker jag och många med mig. När man undersöker den populäraste svenska dialekten kommer göteborgskan högt, tillsammans med norrländska och värmländska. Nu har Lars-Gunnar kommit med en bok om just Göteborgsgrammatik där han undersöker göteborgskans dialektala särdrag. Varför säger göteborgaren ännalaknô och brôte? Svaren finns i grammatiken. Alla andra grammatikböcker jag känner till handlar om skriftspråk och är väldigt användbara men kanske inget jag läser för nöjes skull. Men den här boken är görrolig!

goteborgsgrammatik

I en ny bok av Fredrik Lindström – populärhistorikern, programledaren, komikern och språknörden – kan den dialektintresserade grotta ner sig i 100 svenska dialekter (2019). Här kan man se att Lindström kombinerar sina yrkesroller för boken är både informativ, rolig och lärd så ett sätt som bär hans signum. Till varje dialekt som beskrivs i text, med  finns också ett ljudspår via en vidhängande ”ljuddel” där man knappar in ett nummer för den dialekt man vill lyssna på.

100-svenska-dialekter

För övrigt definieras dialekt så här: En dialekt är en språkart som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område, men alla dialekttalande inom ett visst område talar inte exakt likadant.

Det stämmer verkligen. Skånska är en allt annat än enhetlig dialekt utan skiljer sig väldigt mycket åt mellan exempelvis Lund och Malmö. Och sen har vi ju sociolekter, dvs den språkliga variation som utmärker en social grupp, till skillnad från dialektens geografiska avgränsning. Men det tar vi en annan gång!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Samhällsmyter

 

lura

Ända sedan jag för mer än 10 år sedan läste Barskrapad-konsten att hanka sig fram av den amerikanska vetenskapsjournalisten Barbara Ehrenreich har jag haft henne som idol och läst alla hennes böcker. I Barskrapad tog Ehrenreich jobb i sann wallraff-anda i en rad yrken med minimilön i USA:  städbranschen, vården, stormarknader och bevisade att det faktiskt inte går att försörja sig på den låga lönen. Inte om du ska hyra en bostad, kanske betala barnvakt och äta vettig mat. Alltså hade de flesta av de personer hon jobbade med ytterligare jobb och levde ändå väldigt torftigt.

 

gillaEfter Barskrapad kom en annan aha-upplevelse, signerad Barbara Ehrenreich. När hon fick bröstcancer och fick rådet av sin läkare att se cancern som en gåva tände hon till och skrev Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. I den boken driver hon tesen att det ar farligt att i alla lägen tänka positivt. I förlängningen kan det leda till rädsla att slå larm om något är galet – tänk hur det brukar går för visselblåsare – och, menar Ehrenreich, var en av orsakerna till den allvarliga finanskrisen 2008 att ingen vågade vara den som kom med dåliga nyheter vilket förvärrade krisen.

kick-booster-mathem-findus

Den senaste samhällsmyten som Barbara Ehrenreich undersökt är synen på åldrandet som något onaturligt. I dag har vi en rådande förställning att vi kan kontrollera kroppen genom stränga dieter och olika former av träning. Blir du sjuk är skulden till viss del din egen. Ehrenreich har doktorerat i cellbiologi och säger helt krasst: hälsostressen jagar oss ända in i döden; kost och motion förändrar inte det faktum att vi alla till slut blir gamla, sjuka och dör. Priset vi betalar för ett längre liv är hög sjuklighet sent i livet. Att lura åldrandet är en hyllning till latheten – ät gott, må gott, träna om du vill men inte för att du tror att du måste är det ganska självklara men ändå kontroversiella budskapet.

Det jag lärt mig av Barbara Ehrenreich i samtliga böcker är att ifrågasätta. Fortsätt med det, bästa Barbara!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Tyst,känslig och introvert – det nya svarta?

intro

Under ett par års tid har jag noterat en ökning av fackböcker som handlar om tystnad och om att vara introvert och högkänslig och jag anar en röd tråd. Nu vänder vi oss inåt och stänger världen ute ; en värld som blir mer och mer obegriplig och kanske skrämmande?

kaggeErling Kagge är äventyrare och filosof. I boken Stillhet i tidens larm   beskriver han ett inre tillstånd av frid och stillhet som går att hitta oavsett yttre kaos, men inte utan ansträngning. Det fina med stillhet, enligt Kagge är att den är en exklusiv lyx som också är helt gratis. Fint va?

På samma tema skriver buddistmunken Thich Nhat Hanh i Tystnad I boken får vi lära oss övningar och tekniker för att lyssna inåt i en tid när både tankar och omgivningens brus riskerar att dränka den inre dialogen.

 

Susan Cain: Tyst  är ett brandtal för de introverta –  de som hellre lyssnar än pratar, som uppfinner och skapar men ogillar att marknadsföra sig själva, de som hellre jobbar på egen hand än brainstormar i grupp. Samma författare har också skrivit Den tysta kraften

lji

Linus Jonkmanvar en av de första som i boken Introvert: den tysta revolutionen kartlade den introverta världen. han väntar också på att se den första platsannonsen där stillsamhet, reflekterande och inåtvändhet efterfrågas. För visst behöver vi sakta ner farten den skenande takten och det ökande bruset, vända oss inåt och tänka efter?

Räcker det inte med dessa tips finns det även dessa på samma hylla:

Elaine Aaron, psykoterapeut och forskare, har myntat begreppet högkänslighet (HSP) och har skrivit flera intressanta böcker. Den högkänsliga människan och kärleken  handlar om strategier för att undvika att bli sårad; något som HSP-personer enligt Aaron blir i större utsträckning.

Märtha Louise: Född sensitiv Jomän, det är norska prinsessan Märtha Louise som berättar om livet som högkänslig. I boken finns en rad andra berättelser och även övningar som kan hjälpa den sensitive.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

Att drabbas av det värsta

Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal. Eller?

honsomvarjagJag läste en bok härförleden som drabbade mig djupt. Den handlar om en kvinna, 58 år gammal, som plötsligt under en löptur ramlar handlöst. Detta händer ytterligare en gång och hon känner att någonting är fel. Huvudet känns ”svampigt” och hon har börjat glömma viktiga saker. Hon som var nyckelperson på jobbet som sjukhusadministratör, den som alla vänder sig till i stort och smått. Hon som aldrig skriver komihåglappar eftersom det inte behövs, som varit ensamstående mamma till två döttrar och aldrig bett om hjälp.

Efter många långa utredningar kommer dråpslaget. Diagnosen är tidig Alzheimer och för den finns ingen bot. I biografin Hon som var jag beskriver Wendy Mitchell hur sjukdomen förändrar hennes liv, men också om alla de knep hon utvecklar för att kunna leva så normalt som möjligt. Wendy blir talesperson för alzheimersjuka och börjar utbilda sjukhuspersonal och anhöriga till sjuka hur de ska hjälpa den som fått samma diagnos. Hon är själv så skicklig på att dölja sin sjukdom att hon blir fråntagen sjukpensionen, detta trots att det är helt omöjligt att fortsätta arbeta.

wendy

Wendy Mitchell

Allt är inte nattsvart även om författaren självklart sörjer sin förlorade ålderdom. Förmågan att njuta av dagen och vetskapen att dagarna är utmätta gör henne intensivt närvarande i nuet. Samtidigt planerar hon att själv bestämma när hon ska dö eftersom tanken på att blir helt dement skrämmer henne mer än allt annat.

Biblioteken har många böcker om demenssjukdomar men mig veterligen ingen annan som är skriven av patienten själv. ”Hon som var jag ” kan läsas av alla som vill förstå hur det känns att få en alzheimerdiagnos eller som har en närstående som är sjuk. Eller som jag, bara för att känna tacksamheten över ännu en tid som frisk.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Sånt vi bara gör

sant-vi-bara-gor

Institutet för språk och folkminnen. Visst låter det lite dammigt, lite tungt akademiskt? Fel, fel, fel, fel – åtminstone enligt mig som nyss läst en bok utgiven i samarbete med nämnda institut. Boken är uppdelad i kapitel med exempel på allt det där vi gör och som förklaras kort av forskare inom språk och folkloristik. Den heter Sånt vi bara gör och handlar om just det. Allt det där vi gör utan att tänka efter men som bygger på en rad beslut, gemensamma kulturella och sociala koder. Som att ständigt rabbla vårt personnummer: hos läkaren, i kundtjänsten och i affären för att få del av kunderbjudanden.

Ytterligare exempel:

Hur vi hälsar på en annan person beror helt på sammanhang och på vem vi möter. I en kassakö säger vi hej när det är vår tur och  kassörskan tittar upp, möter vi en vän hejar vi på långt avstånd och troligtvis kramar vi varann. Är det en äldre person kanske vi väljer en annan hälsningsfras och tar i hand. Dessa avvägande för hur vi ska hälsa sker automatiskt men när man plockar isär beteendet ser vi att det är en rad beslut som sker helt utan att vi tänker på hur vi ska bete oss.

Kapitlen i boken är många och exemplen otaliga. Det blir kanske lite fragmentariskt eftersom varje författare bara har ett par sidor till sitt förfogande. Å andra sidan finns källhänvisningar till alla exempel om man verkligen vill fördjupa sig i sånt vi bara gör vare sig det handlar om språk, tilltal, gå i trappor, sjunga i duschen eller lämna sista kakan på fatet när vi är bortbjudna.

köa

Att köa är något vi bara gör och ve den som går före eller bryter sig in i kön.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Bin!

bi

Att bin är viktiga har vi väl vetat länge men de senaste åren har insikten fördjupats med vetskapen att de är hotade. Om inte dessa små trädgårdsmästare gör sitt jobb står vi utan en tredjedel av den mat vi äter. Så stor andel av vår föda är nämligen pollinerad av bin.

Varför minskar då bina i antal världen över? Det finns flera skäl:

  • Matbrist
  • Bostadsbrist
  • Giftiga bekämpningsmedel

Naturskyddsföreningen har just nu en kampanj för att få oss att rädda bina. Vi kan alla bidra på ett ganska enkelt sätt om vi inte vill gå hela vägen och skaffa egna bisamhällen. Tips hittar du här: https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/jordbruk/nu-raddar-vi-bina

Om du blir inspirerad av tipsen och vill börja att odla bin och få egen honung har vi självfallet en rad böcker att erbjuda:

Meningen med bin av Göran Bergengren är späckad med både teoretisk och praktisk kunskap om allt som rör bin och biodling. Hans egen 40-åriga erfarenhet av biodling ger en personlig ton den i den här lilla pärlan till bok. Som för övrigt är slut hos förlaget vilket väl tyder på ett nyväckt intresse för det lilla livsnödvändiga biet. Men på bibblan finns boken förstås!

Lärobok i biodling ger praktisk kunskap, anpassad till svenska förhållanden. Även denna svår att få tag på utanför biblioteken.

lottemöller

Bin och människor : om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller är bok om just relationen mellan människan och biet genom historien. På 1700-talet trättes det tydligen ganska upprört om det verkligen varj möjligt att bikupan styrdes av en drottning och inte en kung! Detta och mycket annat från antiken och framåt skriver Möller lättsamt och lärt om.

Själv ska jag till att börja med hänga upp ett bihotell i min trädgård och till sommaren se till att de alltid har tillgång till vatten. Vi kan alla  göra något litet!

 

 

 

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad