Dofter, lukter, minnen

flaska

Doftminnet sägs vara starkare än ljud- och bildminnet och väcker oftare minnen från tidiga barndomen. Det kan vara lukten av tjära som plötsligt väcker ett tidigt minne av en hamn om sommaren. Tänk bara vilken betydelse Prousts madeleinekaka doppad i lindblomste haft för romankonsten!  Även om doften i sig inte är behaglig kan den väcka fina minnen till liv. Ända sedan 400-talet f Kr har vi använt parfymer för att dölja dålig kroppslukt men även som universalmedel mot sjukdomar.

I Luktboken – från dofter till odörerhar en massa intressant lärdom om allt som rör näsan och luktsinnet. Som att det är svårt att identifiera väldigt vanliga lukter om vi inte vet eller ser vad det är vi luktar på. Eller att man kan träna sin näsa, vilket dom som jobbar med att ta fram nya parfymer säkerligen gör.

expedition-parfym-nasor-noter-nischdofter

Expedition Parfym av Jenny Lantz (2020) är en guldgruva för den doftintresserade. Parfym har blivit en hel vetenskap med många myter och hemligheter. Försäljningen har ökat stort och intresset för doft är större än någonsin tidigare. Varför är det så? I Lantz bok möter vi parfymmakarna, kunderna och lär oss om noter och doftfamiljer. Numera säljs inte parfym med hjälp av kändisar och fotomodeller utan i egen kraft, det är doften som står i fokus. Parfymen har, som tidigare musiken, blivit indie.

 

Är du, likt mig, inte så hemma på det nya parfymtänket kanske den här boken  passar bättre: 100 legendariska parfymer. Störst utrymme får parfymernas parfym Chanel No 5. n-5-parfum-grand-extrait-450ml-packshot-default-120550-8824196366366Den skapades 1921 och blev legendarisk när Marilyn Monroe förklarade att den parfymen var det enda hon hade på sig i sängen. Dofterna i Chanel No 5 består av ros, jasmin, iris, liljekonvalj, hagtorn, narciss, gräs, patcholi, ambra och mysk. Känner ni doften?

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Hotet mot demokratin

demokrati-liten

Vi lever i bekymmersamma tider. Allra tydligast gäller det klimatet, men inte heller demokratin, som vi lärt känna den under andra halvan av 1900-talet, mår bra.

endofhistory1

Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama skriv kring 1990 en ryktbar artikel om historiens slut, senare utgiven i bokform (Historiens slut och den sista människan, 1992) där han med emfas hävdade att den markadsliberala demokratin slutgiltigt segrat och att historien därmed, i en mening, tagit slut. Historiens slut varade dock inte särskilt länge. Om man kan säga att demokratiseringvågen nådde sin topp i början på 00-talet, har det därefter snabbt försämrats. Många länder, däribland Ungern och Polen, är nu pseudo-demokratier eller auktoritära halvdemokratier. Det är om denna utveckling Gelin och Åsards bok handlar om.

hotet-mot-demokratinHotet mot demokratin : högerpopulismens återkomst i Europa och USA sätter högerpopulismen under lupp. Det finns förvisso en vänsterpopulism, men denna är dels inkluderande medan högerditon är baserad på nationen eller etniciteten, dels är den mycket svagare.

 

 

 

 

Författarna urskiljer sex kännetecken för populism av högersnitt, nämligen

  • Upphöjelse av det ”vanliga folket” i vars namn partiet/ledaren talar. Det äkta folket är ofta majoritetsbefolkningen , ex det vita USA. Man är mot pluralism, samhället ska vara etiskt homogent.

 

  • Stark kritik av ”parasitära” eliter och etablerade institutioner, dessa anses inte representera de verkliga folket. Man kan rensa ut ”obekväma” domare, som skett i Polen (vilket EU starkt kritiserat – rättsväsendet oberoende är fundamentalt i en levande demokrati!)

 

  • Stark skepsis mot den representativa demokratin. Man ställer upp i val men om man vinner söker man ofta ändra spelreglerna för att gynna sig själva. Victor Orban har ex sagt att det räcker att vinna ett val stort, sen kan man ändra förutsättningarna, ex grundlagarna, så mycket att det nästan omöjliggör för eventuell opposition att återta regeringsmakten.

 

  • Vill återvinna till ett svunnet idealtillstånd som rådde innan korrupta makthavare drev landet i fördärvet. Denna besatthet av det förflutna innebär att man sällan har svar på framtidsfrågor, ex klimatkrisen.

 

  • Aggressiv politisk stil; fördömanden av fiender, vi mot dem, språk fyllt av råhet och förolämpningar.

 

  • En förkärlek för konspirationsteorier. Fake news – PK-medier ljuger, presenterar alternativa fakta. Ett exempel är den av Trump omhuldade åsikten av Obama inte var amerikan.

Med denna verktygslåda analyserar Åsard demokratins urgröpning i Polen och Ungern medan Gelin nagelfar trumpismens Förenta stater. Mycket är känt för den som följer utvecklingen via TV, radio och tidningar, ändå förtjänar det att sägas igen.

Slutligen, ett minimikrav i en demokrati är att förloraren accepterar en förlust. Med bävan blickar man mot det amerikanska presidentvalet i november 2020.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Allt jag känner är att mina fötter gör ont

Allt jag känner är att mina fötter gör ont_9789127

”Fråga: Vad anser ni själv om det ni gjort? Lider ni av känslomässig oro? Svar: Allt jag känner är att mina fötter gör ont”

Så här låter det när en av förhörsledarna i Nürnberg frågar Rudolf Höss, lägerkommendanten i Auschwitz hur han egentligen mår. Det är april 1946 och Höss, som efter krigsslutet lyckades gå under jorden några månader men senare infångats i den brittiska zonen, underkastas sammanlagt arton förhör. Svaret sammanfattar på ett obehagligt sätt Höss syn på sin karriär inom den tyska mordmaskinens förvaltningsbyråkrati. Han har följt ordern given av Himmler och ytterst Hitler själv. Att trotsa ordern finns inte i hans världsbild – det enda man kan säga är jawohl och göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet: 1,5 miljoner gasade, huvudsakligen judar.

Niclas Sennertegs bok om förhören av Höss – Allt jag känner är att mina fötter gör ont –  består till sin huvuddel av återgivande av förhören, kommenterade av författaren. Det är en synnerligen påfrestande läsning, inte minst eftersom Höss, till skillnad från exempelvis Ernst Kaltenbrunner (chefen för Reichssicherheitshauptamt (RSHA), säger som det var. Förhörsledarna, däribland finsk-amerikanen Sender Jaari, frågar Höss om de mest fruktansvärda detaljer kring ankomst, selektering och gasning, och Höss svarar efter bästa förmåga. Kontrasten mellan det fasansfulla innehållet i Höss vittnesmål och det sätt på vilket han uttrycker sig, torrt, koncist, känslobefriat, blir rent plågsamt att läsa. Och varför ska man då läsa boken – jo, vi måste ständigt påminna oss hur det kan gå, eftersom det har hänt kan det hända igen. Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nürnberg blev en världssensation och en unik inblick i det ofantliga brott som begicks i lägerkomplexet Auschwitz- Birkenau. Detta får aldrig glömmas.

amf

Höss var fullständigt medveten om vilket öde som väntade honom, han hade läst vad som hänt andra vars brott inte gick att jämföra med hans eget.

I Maj 1946 utelämnades Höss till Polen och 1947 ställdes han inför Högsta folkdomstolen i Warszawa, anklagad för brott mot det polska folket. Under det fängsliga förvaret skrev han boken Kommendant i Auschwitz (på svenska 1960). Han dömdes till döden och hängdes framför en av ugnarna i Auschwitz 16 april 1947. Även jag, som är en brinnande motståndare till dödsstraffet, har svår att argumentera mot verkställandet.

Håkan Olsson

Biblioteket som brann

 

bokBibliotek är speciella platser. Tänk att det i vårt genomkommersialiserade samhälle finns en plats dit alla är välkomna. Där det inte kostar något att vara. Där du inte behöver prestera något. Du behöver inget medlemskort och framför allt – du blir inte ifrågasatt. Alla kan hitta sin plats på biblioteket och gör det också, från spädbarnen som gör rytmik till pensionären som släktforskar. Alla under samma tak och med lika stor rätt att vara där. Den formella definitionen av bibliotek är ”en fysisk plats där vi samlar och delar information”. Susan Orlean visar att bibliotek också är en humanistisk katedral, en plats helgad åt det mänskliga där ordet förkunnas och förvaltas men med ansvar för både historien och samtiden (och framtiden).

 

biblioteket-berattelsen-om-en-brand-en-stad-och-karleken-till-bockerSusan Orlean har skrivit en pärla till bok i Biblioteket  – en berättelse om en brand, en stad och kärleken till böcker.  Den är en glödande – dubbel bemärkelse – kärleksförklaring till världens bibliotek i allmänhet och Los Angeles Central Library i synnerhet. 28 april 1986 började det brinna i en papperskorg i ett bokmagasin. De första lågorna utvecklas snabbt till ”den perfekta branden”, en brand med perfekt balans mellan syre och eldfängt material. Bokmagasinen förvandlades till kakelugnar och 1 miljon böcker brann upp.

”Biblioteket” handlar om branden och hur den påverkade de anställda och besökarna. Vem anlade den? Var det Harry Peak, den unge slarvern med kändisdrömmar?

Detta och en massa annat handlar årets bästa fackbok om. Läs den!

branden

Bild från delar av det förstörda biblioteket I Los Angeles.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Att löpa med eller mot – Geraldine Schwarz om Europas glömska

medlöparna

Geraldine Schwarz har goda historiska förutsättningar att ta sig an problemet med Europas glömska efter andra världskrigets ohyggliga förbrytelser. Med en tysk far och en fransk mor personifierar hon försoningstanken mellan de forna fienderna, som skulle bli en grundbult i det europeiska samarbetet.

Medlöparna : en berättelse om Europas glömska (2020) handlar om hur Tyskland, och andra länder, bearbetat minnet av  krigets illgärningar. I hur hög grad tar man ansvar, ställer skyldiga till svars? Från Tyskland år noll till det västtyska ekonomiska undret under Adenauers 50-tal är steget märkligt kort. Mängder av nazianstuckna ämbetsmän, jurister, företagsledare besatt viktiga poster i förbundsrepubliken och det dominerande narrativet var att nazistregimen var kriminell men det tyska folket i princip oskyldigt. Glömska med andra ord.

Efter det tyska sammanbrottet fastställer segrarmakterna fyra grader av inblandning i de nazistiska brotten: huvudskyldiga (Hauptschuldige), belastade (Belastete), mindre belastade (Minderbelastete) och medlöpare (Mitläufer). Författarens farfar, som bl a köper ett judiskt företag till kraftigt underpris, är en typisk medlöpare.  Geraldines far Volker hör till de unga tyskar som framåt 60-talet allt i större uträckning börjar ställa den avgörande frågan: pappa, vad gjorde du under kriget?

De första rättegångarna mot krigsförbrytare börjar hållas och med 60-talets studentuppror slås fönstret upp, glömskan börjar förvandlas till minne.

Det går långsammare i andra länder, Österrike ser sig länge som offer, trots att entusiasmen vid Anschluss var enorm. Det gäller även Frankrike, där Vichyrepubliken skickade franska judar i döden, utan tysk hjälp. Men generellt går utvecklingen mot medvetenhet och minne, där murens fall 1989 också spelar in.

Tills de högerextrema och nationalistiska rörelserna börjar nå framgång under det nya seklet, vill säga. Viktor Orban kallar Miklas Horthy en exceptionell statsman, trots dennes nära samarbete med nazisterna. Rörelsen mot glömska växer sig starkare.

Schwarz bok är välskriven och viktig. Det är de passiva medlöparna som avgör historiens riktning, eller med författarens ord: …”vad skulle ha hänt om majoriteten hade gått, inte med strömmen, utan mot en politik som rätt tidigt avslöjat sin avsikt att trampa den mänskliga värdigheten under fötterna..”

Den frågan är lika aktuell idag.

 

Håkan Olsson

Koreakriget 1950-1953

kk

 

Koreakriget är ett både avlägset och ständigt närvarande krig. Ett fredsavtal saknas fortfarande, 67 år efter att stilleståndsavtalet slöts i juni 1953. Kriget var den första stora konflikten efter andra världskriget och den första sedan kalla kriget blivit ett faktum.

Bakgrunden var att segrarmakterna under Potsdamkonferensen i juli 1945 delat den koreanska halvön längs den 38:e breddgraden, i en amerikansk respektive sovjetisk ockupationszon. USA och Sovjet kom inte överens om hur landet skulle styras och den 15 augusti 1948 bildades formellt Republiken Korea; allmänna val hölls och Syngman Rhee blev premiärminister. Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades med Kim Il Sung som ordförande.

Därmed var spelplatsen krattad och att de respektive ockupationsstyrkorna drog sig tillbaka 1948-49 ändrade inget i sak. Efter att Kim konsulterat Stalin och Mao gick nordkoreanska trupper över gränsen den 25 juni 1950. FN, som bojkottades av Sovjet, fastställde, efter hemställan från president Truman, en resolution om omedelbart tillbakadragande och ett antal länder, med USA i spetsen, bidrog med soldater.

Strider rasade främst under andra halvåret 1950. Först trycktes de allierade kraftigt tillbaka, men efter en amfibieinsats vid Inchon, Seouls hamnstad, återgick initiativet till de FN-ledda styrkorna. Man nådde nästan den kinesiska gränsen innan konfliktlinjen stabiliserade vid den 38:e breddgraden i början av 1951. Sedan vidtog ett lågintensivt krig till stilleståndet 1953. Förlusterna i människoliv var stora, bland civila på bägge sidor och bland de stridande förbanden, främst på nordsidan.

koreakrigetkalla

Naturligtvis finns det mycket skrivet om Koreakriget men faktum är att Artur Szulcs Koreakriget(2019) är den första svenska skildringen av konflikten. Boken är en relativt kortfattad genomgång av kriget, dess orsaker och följder. Vill man läsa om marinkårens aktion vid Inchon i september 1950 kan man läsa en intressant text i Gunnar Åselius Krigen under kalla kriget (2007).

Vi lever fortfarande i Koreakrigets långa skugga, inte minst manifesterat av Kim
Jong-uns ständigt pågående vapenskrammel.

Håkan Olsson

Palmemordet

sista

Jag beställde nyligen ännu en bok om mordet på Olof Palme, Lars Borgnäs Olof Palmes sista steg : i sällskap med en mördare (2020). Den torgför teorin att det primära målet var Lisbeth Palme och att Olof föll för det andra skottet. Som brukligt när det gäller privatspanare nyttjar man de vittnesmål som talar för den egna teorin och struntar stillsamt i de som motsäger den. Lena Andersson, författaren och skribenten, har tydligen skrivit förordet. Andersson har tidigare, i en DN-artikel, förespråkat ”mötesscenariot”, att Palme skulle stämt möte med någon. Mitt på Sveavägen, halv tolv en kall februarikväll!? Logiken förefaller likna en vällagrad emmenthalerost – full av hål.

Och nu, den artonde februari, halvannan vecka före 34-årsdagen av mordet avslöjar Palmegruppens åklagare, som ironiskt nog heter Krister Petersson, att man senare i vår ämnar väcka åtal, alternativt lägga ner utredningen för gott. Förvirring är bara förnamnet.

den-osannolika-mordaren-skandiamannen-och-mordet-pa-olof-palmeNär jag senare tar del av tidningarnas artiklar kring nyheten verkar det handla om Stig Engström, den så kallade ”Skandiamannen”. För ett par år sedan publicerade tidskriften Filter ett reportage som pekade ut Engström som gärningsman. Det blev också en bok, Thomas Pettersson – Den osannolika mördaren(2018). Som vanligt talar en del för Engström, en del emot. Till skillnad från diverse andra spår finns det en tydlig koppling till brottsplatsen, Engström jobbade i grannhuset och var bevisligen på plats mordkvällen. Å andra sidan uppsökte han frivilligt polisen, som vittne, och betedde sig rent allmänt knappast som en förövare skulle ha gjort. Det finns ett problem till, Engström dog 2000.

Ämnar åklagare Petersson fastslå att Engström är mördaren måste det till handfasta bevis, läs mordvapnet. Annars hamnar vi i ett läge där fallet sägs vara ”polisiärt uppklarat” vilket för övrigt många, inte minst poliser, anser om Christer Pettersson (alltså inte åklagaren), 1989 dömd i tingsrätten men friad i hovrätten.

Blomma-Rosor

Jag beundrar Olof Palme, både för hans politiska gärning, och som människa. Många av de reformer som vi, hittills, tagit för givna tillkom under hans regeringstid – daghemsutbyggnad, föräldraförsäkring, förbättrad jämställdhet, MBL och LAS. Han var också en stridbar röst i den internationella politiken; kritiserade USA för den orättfärdiga krigföringen i Sydostasien, arbetade mot kärnvapen, nagelförde diktaturer, från Tjeckoslovakien till Spanien.

Han var också en intellektuell politiker, bildad, litteraturintresserad. Palme kunde i tal citera Stig Dagerman eller Ragnar Thoursie. Några årtionden senare prisade en annan statsminister Camilla Läckberg!

Åren efter mordet läste jag mycket om attentatet. Vartefter blev jag allt tröttare i takt med att konspirationsteorierna avlöste varandra. Privatspanarna blev allt fler, man kan tala om foliehattarnas parad.

underbara-dagar-framfor-oss-en-biografi-over-olof-palmeEtt tips är att istället rikta sökarljuset mot Palmes liv och gärning, läs gärna Henrik Berggrens förträffliga biografi från 2010 Underbara dagar framför oss”. Olof Palme är så mycket intressantare som levande än död.

Men nya böcker ges ut, hattarna sitter fast och jag känner mig gammal och trött.

 

Håkan Olsson

”We, the people…” – om amerikanska presidenter

mountrushmore

Den 4 juli 1776 förklarades sig de ursprungliga 13 delstaterna i det av England kontrollerade Nordamerika självständiga. Kriget avslutade inte förrän 1783 och fyra år senare undertecknades The Constitution, en av världens äldsta nu gällande grundlagar, i Philadelphia. Lagskrivarna brukar kallas the founding fathers, bland dessa hittar man flera blivande presidenter, däribland Thomas Jefferson och James Madison.

Det amerikanska styrelseskicket bygger på maktdelningsprincipen, där den exekutiva makten (presidenten), ska balanseras av den lagstiftande makten (kongressen) och den dömande makten (högsta domstolen). Under resans gång har presidentens makt långsamt ökat och man brukar benämna innehavaren av ämbetet som världens mäktigaste man (alla 45 har som bekant varit män).

kh bok

Nyligen har Karin Henriksson publicerat USA:s alla presidenter : från Washington till Trump (2019) som är en gedigen genomgång, kronologiskt, från Georg Washingtons installation 1789 till dags dato. Presidenternas biografi och ämbetsutövning placeras i sitt historiska sammanhang och interfolieras med texter om konstitutionen, valhistorik, Vita huset och övrigt. Söker man en kortfattad överblick över de amerikanska presidenternas historia fungerar boken utmärkt.

Rankningar av ämbetsinnehavarna offentliggörs återkommande. Henriksson skriver : ”Rankningar av de ”bästa” presidenterna toppas ofta av Washington, Lincoln, Franklin D. Roosevelt…och i rankningarna av de ”sämsta” återfinns alltid James Buchanan, Franklin Pierce, Andrew Johnson, Warren Harding”.

Man undrar var den nuvarande presidenten så småningom hamnar? En del amerikaner vill nog placera Trump högt, andra placera twittraren i botten. Och snart är det dags för nästa val…

Håkan Olsson

Det moderna trettioåriga kriget

soldater

Klas-Göran Karlsson är professor i historia vid Lunds universitet. Han har skrivit ett flertal böcker om 1900-talet, bl a Urkatastrofen som berör det första världskrigets plats i den moderna historien och Terror och tystnad, om liv och strukturer i det totalitära Sovjetunionen.

I Det moderna trettioåriga kriget : Europa 1914-1945 driver han tesen att perioden ska betraktas som ett enda långt krig (även om jämförelsen med det ursprungliga trettioåriga kriget 1618-1648 är en aning effektsökande. Dock kan sägas att den katastrof som inträffade i Centraleuropa på 1600-talet överträffades först 300 år senare).

det-moderna-trettioariga-kriget-europa-1914-1945

Tanken på att betrakta föreliggande epok som en period av kris och krig är inte ny, amerikanen Arno Mayers har bl a skrivit om detta.

Uppenbart är dock att det överrumplande krigsutbrottet 1914 är, för att låna Karlssons egna ord, en urkatastrof. En till synes ostoppbar trend mot ökat välstånd och demokratiska landvinningar ändade. Ländernas ekonomier ställdes om för krig och detta kvarstod i hög grad under mellankrigstiden. Brutala inbördeskrig (Ryssland, Spanien), folkmord i instrumentell skala (turkiska folkmordet på armenier) blev mönster som sedan återkom och brutaliserades under den ”andra halvleken”.

karta

Versaillefreden nämns ofta som en orsak till mellankrigstidens instabilitet, klart är att f a den franska linjen innebar draksådd (Jmf hur Tyskland och Japan behandlades efter 1945). De många nya staterna efter sammanbrottet för dubbelmonarkin och Ryssland definierades ofta etniskt, Ungern ex, vilket  på ett kusligt sätt återkommer idag.

Den auktoritära eller totalitära modellen vann stat efter stat, efter Frankrikes fall 1940 var endast fem europeiska stater demokratiska – Storbritannien, Irland, Schweiz, Sverige och Finland.

Bortsett den karlssonska tesen fungerar boken utmärkt som en historia om Europa mellan 1914-1945 och den avslutas med ett antal lärdomar, eller varningar –tyvärr aktuella i vår tid: Renässans för nationell slutenhet (Ungern, Polen m fl), undergångsstämningar samt allt oftare ifrågasättande av demokratin som sådan.

Det kan vara läge att citera Churchill  -”Democray is the worst form of government, except for all the others”

churchill

 

Håkan Olsson