Fjällvandring – hiss eller diss?

Vandrare på fjället

Under coronaåret har svenska folket upptäckt naturen. Det badas i isvakar, grillkolen säljer slut i affärerna, naturreservaten är knökfulla och uppfödarna blir nerringda av folk som måste – måste- ha en valp och det helst igår. Inget ont att säga om allt detta (förutom att man får hoppas att valparna inte hamnar på Blocket när matte och husse inte längre kan jobba hemma). Naturen, alltså – den står för allt som är gott och nyttigt och stärkande. Aldrig har man väl hört någon som säger att den inte gillar skogspromenader och grill över öppen eld? Böcker om naturens alla fröjder finns det gott om och jag rekommenderar dem varmt. Vandringen blir bättre om man är förberedd; svampsoppan lite tryggare om du inte förväxlat champinjonen med vit flugsvamp. Och så vidare. Men just för att vår naturdyrkan är ett självklart inslag i den svenska nationalkaraktären (om sådan finnes?) är det desto roligare att läsa om motsatsen.

Först läste jag Vi skulle ha fjällvandrat av Gunilla Bergensten. Den handlar egentligen om alla de misstag hon tycker att hon gjort som förälder. Boken är en lista över allt som hon önskar att hon gjort, och att fjällvandra är högst på listan. Fjällvandringen blir en symbol för det präktiga föräldraskapet som man gillar att demonstrerar på instagram och som ger andra, mindre präktiga föräldrar dåligt samvete.

Norske komikern Are Kalvö hatar naturen. Han hatar att vandra i naturen och allra mest hatar han fjällvandringar. Detta gör honom till en mycket ovanlig representant för det norska folket som älskar att gå på tur. Som ung vuxen har han haft vänner som likt honom själv hellre umgåtts på krogen eller på flanerande tillsammans på stadens gator – det är alltså inte själva promenerandet Are Kalvö avskyr (hatar) det är att göra det i naturen – men som nybliven 40-åring för han en upptäckt: alla hans vänner har blivit besatta av att fjällvandra! Om detta handlar Fjällvandring åt helvete – en norrmans motvilliga försök att lära sig att älska naturen. Och även en naturälskande långvandrare som undertecknad kan inte låta blir att skratta åt de roliga, välfunna och lite elaka beskrivningarna.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Mordet på Zaida Catalán

Karta över Kongo Kinshasa

Mars 2017. Zaida Catalán är på FN-uppdrag i Kongo (eller Kongo-Kinshasa som det också kallas) tillsammans med den amerikanske FN-kollegan Michael Sharp. Syftet är att utredda påstådda övergrepp mot lokalbefolkningen i Kasaiprovinsen. Plötsligen försvinner paret och medier rapporterar att de tros vara kidnappade. Den 28 mars bekräftas Catalán och Sharp döda och en svensk förundersökning gällande mord inleds.

Staffan Lindberg, författare till boken Mordet på Zaida Catalán-

Så vad har egentligen hänt? Journalisten Staffan Lindberg bestämmer sig för att granska fallet och beger sig till den farliga Kasiaregionen för att undersöka vad som kan ha orsakat Cataláns död. Saken är inte lätt att reda ut, vittnen ljuger, kongolesiska myndigheter lägger locket på. I Mordet på Zaida Catalán (2019) visar Lindberg att svenskan arbetade med att fram bevis mot en lokal politiker vars privata milis hade våldtagit över 40 småflickor. För att samla graverande uppgifter hade hon använt sig av en inspelningspenna, som polisen inte kände till och som senare hittades bland Catalàns efterlämnade tillhörigheter. Detta fick till följd att ett lokal milisledare (nyckelvittne i en tidigare rättegång), ställdes inför rätta och dömdes för mord.

FN:s symbol.

Lindbergs följer den svenske aktivisten i spåren och tecknar också en fin bild av en engagerad människa i kamp mot förtryck och vanstyre. Catalán var tidigare engagerad i Miljöpartiet och brann särskilt för djurrättsfrågor och kampen mot sexualiserat våld.

Lindbergs bok är spännande, skakande och uppfordrande – läsning rekommenderas!

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Handbok för språkpoliser

Sara Lövestam är en för mig nästan obegripligt produktiv författare. Förutom en mängd böcker inom ämnet språkvård har hon också gett ut spänningsböcker och relationsromaner för både vuxna och barn. Hon är dessutom lärare i svenska för invandrare och inte minst domare i P1:s Lantzkampen.

Min första bekantskap med Lövestam var genom Grejen med verb som kom 2014. Grammatik är viktigt och nödvändigt att lära sig och böckerna som lär ut satsdelar, ordklasser och annat är talrika. Ingen har dock lyckats göra grammatiken rolig förrän Sara Lövestam dök upp. Grejen med verb följdes av Grejen med substantiv och pronomen och Grejen med ordföljd,

Senaste boken, Handbok för språkpoliser, är en fröjd att läsa för alla oss som tillhör språkets väktare (det låter lite mildare än epitetet språkpolis, tycker vi) Här får vi massor av exempler från förr i tiden, exempel som är nästan obegripliga idag. språket förändras ju, tack och lov, och det som för 70-80 år sedan var en språklig miss har idag blivit norm. När tillräckligt många gör fel, blir det rätt som Fredrik Lindström har uttryckt det.

Löverstam delar in boken i avdelningar med lättare och tyngre förbrytelser i språkhanteringen.

Exempel på mildare förseelse är t.ex.; chans i stället för risk, tack vare i stället för på grund av. Till de grövre brotten hör exempelvis särskrivning, felaktigt användande av de/dem, var/vart.

Stig Järrel i filmen Hets

Boken/böckerna är inte bara roliga utan också korrekta och med grundliga förklaringar varför det är grammatiskt fel att inte rätt använda sin och hennes, eller hur fatalt eller ofrivilligt komiskt det kan bli med ett syftningsfel. Som i den här annonsen: Sökes – person som kan ta hand om hästar som inte röker eller dricker.

Mycket nöje önskas alla språkpoliser där ute!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Vårt enda liv

En av 2020 års mest uppmärksammade böcker är Martin Hägglunds Vårt enda liv, med undertiteln sekulär tro och andlig frihet. Hägglund är litteraturforskare och filosof vid Yale University och har med denna bok (originalet utgiven på engelska 2019 med den mer beskrivande titeln This life : why mortality makes us free) blivit något av en världskändis. Boken diskuterar komplicerade saker men är skriven på ett lättillgängligt sätt.

Människan är nedsänkt i tidsligheten, det faktum att vi en gång ska dö och att detta är vårt enda liv är det som skänker livet mening. Att älska någon annan, en partner, ett barn; att var djupt engagerad i ett projekt, konstnärligt eller politiskt, innebär alltid risken att det går förlorat. Den du älskar kan lämna dig, ditt projekt kan misslyckas och det är detta som är förutsättningen för dina omsorger, förutsättningen för att överhuvudtaget bry sig.

Med utgångspunkt i kända tänkare som Spinoza, Augustinus och Kierkegaard visar Hägglund att tron på evigheten, det eviga livet är oförenlig med att leva meningsfullt. Hägglund skriver om  C S Lewis´ sorg och förtvivlan efter hustruns död och menar att kärlek kräver sårbarhet, vetskapen att allt kan förloras. I evigheten däremot sätt inget på spel, vilket innebär att ingenting betyder något, eller med andra ord att tillståndet kan likställas med  –  död.

Det sätt som man lever som dödlig, det som skapar meningsfullhet kallat Hägglund sekulär tro. Detta gäller vare sig du är ateist eller troende, det är inte det religiösa utövandet Hägglund kritiserar utan framhävandet av det eviga livet.

Den sekulära tron är, för det första, ett existentiell engagemang, med Hägglunds ord: ”Om jag inte trodde att livet var värt att leva skulle jag aldrig känna mig manad att kämpa för det förflutnas minne eller en bättre framtid”. För det andra innebär den sekulära tron en nödvändig ovisshet. Jag vet inte vad som kan hända, men jag måste hysa tilltro. För det tredje, denna ovisshet är en motiverande kraft. För att vara trogen något måste det jag tror på vara något som kan gå förlorat.

Hägglund går i närkamp med Kierkegaard, främst dennes Fruktan och bävan. Med utgångspunkt i den berömda passagen i Gamla testamentet där Abraham, för att visa sina absoluta tro på Gud, gör sig beredd att offra sin enda son, Isak, visar Hägglund övertygande att den danske filosofens resonemang om att resignera inför alla världsliga omsorger och sätta sin absurda tilltro till att guden efter Isaks död skulle ställa allt till rätta leder fel. Abrahams sekulära omsorg om Isak, att kärleken till sonen är ett mål i sig, görs om intet, målet är att älska Gud som ett ändamål i sig. Tron på evigheten innebär att idealet är ett frikännande av förlustens smärta, att i princip inte bry sig om Isak. Detta är motsatsen till humanism.

Abraham och Isak. Målning av Ludovico Cigoli

Hägglund gör också intressanta läsningar av Knausgårds Min kamp och Proust På spaning efter den tid som flytt, som bägge ses som gestaltningar av den sekulära tron.

Den andra delen av boken berör den andliga friheten i vårt liv, steget från det Marx kallar nödvändighetens rike till frihetens rike. Här förespråkar Hägglund ett slags demokratisk socialism, vilket jag finner sympatiskt, men resonemangen äger inte samma tyngd som i första delen och vad Hägglund slutligen ser som en eftersträvansvärd samhällsform blir lite väl utopiskt luddigt.

Även om jag tycker att Hägglund ibland är lite väl säker, sociologen Weber avspisad på ett par sidor, är det en intellektuellt oerhört stimulerande, och uppfordrande bok. Läsning anbefalls.

Håkan Olsson

Franklin D. Roosevelt : president i kris och krig

Vi har nyligen genomlidit ett amerikanskt presidentval, av många kallad ett ödesval, där t.o.m. själva demokratin sägs ha stått på spel. Som bibliotekarie ska man vara objektiv, men i detta fall går det inte –  eller för att uttrycka det med viss understatement – jag blev inte jätteledsen när det stod klart att Trump förlorat. Men hans antidemokratiska reflexer skrämmer, baktalandet av demokratins basala spelregler fortsätter med oförminskad kraft.

Gott då att läsa om en president, som i tider av kris och krig, bar ämbetet med värdighet. Om Franklin D. Roosevelt finns mängder skrivet, men det var länge sedan det kom en biografi på svenska. Denna brist har nu rättats till av journalisten och Amerikakännaren Lennart Pehrson. Boken – Franklin D Roosevelt : president i kris och krig är en klassiskt utförd biografi som följer den biograferade från födelse till död. Från en priviligierad uppväxt, undervisning i hemmet, juristexamen vid Harvard, äktenskapet med Eleanor Roosevelt (släkt med president Theodore R), politiskt engagemang, polion som i princip gjorde honom förlamad i benen.

Viktigast är naturligtvis presidentskapet. Valsegern mot Herbert Hoover 1932 och sjösättandet av New Deal, där man satte in väldiga offentliga satsningar i kampen mot den skyhöga arbetslösheten i depressionens spår. Tanken att staten skulle intervenera i det privat näringslivet liknar den svenska politiken under 30-talet men möttes av större motstånd i Förenta staterna, där många republikaner och företagare beskyllde Roosevelt för socialism. Och den genomförda politiken var förvisso ett klart steg åt vänster jämfört med 20-talets neoklassiska ekonomiska politik. Långsamt återhämtade sig landet och valsegern 1936 var rekordstor (Roosevelt fick över 60% av rösterna).

Samtidigt mörknar det i världen, nazism och fascism samt kommunism är på frammarsch och vid valet 1940 lovar Roosevelt att hålla landet utanför kriget, de isolationistiska strömningarna är kraftiga. Roosevelt måste gå en fin balansgång, han inser samtidigt vikten av att stötta Storbritannien, bl a via Lend -leaseavtalet. Han beskriver USAs roll som demokratins vapensmedja. Med angreppet på Pearl Harbor 7/12 1941 förändras förutsättningarna; med nästan fullständig politisk enighet träder Förenta staterna in i kriget, vilket kommer att bli helt avgörande. Fast svårt sjuklig omväljs Roosevelt en tredje gång, bilder från Jaltakonferensen i februari 1945 visar en tärd och avmagrad president och den 12 april avlider han.

Pehrssons bok kan ibland kännas lite summarisk, den kunde varit lite mer omfattande, men som en relativt lätt genomgång av livet och tiden fungerar den bra.

Håkan Olsson

oro, alltid denna oro

En vackert formgiven bok om oro fångade under hösten mitt intresse. Inte så konstigt med tanke på det konstanta tillsånd av oro vi befunnit oss i ett bra tag. Och i sann KBT-anda ska man utmana sina rädslor och på så vis få dem hanterbara.

Roland Paulsen är docent i sociologi och skriver ofta på DN:s kultursidor. Tidigare böcker, väldigt uppmärksammade är Vi bara lyder (om Arbetsförmedlingen) Arbetssamhället (om varför vi jobbar mer än nånsin trots att arbetet effektiviserats) Förespråkare av den politiskt döda frågan om arbetstidsförkortning och medborgarlön.

Tänk om – en studie i oro handlar om oro ur ett slags civilisationskritiskt perspektiv.  Vi har det bättre än någonsin tidigare i historien, men psykiska ohälsan ökar och ökar.

Ett svar kan vara att det vi jobbar med inte är kopplat till överlevnad som det varit tidigare. Vi hugger inte ved för att värma huset, eller jagar djur för mat på bordet. Jägare och samlare tvingade svara närvarande i nuet. Oron för framtiden började med jordbruksrevolutionen – om skördarna slog fel var resultatet missväxt och svält. Industrialismeni sin tur fjärmade människan från tidigare direkt koppling mellan arbete och överlevnad.  

Oron har fördjupats för varje framsteg mänskligheten gjort och peakar nu på 2020-talet när psykisk ohälsa är största anledningen till sjukskrivning. Beror enligt Paulsen på bristande närvaro i nuet – tänk om?

Samtidigt står vi inför större existentiella hot än någonsin tidigare, klimatkris och pandemi. Men paradoxalt nog oroar vi oss i mindre grad över det verkligt farliga och mer för det osannolika. Farligare att ta bilen till flyget än att flyga men inte många lider av bilrädsla.

Tänk om handlar alltså om oron i historisk kontext. Men också med intervjupersoners exempel på obefogad, handikappande oro. Om Daniel som oroat sig hela livet. Började som barn, när han på barns vis kastade sten i älven. Kom på att det kanske fanns cyklar där, som var rostiga. Stenen träffar cykeln, rosten frigörs och dödar fisken i älven och allt är hans fel.

Varning för att läsa boken – man kan komma på nya saker att oroa sig för som man tidigare inte tänkt på!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Charles Manson och sextiotalet

Charles Manson

Andra halvan av sextiotalet kännetecknas av snabba politiska och kulturella förändringar. Den amerikanska krigföringen i Vietnam upplevs som alltmer orättfärdig, ungdomar protesterar mot konsumism och likriktning. 1967 sjunger Scott McKenzie i hiten San Francisco (be sure to wear flowers in your hair):

All across the nation
Such a strange vibration
People in motion
There’s a whole generation
With a new explanation
People in motion
People in motion

Musikscenen i Kalifornien exploderar, fram träder psykedeliska band som Jefferson Airplane och Grateful Dead. Hippies, långt hår, alternativa livsstilar, fri kärlek och droger – kort sagt – The summer of Love.

Ett par år senare är läget ett annat. Martin Luther King och Robert Kennedy mördas 1968, USA skakas av raskravaller och upplopp, Vietnamkriget bara pågår. Ingen händelse symboliserar den mörknande tidsandan bättre än de förfärliga morden på 10050 Cielo Drive i Los Angeles, den sjunde augusti 1969. Ett antal medlemmar i den s k Mansonfamiljen bröt sig in i ett hus tillhörande den kände regissören Roman Polanski och mördare fem personer på det mest bestialiska sätt. Ett av offren var Polanskis hustru, skådespelerskan Sharon Tate, gravid i åttonde månaden.

Morden anses beordrade av Charles Manson, född 1934. Manson, med musikaliska ambitioner, hade tillbringat större del av sitt i liv i fängelse. 1967 flyttade han till västkusten och lyckades, på klassiskt sektmanér, samla en grupp unga kvinnor (The Manson family), som han helt styrde och som närmast tycks ha betraktat Manson som en frälsargestalt. I Mansons förvirrade världsbild stod ett raskrig för dörren och de s k Tate-LaBianca morden 1969 (totalt åtta offer) kan kanske ses i denna kontext.

Först flera månader senare arresterades Manson och flera i hans följe. 1970 dömdes både han och de som utfört morden till döden, men då Kalifornien avskaffat capital punishment omvandlades straffet till livstids fängelse. Fortfarande i fängsligt förvar dog Manson 2017.

Händelserna 1969 märks fortfarande i den kulturella sfären. Quentin Tarantinos One upon a time in Hollywood (2019) utspelar sig 1969 och händelserna på Cielo Drive fyller en viktig funktion i filmen. Emma Clines roman Flickorna (2016) är löst baserad på dynamiken i Mansonfamiljen. En biografi om Manson är Jeff Guinns Manson : the life and times of Charles Manson (2014). Vill man läsa om det amerikanska 60-talet, främst kopplat till kriget i Vietnam, kan jag rekommendera Lennart Pehrsons Lögnerna : USA och kriget i Vietnam (2020).

Håkan Olsson

Ålevangeliet

Ålen är utrotningshotat och är enligt Patrik Svensson, författare till Ålevangeliet är situationen tröstlös. Det är endast en tidsfråga innan den sista ålen är uppfiskad och uppäten. Sorgligt men sant.

Tidigare kan jag inte påstå att jag ägnat ålen många tankar och skulle nog aldrig få för mig att äta en. Nu är jag fast och förtrollad (dock kvarstår beslutet om förtärande). Ålevangeliet är en sällsynt svårkategoriserad liten bok. Det är en essä med litterära kvaliteter, en zoologisk lärobok, en historisk oddysé och en personlig memoar över en far. Helt enkelt en fackbok när den är som bäst och som får läsaren att både känna sig och bli klokare.

Patrik Svensson är journalist på Sydsvenskan. Där skrev han för några år sedan en kort essä som blev emryot till dundersuccén Ålevangeliet. Boken har översatts och sålts till 33 länder, något som är väldigt ovanligt för vilken bok som helst men i synnerhet för en fackbok.

Vartannat kapitel handlar om författaren och hans pappa – en man lika gåtfull som de ålar far och son fiskade. Fisket var det enda som förenade dem; pappan var asfaltsarbetare, sonen den förste i släkten att läsa vidare på universitet.

Några intressanta fakta om ålen:

Den föds i Sargassohavet som en larv, omgiven av tång. en resa över Atlanten påbörjas, larven blir först glasål, sedan gulål. Vissa gulålar återvänder sedan till Sargassohavet där den sista förvandlingen äger rum. Ögonen växer, magsäcken upplöses tills den till sist inte kan äta och magen fylls med rom eller mjölke. Den dör i Sargassohavet men fortplantar sig innan dess. Paradoxalt påstås det att ingen någonsin sett en levande ål i Sargassohavet som för övrigt ligger nordost om Kuba.

Ålens liv har gäckat vetenskapen sedan Aristoteles tid och vet ännu inte allt om den med säkerhet. Kanske är det just därför den är så fascinerande i en tid när det finns så få gåtor?

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

nine eleven

Tisdagen den 11 september 2001 var, så vitt jag minns rätt, en ganska vacker dag. Vid tretiden på eftermiddagen stod det klart att något märkligt inträffat på Manhattan, ett flygplan hade kraschat in i ett av World Trade Centers tvillingtorn. Olycka, attentat? 15.03, eller 9.03 lokal tid, står svaret klart när det andra tornet också träffas av ett plan, vilket kan ses i direktsänd TV världen över.

Det värsta terrorattentatet i historien är ett faktum, nästan tretusen människor omkommer och historiens byter spår. Nittiotalets optimism slår över till 00-talets krig mot terrorismen, antiislamism , finanskris, högerextremism, Trump.

Självklart ska man inte övertolka enstaka händelser. Visst var skottet i Sarajevo 1914 viktigt, men orsaken till första världskrigets utbrott är mer komplicerat än så. Nine eleven är dock en tydlig vattendelare, med ett före och ett efter.

Den direkta följden av attacken blev den FN-stödda invasionen av Afghanistan, som nästan tjugo år senare ej är avslutad. 2003 invaderades Irak och Saddam Hussein störtades. I efterhand står det klart att kriget motiverades på ett lögnaktigt sätt, några massförstörelsevapen existerade inte. I maj samma år står president Bush på ett hangarfartyg och fastslår: Mission accomplished. Det är som sagt lätt att börja krig men svårt att sluta fred.

Litteraturen om 11 september-attackerna 2001 och dess efterspel är enorm. Nedan följer några lästips:

11 septemberrapporten : Nationella kommissionens slutrapport om terroristattacken i USA (2005)

al-Qaida och vägen till 11 september / Lawrence Wright (2007)

Ni har klockorna – vi har tiden” : USA tio år efter 11 september / Lennart Pehrson (2011)

Döda bin Ladin : Obamas hemliga krig / Mark Bowden

Håkan Olsson

Mordet i Hökarängen

Peter Englund

 

Peter Englund är som bekant firad historiker och dessutom akademiledamot. Hans fokus har varit det svenska 1600-talet och första halvan av 1900-talet, främst första världskriget. Jag blev ganska förvånad när det annonserades att han ämnade publicera sig i den alltmer rikhaltiga true crime-genren. Vad månde bliva av detta?

Riktigt bra, måste jag tillstå efter att ha läst den nyligen utkomna Söndagsvägen. Englunds syfte tycks vara tvåfaldigt, dels att undersöka ett av 1960-talets mest uppmärksammade mord men också att djupdyka i det svenska 60-talet. Denna tid kan i förenklad form kallas välfärdsårens middagshöjd, alla kurvor pekade uppåt, dessutom sammanfaller den med författarens barndom (Englund är född i Boden 1958). Till skillnad från äldre tid, där historikerns arbetsmaterial består av skrivna och andra källor, finns människor att intervjua.

Jag kände till det s k kloroformmordet sedan tidigare, men har man inte den bakgrunden aktuell är boken även spännande som en deckare. Därför avslöjar denna text inget om förövaren.

Sent i juli 1965 kommer Kickan Granell hem efter en semesterresa med pojkvännen. Hon bor på Söndagsvägen i Hökarängen, en ganska nyligen uppförd förort söder om Stockholm. När hon inte kommer till jobbet dagen därpå blir pojkvännen orolig och uppsöker tillsammans med en vän någon dag senare Granells hem. Där upptäcks hon död, liggande i föräldrarnas säng (de är bortresta). Polisen tillkallas och schabblar inledningsvis till det, man antar att det handlar om ett självmord. Obduktionen förtäljer dock något annat.

Den kronologiskt berättade historien, om polisutredningen och tidsandan, interfolieras med synnerligen obehagliga anteckningar, som senare hittades i gärningsmannens bostad.

Boken är välskriven, långt ifrån det som ibland kallas journalistprosa. Englund lyckas i sitt uppsåt att skildra både en tid och ett skrämmande spaningsmord och dessutom lyfta fram offret, en nittonårig tjej med livet framför sig. Rekommenderas, sålunda.

 

Håkan Olsson