Hotet mot demokratin

demokrati-liten

Vi lever i bekymmersamma tider. Allra tydligast gäller det klimatet, men inte heller demokratin, som vi lärt känna den under andra halvan av 1900-talet, mår bra.

endofhistory1

Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama skriv kring 1990 en ryktbar artikel om historiens slut, senare utgiven i bokform (Historiens slut och den sista människan, 1992) där han med emfas hävdade att den markadsliberala demokratin slutgiltigt segrat och att historien därmed, i en mening, tagit slut. Historiens slut varade dock inte särskilt länge. Om man kan säga att demokratiseringvågen nådde sin topp i början på 00-talet, har det därefter snabbt försämrats. Många länder, däribland Ungern och Polen, är nu pseudo-demokratier eller auktoritära halvdemokratier. Det är om denna utveckling Gelin och Åsards bok handlar om.

hotet-mot-demokratinHotet mot demokratin : högerpopulismens återkomst i Europa och USA sätter högerpopulismen under lupp. Det finns förvisso en vänsterpopulism, men denna är dels inkluderande medan högerditon är baserad på nationen eller etniciteten, dels är den mycket svagare.

 

 

 

 

Författarna urskiljer sex kännetecken för populism av högersnitt, nämligen

  • Upphöjelse av det ”vanliga folket” i vars namn partiet/ledaren talar. Det äkta folket är ofta majoritetsbefolkningen , ex det vita USA. Man är mot pluralism, samhället ska vara etiskt homogent.

 

  • Stark kritik av ”parasitära” eliter och etablerade institutioner, dessa anses inte representera de verkliga folket. Man kan rensa ut ”obekväma” domare, som skett i Polen (vilket EU starkt kritiserat – rättsväsendet oberoende är fundamentalt i en levande demokrati!)

 

  • Stark skepsis mot den representativa demokratin. Man ställer upp i val men om man vinner söker man ofta ändra spelreglerna för att gynna sig själva. Victor Orban har ex sagt att det räcker att vinna ett val stort, sen kan man ändra förutsättningarna, ex grundlagarna, så mycket att det nästan omöjliggör för eventuell opposition att återta regeringsmakten.

 

  • Vill återvinna till ett svunnet idealtillstånd som rådde innan korrupta makthavare drev landet i fördärvet. Denna besatthet av det förflutna innebär att man sällan har svar på framtidsfrågor, ex klimatkrisen.

 

  • Aggressiv politisk stil; fördömanden av fiender, vi mot dem, språk fyllt av råhet och förolämpningar.

 

  • En förkärlek för konspirationsteorier. Fake news – PK-medier ljuger, presenterar alternativa fakta. Ett exempel är den av Trump omhuldade åsikten av Obama inte var amerikan.

Med denna verktygslåda analyserar Åsard demokratins urgröpning i Polen och Ungern medan Gelin nagelfar trumpismens Förenta stater. Mycket är känt för den som följer utvecklingen via TV, radio och tidningar, ändå förtjänar det att sägas igen.

Slutligen, ett minimikrav i en demokrati är att förloraren accepterar en förlust. Med bävan blickar man mot det amerikanska presidentvalet i november 2020.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Hemester

vallmo

Sommartider, jag känner det är nånting på gång…

Semestertiden är här och det är för de flesta inte bara lata dagar under körsbärsträdet. Nej, det ska upplevas och resas och umgås och instagrammas. Samtidigt är vi belagda med flygskam och krav på en hållbar livsstil. Och i år har vi ju även ett illasinnat coronavirus att förhålla oss till. Hur ska en stackars människa göra? Svaret finns i veckans boktips: 501 svenska platser du måste se innan du dör. Här får du tips listat landskapsvis där självklara turistattraktioner varvas med lite mer udda sevärdheter.

505-svenska-platser-du-maste-se-innan-du-dor

Glädjande för oss här i Halmstad är att vårt stadsbibliotek är med bland tipsen. Andra halländska resmål är bl.a. Bexells talande stenar, Prins Bertils stig och radiostationen i Grimeton.

Urvalet är subjektivt, givetvis, men vissa landskap känns något förfördelade. Stackars Gästrikland har bara en attraktion med i boken, Mackmyra whiskyby, medan Skåne och Gotland fyller flera spalter.

svemester-sa-reser-du-smart-och-hallbart-i-sverige

På samma tema är boken Svemester – så reser du smart och hållbart i Sverige av Niklas Kämpargård. Här finns massor av tips på naturnära upplevelser som dessutom är billiga eller gratis. Varför gå över ån efter vatten? Det finns sagolik natur i Sverige och den är öppen för alla, dygnet runt. Ta för dig!

Vill du läsa mer om svenskarnas semestrande i en historisk kontext finns det t.ex. den här boken: När folket tog semester: studier av Reso 1937 – 1977. En fläkt av en svunnen tid, före klimathot och dumma pandemier.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Att löpa med eller mot – Geraldine Schwarz om Europas glömska

medlöparna

Geraldine Schwarz har goda historiska förutsättningar att ta sig an problemet med Europas glömska efter andra världskrigets ohyggliga förbrytelser. Med en tysk far och en fransk mor personifierar hon försoningstanken mellan de forna fienderna, som skulle bli en grundbult i det europeiska samarbetet.

Medlöparna : en berättelse om Europas glömska (2020) handlar om hur Tyskland, och andra länder, bearbetat minnet av  krigets illgärningar. I hur hög grad tar man ansvar, ställer skyldiga till svars? Från Tyskland år noll till det västtyska ekonomiska undret under Adenauers 50-tal är steget märkligt kort. Mängder av nazianstuckna ämbetsmän, jurister, företagsledare besatt viktiga poster i förbundsrepubliken och det dominerande narrativet var att nazistregimen var kriminell men det tyska folket i princip oskyldigt. Glömska med andra ord.

Efter det tyska sammanbrottet fastställer segrarmakterna fyra grader av inblandning i de nazistiska brotten: huvudskyldiga (Hauptschuldige), belastade (Belastete), mindre belastade (Minderbelastete) och medlöpare (Mitläufer). Författarens farfar, som bl a köper ett judiskt företag till kraftigt underpris, är en typisk medlöpare.  Geraldines far Volker hör till de unga tyskar som framåt 60-talet allt i större uträckning börjar ställa den avgörande frågan: pappa, vad gjorde du under kriget?

De första rättegångarna mot krigsförbrytare börjar hållas och med 60-talets studentuppror slås fönstret upp, glömskan börjar förvandlas till minne.

Det går långsammare i andra länder, Österrike ser sig länge som offer, trots att entusiasmen vid Anschluss var enorm. Det gäller även Frankrike, där Vichyrepubliken skickade franska judar i döden, utan tysk hjälp. Men generellt går utvecklingen mot medvetenhet och minne, där murens fall 1989 också spelar in.

Tills de högerextrema och nationalistiska rörelserna börjar nå framgång under det nya seklet, vill säga. Viktor Orban kallar Miklas Horthy en exceptionell statsman, trots dennes nära samarbete med nazisterna. Rörelsen mot glömska växer sig starkare.

Schwarz bok är välskriven och viktig. Det är de passiva medlöparna som avgör historiens riktning, eller med författarens ord: …”vad skulle ha hänt om majoriteten hade gått, inte med strömmen, utan mot en politik som rätt tidigt avslöjat sin avsikt att trampa den mänskliga värdigheten under fötterna..”

Den frågan är lika aktuell idag.

 

Håkan Olsson

Josas bok

josas-bok

I mars förra året sändes en mycket uppmärksammad TV-dokumentär om sångerskan och artisten Josefin Nilsson – Josefin Nilsson : älska mig för den jag är. Programmet fick ett våldsamt genomslag, demonstrationer och ljusmanifestationer följde, detta efter att en känd skådespelare pekats ut som skyldig till misshandel och förföljelse, ja i förlängningen till Josefins förtida död. Och förra sommaren pratade Josefins storasyster Marie Nilsson-Lind om samma saker i ett uppskattat Sommar i P1.

Där framgick att Josefin skrivit mycket om förhållandet och planerade att ge ut en bok, av detta blev inget då hon gick bort i februari 2016.

Josas bok : min berättelse av Marie Nilsson-Lind tar sin avstamp i efterlämnade dagböcker och annat material. Författaren skriver att hon ser boken som ett löfte till den älskade lillasystern att slutföra hennes berättelse.

Först lite om bokens stilistiska nivå. Marie håller själv i pennan, när hon inte citerar Josefin. Detta är både en styrka och en svaghet. Svaghet därför att texten hade mått väl av att tuktas, det är för mycket uttalade känslor, för mycket hemskt, hemskt eller fantastiskt, fantastiskt. Å andra sidan skänker det autenticitet åt berättelsen, här har inget filtrerats genom en skicklig spökskrivares filter, det är så här Marie tänker och känner.

Boken handlar lika mycket om Marie som Josefin, och om Ainbusk Singers. Det är på ett sätt en klassisk biografi om uppgång och fall, genombrottet med More Amore (Älska mig för den jag är, Lassie m fl), samarbetet med Benny Andersson, bakslag, ekonomiska bekymmer. Men också en historia om en rätt dysfunktionell familj. Pappan, revyartisten, ständigt otrogen och mamman, skuldbeläggande offerkofta med psykiska problem. Marie känner sig otillräcklig trots uppenbar begåvning, är familjens krockkudde. Lillasyster är allt det som storasyster inte är, snygg, fräck, framåt.

josefin12

Ainbusk singers

Den röda tråden i boken är systrarnas varma förhållande och dess peripeti naturligtvis det destruktiva förhållandet med skådespelaren, som tycks knäcka Josefin både mentalt och fysiskt. Nedgången blir brant – missbruk, ryggsmärta -även om visa ljuspunkter finns, däribland en sen scencomeback på Gotland.

Författarens saknad är stor och skulden lurar alltid runt hörnet – varför gjorde jag inte mer? Trots en del brister vill jag se boken som en kärleksgärning till en älskad och saknad syster – som bara ville bli älskad för den hon var.

 

Håkan Olsson

 

 

Klubben

320px-Me-too_sign

#metoo. Begreppet, som syftar på ”jag också”, var en hashtag på sociala medier som började i USA och spreds med vindens hastighet över världen. Många kvinnor och inte minst kända kvinnor inom först filmbranschen trädde fram och berättade att de blivit sexuellt utnyttjade och i många fall även våldtagna av män de varit i beroendeställning av. I Sverige kulminerade metoo-upproret under hösten 2017 med uppror inom en mängd branscher såsom skådespelare, jurister, dansare och anställda inom kyrkan. Ett antal kända svenska män, främst inom tidnings- och TV-branschen namngavs på sociala medier vilket i flera fall ledde till att de blev av med sina jobb och att övergrepp som skett flera år tidigare polisanmäldes och ledde till rättegång. Oftast med friande dom då det är svårt att bevisa brott så lång efteråt – ord står mot ord.

klubbSom en följd av att det tidigare tabut att skriva om sexuella övergrepp  – det ansågs vara en ”privatsak” – nu inte längre existerade började Matilda Gustavsson på Dagens Nyheter arbeta med en artikel om en man som under många år haft rykte om sig att vara någon som kvinnor skulle akta sig för. ”Alla” visste, men ingen gjorde något. Han fick ostörd tafsa grovt på kvinnor helt öppet, i officiella sammanhang utan att någon ingrep. Helt helt obegripligt och ingen av de intervjuade i boken kan egentligen förklara varför de inte sa stopp. Mannen, Jean-Claude Arnault, var en kändis i kulturvärlden. Dels genom att han var (är) gift med Katarina Frostenson, poet och medlem i Svenska Akademien, dels för att han förestod Forum, den klubb som åsyftas i titeln på Matilda Gustavssons bok som gavs ut 2019.

Trots att vi läst allt om alla turerna; från DN-artikeln med de 18 kvinnornas berättelser, via turbulensen kring avhoppade akademiledamöter, inställda nobelpris, maktspelet inom akademien, Horace Engdahls påhopp på Sara Danius och folkets stöd till henne (minns #knytblusförsara) så är bokenKlubben en stor läsupplevelse. Matilda Gustavsson beskriver metodiskt hur hon började nysta i de rykten hon hört om Arnault, länge kallad Kulturprofilen, och hur hon fick kontakt med kvinna efter kvinna som utsatts för övergrepp och rena våldtäkter. Och om allt som hände sen, efter artikeln. Hur akademin närmast vittrade sönder, nobelpris ställdes in och Arnault dömdes till fängelse för våldtäkt.

Matilda Gustavsson fick Stora journalistpriset för avslöjandena. Boken Klubben har fått lovord och många priser. Historia har skrivits. Läs den!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Gröna fingrar?

garden-3276321_1280

Den här tiden på året, när det varken är vinter eller riktig vår, brukar lusten att påta i trädgården vara som starkast. När det väl är dags och ogräset växer frodigare än det jag planterat har entusiasmen oftast lag sig. Jag vill verkligen vara en som gillar trädgårdsarbete och som har en trädgård som är planerad efter säsong men jag är samtidigt lite lat. Men nytt odlingsår innebär nya möjligheter till förbättring, eller hur?

De senaste årens stora trädgårdtrend är att odla i pallkrage. Det passar den som i likhet med mig inte har någon stor trädgård. Det går också att starta tidigare på våren än i ett vanligt trädgårdsland eftersom jorden blir fortare varm. Hög tid att starta alltså!Pallet-collars

Till min och er hjälp har jag hittat flera böcker med tips för både nybörjare och erfarna pallkrageodlare.

25 smarta pallkragar – bästa kombinationerna för bra skörd

Maxad skörd i din pallkrage

12 månader med din pallkrage

Odla i pallkrage

Det jag lärt mig av att bläddra i de här böckerna är att det nästan inte finns några begränsningar i vad som kan odlas i pallkragen. Undantaget stora träd, möjligtvis.

Så, gott folk – gå loss med fröer, jord, plantor, sticklingar och odla er trädgård. Och välkommen till biblioteket för att låna böcker om precis allting.

Jeanette, Stadsbiblioteket  Halmstad

P.S. Varför har så många trädgårdsbokförfattare namn från floran? Det dräller av Rosen, Rosberg, Roos, Ek, Qvist och Björck. Måste googla!  Och nu, tre sekunder senare har jag lärt mig att det kallas aptonym när man heter som sitt yrke, alltså som meteorologen Lisa Frost. D.S.

Koreakriget 1950-1953

kk

 

Koreakriget är ett både avlägset och ständigt närvarande krig. Ett fredsavtal saknas fortfarande, 67 år efter att stilleståndsavtalet slöts i juni 1953. Kriget var den första stora konflikten efter andra världskriget och den första sedan kalla kriget blivit ett faktum.

Bakgrunden var att segrarmakterna under Potsdamkonferensen i juli 1945 delat den koreanska halvön längs den 38:e breddgraden, i en amerikansk respektive sovjetisk ockupationszon. USA och Sovjet kom inte överens om hur landet skulle styras och den 15 augusti 1948 bildades formellt Republiken Korea; allmänna val hölls och Syngman Rhee blev premiärminister. Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades med Kim Il Sung som ordförande.

Därmed var spelplatsen krattad och att de respektive ockupationsstyrkorna drog sig tillbaka 1948-49 ändrade inget i sak. Efter att Kim konsulterat Stalin och Mao gick nordkoreanska trupper över gränsen den 25 juni 1950. FN, som bojkottades av Sovjet, fastställde, efter hemställan från president Truman, en resolution om omedelbart tillbakadragande och ett antal länder, med USA i spetsen, bidrog med soldater.

Strider rasade främst under andra halvåret 1950. Först trycktes de allierade kraftigt tillbaka, men efter en amfibieinsats vid Inchon, Seouls hamnstad, återgick initiativet till de FN-ledda styrkorna. Man nådde nästan den kinesiska gränsen innan konfliktlinjen stabiliserade vid den 38:e breddgraden i början av 1951. Sedan vidtog ett lågintensivt krig till stilleståndet 1953. Förlusterna i människoliv var stora, bland civila på bägge sidor och bland de stridande förbanden, främst på nordsidan.

koreakrigetkalla

Naturligtvis finns det mycket skrivet om Koreakriget men faktum är att Artur Szulcs Koreakriget(2019) är den första svenska skildringen av konflikten. Boken är en relativt kortfattad genomgång av kriget, dess orsaker och följder. Vill man läsa om marinkårens aktion vid Inchon i september 1950 kan man läsa en intressant text i Gunnar Åselius Krigen under kalla kriget (2007).

Vi lever fortfarande i Koreakrigets långa skugga, inte minst manifesterat av Kim
Jong-uns ständigt pågående vapenskrammel.

Håkan Olsson

Palmemordet

sista

Jag beställde nyligen ännu en bok om mordet på Olof Palme, Lars Borgnäs Olof Palmes sista steg : i sällskap med en mördare (2020). Den torgför teorin att det primära målet var Lisbeth Palme och att Olof föll för det andra skottet. Som brukligt när det gäller privatspanare nyttjar man de vittnesmål som talar för den egna teorin och struntar stillsamt i de som motsäger den. Lena Andersson, författaren och skribenten, har tydligen skrivit förordet. Andersson har tidigare, i en DN-artikel, förespråkat ”mötesscenariot”, att Palme skulle stämt möte med någon. Mitt på Sveavägen, halv tolv en kall februarikväll!? Logiken förefaller likna en vällagrad emmenthalerost – full av hål.

Och nu, den artonde februari, halvannan vecka före 34-årsdagen av mordet avslöjar Palmegruppens åklagare, som ironiskt nog heter Krister Petersson, att man senare i vår ämnar väcka åtal, alternativt lägga ner utredningen för gott. Förvirring är bara förnamnet.

den-osannolika-mordaren-skandiamannen-och-mordet-pa-olof-palmeNär jag senare tar del av tidningarnas artiklar kring nyheten verkar det handla om Stig Engström, den så kallade ”Skandiamannen”. För ett par år sedan publicerade tidskriften Filter ett reportage som pekade ut Engström som gärningsman. Det blev också en bok, Thomas Pettersson – Den osannolika mördaren(2018). Som vanligt talar en del för Engström, en del emot. Till skillnad från diverse andra spår finns det en tydlig koppling till brottsplatsen, Engström jobbade i grannhuset och var bevisligen på plats mordkvällen. Å andra sidan uppsökte han frivilligt polisen, som vittne, och betedde sig rent allmänt knappast som en förövare skulle ha gjort. Det finns ett problem till, Engström dog 2000.

Ämnar åklagare Petersson fastslå att Engström är mördaren måste det till handfasta bevis, läs mordvapnet. Annars hamnar vi i ett läge där fallet sägs vara ”polisiärt uppklarat” vilket för övrigt många, inte minst poliser, anser om Christer Pettersson (alltså inte åklagaren), 1989 dömd i tingsrätten men friad i hovrätten.

Blomma-Rosor

Jag beundrar Olof Palme, både för hans politiska gärning, och som människa. Många av de reformer som vi, hittills, tagit för givna tillkom under hans regeringstid – daghemsutbyggnad, föräldraförsäkring, förbättrad jämställdhet, MBL och LAS. Han var också en stridbar röst i den internationella politiken; kritiserade USA för den orättfärdiga krigföringen i Sydostasien, arbetade mot kärnvapen, nagelförde diktaturer, från Tjeckoslovakien till Spanien.

Han var också en intellektuell politiker, bildad, litteraturintresserad. Palme kunde i tal citera Stig Dagerman eller Ragnar Thoursie. Några årtionden senare prisade en annan statsminister Camilla Läckberg!

Åren efter mordet läste jag mycket om attentatet. Vartefter blev jag allt tröttare i takt med att konspirationsteorierna avlöste varandra. Privatspanarna blev allt fler, man kan tala om foliehattarnas parad.

underbara-dagar-framfor-oss-en-biografi-over-olof-palmeEtt tips är att istället rikta sökarljuset mot Palmes liv och gärning, läs gärna Henrik Berggrens förträffliga biografi från 2010 Underbara dagar framför oss”. Olof Palme är så mycket intressantare som levande än död.

Men nya böcker ges ut, hattarna sitter fast och jag känner mig gammal och trött.

 

Håkan Olsson

Dialekter

 

 

rund-dialekter-tykenEtt av mina favoritprogram på radio är Språket i P1. Särskilt mycket gillade jag att lyssna när Anna-Lena Ringarp fortfarande var programledare, och hennes språkexpert var Lars-Gunnar Andersson som är professor i modern svenska vid Göteborgs universitet. Det är något visst med den där göteborgskan, tycker jag och många med mig. När man undersöker den populäraste svenska dialekten kommer göteborgskan högt, tillsammans med norrländska och värmländska. Nu har Lars-Gunnar kommit med en bok om just Göteborgsgrammatik där han undersöker göteborgskans dialektala särdrag. Varför säger göteborgaren ännalaknô och brôte? Svaren finns i grammatiken. Alla andra grammatikböcker jag känner till handlar om skriftspråk och är väldigt användbara men kanske inget jag läser för nöjes skull. Men den här boken är görrolig!

goteborgsgrammatik

I en ny bok av Fredrik Lindström – populärhistorikern, programledaren, komikern och språknörden – kan den dialektintresserade grotta ner sig i 100 svenska dialekter (2019). Här kan man se att Lindström kombinerar sina yrkesroller för boken är både informativ, rolig och lärd så ett sätt som bär hans signum. Till varje dialekt som beskrivs i text, med  finns också ett ljudspår via en vidhängande ”ljuddel” där man knappar in ett nummer för den dialekt man vill lyssna på.

100-svenska-dialekter

För övrigt definieras dialekt så här: En dialekt är en språkart som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område, men alla dialekttalande inom ett visst område talar inte exakt likadant.

Det stämmer verkligen. Skånska är en allt annat än enhetlig dialekt utan skiljer sig väldigt mycket åt mellan exempelvis Lund och Malmö. Och sen har vi ju sociolekter, dvs den språkliga variation som utmärker en social grupp, till skillnad från dialektens geografiska avgränsning. Men det tar vi en annan gång!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

”We, the people…” – om amerikanska presidenter

mountrushmore

Den 4 juli 1776 förklarades sig de ursprungliga 13 delstaterna i det av England kontrollerade Nordamerika självständiga. Kriget avslutade inte förrän 1783 och fyra år senare undertecknades The Constitution, en av världens äldsta nu gällande grundlagar, i Philadelphia. Lagskrivarna brukar kallas the founding fathers, bland dessa hittar man flera blivande presidenter, däribland Thomas Jefferson och James Madison.

Det amerikanska styrelseskicket bygger på maktdelningsprincipen, där den exekutiva makten (presidenten), ska balanseras av den lagstiftande makten (kongressen) och den dömande makten (högsta domstolen). Under resans gång har presidentens makt långsamt ökat och man brukar benämna innehavaren av ämbetet som världens mäktigaste man (alla 45 har som bekant varit män).

kh bok

Nyligen har Karin Henriksson publicerat USA:s alla presidenter : från Washington till Trump (2019) som är en gedigen genomgång, kronologiskt, från Georg Washingtons installation 1789 till dags dato. Presidenternas biografi och ämbetsutövning placeras i sitt historiska sammanhang och interfolieras med texter om konstitutionen, valhistorik, Vita huset och övrigt. Söker man en kortfattad överblick över de amerikanska presidenternas historia fungerar boken utmärkt.

Rankningar av ämbetsinnehavarna offentliggörs återkommande. Henriksson skriver : ”Rankningar av de ”bästa” presidenterna toppas ofta av Washington, Lincoln, Franklin D. Roosevelt…och i rankningarna av de ”sämsta” återfinns alltid James Buchanan, Franklin Pierce, Andrew Johnson, Warren Harding”.

Man undrar var den nuvarande presidenten så småningom hamnar? En del amerikaner vill nog placera Trump högt, andra placera twittraren i botten. Och snart är det dags för nästa val…

Håkan Olsson