Lösa förbindelser

Termen prekariat myntades redan på 1960-talet i Frankrike och anspelar dels på prekär (besvärlig situation) och proletariatet (egendomslösa arbetare). I vår tid är det en realitet för många, och en del menar t.o.m. att fasta arbeten eller  tillsvidareanställningar är en anställningsform med kort bäst före-datum. Prekariatet kännetecknas också, förutom obefintlig anställningstrygghet, av lågt inflytande över arbetssituationen, brist på trygghet från statliga förmåner och svårighet att försörja sig på lönen eftersom den är dels låg, dels osäker.

losa-forbindelser-om-kampen-for-fasta-forhallanden-i-handelnJenny Wrangborg har i Lösa förbindelser: om kampen för fasta förhållanden i handeln intervjuat 60 personer som jobbar i butik, på lager eller kontor. Alla har det gemensamt att de aldrig kan planera vare sig lång- eller kortsiktigt eftersom de måste inställa sig med kort varsel. Tackar man återkommande nej blir man inte tillfrågad. Det visar sig också att det är de tyngsta och mest monotona jobben som tilldelas bemanningsföretagens arbetare. När de jobbar i butik kan de ägna hela arbetsdagar åt att plocka frysvaror, något som den fastanställda personalen inte tillåts göra. Och bristen på ordentliga arbetskläder eller bristen på säkerhetsutbildning som leder till fler skador, fler olyckor bland timanställda än övrig personal.

Det är en upprörande bok om en värld jag inte trodde fanns, eller åtminstone inte att det var så illa. Många av de intervjuade säger att de ser sig som moderna slavar utan eget värde. Om de skadas eller blir sjuka är det ingen som tar ansvar för rehabilitering utan de förlorar jobbet.

prekariatet-den-nya-farliga-klassen

Om du vill läsa mer om prekariat finns att låna ekonomen Guy Standings båda böcker: En färdplan för prekariatet där han lägger fram politiska förslag (varav medborgarlön är ett) för att förbättra situationen för de utsatta.

Prekariatet – den nya farliga klassen belyser problemet med att den som står utanför social trygghet löper riska att hamna i politiskt utanförskap och är lätt byte för populism: snabba, enkla lösningar på komplicerade problem.

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

 

 

Hunger

hunger-historien-om-min-kropp

Boken är knalligt rosa med titeln i fet svart stil. Hunger heter den och är skriven av Roxane Gay. Gay slog igenom för några år sedan med Bad feminist som är en slags handbok i feministiskt tänkande utan pekpinnar. Man får lyssna på hiphop som ofta är extremt sexistisk, eller läsa Femtio nyanser-böckerna och ändå kalla sig feminist. Inte alltid en självklar ståndpunkt i mer renläriga feministiska manifest.

Roxane Gays senaste bok handlar om henne själv, utifrån det faktum att hon är extremt överviktig, men också om allmängiltiga frågor angående fetma. Hennes egen historia är sorglig och fruktansvärd; hon blev gruppvåldtagen som tolvåring av ett gäng pojkar som var obetydligt äldre. Matmissbruket var ett sätt för Gay att göra sig oattraktiv och att döva ångesten efter traumat.

Hunger – historien om (min) kropp handlar om Roxane Gays egna erfarenheter av att leva i en kropp som är långt större än de flestas, om klädinköp, om blickar och tips om bantning från välmenande familj.

Det som skiljer Roxane Gays bok från andra personliga berättelser om fetma är att det inte är en bok om lyckad viktnedgång. Ur förordet: ”Det här är mina fulaste, svagaste, naknaste sidor. Det här är historien om min kropp eftersom kroppar som min oftast ignoreras eller avfärdas eller förlöjligas.”

våg

Andra böcker om övervikt:

Jenny Dahlberg: Tjock  samt När jag fyller 30 ska jag vara smal

Bo Andersson: Allt annat än lagom

William Leith: De hungriga åren

Lionel Shriver: Store bror (visserligen en roman, men väldigt bra och problematiserande på samma vis som Gays bok, därför får den vara med i vår fackboksblogg)

Jeanette, bibliotekarie

Stadsbiblioteket i Halmstad

Larmrapporten

larmrapporten

Vi lever i tider då vinklade nyheter, halvsanningar, alternativa fakta och rena fejknyheter sköljer över oss. Hur ska vi värja oss? Hur ska vi skilja sant från falskt?

Stora journalistpriset 2017 i klassen Årets röst gick till vetenskapsjournalisten och forskaren Emma Frans som samma år kom med boken Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams; en liten bok på 150 sidor som ger oss verktygen som hjälper oss avslöja ovanstående. En recensent kallade den ”en omistlig handbok i Trumpismens tidevarv”.  Larmrapporten ger oss vetenskapskoll för att förstå hur fakta – och påstådda fakta – ska bedömas.

På Stadsbiblioteket har vi under våren 2018 läst Emma Frans bok som komplement till ett antal artiklar för att utbilda oss i vaksamhet mot ”trams”.I Larmrapporten får vi lära oss om noceboeffekten (motsatsen till placeboeffekten. Om placebo ger en positiv effekt på hälsa och välbefinnande genom förväntanseffekter och annat, så är nocebo den motsvarande, negativa effekten) eller om hur statistik som i sig är sann  kan bli missvisande om ena axeln i en graf kapas. Ett helt kapitel ägnas åt att bästa sättet att få någon att ändra uppfattning, inte genom raljans utan att systematiskt visa hur kunskapen tagits fram. Emma Frans knep är att alltid ställa motfrågan Hur vet du det?

Det här kanske låter som en nödvändig, men också lite trist och torr bok? Helt fel, Emma Frans är rolig som få. 63 000 följare på Twitter kan väl inte ha fel?

frans2

Jeanette Malm, bibliotekarie

Exkluderande design

 

exkluderande-designAlldeles nyligen kom en bok ut som satte fingret på något jag haft i bakhuvudet ganska länge utan att kunna sätta ord på känslan. Känslan av att samhällets offentliga rum och platser blir alltmer ogästvänliga och ickeinbjudande.

I boken Exkluderande design går författaren Fredrik Edin på djupet med hur samhället utformas för att utesluta icke önskvärda människor eller grupper, läs tiggare, missbrukare och hemlösa. Det handlar om bänkar som inte går att ligga på och som är så infernaliskt utformade att de knappt duger att sitta på för en stunds vila.  Den sk Camdenbänken är ojämn, hal och lutar för att det inte ska gå att sova på den. Dessutom saknas håligheter för att knark inte ska kunna gömmas och är asymmetrisk för att omöjliggöra skateboardåkning. Som om det inte var nog är dessutom sittplatserna avgränsade med långa avstånd för att försvåra stölder. Problemet med Camdenbänken är bara att den inte kan uppfylla syftet med en sittplats ; ingen vill sitta på bänken eftersom den är så obekväm.

camden-bench-02

På andra håll tas sittplatser helt bort. För att få sitta ner i offentlig miljö krävs då att man köper något på ett kafé eller restaurang, allt för att exkludera andra än konsumenter. Eller att använda klassisk musik på hög volym för att flytta på grupper av missbrukare eller tonårsgäng i underjordiska parkeringsgarage.

En annan benämning på begreppet exkluderande design är disciplinär arkitektur ; ett framtvingat beteende för att få tillgång till platsen.

Tack och lov för biblioteken, dit är alla välkomna. Heja biblioteken!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Prepping

9789113077109_200x_prepping-att-hoppas-pa-det-basta-men-forbereda-sig-pa-det-varsta_haftadAv engelskans prepare har bildats ordet prepping, som betyder ungefär förberedelse. Det preppare förbereder sig för är undergången, eller åtminstone ett längre strömavbrott eller datorhaveri som gör våra bankkort värdelösa och vi därmed inte kan tanka bilen eller köpa mat. Svenska myndigheter uppmanar oss att ha reserver för 72 timmar då vi ska klara oss utan el, vatten och tillgång till mataffärer. En preppare som tar hotet på allvar har resurser för långt mycket mer – de mest hängivna lämnar staden för ett liv på landet med självhushållning och egen brunn eller bygger en bunker i trädgården som fylls med överlevnadsmaterial för lång tid framåt.

I boken Prepping: att hoppas på det bästa men förbereda sig för det värsta möter vi svenska preppare som delar med sig av sina bästa överlevnadstips. Vi får lära oss bunkra, odla, hålla värmen men också mentala överlevnadstips.

JORDAD_POCKET_omslag_orig-247x400

Samma tema finns i boken Jordad av David Jonstad men i ett globalt och historiskt perspektiv. Författaren lever som han lär och har bytt en stressigt storstadstillvaro mot ett nästintill självhusållande liv i en by i Dalarna. Han menar att vi, likt alla civilisationer före oss, går mot sin obönhörliga undergång. Jordad är trots domedagsprofetian en positiv bok som visar på alternativa levnadssätt. Varför jobba och dra in så mycket pengar som möjligt och sedan anpassa livet efter det? Istället kan man fundera på vad man behöver för att leva sitt liv, hur mycket pengar som krävs och sedan anpassa mängden arbete till det.

Visst är tanken på ett enklare liv lockande? Ett liv där vi likt Candide odlar vår trädgård och kanske blir lite lyckligare  samtidigt som vi är rustade för den annalkande kollapsen? Inte vet jag, men det är onekligen fascinerande funderingar.
Jeanette, Stadsbiblioteket

Prylbanta?

 

Handen på hjärtat – visst skulle det vara skönt med färre grejer att hålla reda på? Visst känns alla prylar ibland mer som en belastning än som en tillgång?

På biblioteken finns hjälpen  – böcker som hjälper oss rensa ut och slänga och i framtiden göra medvetna val.

konsten-att-stada

Marie Kondos Konsten att städa har sålts i ofattbara 4 miljoner ex över världen. Kondo menar att vi bara ska behålla saker som bereder oss glädje, allt annat ska slängas. Det som blir kvar ska ha en egen plats. Titeln är lite missvisande för det handlar om att slänga, inte att städa men det finns inget bra ord för den engelska benämningen tidying up som är bokens originaltitel. Jag får lite lust att börja slänga och organisera, men vissa partier i boken är lite för skruvade för min smak. Eller vad sägs om att tacka varje pryl för vad den betytt innan du slänger den?

prylbanta-farre-saker-storre-frihetPrylbanta: färre saker, större frihet av Elisabeth Byström är sprillans ny och med en lång, växande kö av reservanter. Den är till skillnad  mot Konsten att städa skriven ur ett svenskt perspektiv.

*Här får vi lära oss att överblicka oväntade kostnader av att köpa och äga prylar
*Förstå varför du shoppar och behåller saker du inte behöver
*Identifiera dina faktiska behov med behovsanalys
*Stoppa inflödet och metodiskt rensa ut överflödet av onödiga prylar
*Skapa ett enklare och friare liv med färre prylar

 

hur-bor-vi-handla-filosofiska-tankar-om-rattvisemarkt-vegetariskt-ekologisktBengt Brülde har skrivit en bok ur ett filosofiskt perspektiv över vår konsumtion. Hur bör vi handla? handlar om etiska och moraliska frågor till konsumenter men också tillverkare. Rättvisemärkt, ekologiskt, fair trade – vilka val är de moraliskt riktiga? Boken är utmärkt underlag för svåra frågor om skuld och ansvar. Svaren är inte lätta, men att börja diskutera etikfrågor kopplat till konsumtion är en bra start. Kanske blir det en biblioteksläsecirkel på temat så småningom!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

Hjältinnor

hjältinnorBokens omslag och layout är av betydelse för mig när jag väljer läsprojekt. I första hand går jag på tips från pålitliga personer och dito recensenter men ibland är det själva boken som kallar på mig.

I fallet med Hjältinnor av Kate Zambreno sammanföll alla dessa kriterier. Min dotter hyllade boken, det samma gjorde DN:s boklista och när jag såg den på skylthyllan i bibblan var saken klar. Numera längtar jag till varje stund jag kan tillbringa med Kate Zambreno.

”Hjältinnor” har kallats ett feministiskt manifest om att skriva. Den är genreöverskridande; en mix av självbiografi, dagbok, roman och essä. Zambreno skriver om sitt eget liv och skrivande och väver in kvinnor som varit ”musor” åt sina berömda, författande män. Dessa kvinnor: Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Viven Eliot och andra, var alla författare men erkändes aldrig i motsats till sina makar Scott, Paul och TS. Tvärtom blev de i vissa fall förklarade psykiskt sjuka eller reducerades till rollen som inspiratör åt mannens viktiga författarskap. Hjältinnor är alltså en bok om fruar. Ironiskt nog är författaren själv en medföljande, författande fru till en man som är bibliotekarie med uppdrag att sortera boksamlingar. På biblioteken i de städer de hamnar i, börjar Kate Zambreno leta efter bortglömda ”hustruberättelser”.

Glädjande är att har Hjältinnor gjort succé. Hoppas att författarna, de bortglömda fruarna, återupptäcks och att deras böcker ges ut på nytt.

Jeanette, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad