Vårt enda liv

En av 2020 års mest uppmärksammade böcker är Martin Hägglunds Vårt enda liv, med undertiteln sekulär tro och andlig frihet. Hägglund är litteraturforskare och filosof vid Yale University och har med denna bok (originalet utgiven på engelska 2019 med den mer beskrivande titeln This life : why mortality makes us free) blivit något av en världskändis. Boken diskuterar komplicerade saker men är skriven på ett lättillgängligt sätt.

Människan är nedsänkt i tidsligheten, det faktum att vi en gång ska dö och att detta är vårt enda liv är det som skänker livet mening. Att älska någon annan, en partner, ett barn; att var djupt engagerad i ett projekt, konstnärligt eller politiskt, innebär alltid risken att det går förlorat. Den du älskar kan lämna dig, ditt projekt kan misslyckas och det är detta som är förutsättningen för dina omsorger, förutsättningen för att överhuvudtaget bry sig.

Med utgångspunkt i kända tänkare som Spinoza, Augustinus och Kierkegaard visar Hägglund att tron på evigheten, det eviga livet är oförenlig med att leva meningsfullt. Hägglund skriver om  C S Lewis´ sorg och förtvivlan efter hustruns död och menar att kärlek kräver sårbarhet, vetskapen att allt kan förloras. I evigheten däremot sätt inget på spel, vilket innebär att ingenting betyder något, eller med andra ord att tillståndet kan likställas med  –  död.

Det sätt som man lever som dödlig, det som skapar meningsfullhet kallat Hägglund sekulär tro. Detta gäller vare sig du är ateist eller troende, det är inte det religiösa utövandet Hägglund kritiserar utan framhävandet av det eviga livet.

Den sekulära tron är, för det första, ett existentiell engagemang, med Hägglunds ord: ”Om jag inte trodde att livet var värt att leva skulle jag aldrig känna mig manad att kämpa för det förflutnas minne eller en bättre framtid”. För det andra innebär den sekulära tron en nödvändig ovisshet. Jag vet inte vad som kan hända, men jag måste hysa tilltro. För det tredje, denna ovisshet är en motiverande kraft. För att vara trogen något måste det jag tror på vara något som kan gå förlorat.

Hägglund går i närkamp med Kierkegaard, främst dennes Fruktan och bävan. Med utgångspunkt i den berömda passagen i Gamla testamentet där Abraham, för att visa sina absoluta tro på Gud, gör sig beredd att offra sin enda son, Isak, visar Hägglund övertygande att den danske filosofens resonemang om att resignera inför alla världsliga omsorger och sätta sin absurda tilltro till att guden efter Isaks död skulle ställa allt till rätta leder fel. Abrahams sekulära omsorg om Isak, att kärleken till sonen är ett mål i sig, görs om intet, målet är att älska Gud som ett ändamål i sig. Tron på evigheten innebär att idealet är ett frikännande av förlustens smärta, att i princip inte bry sig om Isak. Detta är motsatsen till humanism.

Abraham och Isak. Målning av Ludovico Cigoli

Hägglund gör också intressanta läsningar av Knausgårds Min kamp och Proust På spaning efter den tid som flytt, som bägge ses som gestaltningar av den sekulära tron.

Den andra delen av boken berör den andliga friheten i vårt liv, steget från det Marx kallar nödvändighetens rike till frihetens rike. Här förespråkar Hägglund ett slags demokratisk socialism, vilket jag finner sympatiskt, men resonemangen äger inte samma tyngd som i första delen och vad Hägglund slutligen ser som en eftersträvansvärd samhällsform blir lite väl utopiskt luddigt.

Även om jag tycker att Hägglund ibland är lite väl säker, sociologen Weber avspisad på ett par sidor, är det en intellektuellt oerhört stimulerande, och uppfordrande bok. Läsning anbefalls.

Håkan Olsson

Franklin D. Roosevelt : president i kris och krig

Vi har nyligen genomlidit ett amerikanskt presidentval, av många kallad ett ödesval, där t.o.m. själva demokratin sägs ha stått på spel. Som bibliotekarie ska man vara objektiv, men i detta fall går det inte –  eller för att uttrycka det med viss understatement – jag blev inte jätteledsen när det stod klart att Trump förlorat. Men hans antidemokratiska reflexer skrämmer, baktalandet av demokratins basala spelregler fortsätter med oförminskad kraft.

Gott då att läsa om en president, som i tider av kris och krig, bar ämbetet med värdighet. Om Franklin D. Roosevelt finns mängder skrivet, men det var länge sedan det kom en biografi på svenska. Denna brist har nu rättats till av journalisten och Amerikakännaren Lennart Pehrson. Boken – Franklin D Roosevelt : president i kris och krig är en klassiskt utförd biografi som följer den biograferade från födelse till död. Från en priviligierad uppväxt, undervisning i hemmet, juristexamen vid Harvard, äktenskapet med Eleanor Roosevelt (släkt med president Theodore R), politiskt engagemang, polion som i princip gjorde honom förlamad i benen.

Viktigast är naturligtvis presidentskapet. Valsegern mot Herbert Hoover 1932 och sjösättandet av New Deal, där man satte in väldiga offentliga satsningar i kampen mot den skyhöga arbetslösheten i depressionens spår. Tanken att staten skulle intervenera i det privat näringslivet liknar den svenska politiken under 30-talet men möttes av större motstånd i Förenta staterna, där många republikaner och företagare beskyllde Roosevelt för socialism. Och den genomförda politiken var förvisso ett klart steg åt vänster jämfört med 20-talets neoklassiska ekonomiska politik. Långsamt återhämtade sig landet och valsegern 1936 var rekordstor (Roosevelt fick över 60% av rösterna).

Samtidigt mörknar det i världen, nazism och fascism samt kommunism är på frammarsch och vid valet 1940 lovar Roosevelt att hålla landet utanför kriget, de isolationistiska strömningarna är kraftiga. Roosevelt måste gå en fin balansgång, han inser samtidigt vikten av att stötta Storbritannien, bl a via Lend -leaseavtalet. Han beskriver USAs roll som demokratins vapensmedja. Med angreppet på Pearl Harbor 7/12 1941 förändras förutsättningarna; med nästan fullständig politisk enighet träder Förenta staterna in i kriget, vilket kommer att bli helt avgörande. Fast svårt sjuklig omväljs Roosevelt en tredje gång, bilder från Jaltakonferensen i februari 1945 visar en tärd och avmagrad president och den 12 april avlider han.

Pehrssons bok kan ibland kännas lite summarisk, den kunde varit lite mer omfattande, men som en relativt lätt genomgång av livet och tiden fungerar den bra.

Håkan Olsson

oro, alltid denna oro

En vackert formgiven bok om oro fångade under hösten mitt intresse. Inte så konstigt med tanke på det konstanta tillsånd av oro vi befunnit oss i ett bra tag. Och i sann KBT-anda ska man utmana sina rädslor och på så vis få dem hanterbara.

Roland Paulsen är docent i sociologi och skriver ofta på DN:s kultursidor. Tidigare böcker, väldigt uppmärksammade är Vi bara lyder (om Arbetsförmedlingen) Arbetssamhället (om varför vi jobbar mer än nånsin trots att arbetet effektiviserats) Förespråkare av den politiskt döda frågan om arbetstidsförkortning och medborgarlön.

Tänk om – en studie i oro handlar om oro ur ett slags civilisationskritiskt perspektiv.  Vi har det bättre än någonsin tidigare i historien, men psykiska ohälsan ökar och ökar.

Ett svar kan vara att det vi jobbar med inte är kopplat till överlevnad som det varit tidigare. Vi hugger inte ved för att värma huset, eller jagar djur för mat på bordet. Jägare och samlare tvingade svara närvarande i nuet. Oron för framtiden började med jordbruksrevolutionen – om skördarna slog fel var resultatet missväxt och svält. Industrialismeni sin tur fjärmade människan från tidigare direkt koppling mellan arbete och överlevnad.  

Oron har fördjupats för varje framsteg mänskligheten gjort och peakar nu på 2020-talet när psykisk ohälsa är största anledningen till sjukskrivning. Beror enligt Paulsen på bristande närvaro i nuet – tänk om?

Samtidigt står vi inför större existentiella hot än någonsin tidigare, klimatkris och pandemi. Men paradoxalt nog oroar vi oss i mindre grad över det verkligt farliga och mer för det osannolika. Farligare att ta bilen till flyget än att flyga men inte många lider av bilrädsla.

Tänk om handlar alltså om oron i historisk kontext. Men också med intervjupersoners exempel på obefogad, handikappande oro. Om Daniel som oroat sig hela livet. Började som barn, när han på barns vis kastade sten i älven. Kom på att det kanske fanns cyklar där, som var rostiga. Stenen träffar cykeln, rosten frigörs och dödar fisken i älven och allt är hans fel.

Varning för att läsa boken – man kan komma på nya saker att oroa sig för som man tidigare inte tänkt på!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

nine eleven

Tisdagen den 11 september 2001 var, så vitt jag minns rätt, en ganska vacker dag. Vid tretiden på eftermiddagen stod det klart att något märkligt inträffat på Manhattan, ett flygplan hade kraschat in i ett av World Trade Centers tvillingtorn. Olycka, attentat? 15.03, eller 9.03 lokal tid, står svaret klart när det andra tornet också träffas av ett plan, vilket kan ses i direktsänd TV världen över.

Det värsta terrorattentatet i historien är ett faktum, nästan tretusen människor omkommer och historiens byter spår. Nittiotalets optimism slår över till 00-talets krig mot terrorismen, antiislamism , finanskris, högerextremism, Trump.

Självklart ska man inte övertolka enstaka händelser. Visst var skottet i Sarajevo 1914 viktigt, men orsaken till första världskrigets utbrott är mer komplicerat än så. Nine eleven är dock en tydlig vattendelare, med ett före och ett efter.

Den direkta följden av attacken blev den FN-stödda invasionen av Afghanistan, som nästan tjugo år senare ej är avslutad. 2003 invaderades Irak och Saddam Hussein störtades. I efterhand står det klart att kriget motiverades på ett lögnaktigt sätt, några massförstörelsevapen existerade inte. I maj samma år står president Bush på ett hangarfartyg och fastslår: Mission accomplished. Det är som sagt lätt att börja krig men svårt att sluta fred.

Litteraturen om 11 september-attackerna 2001 och dess efterspel är enorm. Nedan följer några lästips:

11 septemberrapporten : Nationella kommissionens slutrapport om terroristattacken i USA (2005)

al-Qaida och vägen till 11 september / Lawrence Wright (2007)

Ni har klockorna – vi har tiden” : USA tio år efter 11 september / Lennart Pehrson (2011)

Döda bin Ladin : Obamas hemliga krig / Mark Bowden

Håkan Olsson

Hotet mot demokratin

demokrati-liten

Vi lever i bekymmersamma tider. Allra tydligast gäller det klimatet, men inte heller demokratin, som vi lärt känna den under andra halvan av 1900-talet, mår bra.

endofhistory1

Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama skriv kring 1990 en ryktbar artikel om historiens slut, senare utgiven i bokform (Historiens slut och den sista människan, 1992) där han med emfas hävdade att den markadsliberala demokratin slutgiltigt segrat och att historien därmed, i en mening, tagit slut. Historiens slut varade dock inte särskilt länge. Om man kan säga att demokratiseringvågen nådde sin topp i början på 00-talet, har det därefter snabbt försämrats. Många länder, däribland Ungern och Polen, är nu pseudo-demokratier eller auktoritära halvdemokratier. Det är om denna utveckling Gelin och Åsards bok handlar om.

hotet-mot-demokratinHotet mot demokratin : högerpopulismens återkomst i Europa och USA sätter högerpopulismen under lupp. Det finns förvisso en vänsterpopulism, men denna är dels inkluderande medan högerditon är baserad på nationen eller etniciteten, dels är den mycket svagare.

 

 

 

 

Författarna urskiljer sex kännetecken för populism av högersnitt, nämligen

  • Upphöjelse av det ”vanliga folket” i vars namn partiet/ledaren talar. Det äkta folket är ofta majoritetsbefolkningen , ex det vita USA. Man är mot pluralism, samhället ska vara etiskt homogent.

 

  • Stark kritik av ”parasitära” eliter och etablerade institutioner, dessa anses inte representera de verkliga folket. Man kan rensa ut ”obekväma” domare, som skett i Polen (vilket EU starkt kritiserat – rättsväsendet oberoende är fundamentalt i en levande demokrati!)

 

  • Stark skepsis mot den representativa demokratin. Man ställer upp i val men om man vinner söker man ofta ändra spelreglerna för att gynna sig själva. Victor Orban har ex sagt att det räcker att vinna ett val stort, sen kan man ändra förutsättningarna, ex grundlagarna, så mycket att det nästan omöjliggör för eventuell opposition att återta regeringsmakten.

 

  • Vill återvinna till ett svunnet idealtillstånd som rådde innan korrupta makthavare drev landet i fördärvet. Denna besatthet av det förflutna innebär att man sällan har svar på framtidsfrågor, ex klimatkrisen.

 

  • Aggressiv politisk stil; fördömanden av fiender, vi mot dem, språk fyllt av råhet och förolämpningar.

 

  • En förkärlek för konspirationsteorier. Fake news – PK-medier ljuger, presenterar alternativa fakta. Ett exempel är den av Trump omhuldade åsikten av Obama inte var amerikan.

Med denna verktygslåda analyserar Åsard demokratins urgröpning i Polen och Ungern medan Gelin nagelfar trumpismens Förenta stater. Mycket är känt för den som följer utvecklingen via TV, radio och tidningar, ändå förtjänar det att sägas igen.

Slutligen, ett minimikrav i en demokrati är att förloraren accepterar en förlust. Med bävan blickar man mot det amerikanska presidentvalet i november 2020.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Hemester

vallmo

Sommartider, jag känner det är nånting på gång…

Semestertiden är här och det är för de flesta inte bara lata dagar under körsbärsträdet. Nej, det ska upplevas och resas och umgås och instagrammas. Samtidigt är vi belagda med flygskam och krav på en hållbar livsstil. Och i år har vi ju även ett illasinnat coronavirus att förhålla oss till. Hur ska en stackars människa göra? Svaret finns i veckans boktips: 501 svenska platser du måste se innan du dör. Här får du tips listat landskapsvis där självklara turistattraktioner varvas med lite mer udda sevärdheter.

505-svenska-platser-du-maste-se-innan-du-dor

Glädjande för oss här i Halmstad är att vårt stadsbibliotek är med bland tipsen. Andra halländska resmål är bl.a. Bexells talande stenar, Prins Bertils stig och radiostationen i Grimeton.

Urvalet är subjektivt, givetvis, men vissa landskap känns något förfördelade. Stackars Gästrikland har bara en attraktion med i boken, Mackmyra whiskyby, medan Skåne och Gotland fyller flera spalter.

svemester-sa-reser-du-smart-och-hallbart-i-sverige

På samma tema är boken Svemester – så reser du smart och hållbart i Sverige av Niklas Kämpargård. Här finns massor av tips på naturnära upplevelser som dessutom är billiga eller gratis. Varför gå över ån efter vatten? Det finns sagolik natur i Sverige och den är öppen för alla, dygnet runt. Ta för dig!

Vill du läsa mer om svenskarnas semestrande i en historisk kontext finns det t.ex. den här boken: När folket tog semester: studier av Reso 1937 – 1977. En fläkt av en svunnen tid, före klimathot och dumma pandemier.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Att löpa med eller mot – Geraldine Schwarz om Europas glömska

medlöparna

Geraldine Schwarz har goda historiska förutsättningar att ta sig an problemet med Europas glömska efter andra världskrigets ohyggliga förbrytelser. Med en tysk far och en fransk mor personifierar hon försoningstanken mellan de forna fienderna, som skulle bli en grundbult i det europeiska samarbetet.

Medlöparna : en berättelse om Europas glömska (2020) handlar om hur Tyskland, och andra länder, bearbetat minnet av  krigets illgärningar. I hur hög grad tar man ansvar, ställer skyldiga till svars? Från Tyskland år noll till det västtyska ekonomiska undret under Adenauers 50-tal är steget märkligt kort. Mängder av nazianstuckna ämbetsmän, jurister, företagsledare besatt viktiga poster i förbundsrepubliken och det dominerande narrativet var att nazistregimen var kriminell men det tyska folket i princip oskyldigt. Glömska med andra ord.

Efter det tyska sammanbrottet fastställer segrarmakterna fyra grader av inblandning i de nazistiska brotten: huvudskyldiga (Hauptschuldige), belastade (Belastete), mindre belastade (Minderbelastete) och medlöpare (Mitläufer). Författarens farfar, som bl a köper ett judiskt företag till kraftigt underpris, är en typisk medlöpare.  Geraldines far Volker hör till de unga tyskar som framåt 60-talet allt i större uträckning börjar ställa den avgörande frågan: pappa, vad gjorde du under kriget?

De första rättegångarna mot krigsförbrytare börjar hållas och med 60-talets studentuppror slås fönstret upp, glömskan börjar förvandlas till minne.

Det går långsammare i andra länder, Österrike ser sig länge som offer, trots att entusiasmen vid Anschluss var enorm. Det gäller även Frankrike, där Vichyrepubliken skickade franska judar i döden, utan tysk hjälp. Men generellt går utvecklingen mot medvetenhet och minne, där murens fall 1989 också spelar in.

Tills de högerextrema och nationalistiska rörelserna börjar nå framgång under det nya seklet, vill säga. Viktor Orban kallar Miklas Horthy en exceptionell statsman, trots dennes nära samarbete med nazisterna. Rörelsen mot glömska växer sig starkare.

Schwarz bok är välskriven och viktig. Det är de passiva medlöparna som avgör historiens riktning, eller med författarens ord: …”vad skulle ha hänt om majoriteten hade gått, inte med strömmen, utan mot en politik som rätt tidigt avslöjat sin avsikt att trampa den mänskliga värdigheten under fötterna..”

Den frågan är lika aktuell idag.

 

Håkan Olsson

Josas bok

josas-bok

I mars förra året sändes en mycket uppmärksammad TV-dokumentär om sångerskan och artisten Josefin Nilsson – Josefin Nilsson : älska mig för den jag är. Programmet fick ett våldsamt genomslag, demonstrationer och ljusmanifestationer följde, detta efter att en känd skådespelare pekats ut som skyldig till misshandel och förföljelse, ja i förlängningen till Josefins förtida död. Och förra sommaren pratade Josefins storasyster Marie Nilsson-Lind om samma saker i ett uppskattat Sommar i P1.

Där framgick att Josefin skrivit mycket om förhållandet och planerade att ge ut en bok, av detta blev inget då hon gick bort i februari 2016.

Josas bok : min berättelse av Marie Nilsson-Lind tar sin avstamp i efterlämnade dagböcker och annat material. Författaren skriver att hon ser boken som ett löfte till den älskade lillasystern att slutföra hennes berättelse.

Först lite om bokens stilistiska nivå. Marie håller själv i pennan, när hon inte citerar Josefin. Detta är både en styrka och en svaghet. Svaghet därför att texten hade mått väl av att tuktas, det är för mycket uttalade känslor, för mycket hemskt, hemskt eller fantastiskt, fantastiskt. Å andra sidan skänker det autenticitet åt berättelsen, här har inget filtrerats genom en skicklig spökskrivares filter, det är så här Marie tänker och känner.

Boken handlar lika mycket om Marie som Josefin, och om Ainbusk Singers. Det är på ett sätt en klassisk biografi om uppgång och fall, genombrottet med More Amore (Älska mig för den jag är, Lassie m fl), samarbetet med Benny Andersson, bakslag, ekonomiska bekymmer. Men också en historia om en rätt dysfunktionell familj. Pappan, revyartisten, ständigt otrogen och mamman, skuldbeläggande offerkofta med psykiska problem. Marie känner sig otillräcklig trots uppenbar begåvning, är familjens krockkudde. Lillasyster är allt det som storasyster inte är, snygg, fräck, framåt.

josefin12

Ainbusk singers

Den röda tråden i boken är systrarnas varma förhållande och dess peripeti naturligtvis det destruktiva förhållandet med skådespelaren, som tycks knäcka Josefin både mentalt och fysiskt. Nedgången blir brant – missbruk, ryggsmärta -även om visa ljuspunkter finns, däribland en sen scencomeback på Gotland.

Författarens saknad är stor och skulden lurar alltid runt hörnet – varför gjorde jag inte mer? Trots en del brister vill jag se boken som en kärleksgärning till en älskad och saknad syster – som bara ville bli älskad för den hon var.

 

Håkan Olsson

 

 

Klubben

320px-Me-too_sign

#metoo. Begreppet, som syftar på ”jag också”, var en hashtag på sociala medier som började i USA och spreds med vindens hastighet över världen. Många kvinnor och inte minst kända kvinnor inom först filmbranschen trädde fram och berättade att de blivit sexuellt utnyttjade och i många fall även våldtagna av män de varit i beroendeställning av. I Sverige kulminerade metoo-upproret under hösten 2017 med uppror inom en mängd branscher såsom skådespelare, jurister, dansare och anställda inom kyrkan. Ett antal kända svenska män, främst inom tidnings- och TV-branschen namngavs på sociala medier vilket i flera fall ledde till att de blev av med sina jobb och att övergrepp som skett flera år tidigare polisanmäldes och ledde till rättegång. Oftast med friande dom då det är svårt att bevisa brott så lång efteråt – ord står mot ord.

klubbSom en följd av att det tidigare tabut att skriva om sexuella övergrepp  – det ansågs vara en ”privatsak” – nu inte längre existerade började Matilda Gustavsson på Dagens Nyheter arbeta med en artikel om en man som under många år haft rykte om sig att vara någon som kvinnor skulle akta sig för. ”Alla” visste, men ingen gjorde något. Han fick ostörd tafsa grovt på kvinnor helt öppet, i officiella sammanhang utan att någon ingrep. Helt helt obegripligt och ingen av de intervjuade i boken kan egentligen förklara varför de inte sa stopp. Mannen, Jean-Claude Arnault, var en kändis i kulturvärlden. Dels genom att han var (är) gift med Katarina Frostenson, poet och medlem i Svenska Akademien, dels för att han förestod Forum, den klubb som åsyftas i titeln på Matilda Gustavssons bok som gavs ut 2019.

Trots att vi läst allt om alla turerna; från DN-artikeln med de 18 kvinnornas berättelser, via turbulensen kring avhoppade akademiledamöter, inställda nobelpris, maktspelet inom akademien, Horace Engdahls påhopp på Sara Danius och folkets stöd till henne (minns #knytblusförsara) så är bokenKlubben en stor läsupplevelse. Matilda Gustavsson beskriver metodiskt hur hon började nysta i de rykten hon hört om Arnault, länge kallad Kulturprofilen, och hur hon fick kontakt med kvinna efter kvinna som utsatts för övergrepp och rena våldtäkter. Och om allt som hände sen, efter artikeln. Hur akademin närmast vittrade sönder, nobelpris ställdes in och Arnault dömdes till fängelse för våldtäkt.

Matilda Gustavsson fick Stora journalistpriset för avslöjandena. Boken Klubben har fått lovord och många priser. Historia har skrivits. Läs den!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Gröna fingrar?

garden-3276321_1280

Den här tiden på året, när det varken är vinter eller riktig vår, brukar lusten att påta i trädgården vara som starkast. När det väl är dags och ogräset växer frodigare än det jag planterat har entusiasmen oftast lag sig. Jag vill verkligen vara en som gillar trädgårdsarbete och som har en trädgård som är planerad efter säsong men jag är samtidigt lite lat. Men nytt odlingsår innebär nya möjligheter till förbättring, eller hur?

De senaste årens stora trädgårdtrend är att odla i pallkrage. Det passar den som i likhet med mig inte har någon stor trädgård. Det går också att starta tidigare på våren än i ett vanligt trädgårdsland eftersom jorden blir fortare varm. Hög tid att starta alltså!Pallet-collars

Till min och er hjälp har jag hittat flera böcker med tips för både nybörjare och erfarna pallkrageodlare.

25 smarta pallkragar – bästa kombinationerna för bra skörd

Maxad skörd i din pallkrage

12 månader med din pallkrage

Odla i pallkrage

Det jag lärt mig av att bläddra i de här böckerna är att det nästan inte finns några begränsningar i vad som kan odlas i pallkragen. Undantaget stora träd, möjligtvis.

Så, gott folk – gå loss med fröer, jord, plantor, sticklingar och odla er trädgård. Och välkommen till biblioteket för att låna böcker om precis allting.

Jeanette, Stadsbiblioteket  Halmstad

P.S. Varför har så många trädgårdsbokförfattare namn från floran? Det dräller av Rosen, Rosberg, Roos, Ek, Qvist och Björck. Måste googla!  Och nu, tre sekunder senare har jag lärt mig att det kallas aptonym när man heter som sitt yrke, alltså som meteorologen Lisa Frost. D.S.