Deep web och Darknet

darknet

De allra flesta som använder internet vet att allt man gör, alla sökningar och besök på webbplatser, lämnar spår. Det går att spåra IP-adresser och inloggningar, ingen är egentligen anonym på riktig även om de gömmer sig bakom alias eller användarnamn. Ibland känner jag mig nästan förföljd av reklam som poppar upp i Facebookflödet direkt efter att jag letat efter en vara eller tjänst. Anledningen är de cookies som sparas av sidan och som direkt leder till mig för att utnyttjas i riktad reklam.

Det finns dels det helt öppna internet där allt man gör är synligt, dels det lite mindre öppna samt det mörka, helt stängda. Man kan enkelt säga att deep web är allt som inte är synligt för internets sökmotorer. Som till exempel när du går in på din privata Facebooksida eller loggar in på din internetbank. Dit når inte Google eftersom de sidorna kräver att du loggar in. Och det är alltså det som kallas för deep web.

På deep web finns darknet. Det mörka nätet är sajter där din identitet inte går att spåra; krypterade nätverk där en enorm mängd gömda sajter finns. Dessa sajter kan bara nås med hjälp av speciella programvaror.En sådan programvara är Tor, en webbläsare som gör din identitet omöjlig att spåra. I det mörka nätet finns droghandel, porr, vapenförsäljning, och annat kriminellt. Men Tor används också för att värna identiteten hos exempelvis människorättsaktivister som verkar i diktaturer eller för att skydda visselblåsare.

mörkaI boken Det mörka nätet av Jamie Bartlett spår författaren att darknet inom kort kommer att användas av helt vanliga nätanvändare som framför allt är ute efter den anonymitet som Tor erbjuder. Skälet tror författaren är att människor och företag blivit allt mer medvetna om myndigheters övervakning, men också att fler upplever en ökande rädsla över att bli hackad och bestulen på känslig information.

Boken är både spännande och skrämmande. Bartlett gläntar på dörren till det mytomspunna mörka nätet och låter oss träffa nättroll och bitcoinhandlare, drogförsäljare och hackare, alla med sina egna skäl att vilja vara anonyma.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Ulrike Meinhof : människan och terrorn

baader

Baader-Meinhofligan

Vi tycks leva i en mörk och bekymmersam tid. För ett par veckor sedan slog terrorn till på Drottninggatan i Stockholm, en fredagseftermiddag då människor av olika nationaliteter fridsamt strövade runt i huvudstadens mitt. Gärningsmannen, en uzbek som nekats uppehållstillstånd, kapade en lastbil och mejade ner människor längs gatan innan fordonet kraschades i ett varuhus. Fyra personer dog och ett flertal skadades. Vi har sett mönstret tidigare, i Nice, i Berlin.

Det kan vara viktigt att påpeka att trots dessa illdåd, ofta med jihadistisk bakgrund, så har Europa upplevt mer terrordrabbade årtionden. Under 70- och 80-talet var Storbritannien svårt drabbat av IRAs terror, bomber i London och på Nordirland var nästan vardagsmat. I Italien orkestrerade de röda brigaderna flera spektakulära bomddåd och kidnappningar. I Västtyskland var RAF – Rote-Armee-Fraktion – aktiva under främst första halvan av sjuttiotalet. En central gestalt i denna marxist-leninistiska s.k. stadsgerilla var journalisten Ulrike Meinhof.

Meinhof föddes 1934, blev tidigt föräldralös och uppfostrades av en vän till familjen. Hon drogs in i studentrörelsen och radikaliserades under 60-talet. Hon var en utmärkt stilist och skrev i tidskriften konkret (som i hemlighet finansierades av den östtyska regimen). Det västtyska 60-talet var en tid av uppror och nytänkande. De unga anklagade föräldragenerationen, ofta med rätta, för att ha förträngt den nazistiska erfarenheten och det omfattande medlöperiet. I april 1968 utsattes vänsterledaren Rudi Dutschke för ett attentat, en högerextremism höll i vapnet. Detta blev startpunkten för RAF, för vilken Meinhof blev ett slags taleskvinna. Till skillnad från jihadistisk terror var gruppens dåd inte urskillningslösa, den riktades mot mål som RAF utsåg som motståndare, exempelvis banker, företagsledare mm. Gruppen finansierade sin verksamhet via bankrån. Ledande i fraktionen var, förutom Meinhof, Gudrun Ensslin och Andreas Baader (därav benämningen Baader-Meinhof-ligan). Senare åtalades Meinhof, med övriga, för mord på fyra personer. Meinhof dog, under oklara omständigheter, officiellt självmord, I Stammheimfängelset i maj 1976.

omslag-till-ulrike-meinhofDen tyska författaren Jutte Ditfurth publicerade 2008 en utmärkt biografi, Meinhof. Boken följer Ulrike tätt i spåren, från den besvärliga barndomen till det ödesdigra sjuttiotalet. Ditfurth låter läsaren ta ställning, väjer inte för Meinhofs ansvar men söker också svaren i den tämligen repressiva västtyska miljön. Vill man ta del av Meinhofs egna texter kan jag rekommendera Ulrike Meinhofs förbjudna tänkesätt, utgiven på Cavefors förlag 1976.

Slutligen vill jag varmt rekommendera Steve Sem-Sandbergs dokumentärroman Theres (1996). Författaren talar genom dokument, brev och andra handlingar och väver en kalejdoskopisk och ytterst fascinerande väv kring en av 1900-talets mest gåtfulla personligheter.

Håkan Olsson

Galen i humlor

HUMLORVisste du att Darwin hatade bin, att utrotandet av vallhumlan i Storbritannien kan skyllas på Hitler och att igelkottarna på Nya Zeeland har  märkliga tänder? Inte jag heller, fram tills nyligen då jag läste Galen i humlor: En berättelse om små men viktiga varelser av Dave Goulson.

Nu när det våras och insekter och fjärilar börjar vakna till liv passar det bra att läsa Goulsons böcker Galen i humlor och uppföljaren Galen i insekter. Författaren är professor i biologi vid Sussexuniveristetet och har sedan barnsben varit närmast besatt av allt som kryper och flyger.

Livet på jorden är ju faktiskt, hur ogärna vi än vill inse det, helt beroende av att humlor, bin och andra insekter pollinerar växter. Utan dem skulle vi tvingas klara oss utan exempelvis tomater och hallon och leva på en diet av gröt och ris. Det är insekterna som får världen att gå runt. Skulle vi förlora dem skulle hela vår miljö förändras, säger Dave Goulson. ”Om hela mänskligheten försvann skulle världen återgå till det ymniga tillstånd av balans som rådde för tiotusen år sedan. Om insekterna försvann skulle däremot miljön kollapsa och kaos uppstå.”

insekter

De båda böckerna handlar också om den gamla gård som författaren köper i Frankrike. På gården skapar han ett paradis för det som andra kallar ohyra och ogräs, målet är en fristad för biologisk mångfald.

De båda böckerna kan läsas som ren underhållning, men du kommer att lära dig en hel del om alla viktiga småkryp och säkert se på dem med nya ögon. Helt enkelt folkbildning när den är som bäst, skrivet med den typiskt brittiska humorn.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Operabögar

ob

Stämmer det att homosexuella män är överrepresenterade bland operaintresserade? Svaret är ja, definitivt –  ämnet är grundligt genomforskat både i Sverige och kanske framförallt USA. RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter) har till och med en förening, betitlad OperaBögarna.

I boken Operabögar intervjuar Göran Gademan, fil. dr. i teatervetenskap 39 män som har det gemensamt att de är homosexuella och gillar opera. Syftet är att kartlägga samband mellan operaintresset och sexualiteten men det blir också en skildring av hur det är att leva som homosexuell i Sverige. Samme Gademan är för övrigt just nu aktuell i TV-programmet Kulturfrågan Kontrapunkt som en av de tävlande i kulturfrågesport.

 

I boken finns ett intressant kapitel om divakult, som enligt författaren är central för bögars kulturintresse, inte bara inom operan utan i alla möjliga former av populärmusik från Zarah Leander till Anna Book, från Judy Garland till Madonna.

se-pa-mig-en-biografi-over-zarah-leanderOm ovan nämnda Leander, inte bara som gayikon, kan vi läsa i nya boken Se på mig – en biografi över Zara Leander av Beata Arnborg. En recensent beskrev träffande Leander som ”queer innan regnbågen ens uppfunnits”.

 

Jeanette, Stadsbiblioteket

Karin Johannisson 1944-2016

kjo

Vid niotiden en onsdag i november blinkade det till i mobilen. Det var en nyhetsflash från Dagens Nyheter som berättade att professorn och idéhistorikern Karin Johannisson gått bort. Ännu en idol som lämnat mig (oss) detta dystra år 2016.

När jag tänker på henne framstår hon som helt unik. Oförtröttligt och lågmält men ändå knivskarpt har hon tecknat framförallt kvinnlighetens och kroppens idéhistoria. Någon beskrev henne som  ”besatt av hur synen på kroppar och känslor förändras genom tiderna.”

Johannisson hade förmågan att se tecken i nutiden som avslöjade något mer djupgående. Hon skrev om Hillary Clinton och om de spekulationer som vällde fram när hon tagit ett snedsteg på väg in i bilen efter ett framträdande: ”Svajig gång, instabilitet, mer lättkrackelerad yta mellan kropp och psyke, potentiellt galen. Det är en bild som hållit kvinnan tillbaka sedan generationer. Som inneburit det alltid varit aktuellt att koppla sig själv till anpassning till underordningens och undfallenhetens politik. En man skulle aldrig komma på tanken att leva genom en kvinnas blick.”

Tack för din feministiska gärning, Karin. Tack för att du gett kvinnan plats i idéhistorien, denna tidigare så manligt dominerade domän.

Har du inte läst Karin Johannisson? Ingen fara, vi har böckerna för dig:

densaradedivan

Den sårade divan som handlar om Agnes von Krusenstierna, Nelly Sachs och Sigrid Hjertén, tre kvinnliga konstnärer som alla tillbringade längre perioder på den tidens mentalsjukhus.

Nostalgia – en känslas historia Under 1800-talet var melankoli och nostalgi en medicinsk diagnos. I den här boken undersöker författaren hur begreppet nostalgi tolkats över tiden.

morka

Den mörka kontinenten om ”kvinnosjukdomar” under 1800-talet, med belägg ur läkardiagnoser. Vetenskapen skulle bevisa kvinnans underlägsenhet eftersom mannen kände sig hotad av hennes krav på större frihet och jämställdhet.

En fullständig lista över Karin Johannissons böcker hittar du HÄR >>>

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

EKO-dagen: en resumé

person holding a leaf with small earth

En genomsnittslig lördag besöks Stadsbiblioteket i Halmstad av 1100 personer. Med den siffran i åtanke var det ett spännande ögonblick när statistiken för 22 oktober kunde avläsas. Spännande åtminstone för oss som arrangerat EKO-dagen, en temadag med hållbarhet som tema.

Tillsammans med Konsument Halmstad, Europa Direkt Halland, Naturskyddsföreningen, Klimataktion Halmstad, Omställningsrörelsen och Samhällsbyggnadskontoret hade vi på biblioteket planerat denna dag. Hållbar livsstil tolkar vi som att de egna små vardagliga valen kan få stora konsekvenser för miljön om tillräckligt många människor engageras.

Hur såg då programmet ut? Det myllrade i varje vrå av nyfikna besökare och entusiastiska föreläsare. I Bibliotekscafeét kunde vi lyssna på fördrag om Framtidens mat, om att sälja bilen och skaffa lådcykel eller hur företagen återvinner kläder.

På övre plan samlade vi utställare och workshops. Här fanns elcykelförsäljare, byggåtervinning, Kretsloppan, information om belysning och hållbart resande, workshop om DoRedo – göra nytt av gamla kläder. Naturskyddsföreningen visade hur man enkelt gör egen deodorant och bodyscrub. Klimatvågen är en interaktiv utställning som handfast visade hur just min livsstil påverkar miljön. vykortTänkvärt – och för att inte glömma bort alla goda föresatser gav vi besökarna möjlighet att skriva ett hållbarhetslöfte till sig själva. Detta postar vi om ett år ungefär, lagom till nästa EKO-dag.

 

 

Klädbytet var väldigt uppskattat. Idén var enkel: lämna in upp till fem plagg, få en bricka och kom tillbaka två timmar senare för att välja bland någon annans inlämnade kläder. Genialt!

affisch_jeans_kladbytardagen

På nedre plan samlade vi övriga föreläsare. Här lyssnades det på Köpstoppsbloggens Ann-Christin Gramming som berättade om året då hon helt avstod från alla inköp utom de absolut nödvändiga.

Andreas Jakobsson skrev en bok (Svinnlandet) om sitt liv som dumpstrare. Han lever nästan uteslutande på mat som andra kastat, företrädesvis från livsmedelsaffärer. Ingalunda ett torftigt liv. Han visade bilder från skafferiet som dignade av godis, ostar, frukt och charkuterier. Mest oväntade fyndet var 56 paket cigaretter som Andreas hittade bara några dagar efter att han slutat röka.

Lilian Ryd pratade om sameliv, ett liv som i stort sett är en studie i hållbarhet. Hennes bok Urfödan finns såklart att låna!

Slutligen – fast det hände en massa andra roliga saker som jag inte räknat upp –  hade vi äran att få lyssna på EU-kommisionären Linnea Engström som pedagogiskt lärde oss om havets blå hållbarhet.

Och hur många hittade till Stadsbiblioteket denna dag? Fantastiska 2400 personer! Detta gör vi om, det är vårt hållbarhetslöfte!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Fattig

Inte finns det väl fattigdom längre, åtminstone inte i Sverige? Eller?

Det beror på definitionen. Ingen behöver nog svälta i vårt land, men att vara utan pengar mer än till det nödvändigaste  i ett samhälle som bygger på konsumtion är nog så svårt.

fattigfallanDen nyaste boken på temat fattigdom är skriven av Charlotta von Zweigbergk och heter Fattigfällan. Vi får följa kvinnan Beata som från att ha varit egenföretagare hamnar i en spiral av sjukskrivning, arbetslöshet och till slut utförsäkring. Hon står helt utan inkomst men är för sjuk för att arbeta och får heller inga pengar från socialen eftersom hon fortfarande äger sin firma. Moment 22, alltså.

Det absolut mest skrämmande med Fattigfällan är att i stort sett vem som helst kan hamna där. Eller hur en felaktigt ifylld blankett kan kosta månader av inställda bidrag samtidigt som hyresskulden går till kronofogden och ingen verkar förstå hur illa det är ställt för Beata.

Boken finns att låna HÄR >>>

 

 

oktober-i-fattigsverige-dagbokSusanna Alakoski är mest känd för Svinalängorna, en bok om hennes egen barndom i romanform. Oktober i Fattigsverige är en sorts dagbok, från en månad under författarens (?) uppväxt. Temat är detsamma som i Fattigfällan, hur det är att alltid oroa sig för att hyran ska betalas, att alltid tacka nej till barnkalas för att presenter kostar pengar. Att skämmas och till varje pris dölja att man är fattig.

 

 

 

barskrapad-konsten-att-hanka-sig-framTredje boken på temat är skriven av amerikanskan Barbara Ehrenreich och har titeln Barskrapad: konsten att hanka sig fram. Ehrenreich gör en wallraff, dvs. hon tar under antaget namn anställning inom de lägst betalda yrkena i USA för att se om det hon hört stämmer; att det inte går att leva på ett heltidsjobb med minimilön. Trots att hon alltid valde jobben med högst lön och de billigaste lägenheterna räckte inte pengarna ens till det nödvändigaste. Vi får följa hennes slitsamma vardag och får insikt i hur enorma klyftorna mellan rika och fattiga är i USA. Största behållningen av Barskrapad är beskrivningen av den kamratskap och lojalitet som Ehrenreich möts av, och hur hon våndas över att behöva avslöja sin ”undercover” för arbetskamraterna på varje nytt ställe innan hon drar vidare som servitris, städare eller vårdbiträde.

Jeanette, Stadsbiblioteket