Oskyldig bakom galler i 13 år

att-ta-ett-liv-fallet-kaj-linna-och-kalamarksmordet

I april 2004 rånas ett brödrapar på en ensligt belägen gård i Kalamark, några mil väster om Piteå. Den yngre brodern klarar sig, efter två dagar hittas han av hemtjänsten, svårt medtagen. Den två år äldre brodern påträffas död i ladugården, brutalt mördad.

Rånmordet slås upp stort i medierna och ryktet går i bygden. Snart riktar polisen sökarljuset mot Kaj Linna, efter ett tips från en person som senare kommer att kallas ”huvudvittnet”. Att Linna lämnat landet, han grips senare i Wales, gör inte saken bättre. Småningom döms Linna i både tingsrätt och hovrätt, utan teknisk bevisning, utan tydliga vittnesmål. Case closed.

Ett drygt år efter att domen vunnit laga kraft kontaktar Linnas syster Dagens Nyheters kriminalreporter Stefan Lisinski; denne läser domarna och påbörjar ett långvarigt grävande efter sanningen. Lisinski blir gradvis övertygad om att Linna fällts på felaktiga grunder och saken slås upp stort i flera DN-artiklar. Med hjälp av andra förbereder man en resningsansökan, som dock inte beviljas. Åren går.

Slutligen, efter många bakslag, kröns arbetet med framgång. I juni i år frikänns Linna av en enig hovrätt. Ett rekordstort skadestånd är att vänta.

linna lisinski

I höst publicerade Lisinski boken Att ta ett liv : fallet Kaj Linna : Kalamarksmordet. Trots att utfallet är givet är boken spännande; i detalj beskrivs hur Lisinski och hans medhjälpare vrider och vänder på vittnesutsagor, telefonlistor, körsträckor som ska ha framförts under viss tid. Allt nagelfars och efter hand faller de tidigare tings- och hovrätternas resonemang ihop som ett korthus. Boken är välskriven, lågmäld och kan verkligen rekommenderas.

Flera frågor återstår dock. Hur kunde polisen drabbas av tunnelseende, varför såg inte de tidigare domarna de uppenbara svagheterna i åtalet, och – framför allt – vem eller vilka är de verkliga förövarna?

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Dramat i Förlösa

förlösa

Sista livstecknet från lantbrukaren och företagaren Göran Lundblad är den 29 augusti 2012. Då talar han i mobil med sin yngsta dotter. Den 10 september anmäls han försvunnen av den äldre dottern Sara, som uppger att hon och fadern grälat och att fadern efter det inte hört av sig. Rykten sprids snabbt i den lilla byn Förlösa, som ligger några mil utanför Kalmar. Sara har sedan en tid ett förhållande med grannpojken Martin och det är känt att Göran Lundblad starkt motsätter sig detta, han har t o m hotat att göra Sara arvlös. Det har sedan länge rått motsättningar mellan Lundblad och grannen, denne har dessutom ekonomiska bekymmer. Göran Lundblad är enligt sin revisor god för närmare femtio miljoner.

Polisen kopplas in och misstankarna riktas snart mot Sara och Martin, bl a annat har Sara fört över en försvarlig summa pengar till den skuldsatta granngården och man har dessutom renoverat både Lundblads övernattningslägenhet i Kalmar samt hemmet i Förlösa, något som anhöriga och vänner till Göran menar att denne starkt skulle ogillat. Torts telefonavlyssning av det unga paret finns inget konkret att gå på och fallet kallnar.

missing

Missing People i Kalmar engagerar sig i sökningarna av den försvunne Lundblad. Föreningens operative chef, Therese Tang, lyckas skapa ett förtroendefullt förhållande till Martin. Uppenbarligen blir han förtjust i Tang, vad han inbillar sig om framtiden är oklart, men en junikväll 2014 berättar han för Tang, i detalj, hur mordet och bortforslandet av kroppen gått till. Mycket riktigt hittas den nedgrävda kroppen på det beskrivna stället, Martin och Sara anhålls och bägge döms till 18 års fängelse vid Kalmars tingsrätt i januari 2015.

theresetangOm dessa märkliga händelser har journalisten Joakim Palmkvist skrivit Hur man löser ett spaningsmord : Therese Tangs berättelse (2017). Palmkvist har tidigare skrivit om seriemördaren Peter Mangs och vet att effektivt berätta en historia. Han beskriver bakgrunden, de såriga familjerelationerna (exempelvis är det den yngsta dottern som tipsar polisen om att hon tror att storasystern är inblandad), men tyngdpunkten ligger på Tangs minst sagt ovanliga aktiviteter. Leif GW Persson medger senare (i ett avsnitt av Veckans mord) att fallet knappast blivit löst om inte Missing People-medarbetaren fått mördaren att lätta sitt hjärta. De dömda nekar fortfarande, Sara skyller på Martin och denne menar att annan, icke namngiven person, är den verklige mördaren. När fallet senare nådde hovrätten fäste denna ingen som helst betydelse vid Martins osannolika resonemang.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Den föraktade bödeln

Bödel – blotta ordet väcker fasa. Numer används begreppet ofta i överförd bemärkelse, exempelvis för att karaktärisera mördare eller krigsförbrytare. Arkitekten bakom Srebrenicamassakern, den ökände bosnienserbiske generalen Ratko Mladic´, kan med fog kallas bödel.

Bödelsyrket, om man nu kan tala om ett sådant, har genomgått stora förändringar under historiens gång. Bödelssysslan var djupt föraktad, under 1600-talet nyttjades ofta dömda personer. Dödsdömda kunde undkomma straffet och i stället bli bödlar (eller skarprättare, ibland mästerman). Bödeln märktes, exempelvis genom avskurna öron, och började ibland sin tjänsteutövning genom att hänga sin företrädare.

bodlar

Annika Sandin, som skrivit om brott i 1600-talets Sverige i den utmärkta Missdådare (2014), har nyligen publicerat Bödlar : liv, död och skam i svenskt 1600-tal (2016). Bödeln tillhörde samhällets bottenskikt, utstött och föraktad utförde han sysslor som ändå ansågs nödvändiga. I Pär Lagerkvists roman Bödeln (1933), spelar en mästerman central roll, mest som vittne och lyssnare.

alfred_ander_polisbild

Med tiden förändrades synen på skarprättaren. 1882 tillträdde Anders Gustaf Dahlman tjänsten som avrättare, från 1900 med titeln riksskarprättare. Dahlman höll i yxan när Anna Månsdotter, huvudperson i Yngsjödramat, avrättades 1890. Tjugo år senare föll bilan när Alfred Ander togs av daga efter ett rånmord i Stockholm. En giljotin hade nyligen anförskaffats. Den användes blott en gång, Ander är den sista avrättade i landet. 1921 avskaffades dödsstraffet i Sverige.

Håkan Olsson

Rättsläkare skriver om mord

Rättsläkare förkommer ymnigt i deckarlitteraturen, ibland i periferin, ibland i centrum. I spänningsförfattaren Patricia Cornwells böcker har rättsmedicinaren Kay Scarpetta en ledande  roll och många är de kriminalserier där detektiven i bårhuset lyssnar till rättsläkarens utläggning om vad som orsakade offrets död.

jovan-rajsI den svenska kriminalhistorien är ”obducenten” ett känt namn för de som följde en av 1980-talets mest kända brottsfall, det s k styckmordet på Catrine da Costa.

Det här inlägget ska inte handla om det fallet, däremot finns det en koppling till Jovan Rajs bok Nordens farligaste kvinna (2007). Rajs var nämligen obducentens chef vid rättsmedicinska avdelningen på Karolinska institutet och vittnade senare mot honom. Rajs, född 1933 i dåvarande Jugoslavien, kom 1968 till Sverige och blev småningom professor i rättsmedicin. I ovan nämnda bok skriver han om några fall han varit inblandad i. 2003 utgav han boken Fallet Osmo Vallo, som handlar om missbrukaren Vallo som dog, under för polisen besvärande omständigheter, i arresten på Karlstads polishus 1995.

tjugoI år utkom Lennart Rammers Tjugo verkliga mord : en rättsläkare minns. I en osminkad stil, utan Rajs lätt dramatiska anslag, beskriver Rammer verkligheten bortanför diaboliska seriemördare och eleganta miljöer. Ofta handlar det om missbruk och människor på samhällets skuggsida. Boken är en dokumentär beskrivning av mordfall som undersökts vid den rättsmedicinska avdelningen i Linköping.

Jag har ofta undrat varför människor blir tandläkare, hur kul är det att stirra i främmande människors munnar? Varför blir man då rättsläkare? Ja, kanske för att någon, för att tala med min favoritbrottsplatsundersökare Otto Wendel, måste få ”de döda att tala”.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Terrorattentaten i Norge 2011

minnesmarke

Minnesmärke på Utöya

Vad gjorde du den 22 juli 2011? Själv var jag i norra Uppland, vi stod i min svärmors lägenhet och lagade mat när rapportsändningen klockan arton berättade om ett attentat mot regeringskvarteren i Oslo. Att det var ytterst allvarligt framstod snart men det förfärliga mördandet på Utöya låg ännu någon timme fram. Småningom stod det klart att massmord pågick på ön där Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade en samling. Senare klarnade sambandet, Oslo och Utöya hängde ihop, men vem eller vilka var gärningsmän? Rykten gick att radikala islamister låg bakom. Förvåningen var stor när Anders Behring Breivik, en vit norrman med kopplingar till extremhögern och radikal anti-jihadism, anhölls som misstänkt.

Norge förändrades för gott, att terrorn skulle slå till i ett av världens mest välmående och fridfulla länder kändes overkligt. Senare dömdes Breivik till lagens strängaste straff, han är placerad på anstalten i Skien.

fatland  lippestad

Om detta dåd har det skrivits spaltmil men det finns också ett flertal böcker utgivna. Erika Flatland publicerade 2013 Året utan sommar. Samma år kom Geir Lippestads Det vi kan stå för. Lippestad, själv medlem i Arbeiderpartiet, företrädde Breivik under Rättegången (den åtalade hade önskat honom som sin advokat). Åsne Seierstad, känd för boken Bokhandlaren i Kabul, utgav, också 2013, En av oss : en berättelse om Norge. Hon undersöker hur Norge kunde ”frambringa” ett sådant oerhört hat, hur Breivik i splendid isolation alltmer radikaliserats och vad det säger om vår självförståelse.

breivik

 

Fem år efter terrorattentaten i Norge ser vi hur Europa polariseras, hur främst högerpopulismen växer sig stark. Det som 2011 sågs som obegripligt förefaller dessvärre ingå i ett större mönster. Hur vi hanterar historien avgör vår framtid.

Håkan Olsson, bibliotekarie

Raphael Lemkin och folkmordet

raphael-lemkin

Är Raphael Lemkin bekant? I tidens ström försvinner det mesta men just den här mannen borde verkligen ihågkommas.

Lemkin, ursprungligen Rafal Lemkin, föddes i Ryssland 1900. Under mellankrigstiden arbetade han som polsk representant vid flera internationella juristkonferenser. När Sovjetunionen ockuperade östra Polen flydde han via Sverige till USA där han undervisade vid Duke University i North Carolina. Lemkin, som var av judisk börd, förlorade hela sin familj i Förintelsen.

Lemkins betydelse ligger i det faktum att han var den förste som lanserade begreppet Genocide, d v s folkmord. I boken Axis rule in occupied Europe (1944) använde han termen som ett sätt att beskriva nazisternas politik gentemot den judiska minoriteten och jobbade stenhårt de kommande åren för att ge folkmordet juridisk legitimitet.

1947I Elisabeth Åsbrinks nyligen utgivna bok 1947 är Lemkins arbete och det motstånd han möter ett av bokens starkaste inslag. Åsbrink skriver: ”Det är lätt att utföra folkmord, konstaterar Raphael Lemkin, därför att ingen vill tro att det kan ske förrän det är försent. Därute upprepar världen sitt ´aldrig mer´. Men Lemkin kan folkmordens historia, han vet att logiken istället är ´nästa gång´. Det har skett, därför kan det ske igen.” (Åsbrink s. 276)

 

 

Vid Nürnbergrättegångarna är Lemkin rådgivare till dem amerikanske huvudåklagaren Robert H. Jackson och han kommer att bli nominerad till fredspriset sju gånger. Men på hans begravning 1959 kommer bara sju personer.

Vill man läsa mer om Lemkin kan man fjärrlåna boken Raphael Lemkin and the struggle for the Genocide convention av John Cooper (2008). Läs dessutom Åsbrinks utmärkta bok om året 1947, där hon följer ett antal människor (bl a Simone Beauvoir, Christian Dior och George Orwell) och framtidsformande händelser (Palestinaproblemet, Indien frigörelse och delning och arbetet med konventionen om de mänskliga rättigheterna) detta avgörande år.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Medan de sov – dramat i Medford 1984

billy

Natten till den 27 april 1984 tar räddningstjänstens sambandscentral i Jackson County, Oregon, emot ett förbryllande samtal. En flicka, femtonåriga Jody Gilley, påstår att hennes äldre bror, artonårige Billy, slagit ihjäl föräldrarna samt lillasystern med ett baseballträ. Polisen skickas till adressen och kan bara konstatera faktum.

2008 publicerar den amerikanska författaren Kathryn Harrison boken Medan de sov : en undersökning om mordet på en familj. Via intervjuer med Jody, Billy, grannar, socialarbetare samt djupdykning i rättegångsprotokoll och psykiatriska utlåtanden försöker Harrison förstå hur det ofattbara kunde ske. Jody berättar att brodern efter mordorgien rusar upp till hennes rum och säger: Nu är vi äntligen fria!

Fram tonar berättelsen om en dysfunktionell familj, ruvande på mörka hemligheter. Trots Billys hemska dåd kan man ställa sig frågan vem som egentligen är den skyldiga. Kontrasten mellan den inspärrade brodern och den framgångsrika yrkeskvinnan är fullständig, samtidigt är de för evigt bundna till samma plats och tid den där vårnatten i Medford.

medan-de

Harrisons bok är spännande som en detektivroman, trots att man vet ”vem som gjorde det”. Författaren söker förstå hur man överlever ett trauma och hur de inblandade hanterat katastrofen. Framför allt är det en historia om hur misshandel och förtryck deformerar barn och en kuslig påminnelse om hur utlämnade dessa kan vara.

Håkan Olsson, bibliotekarie