Gröna fingrar?

garden-3276321_1280

Den här tiden på året, när det varken är vinter eller riktig vår, brukar lusten att påta i trädgården vara som starkast. När det väl är dags och ogräset växer frodigare än det jag planterat har entusiasmen oftast lag sig. Jag vill verkligen vara en som gillar trädgårdsarbete och som har en trädgård som är planerad efter säsong men jag är samtidigt lite lat. Men nytt odlingsår innebär nya möjligheter till förbättring, eller hur?

De senaste årens stora trädgårdtrend är att odla i pallkrage. Det passar den som i likhet med mig inte har någon stor trädgård. Det går också att starta tidigare på våren än i ett vanligt trädgårdsland eftersom jorden blir fortare varm. Hög tid att starta alltså!Pallet-collars

Till min och er hjälp har jag hittat flera böcker med tips för både nybörjare och erfarna pallkrageodlare.

25 smarta pallkragar – bästa kombinationerna för bra skörd

Maxad skörd i din pallkrage

12 månader med din pallkrage

Odla i pallkrage

Det jag lärt mig av att bläddra i de här böckerna är att det nästan inte finns några begränsningar i vad som kan odlas i pallkragen. Undantaget stora träd, möjligtvis.

Så, gott folk – gå loss med fröer, jord, plantor, sticklingar och odla er trädgård. Och välkommen till biblioteket för att låna böcker om precis allting.

Jeanette, Stadsbiblioteket  Halmstad

P.S. Varför har så många trädgårdsbokförfattare namn från floran? Det dräller av Rosen, Rosberg, Roos, Ek, Qvist och Björck. Måste googla!  Och nu, tre sekunder senare har jag lärt mig att det kallas aptonym när man heter som sitt yrke, alltså som meteorologen Lisa Frost. D.S.

Fyrarnas poesi

Sletringen_fyrstasjon_(36-IMG_8785-002)

Sletringen fyr (Norge)

Visst är det något speciellt med fyrar. De ljusbringande tornen symboliserar så mycket – hopp, räddning, hemkomst, för att blott nämna några. Att lyssna på sjörapporten är som att försjunka i magin kring de välbekanta fyrarna med sina fantasifulla namn – Almagrundet, Söderarm, Svenska Högarna, Bjuröklubb. Man längtar ditt fast man vet att flertalet aldrig kommer att besökas. Jag förstår till fullo Muminpappans trängtan till fyren i havsbandet!

tylöns

Tylöns fyr

Går man upp för backen bakom sommarhuset, som ligger i Ringenästrakten, kan man se inte mindre än tre fyrar. Närmast blinkar kassunfyren utanför Tylön, långt bort i horisonten ser man det svagt blinkade skenet frön Hallands Väderö och längst bort, fast ljusstarkast, pumpar Kullens fyr ut sina rytmiska ljuskaskader.

I höstas utkom ett vackert illustrerat praktverk, Fyrar runt Östersjön, av Magnus Rietz. Varje fyr runt hela Östersjön beskriv i text och bild; från Malören längst upp i Bottniska Viken, längs de svenska, danska, tyska, polska, litauiska, lettiska, estniska, ryska och finska kusterna ändå upp till Marjaniemi, som är Finlands nordligaste fyr.

fyrar-runt-ostersjon

Fyren på Stora Karlsö, strax väster om Gotland, ligger magnifikt placerad; några meter från fyrhuset stupar klinten brant mot havet. Fyren utgjorde samtidigt bostäder för personalen, numer inhyses vandrarhem i de forna bostäderna. Jag brukar alltid påstå att af Chapman vid Skeppsholmen är landets vackraste vandrarhem, men efter att ha sett bilderna från Karlsön är jag tveksam. Men kommer jag att besöka fyren? Vem vet.

Håkan Olsson

Sara Danius

 

Sara Danius är död och vi är så ledsna. För många med mig stod hon för stil, intelligens, förnuft och värdighet i en tid som präglades av plumphet och lögner. Jag tänker förstås på #metoo och Sara Danius roll som ständig sekreterare i Svenska Akademien; en post hon tvingades bort från av skäl som fortfarande är helt obegripliga. När det stormade som hårdast visade svenska folket sitt stöd som manifesterades i ett knytblusuppror våren 2018. Här på stadsbiblioteket klädde sig bibliotekarierna, oavsett kön, på en presentation av vårens boknyheter, alla i knytblusar. En enkel, men talande handling till stöd  för öppenhet och mod, mot patriarkala strukturer och tystnadskultur.

Sara Danius vara professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon intresserade sig för förhållandet mellan samhälle och litteratur och skrev en rad böcker som blivit lästa långt utanför forskarkretsen. När jag tittar i bibliotekets katalog inför den här texten ser jag att samtliga titlar är utlånade, och att det är reservationskö på flera av böckerna.

Den blå tvålen handlar om realismens inträde i romankonsten. Realismen visar verkligheten som den är, inte som den borde vara till skillnad från tidigare, idealiserande stilriktningar. Genom närläsning av Stendahl, Balzac och Flaubert visar Sara Danius hur  realisterna  för första gången håller en spegel mot verkligheten i romaner som kryllar av återgivna detaljer. Och det är så intressant att läsa om!

 

Min favoritbok av Sara Danius heter Husmoderns död och andra texter.  Det är en essäbok med en hejdlös blandning av texter om allt från Tranströmer till Proust och majonäs. Titeltexten är en essä där Danius jämför 1960 års utgåva av Bonniers kokbok med den senaste från 2010. I den tidigare upplagan förväntades hemmafrun som var målgruppen för kokboken flå en hare hemma i köket och att klyva en levande hummer. Kokboken blir en spegel över de samhällsförändraingar som skett under 50 år och det är så underhållande och hisnande att läsa om.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Fula skivomslag

En av många bra saker med bibliotekarieyrket är att man får se väldigt många böcker. Inte så konstigt, jag vet, men det är fortfarande med lite andakt jag bläddrar i en helt ny bok. Många böcker är bra, och ofta vill jag läsa dem. Andra är säkert intressanta för någon men helt likgiliga för mig. Den tredje sorten är de riktigt konstiga böckerna; det finns böcker skrivna om precis allt! Om skägg, konstiga frisyrer, udda platser, skumma maträtter och väldigt mycket mer.

Dagens fynd liten bok med namnet Sveriges sämsta skivomslag. Visst är det fantastiskt att ha hela världens samlade musik i sin telefon, men något väsentligt går förlorat när vi inte längre köper skivor i konvolut. Utförslöpan började redan när CD:n tog mark från LP:n. LP-konvolut är en egen konstart där de mest kända ställs ut på museum. Det mest ikoniska måste väl vara Beatles Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band från 1967? Men de bästa konstnärerna stod inte till buds för alla artister, som istället fick hålla till godo med snabbt hoprafsade och illa genomtänkta reklambilder. När vi ser dessa skivomslag i dag framstår de inte sällan som oavsiktligt komiska och har inte åldrats väl. Värst i klassen är nog dansbanden med ett övermått män klädda i matchande dräkter som pastellfärgade snickarbyxor, plyschsparkdräkt eller käcka boleros över en sidenskjorta med puffärmar.

Ändå kan jag nästan sakna en tid när ”less is moore” inte var ett stilideal. När det var helt rimligt att ”Hela Sveriges Stubb-Jonas” fick ge ut en skiva med ett omslag där han – vad annars – poserar på ett kalhygge, sittandes på en stubbe.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

Ödehus

ödehus

Åker man med bil utanför riksvägarna händer det ofta att man ser ett hus som är uppenbart övergivet. Trädgården är vildvuxen, färgen flagnar och hela huset andas tilltagande förfall.

Nyligen inleddes en kampanj här i Halland för att rädda de förfallna husen; projektet ”Lev din dröm” med syfte att fler ska få möjlighet att bo, verka och besöka landsbygden. För en väldigt billig peng går det att komma över en stuga, torp eller mindre gård.  Och utbudet verkar vara enormt – bara i Falkenbergs kommun finns 1300 dokumenterade ödehus.

ruckel

En nyutkommen bok: Ödehus – från ruckel till pärla av Robert Danielsson varvas personliga berättelser från ödehusräddare med tips om vanliga problem som hussvamp och murverksproblematik i grund och skorsten. Det är en växande rörelse med väldigt entusiastiska medlemmar som brinner för landsbygden och kulturminnesbevarande. Men klart är att man inte får vara rädd för håst, mångårigt slit innan rucklet kan kallas pärla. Men kanske är det vägen som är mödan värd?

Sven Olov Karlsson har tillsammans med fotografen Philip Periera dos Reis finnkammat Sveriges landsbygd på övergivna byggnader. Resultatet finns i två böcker, Svenska ödehus (2008) och Svenska ödehus 2 (2011). Här skildras ett Sverige som håller på att försvinna; bostadshus med krossade drömmar och dito fönster men även någon kyrka och sommarkoloni. Personer med kännedom om husen intervjuas vilket ger berättelser som är sorgliga, fantastiska och emellanåt roliga, lika ofta spännande. Bilderna är fantastiska och kompletterar texten perfekt.

Hampus Hedelius skrev 2008 Öde – det bortglömda Sverige.  I denna fotobok skildras skyddsrum från en tid när vi var överygade om att ryssen lurade runt hörnet, men också bergrum, övergivna laboratorier och hela fabriker.

Kanske har vi, eller ett antal eldsjälar,  kommit därhän att vi räddar husen istället för att tillåta fortsatt förfall. Hursomhelst är det vackra böcker som dokumenterar det vi inte ser fast det finns framför näsan.

hh

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Sånt vi bara gör

sant-vi-bara-gor

Institutet för språk och folkminnen. Visst låter det lite dammigt, lite tungt akademiskt? Fel, fel, fel, fel – åtminstone enligt mig som nyss läst en bok utgiven i samarbete med nämnda institut. Boken är uppdelad i kapitel med exempel på allt det där vi gör och som förklaras kort av forskare inom språk och folkloristik. Den heter Sånt vi bara gör och handlar om just det. Allt det där vi gör utan att tänka efter men som bygger på en rad beslut, gemensamma kulturella och sociala koder. Som att ständigt rabbla vårt personnummer: hos läkaren, i kundtjänsten och i affären för att få del av kunderbjudanden.

Ytterligare exempel:

Hur vi hälsar på en annan person beror helt på sammanhang och på vem vi möter. I en kassakö säger vi hej när det är vår tur och  kassörskan tittar upp, möter vi en vän hejar vi på långt avstånd och troligtvis kramar vi varann. Är det en äldre person kanske vi väljer en annan hälsningsfras och tar i hand. Dessa avvägande för hur vi ska hälsa sker automatiskt men när man plockar isär beteendet ser vi att det är en rad beslut som sker helt utan att vi tänker på hur vi ska bete oss.

Kapitlen i boken är många och exemplen otaliga. Det blir kanske lite fragmentariskt eftersom varje författare bara har ett par sidor till sitt förfogande. Å andra sidan finns källhänvisningar till alla exempel om man verkligen vill fördjupa sig i sånt vi bara gör vare sig det handlar om språk, tilltal, gå i trappor, sjunga i duschen eller lämna sista kakan på fatet när vi är bortbjudna.

köa

Att köa är något vi bara gör och ve den som går före eller bryter sig in i kön.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Husesyn

interior-design-2899382_960_720Det påstås att det är ett svenskt fenomen att visa gäster runt i sitt boende vid första besöket. Själv tycker jag det är trevligt, både att titta runt och att visa mitt eget inte alls perfekta hem. Andra kan nog uppleva det som ett intrång – jag minns en livlig debatt i DN:s etikettspalt, ledd av salig Magdalena Ribbing, där hon helt förkastade seden:

Bevare mig väl! Denna ohämmade nyfikenhet! Faktiskt är jag benägen att kalla den svensk, min erfarenhet är att de gäster som har vuxit upp i exempelvis brittisk, amerikansk, fransk, tysk, italiensk kultur snarast skulle finna det genant att bege sig in i den privata sfär som andras sovrum och badrum utgör.

Så nej nej nej, du har inte minsta skyldighet att låta gästerna gå husesyn, oavsett de är svenska eller kommer någon annan stans ifrån. Har du generöst nog bjudit in dem så är det din sak att bestämma var i ditt hus de får sitta, stå och gå, en gäst har ingen rättighet att ”få se sig omkring”.

På senare år har det gått en rad tv-program där vi får kika in i vanliga människors boende. Givetvis är det ganska, för att inte säga väldigt originella hem som visas upp,  långt ifrån hur de allra flesta bor; ofta med tema som en speciell tidsepok eller en förkärlek för viss design eller färgskala.

Vissa hem är så sevärda att de blivit böcker som vi i vanlig ordning har på biblioteket.

Några axplock:

Hemma hos diktatorn är en bok som är vad den heter. Vi får titta in hos Stalin, Hitler, Bokassa, Lenin och Saddam Hussein och några till i samma liga. Det är kitch, vräkigt och smaklöst och med en uppenbar förkärlek för guld och leopardmönstrat; långt i från skandinavisk minimalism.

hemma

För den som inte går igång på ovanstående finns alternativ. Och vem vill inte se hur det ser ut hemma hos proffsen? I Arkitektens hem  av Kenneth Kauppi får vi följa med hem till 28 svenska arkitekter och ta del av deras tankar om boende. Uppföljarna till boken om deras hem heter Arkitektens fritidshus och Arkitektens trädgård. Tre väldigt trevliga, informativa och vackra böcker som du är välkommen att låna på Stadsbibliotket.

Jeanette, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad