Fula skivomslag

En av många bra saker med bibliotekarieyrket är att man får se väldigt många böcker. Inte så konstigt, jag vet, men det är fortfarande med lite andakt jag bläddrar i en helt ny bok. Många böcker är bra, och ofta vill jag läsa dem. Andra är säkert intressanta för någon men helt likgiliga för mig. Den tredje sorten är de riktigt konstiga böckerna; det finns böcker skrivna om precis allt! Om skägg, konstiga frisyrer, udda platser, skumma maträtter och väldigt mycket mer.

Dagens fynd liten bok med namnet Sveriges sämsta skivomslag. Visst är det fantastiskt att ha hela världens samlade musik i sin telefon, men något väsentligt går förlorat när vi inte längre köper skivor i konvolut. Utförslöpan började redan när CD:n tog mark från LP:n. LP-konvolut är en egen konstart där de mest kända ställs ut på museum. Det mest ikoniska måste väl vara Beatles Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band från 1967? Men de bästa konstnärerna stod inte till buds för alla artister, som istället fick hålla till godo med snabbt hoprafsade och illa genomtänkta reklambilder. När vi ser dessa skivomslag i dag framstår de inte sällan som oavsiktligt komiska och har inte åldrats väl. Värst i klassen är nog dansbanden med ett övermått män klädda i matchande dräkter som pastellfärgade snickarbyxor, plyschsparkdräkt eller käcka boleros över en sidenskjorta med puffärmar.

Ändå kan jag nästan sakna en tid när ”less is moore” inte var ett stilideal. När det var helt rimligt att ”Hela Sveriges Stubb-Jonas” fick ge ut en skiva med ett omslag där han – vad annars – poserar på ett kalhygge, sittandes på en stubbe.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

Ödehus

ödehus

Åker man med bil utanför riksvägarna händer det ofta att man ser ett hus som är uppenbart övergivet. Trädgården är vildvuxen, färgen flagnar och hela huset andas tilltagande förfall.

Nyligen inleddes en kampanj här i Halland för att rädda de förfallna husen; projektet ”Lev din dröm” med syfte att fler ska få möjlighet att bo, verka och besöka landsbygden. För en väldigt billig peng går det att komma över en stuga, torp eller mindre gård.  Och utbudet verkar vara enormt – bara i Falkenbergs kommun finns 1300 dokumenterade ödehus.

ruckel

En nyutkommen bok: Ödehus – från ruckel till pärla av Robert Danielsson varvas personliga berättelser från ödehusräddare med tips om vanliga problem som hussvamp och murverksproblematik i grund och skorsten. Det är en växande rörelse med väldigt entusiastiska medlemmar som brinner för landsbygden och kulturminnesbevarande. Men klart är att man inte får vara rädd för håst, mångårigt slit innan rucklet kan kallas pärla. Men kanske är det vägen som är mödan värd?

Sven Olov Karlsson har tillsammans med fotografen Philip Periera dos Reis finnkammat Sveriges landsbygd på övergivna byggnader. Resultatet finns i två böcker, Svenska ödehus (2008) och Svenska ödehus 2 (2011). Här skildras ett Sverige som håller på att försvinna; bostadshus med krossade drömmar och dito fönster men även någon kyrka och sommarkoloni. Personer med kännedom om husen intervjuas vilket ger berättelser som är sorgliga, fantastiska och emellanåt roliga, lika ofta spännande. Bilderna är fantastiska och kompletterar texten perfekt.

Hampus Hedelius skrev 2008 Öde – det bortglömda Sverige.  I denna fotobok skildras skyddsrum från en tid när vi var överygade om att ryssen lurade runt hörnet, men också bergrum, övergivna laboratorier och hela fabriker.

Kanske har vi, eller ett antal eldsjälar,  kommit därhän att vi räddar husen istället för att tillåta fortsatt förfall. Hursomhelst är det vackra böcker som dokumenterar det vi inte ser fast det finns framför näsan.

hh

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Sånt vi bara gör

sant-vi-bara-gor

Institutet för språk och folkminnen. Visst låter det lite dammigt, lite tungt akademiskt? Fel, fel, fel, fel – åtminstone enligt mig som nyss läst en bok utgiven i samarbete med nämnda institut. Boken är uppdelad i kapitel med exempel på allt det där vi gör och som förklaras kort av forskare inom språk och folkloristik. Den heter Sånt vi bara gör och handlar om just det. Allt det där vi gör utan att tänka efter men som bygger på en rad beslut, gemensamma kulturella och sociala koder. Som att ständigt rabbla vårt personnummer: hos läkaren, i kundtjänsten och i affären för att få del av kunderbjudanden.

Ytterligare exempel:

Hur vi hälsar på en annan person beror helt på sammanhang och på vem vi möter. I en kassakö säger vi hej när det är vår tur och  kassörskan tittar upp, möter vi en vän hejar vi på långt avstånd och troligtvis kramar vi varann. Är det en äldre person kanske vi väljer en annan hälsningsfras och tar i hand. Dessa avvägande för hur vi ska hälsa sker automatiskt men när man plockar isär beteendet ser vi att det är en rad beslut som sker helt utan att vi tänker på hur vi ska bete oss.

Kapitlen i boken är många och exemplen otaliga. Det blir kanske lite fragmentariskt eftersom varje författare bara har ett par sidor till sitt förfogande. Å andra sidan finns källhänvisningar till alla exempel om man verkligen vill fördjupa sig i sånt vi bara gör vare sig det handlar om språk, tilltal, gå i trappor, sjunga i duschen eller lämna sista kakan på fatet när vi är bortbjudna.

köa

Att köa är något vi bara gör och ve den som går före eller bryter sig in i kön.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Husesyn

interior-design-2899382_960_720Det påstås att det är ett svenskt fenomen att visa gäster runt i sitt boende vid första besöket. Själv tycker jag det är trevligt, både att titta runt och att visa mitt eget inte alls perfekta hem. Andra kan nog uppleva det som ett intrång – jag minns en livlig debatt i DN:s etikettspalt, ledd av salig Magdalena Ribbing, där hon helt förkastade seden:

Bevare mig väl! Denna ohämmade nyfikenhet! Faktiskt är jag benägen att kalla den svensk, min erfarenhet är att de gäster som har vuxit upp i exempelvis brittisk, amerikansk, fransk, tysk, italiensk kultur snarast skulle finna det genant att bege sig in i den privata sfär som andras sovrum och badrum utgör.

Så nej nej nej, du har inte minsta skyldighet att låta gästerna gå husesyn, oavsett de är svenska eller kommer någon annan stans ifrån. Har du generöst nog bjudit in dem så är det din sak att bestämma var i ditt hus de får sitta, stå och gå, en gäst har ingen rättighet att ”få se sig omkring”.

På senare år har det gått en rad tv-program där vi får kika in i vanliga människors boende. Givetvis är det ganska, för att inte säga väldigt originella hem som visas upp,  långt ifrån hur de allra flesta bor; ofta med tema som en speciell tidsepok eller en förkärlek för viss design eller färgskala.

Vissa hem är så sevärda att de blivit böcker som vi i vanlig ordning har på biblioteket.

Några axplock:

Hemma hos diktatorn är en bok som är vad den heter. Vi får titta in hos Stalin, Hitler, Bokassa, Lenin och Saddam Hussein och några till i samma liga. Det är kitch, vräkigt och smaklöst och med en uppenbar förkärlek för guld och leopardmönstrat; långt i från skandinavisk minimalism.

hemma

För den som inte går igång på ovanstående finns alternativ. Och vem vill inte se hur det ser ut hemma hos proffsen? I Arkitektens hem  av Kenneth Kauppi får vi följa med hem till 28 svenska arkitekter och ta del av deras tankar om boende. Uppföljarna till boken om deras hem heter Arkitektens fritidshus och Arkitektens trädgård. Tre väldigt trevliga, informativa och vackra böcker som du är välkommen att låna på Stadsbibliotket.

Jeanette, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

Troja – myt och litteratur

 

troja-slaget

Berättelsen om akajernas (grekernas) belägring av Troja är en av litteraturens urscener. Akilles, Hector, Odysseus, Paris; alla dessa gestalter är som sprungna ur vår kulturs djupaste minnesbank. Homeros bägge episka långdikter, Iliaden och Odysséen, bildar myllan ur vilken den västerländska litteraturens träd växer. Men om de bakomliggande händelserna vet man egentligen inget alls och om Homeros ens existerat är högst tveksamt.

Den historiska staden Troja, i nordvästra Turkiet, nära Dardanellerna,  upptäcktes på 1800-talet och den tyske arkeologen Heinrich Schliemann menade att staden Hissarlik var det homeriska Troja. Han påstod sig också ha hittat den trojanske kungen Priamos skatt.

Som ung läste jag Fridtjuvs Bergs Trojanska kriget (originalupplaga 1901), som i bearbetad form återberättade berättelsen om belägringen av den mytiska staden. Den mest kända översättningen av Iliaden till svenska gjordes av Erland Lagerlöf i början av förra seklet. 1999 kom en nyöversättning av Ingvar Björkesson, (Iliaden : tolkad och kommenterad av Ingvar Björkesson)

 

slaget-om-trojaDet homeriska eposet om belägringen av Troja är skriven på hexameter, ett sexfotat versmått. Den är en krigsskildring, full av blod, våld och elände, där begrepp som heder och hämnd står i centrum. I höstas publicerade Theodor Kallifatides romanen Slaget om Troja där han i ett efterord menar att verseposet i hans synvinkel framträder som en antikrigstext, alls icke heroiserande det brutala våldet.

 

Kallifatides förlägger ramberättelsen till Grekland vid slutet av andra världskriget där en entusiasmerande lärare återberättar Iliaden för allt mer intresserade elever. Boken är högst läsvärd, en berättelse i egen rätt, men också ett sätt att åter ta del av den uråldriga berättelsen om kriget mellan greker och trojaner. Om man nu till äventyrs inte vill läsa originalet från pärm till pärm.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Vad Cilla Banck visste

cb

Först blev jag nyfiken på den här boken eftersom Arild är en av mina favoritplatser på jorden och jag där sett en väg namnad efter Cilla Banck. Annars hade nog den lilla tunna, rätt oansenliga boken, inte blivit läst. Nu är jag så uppfylld av läsningen att jag måste dela med mig!

Cilla Banck levde hela sitt liv i fiskebyn Arild på Bjärehalvön. Arild ligger undanskymt och så nära havet det år möjligt utan att vara en ö.

Historikern Peter K. Andersson råkade få kännedom om att Cilla Banck hela sitt liv fört en slags dagbok. Eftersom historien oftast handlar om de rika och välutbildade väcktes genast hans intresse. En fattig kvinnas tankar på 1800-talet från en gudsförgäten plats – sådan källor är unika. Vad Andersson intresserar sig för är hur Cilla Bancks världsbild formades i en tid utan annat än sporadisk och fragmentarisk kontakt med yttervärlden.

CillaBanck_ill

Egentligen är Cilla Bancks anteckningar inte en regelrätt dagbok med tankar och reflektioner över det egna livet. hon berättar i stället om sin gudsbild, funderar över antalet döda (som är häpnadsväckande många) Citat ur dagboken:

”Döda här i byn i min tid, som jag kan minnas 353  Inberäknade i nämda antal 41 som äro drunknade, 2 som själva afhänt sig lifvet. En hängt sig. Och en sängt sig.”

Boken om Cilla Banck är tunn, knappt 100 sidor men den tar tid att läsa. Främst för att jag hela tiden måste stanna upp och tänka och det är väl det bästa med böcker? Att den här boken får mig att vara en del av hennes vardag Arild, i en tid utan tv, internet, dagstidningar, radio. Och ändå med en lust att förstå världen.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Nuckan

malin-lindroth

Malin Lindroth är ofrivilligt ensamstående, singel, barnlös. Hon vägrar att linda in det tillstånd hon befinner sig ut, utan kallar sig själv ”nucka”. Parallellt med betraktelser över hennes egna, fruktlösa försök att hitta en man som hon vill ha, och som vill ha henne, får vi lära oss nuckans kulturhistoria.

Det hon vill är att reclaima, återta, det fula ordet nucka såsom redan gjorts med ”bög”, ”flata”, ”blatte” osv. Det funkar inte att använda nedsättande uttryck om en grupp om medlemmarna i gruppen kallar sig själv vid ordet. Rätt smart, faktiskt.

nuckanI biografin Nuckan får vi inte bara läsa om den sorg Malin Lindroth känt över att aldrig få en familj, aldrig få barn, utan också om hur tabu det är att erkänna denna sorg. Vänner fösöker lyfta fram det som är positivt och vågar inte diskutera på djupet. Boken lyfter förutom den peronliga berättelsen också fram ensamstående kvinnor genom historien. Även om nuckan aldrig haft hög status har hon i vissa avseenden haft större frihet än den gifta kvinnan.

Biblioteken i Halmstad har också boken som läsecirkellån. Då lånar du en kasse med åtta exemplar av boken med en lånetid på fyra veckor. Här hittar du alla våra andra läsecirkelkassar 

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad