Vad Cilla Banck visste

cb

Först blev jag nyfiken på den här boken eftersom Arild är en av mina favoritplatser på jorden och jag där sett en väg namnad efter Cilla Banck. Annars hade nog den lilla tunna, rätt oansenliga boken, inte blivit läst. Nu är jag så uppfylld av läsningen att jag måste dela med mig!

Cilla Banck levde hela sitt liv i fiskebyn Arild på Bjärehalvön. Arild ligger undanskymt och så nära havet det år möjligt utan att vara en ö.

Historikern Peter K. Andersson råkade få kännedom om att Cilla Banck hela sitt liv fört en slags dagbok. Eftersom historien oftast handlar om de rika och välutbildade väcktes genast hans intresse. En fattig kvinnas tankar på 1800-talet från en gudsförgäten plats – sådan källor är unika. Vad Andersson intresserar sig för är hur Cilla Bancks världsbild formades i en tid utan annat än sporadisk och fragmentarisk kontakt med yttervärlden.

CillaBanck_ill

Egentligen är Cilla Bancks anteckningar inte en regelrätt dagbok med tankar och reflektioner över det egna livet. hon berättar i stället om sin gudsbild, funderar över antalet döda (som är häpnadsväckande många) Citat ur dagboken:

”Döda här i byn i min tid, som jag kan minnas 353  Inberäknade i nämda antal 41 som äro drunknade, 2 som själva afhänt sig lifvet. En hängt sig. Och en sängt sig.”

Boken om Cilla Banck är tunn, knappt 100 sidor men den tar tid att läsa. Främst för att jag hela tiden måste stanna upp och tänka och det är väl det bästa med böcker? Att den här boken får mig att vara en del av hennes vardag Arild, i en tid utan tv, internet, dagstidningar, radio. Och ändå med en lust att förstå världen.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Nuckan

malin-lindroth

Malin Lindroth är ofrivilligt ensamstående, singel, barnlös. Hon vägrar att linda in det tillstånd hon befinner sig ut, utan kallar sig själv ”nucka”. Parallellt med betraktelser över hennes egna, fruktlösa försök att hitta en man som hon vill ha, och som vill ha henne, får vi lära oss nuckans kulturhistoria.

Det hon vill är att reclaima, återta, det fula ordet nucka såsom redan gjorts med ”bög”, ”flata”, ”blatte” osv. Det funkar inte att använda nedsättande uttryck om en grupp om medlemmarna i gruppen kallar sig själv vid ordet. Rätt smart, faktiskt.

nuckanI biografin Nuckan får vi inte bara läsa om den sorg Malin Lindroth känt över att aldrig få en familj, aldrig få barn, utan också om hur tabu det är att erkänna denna sorg. Vänner fösöker lyfta fram det som är positivt och vågar inte diskutera på djupet. Boken lyfter förutom den peronliga berättelsen också fram ensamstående kvinnor genom historien. Även om nuckan aldrig haft hög status har hon i vissa avseenden haft större frihet än den gifta kvinnan.

Biblioteken i Halmstad har också boken som läsecirkellån. Då lånar du en kasse med åtta exemplar av boken med en lånetid på fyra veckor. Här hittar du alla våra andra läsecirkelkassar 

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Vett och etikett

mrDet första som dyker upp i mitt huvud när jag hör uttrycket ”vett och etikett” är Magdalena Ribbing. I fikarummets samtal om ditt och datt dyker hennes namn ofta upp; ”vad skulle Ribbing sagt?” om att vi kommenterar varandra mat (det avrådde hon från) eller referenser till konstiga diskussioner i hennes Hyfs & stil-spalt i DN. Jag minns särskilt motståndet mot ordet ”hen” som hon motarbetade med kraft. Man måste inte hålla med Magdalena Ribbing för att sakna och respektera henne, hon stod för sina åsikter och försvarade dem mycket välformulerat. Vissa har avfärdat henne som upprätthållare av överklassmanér istället för att se det humanistiska patos som var hennes drivkraft. Om än med rötter i borgerliga ideal. Ibland överraskade Magdalena Ribbing; som när hon slog fast att Dylan inte alls var ohyfsad när han inte närvarade vid Nobelfesten efter att ha tilldelats priset i litteratur, eller ens bekräftade att han var pristagare.  ”Dylan är ett geni, och genier måste tillåtas bete sig utanför ramarna” löd Ribbings omdöme.

Även om Ribbing är borta, hon dog 2017 efter en fallolycka i hemmet, lever hennes råd kvar i de böcker som hon skrev i ämnet. 2016 kom Ribbings etikett, en bibel på 400 sidor om allt inom ämnet vett, hyfs, etikett och stil.

duka-dukat-duking-hemmet-inredning-inspiration-bjudning-bord-servetter-band-orange

Andra användbara titlar: Hålla tal som innehåller tips för alla möjliga tillfällen, Bröllopsboken med tips om allt, precis allt, för den stora dagen. Magdalena Ribbing har utöver andra böcker om dukning och smycken även skrivit en biografi över släktingen  Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Kyrkogårdar

ängel

Få ställen är så känsloladdade som begravningsplatser. Här sänker man rösten, fylls av vördnad och påminns om livets korthet och vissheten att allt en dag ska ta slut. Men det är också rofyllda, ofta vackra platser. Det är också spännande att föreställa sig hur namnen på stenarna varit som levande personer, och lite kusligt är det att hitta sin namne.

På begravningsplatserna blir de sociala strukturerna väldigt tydliga och minner om förfluten tid då personens (männens) yrkestitel var lika självklar på gravstenen som namnet och födelse- och dödsår. Vi kan fantisera om klensmeden, översten, spettekaksbagaren eller hemmansägaren och deras ofta namnlösa makor.

Vissa gravar vårdas även om det gått många år, andra är förfallna och bortglömda. Kyrkogårdens fyra syften är, enligt Augustprisbelönade boken Minnets stigar ”att sanitärt godtagbart ta hand om den avlidne, att förmedla en kontakt med det eviga, att hantera sorgen, att utmärka den dödes sociala ställning.”

Den mest kända kyrkogården är kanske Père-Lachaise i Paris. Här ligger bl.a. La Fontaine, Molière, Jim Morrison, Edith Piaf, Oscar Wilde, Marcel Proust, Chopin, Isadora Duncan och Maria Callas begravda.

minnets_stigar

I Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar skildras hundratals svenska begravningsplatser. Det är en underbar bok som berättar historien om begravningsplatsen ur olika perspektiv. Vi läser om gravstenarna, om kolerakyrkogårdarna, de anonyma barn- och kvinnogravarna och inte minst djurkyrkogårdar.

Inskriptioner på gravstenar är ett eget kapitel och det kanske mest fängslande i boken. En favorit är ”Omsider lycklig” från en grav i Husaby. Eller ”Mor” helt utan namn eller årtal.

Fler böcker i ämnet: 2013 kom I de dödas vilorum av Jeanette Rosengren, den handlar om Malmös begravningsplatser. 1998 skrev Göran Åstrand Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

En guide till klassisk musik

klassiks

”Den klassiska musiken är en sagolik skattkammare som rikligt belönar den som vågar sig in i den” Så skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i boken Den andra musiken från 2017. Ringskog är också aktuell i kulturfrågeprogrammet Kontrapunkt som lågmäld expert på just klassisk musik.

den-andra-musiken-en-introduktion-till-att-lyssna-pa-klassisk-musik

Många upplever klassisk musik som svår, svårtillgänglig, omodern, gammaldags och ointressant. I Den andra musiken guidar författaren oss genom ett antal verk från olika tider och genrer. Till varje kapitel har han skapat en Spotify-lista och rekommenderar oss läsare att lyssna samtidigt som vi läser.

Eftersom jag nyligen läst romanen Tidens larm av Julian Barnes som handlar om den ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj börjar jag med hans verk. Sjostakovitj verkade under kalla kriget och var hårt ansatt från kommunistpartiet vars påbud löd att konsten ska hylla proletariatet och ledarna, den får absolut inte ha ett  egenvärde i sig. Detta medför att S skrämdes till självcensur, men skapade ändå musik som lever än i dag.

Den andra musiken är ingen lärobok i formell betydelse. Ringskog har valt verk han själv tycker om, och förklarar initierat och passionerat varför vi bör ta till oss den klassiska musiken:

”Klassisk musik handlar om så mer än historia. Det är konst, det handlar om känslor, det handlar om livet. Den klassiska musiken begär inte att du studerar den eller har en massa kunskaper om den. Den begär bara att du lyssnar på den. För den har något att säga dig. Alla värdefulla konstverk säger: det här är också livet, så här kan det också vara.”

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Leave it to Dag

1000lapp

Om man googlar efter ”mest kända svenskar” dyker snart Dag Hammarskjölds namn upp. Numer pryds dessutom de nya 1000-lapparna av hans porträtt, en ära som tillfallit synnerligen få svenskar.

Hammarskjöld föds 1905, som den yngste sonen till ämbetsmannen Hjalmar och dennes fru Agnes. Förhållandet till fadern blir komplicerat livet igenom; dennes ämbetsmannaideal ärver Dag, samtidigt försöker han stillsamt frigöra sig. Fadern ledde för övrigt en ämbetsmannaministär under de besvärliga krigsåren och fick det mindre tilltalande öknamnet ”Hungerskjöld”.

Dag studerar i Uppsala, blir småningom statssekreterare i finansdepartementet och en av Ernst Wigforss närmaste medarbetare. Karriären pekar spikrakt uppåt, kabinettsekreterare på UD och konsultativt statsråd under utrikesminister Östen Undén.

Ändå är den trogne och lojale tjänstemannen inte nöjd, livet måste vara något större. Tidigt kulturintresserad, språkligt begåvad (han talade flytande engelska, franska och tyska) och inte minst en hängiven poesiläsare vacklade han mellan olika livshållningar. Hans arbetsförmåga var enastående, arbetsdagarna var sällan under femton timmar. Fick han någon dag över togs nattåget till fjällen där han vandrade och fotograferade i ödemarken.

Den 31 mars 1953 händer något oväntat. Den svenske FN-ambassadören telegraferar att Dags namn dykt upp i spekulationerna om vem som ska ersätta norrmannen Tryggve Lie som FN:s generalsekreterare. Resten är historia.

Dag Hammarskjölds integritet är välbekant, bara de närmaste vännerna, om ens de, visste vad som dolde sig bakom den högeffektiva, briljanta men också blyga fasaden. När hans efterlämnade aforismer och korta texter publicerades postumt i Vägmärken (1963) var förvåningen stor. Generalsekreteraren som andlig sökare och religiös grubblare?

bära

Sekundärlitteraturen om Dag Hammarskjöld är omfattande, jag ska bara nämna ett fåtal. Alldeles nyligen läste jag Henrik Berggrens Dag Hammarskjöld : att bära världen (2016). Boken fungerar alldeles utmärkt som en introduktion, Berggren följer Dag genom livet och lyckas teckna ett porträtt av både gärning och människa. Boken är dessutom förnämligt illustrerad.

Två mer utförliga biografier är Roger Lipseys Hammarskjöld : a life (2013) och Brian Urquharts Dag Hammarskjöld (1974). Engelsmannen Urquhart jobbade under Hammarskjöld och beskriver hans politiska gärning medan Lipsey tolkar den intellektuellt och existentiellt.

Två svenskar som skrivit om Dag Hammarsskjöld är Mats Svegfors (Dag Hammarskjöld : den förste moderne svensken, 2005) och vännen Bo Beskow (Dag Hammarskjöld : ett porträtt, 1968).

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Exkluderande design

 

exkluderande-designAlldeles nyligen kom en bok ut som satte fingret på något jag haft i bakhuvudet ganska länge utan att kunna sätta ord på känslan. Känslan av att samhällets offentliga rum och platser blir alltmer ogästvänliga och ickeinbjudande.

I boken Exkluderande design går författaren Fredrik Edin på djupet med hur samhället utformas för att utesluta icke önskvärda människor eller grupper, läs tiggare, missbrukare och hemlösa. Det handlar om bänkar som inte går att ligga på och som är så infernaliskt utformade att de knappt duger att sitta på för en stunds vila.  Den sk Camdenbänken är ojämn, hal och lutar för att det inte ska gå att sova på den. Dessutom saknas håligheter för att knark inte ska kunna gömmas och är asymmetrisk för att omöjliggöra skateboardåkning. Som om det inte var nog är dessutom sittplatserna avgränsade med långa avstånd för att försvåra stölder. Problemet med Camdenbänken är bara att den inte kan uppfylla syftet med en sittplats ; ingen vill sitta på bänken eftersom den är så obekväm.

camden-bench-02

På andra håll tas sittplatser helt bort. För att få sitta ner i offentlig miljö krävs då att man köper något på ett kafé eller restaurang, allt för att exkludera andra än konsumenter. Eller att använda klassisk musik på hög volym för att flytta på grupper av missbrukare eller tonårsgäng i underjordiska parkeringsgarage.

En annan benämning på begreppet exkluderande design är disciplinär arkitektur ; ett framtvingat beteende för att få tillgång till platsen.

Tack och lov för biblioteken, dit är alla välkomna. Heja biblioteken!

Jeanette, Stadsbiblioteket