Av Jeanette Malm
Jag gillar att lyssna på musik och jag gillar att läsa texter skrivna av personer som gillar att lyssna på musik. Ofta får jag synpunkter som fördjupar min egen musikupplevelse.
En av favoritskribenterna i genren rock- och popjournalistik är Jan Gradvall. Fredrik Strage, Per Sinding Larsen, Andres Lokko är några andra – mycket män i den här genren!
Senaste tegelstenen från Gradvalls penna är en 640-sidig artikelsamling som är lika mycket en biografi över författaren som texter om musik. Boktiteln är hämtad ur Winnerbäck-låten Söndermarken som handlar om det Linköping som de båda växt upp i. Linköping som enligt Gradvall är Sveriges medelklassigaste och mellanmjölkigaste stad: ” Saab var så dominerande i Linköping under min uppväxt att de som inte jobbade på Saab jobbade som underleverantörer till Saab. Min pappa jobbade på tryckeri och kom hem med fina färgplanscher på Viggen och Draken som jag satte upp på väggen med sån där lera som inte lämnar märken på tapeten.
Allting är nytt och välordnat i Linköping. Det finns inga fläckar, inga märken från förr.”
Jan Gradvall är rolig, ironisk, personlig och fångar på kornet det där svårgripbara som är så självklart att det inte syns förrän man sätter ord på det. Ett exempel: ” Knappast någon stad i världen har så många rondeller i Linköping. Rondeller löser problem innan de ens har inträffat. Ungefär som stadsplaneringens motsvarighet till fluorsköljning.”
Jag hörde Gradvall berätta i en intervju att han i många år skrivit på en biografi om Eskilstunabandet Kent. Till slut fick han ge upp eftersom han hela tiden återkom till bandmedlemmarnas uppväxt i en industristad påminnande om hans egen. Han beslöt då att samla sina egna artiklar med den gemensamma nämnaren att de handlar om klassbakgrund.
Boken Nyponbuskar… skiljer sig från andra böcker i genren just för att den i lika hög grad handlar om författaren som den populärkultur han ägnat 30 år åt att bevaka.
Världens vetande väntar 