Hygge, lagom och kalsongfylla

 

nordred_kartorDet har på kort tid kommit tre nya böcker som handlar om fenomen som är unika för tre nordiska länder. Säkert skrivna med en liten glimt i ögat, men ändå med en kärna av sanning. Jag syftar förstås på The little book of hygge, Boken om lagom och Kalsongfylla.

hyggeFörsta titeln, som givetvis handlar om det danska fenomenet ”hygge” har undertiteln ”the danish way to live well” och har blivit en bästsäljare världen över. Ännu finns den inte på svenska men det är nog en tidsfråga. Författaren undersöker varför danskarna ofta hamna högst i mätningar över världens lyckligaste folk. Svaret är tydligen att fokusera på god mat, goda relationer och att passa på att njuta av livet. Inte så revolutionerande kanske? Men i boken finns fina bilder, goda recept och andra tips på hur vardagen blir mer ”hygge”

 

lagom-the-swedish-art-of-balanced-livingSveriges bidrag i genren handlar om lagom. Ordet som sägs finnas endast på svenska (fast det är inte sant) och betecknar den smarta kompromissen mellan för mycket och för litet. Författaren Göran Everdahl menar att lagom är extra viktigt i en tid av perfektion och livsstilsstress och vi får en massa bra tips på lagomhet, mixat med typiska lagomexempel som mellanmjölk och linje 2 i kärnkraftsomröstningen.

 

 

kalsongfyllaFinland, slutligen, är allt annat än lagom. ”Kalsarikännit” är fenomenet som kanske, kanske inte, blir ett världsfenomen. Kalsongfylla – den finska vägen till avkoppling handlar till skillnad från hygge som värderar gemenskap, om att ensamheten fram är en bra väg till självinsikt och välmående. Filosofin är enkel – av med jobbkläderna, sätt dig i soffan i bara kalsonger (trosor i förekommande fall), ladda med öl och Netflix och du kommer att finna dig själv. Du och jag, fjärrkontrollen.

 

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Titanic – när det otänkbara händer

titanic_0

Vissa historiska händelser slutar aldrig att fascinera. Så är fallet med atlantångaren Titanic som i april 1912 kolliderade med ett isberg och sjönk ett par timmar senare. Böcker har skrivits, filmer spelats in (mest känd är James Camerons Titanic (1997), som gjorde Leonardo DiCaprio och Kate Winslet till superstjärnor); googlar man Titanic får man 92 miljoner träffar.

Men vad beror det på? Världen har upplevt betydligt värre sjökatastrofer men ingen har haft så många mytskapande inslag. Året är 1912, vi lever i framstegsoptimismens  era. Visst, världen är orättvis, klasskillnaderna skriande, men de vetenskapliga landvinningarna synes utan slut och man kan till och med kontakta släktingar mitt ute på öppet hav via trådlös telegrafi. Titanickatastrofen liknar en grekisk tragedi; White star-linjens reklam om att skeppet är osänkbart vredgar gudarna, människornas hybris måste straffas. Nutiden häpnar också när det gäller livbåtarnas antal, plats fanns för blott hälften av det totala antalet passagerare och besättning. Indelningen i tre klasser är en närapå övertydlig bild av klassamhällets orättvisor. Visst gällde devisen ”kvinnor och barn först” men faktum är att bland de överlevande räknades nästan fler män från första klass än barn från tredje. I efterhand kan man tolka undergången som början på slutet för en naiv tro på människans eviga framsteg, två år senare förmörkades världen som bekant av första världskrigets meningslösa slakt.

isberg

Titanics jungfrutur inleddes i Southampton, där merparten av besättningen bodde. Via Cherbourg nådde man irländska Queenstown 12 april och satte sedan kurs mot New York. Den 14 april emottogs ett flertal isvarningar utan att kapten Smith lät sänka farten. Kvällen var stjärnklar och kall, havsytan beskrevs som dead calm och liknades vid ett salsgolv. Två timmar och fyrtio minuter efter kollisionen sjönk fartyget. Ett par timmar senare kom Cunardlinjens Carpathia och plockade upp de överlevande ur livbåtarna. Av totalt 2224 ombord räddades endast 710.

Ur den rikhaltiga litteraturen om olyckan lyfter jag fram fyra titlar. Trots att den kom redan 1956 är Walter Lords En natt att minnas : Titanics undergång klart läsvärd. Ska man bara läsa en bok om Titanic duger den gott. Michael Davies Titanic : katastrofen som förändrade en värld (1987) är intressant bl a för att den ägnar en stor del om de efterföljande sjöförhören. Den svenske Titanic-kännaren Claes-Göran Wetterholms Titanic (1999) är rikt illustrerad och har en spännande slagsida(?) åt den stora svenska passagerarskaran. Robert D Ballards Vi fann Titanic (1991) är en fotobok med fantastiska bilder på det sedan 1985 hittade vraket.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

 

Faktoider

faktoider_boken

Om du inte vet vad du ska läsa, och bara strövar runt på biblioteket i jakt på något intressant, rekommenderar jag att du stannar till vid hylla Bb. Bb är koden för Allmänna samlingar och här ryms så många pärlor och guldkorn. En sådan liten pärla är ämnet för dagens bloggtext och den är kanske mer aktuell nu i tider av ”alternativa fakta” än när den gavs ut 2008. Faktoider: försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar är boken som slår hål på en massa fakta vi trott oss veta. Påståenden som upprepats så många gånger att de till slut blivit sanna. Eller inte, för hur många gånger en lögn upprepas blir den ju ändå inte sann.

faktoid

En faktoid är något som ser ut som ett faktum, men som inte är det – alltså en myt, eller mer brutalt utryckt – en osanning.

Exempel ur boken:

  • Einstein var duktig i skolan. Hur många gånger har man inte hört att den store vetenskapsmannen hade dyslexi, lärde sig tala först som sexåring och att han hade usla betyg? Sorry – det stämmer inte. Faktist var han så begåvad att han började direkt i andra klass.
  • Jorden är inte platt. Nej, så klart inte, det vet vi ju alla utom medlemmarna i Facebookgruppen Flat earth society. Men inte ens på medeltiden trodde gemene man att man trillade över kanten om man seglade tillräckligt långt öster- eller västerut. Häpp!
  • Senast häromdagen hävdade jag att kinesiska muren kan ses från månen. Jag hade fel. För att förstå det orimliga i påståendet kan man betänka att det är lika orimligt att man kan se en visserligen lång men inte mer än 10 meter bred mur från avståndet 40 000 kilometer som att se ett hårstrå på 280 meters håll.
  • Kungen har rösträtt. dock ”en rättighet som av hävd ej begagnas”

faktoid1

Det finns så mycket mer att läsa och häpnas över i denna bok, som 2009 fick uppföljaren Fler faktoider

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Vad Cilla Banck visste

cb

Först blev jag nyfiken på den här boken eftersom Arild är en av mina favoritplatser på jorden och jag där sett en väg namnad efter Cilla Banck. Annars hade nog den lilla tunna, rätt oansenliga boken, inte blivit läst. Nu är jag så uppfylld av läsningen att jag måste dela med mig!

Cilla Banck levde hela sitt liv i fiskebyn Arild på Bjärehalvön. Arild ligger undanskymt och så nära havet det år möjligt utan att vara en ö.

Historikern Peter K. Andersson råkade få kännedom om att Cilla Banck hela sitt liv fört en slags dagbok. Eftersom historien oftast handlar om de rika och välutbildade väcktes genast hans intresse. En fattig kvinnas tankar på 1800-talet från en gudsförgäten plats – sådan källor är unika. Vad Andersson intresserar sig för är hur Cilla Bancks världsbild formades i en tid utan annat än sporadisk och fragmentarisk kontakt med yttervärlden.

CillaBanck_ill

Egentligen är Cilla Bancks anteckningar inte en regelrätt dagbok med tankar och reflektioner över det egna livet. hon berättar i stället om sin gudsbild, funderar över antalet döda (som är häpnadsväckande många) Citat ur dagboken:

”Döda här i byn i min tid, som jag kan minnas 353  Inberäknade i nämda antal 41 som äro drunknade, 2 som själva afhänt sig lifvet. En hängt sig. Och en sängt sig.”

Boken om Cilla Banck är tunn, knappt 100 sidor men den tar tid att läsa. Främst för att jag hela tiden måste stanna upp och tänka och det är väl det bästa med böcker? Att den här boken får mig att vara en del av hennes vardag Arild, i en tid utan tv, internet, dagstidningar, radio. Och ändå med en lust att förstå världen.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Giftigheter

arsenik,

Allt är gift, det är bara en fråga om dos”. Citatet har gett namn åt Olle Matssons bok och härstammar från 1500-talskemisten Paracelsus. Matsson är professor i kemi och har gedigna kunskaper i ämnet giftigheter. I senaste boken skriver Matsson om hur gifterna använts i människans tjänst under hela mänsklighetens historia, i en del fall i avskyvärda syften, i andra för att läka och lindra.

allt-ar-gift-om-dodliga-amnen-och-deras-roll-i-historien

En del ämnen har vi använt i tron att de varit harmlösa, som t.ex. användandet av bly och arsenik i smink under 1700-talet. Även när kunskapen om de förödande effekterna – tandlossning, andningssvårigheter och till sist förgiftning och död – kom fortsatte man att använda gifterna eftersom de gav sminket oöverträffad vithet och konsistens.

Matssons tidigare bok, och min favorit, är En dos stryknin med titel lånad från Agatha Christies klassiska deckare. Här undersöker författaren gifter och giftmord i litteraturen, från Bibeln, via Kalle Blomkvist och lord Peter Wimsey till Rosens namn.

Med sin kännedom om gifters beskaffenhet tillrättavisar Matson ibland författaren, som med konstnärlig frihet gett giftet egenskaper som inte stämmer med verkligheten. Ibland går han till botten med översättarmissar, som skillnaden mellan bolmört och odört (den ena ger feber, den andra frossa).

De vanligaste gifterna i litteraturhistorien är arsenik, cyankalium och stryknin; speciellt arsenik används ideligen i både äldre och nyare deckare. Såklart finns i boken ett helt avsnitt om svampförgiftningar – var varsam om du blir bjuden på svamprätt av någon du inte riktigt litar på! Romerske kejsaren Claudius dog f.ö av förgiftad murkla, troligen serverad av frun Agrippina.

stryknin

Hela boken En dos stryknin innehåller mängder av fakta om litterära giftmord. Kemisten Matsson förklarar pedagogiskt hur gifterna verkar, varför vissa svampar är giftiga (aminosyror i olycklig förening är en förklaring) och ägnar ett kapitel åt det giftigaste av alla giftiga gifter – botulinumtoxin med en dödlig dos på 0,00000005 gram. En av effekterna är muskelförlamning och vi känner ju till skönhetsinjektioner med ämnet botox där den aktiva beståndsdelen är just botulingiftet. Läskigt, eller hur?

Jeanette, Stadsbiblioteket

Vett och etikett

mrDet första som dyker upp i mitt huvud när jag hör uttrycket ”vett och etikett” är Magdalena Ribbing. I fikarummets samtal om ditt och datt dyker hennes namn ofta upp; ”vad skulle Ribbing sagt?” om att vi kommenterar varandra mat (det avrådde hon från) eller referenser till konstiga diskussioner i hennes Hyfs & stil-spalt i DN. Jag minns särskilt motståndet mot ordet ”hen” som hon motarbetade med kraft. Man måste inte hålla med Magdalena Ribbing för att sakna och respektera henne, hon stod för sina åsikter och försvarade dem mycket välformulerat. Vissa har avfärdat henne som upprätthållare av överklassmanér istället för att se det humanistiska patos som var hennes drivkraft. Om än med rötter i borgerliga ideal. Ibland överraskade Magdalena Ribbing; som när hon slog fast att Dylan inte alls var ohyfsad när han inte närvarade vid Nobelfesten efter att ha tilldelats priset i litteratur, eller ens bekräftade att han var pristagare.  ”Dylan är ett geni, och genier måste tillåtas bete sig utanför ramarna” löd Ribbings omdöme.

Även om Ribbing är borta, hon dog 2017 efter en fallolycka i hemmet, lever hennes råd kvar i de böcker som hon skrev i ämnet. 2016 kom Ribbings etikett, en bibel på 400 sidor om allt inom ämnet vett, hyfs, etikett och stil.

duka-dukat-duking-hemmet-inredning-inspiration-bjudning-bord-servetter-band-orange

Andra användbara titlar: Hålla tal som innehåller tips för alla möjliga tillfällen, Bröllopsboken med tips om allt, precis allt, för den stora dagen. Magdalena Ribbing har utöver andra böcker om dukning och smycken även skrivit en biografi över släktingen  Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Kyrkogårdar

ängel

Få ställen är så känsloladdade som begravningsplatser. Här sänker man rösten, fylls av vördnad och påminns om livets korthet och vissheten att allt en dag ska ta slut. Men det är också rofyllda, ofta vackra platser. Det är också spännande att föreställa sig hur namnen på stenarna varit som levande personer, och lite kusligt är det att hitta sin namne.

På begravningsplatserna blir de sociala strukturerna väldigt tydliga och minner om förfluten tid då personens (männens) yrkestitel var lika självklar på gravstenen som namnet och födelse- och dödsår. Vi kan fantisera om klensmeden, översten, spettekaksbagaren eller hemmansägaren och deras ofta namnlösa makor.

Vissa gravar vårdas även om det gått många år, andra är förfallna och bortglömda. Kyrkogårdens fyra syften är, enligt Augustprisbelönade boken Minnets stigar ”att sanitärt godtagbart ta hand om den avlidne, att förmedla en kontakt med det eviga, att hantera sorgen, att utmärka den dödes sociala ställning.”

Den mest kända kyrkogården är kanske Père-Lachaise i Paris. Här ligger bl.a. La Fontaine, Molière, Jim Morrison, Edith Piaf, Oscar Wilde, Marcel Proust, Chopin, Isadora Duncan och Maria Callas begravda.

minnets_stigar

I Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar skildras hundratals svenska begravningsplatser. Det är en underbar bok som berättar historien om begravningsplatsen ur olika perspektiv. Vi läser om gravstenarna, om kolerakyrkogårdarna, de anonyma barn- och kvinnogravarna och inte minst djurkyrkogårdar.

Inskriptioner på gravstenar är ett eget kapitel och det kanske mest fängslande i boken. En favorit är ”Omsider lycklig” från en grav i Husaby. Eller ”Mor” helt utan namn eller årtal.

Fler böcker i ämnet: 2013 kom I de dödas vilorum av Jeanette Rosengren, den handlar om Malmös begravningsplatser. 1998 skrev Göran Åstrand Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad