Det har på kort tid kommit tre nya böcker som handlar om fenomen som är unika för tre nordiska länder. Säkert skrivna med en liten glimt i ögat, men ändå med en kärna av sanning. Jag syftar förstås på The little book of hygge, Boken om lagom och Kalsongfylla.
Första titeln, som givetvis handlar om det danska fenomenet ”hygge” har undertiteln ”the danish way to live well” och har blivit en bästsäljare världen över. Ännu finns den inte på svenska men det är nog en tidsfråga. Författaren undersöker varför danskarna ofta hamna högst i mätningar över världens lyckligaste folk. Svaret är tydligen att fokusera på god mat, goda relationer och att passa på att njuta av livet. Inte så revolutionerande kanske? Men i boken finns fina bilder, goda recept och andra tips på hur vardagen blir mer ”hygge”
Sveriges bidrag i genren handlar om lagom. Ordet som sägs finnas endast på svenska (fast det är inte sant) och betecknar den smarta kompromissen mellan för mycket och för litet. Författaren Göran Everdahl menar att lagom är extra viktigt i en tid av perfektion och livsstilsstress och vi får en massa bra tips på lagomhet, mixat med typiska lagomexempel som mellanmjölk och linje 2 i kärnkraftsomröstningen.
Finland, slutligen, är allt annat än lagom. ”Kalsarikännit” är fenomenet som kanske, kanske inte, blir ett världsfenomen. Kalsongfylla – den finska vägen till avkoppling handlar till skillnad från hygge som värderar gemenskap, om att ensamheten fram är en bra väg till självinsikt och välmående. Filosofin är enkel – av med jobbkläderna, sätt dig i soffan i bara kalsonger (trosor i förekommande fall), ladda med öl och Netflix och du kommer att finna dig själv. Du och jag, fjärrkontrollen.
Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad
,
Det första som dyker upp i mitt huvud när jag hör uttrycket ”vett och etikett” är Magdalena Ribbing. I fikarummets samtal om ditt och datt dyker hennes namn ofta upp; ”vad skulle Ribbing sagt?” om att vi kommenterar varandra mat (det avrådde hon från) eller referenser till konstiga diskussioner i hennes Hyfs & stil-spalt i DN. Jag minns särskilt motståndet mot ordet ”hen” som hon motarbetade med kraft. Man måste inte hålla med Magdalena Ribbing för att sakna och respektera henne, hon stod för sina åsikter och försvarade dem mycket välformulerat. Vissa har avfärdat henne som upprätthållare av överklassmanér istället för att se det humanistiska patos som var hennes drivkraft. Om än med rötter i borgerliga ideal. Ibland överraskade Magdalena Ribbing; som när hon slog fast att Dylan inte alls var ohyfsad när han inte närvarade vid Nobelfesten efter att ha tilldelats priset i litteratur, eller ens bekräftade att han var pristagare. ”Dylan är ett geni, och genier måste tillåtas bete sig utanför ramarna” löd Ribbings omdöme.
