Ständigt denne Ernst

eK

Ingen sommar utan Ernst i rutan. Denne pysmysige värmlänning är så känd att det räcker med förnamnet, något han delar med ett fåtal personer som Carola och Zlatan.  Han är älskad och hatad, beundrad och föraktad – kort sagt väcker Ernst Kirchsteiger känslor. Detta verkar inte påverka honom märkbart. Ernst fortsätter år efter år, med samma koncept av inredning, matlagning, trädgårdsarbete och ett och annat bevingat citat:

Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

Är man avslappnad nog för att sitta och titta på en nyckelpiga en stund slipper man äta magmedicin till hösten.

Varför gå den logiska vägen när det finns så många andra vägar?

Kirschteiger finns dock inte bara på TV. Han har gett ut ett antal böcker, med samma anslag och känsla av ouppnåelighet som i sommarprogrammen. För handen på hjärtat, tror ni att det finns någon som lever i så total harmoni med sig själv och sin omgivning, i en miljö där allt är vackert och uttänkt, där ingen någonsin stressar eller lagar halvfabrikat till middag?

Men lite verklighetsflykt kan väl behövas?

Vi har på biblioteken i Halmstad dessa och en del andra Ernst-böcker:

I det enkla bor det goda är en receptbok med inspiration från det toscanska, det svenska och det centraleuropeiska köket.

Lyckan i det lilla är en tankebok för den som vill hitta harmoni och lära sig känna tacksamhet i vardagen.

Sommar med Ernst: mat, blommor & fix Titeln säger det mesta 🙂

Ärliga material:mina tankar om järn, sten, trä, ull och glas är årets tillskott i floran. Boken består av en blandning av personliga betraktelser, minnen, fakta och historik om materialen i titeln. Det är både en personlig betraktelse och en historisk expose över hur t.ex. glaset förändrade livsvillkoren när det gjorde den enklaste torparsuga ljusare och v.armare.

Välkomna till biblioteken!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Älskade öar

Det är något särskilt med öar. Då tänker jag mest på mindre öar som kanske bebos av några hundra personer, eller de kanske mest fascinerande, de obebodda. Därmed inget ont sagt om större öar, som ibland också är nationer, likt Irland och Island.

ven

Vackra Ven

Min favoritö är Ven som hustrun och jag besöker en gång per år. Om den har det skrivits ett blogginlägg för några år sedan.

Fåröborna betraktar sig inte som gotlänningar, gutarna bor på ön söderut. När jag var på Fårö för några år sedan frågade jag en boende om de inte önskade en bro till ”fastlandet” och möttes av ett förvånat ansikte och det koncisa svaret ”usch”.

fårö

Fåröraukar

Som sydhallänning vill man gärna ha öarna på distans. Bohuslänningar och stockholmare skryter om sin fantastiska skärgård. Den mår vara fin men kan på intet vis konkurrera med den öppna horisontens magi. Nä, det räcker gott med Tylön.

tylön

Tylön

I sin fantastiska bok om avlägsna öar skriver Judith Schalansky om den obebodda Ensamheten (tillhör Ryssland och ligger i arktiska oceanen). Under kalla kriget hyste ön en av Sovjets största polarforskningsstationer – Schalansky noterar ”Den som kommer hit är inte längre en fånge utan en eremit, som tigande sitter av sina år i isöknen för att sedan återvända till fastlandet som ett helgon./…/ Chefsmekanikerns underhållsarbeten är nogsamt noterade i loggboken, olje- och bensinnivån för varje enskild maskin. Men den sista noteringen håller sig inte inom spalterna; skrivet med röd filtpenna står där: Den 23 november 1996. Idag kom evakueringsordern. Vatten urtappat, dieselgeneratorn avstängd. Stationen är… Det sista ordet går inte att läsa. Välkommen till Ensamheten.”

atlas

Någonstans längtar jag dit, ungefär som Bea Uusma längtar till Vitön med skillnaden att hon faktiskt varit där. På Vitön alltså.

Håkan, Stadsbiblioteket i Halmstad

Tjernobyl i text och bild

Strax före halv två, natten till lördagen 26 april 1986 exploderar reaktor fyra vid kärnkraftverket Tjernobyl, beläget i västra Ukraina, nära gränsen till Vitryssland. Total förvirring rådde efter haveriet, enligt gängse kunskap kunde inte reaktortypen, RBMK-1000, drabbas av ett dylikt scenario. Bristande kompetens och en oförmåga till självständigt tänkande, i hög grad beroende på inneboende strukturfel i Sovjetsystemet, gör att tiden innan rätta åtgärder sattes in blev orimligt lång. Högsta prioritet tyckes gälla att tysta ner, snarare än att, exempelvis, omedelbart utrymma den närliggande staden Prypjat.

Först två dygn senare uppmärksammade personalen vid Forsmark en förhöjd strålning. Initialt tros det skett en läcka från det egna verket men det kunde snart vederläggas. Senare den 28 april bekräftar sovjetiska myndigheter att en olycka skett i Tjernobyl.

Haveriet tros bero på att man vid stängning för underhåll av reaktor fyra ville göra en test för att visa att turbinerna vid ett bortfall av yttre elnät kunde leverera ström för säkerhetssystemen under den relativt korta tid (någon minut) som verkets egna dieseldrivna reservgeneratorer var under uppstart. För att genomföra experimentet hade vissa säkerhetssystem tillfälligt kopplats ur. Detta i kombination med reaktortypens instabilitet ledde till explosionen och att härden under ett antal dygn låg öppen och spred radioaktiva ämnen, bl a till norra Sverige. Värst drabbades naturligtvis närområdet. Ett femtiotal människor lär ha omkommit direkt eller som en följd av akuta strålskador.

Att jag skriver om Tjernobylkatastrofen just nu beror på att HBO visar en femdelad serie om händelsen. Välspelad, bl a medverkar både Stellan Skarsgård och David Dencik, obönhörlig och stundtals smärtsam. Jag rekommenderar den varmt.

Den vitryska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevtj har skrivit en oerhört stark bok om olyckan och efterspelet – Bön för Tjernobyl : krönika över framtiden (på svenska 2013). Som i sina övriga hyllade böcker om Sovjetepoken låter hon människor – i starkt förtätad form – kom till tals i egen sak.

Elena Filatova skriver i Tjernobyl : dagbok från spökstaden (2006) om tiden efter haveriet.

Kristina Berggrens fascinerande och skrämmande fotobok Pripyat : tusen år av ensamhet (2012) visar bilder på en övergiven stad där saker ligger kvar som de lämnades för 33 år sedan. Naturen tar alltmer över i denna moderna gestaltning av apokalypsen.

Titta och läs!

Håkan Olsson

 

 

Bin!

bi

Att bin är viktiga har vi väl vetat länge men de senaste åren har insikten fördjupats med vetskapen att de är hotade. Om inte dessa små trädgårdsmästare gör sitt jobb står vi utan en tredjedel av den mat vi äter. Så stor andel av vår föda är nämligen pollinerad av bin.

Varför minskar då bina i antal världen över? Det finns flera skäl:

  • Matbrist
  • Bostadsbrist
  • Giftiga bekämpningsmedel

Naturskyddsföreningen har just nu en kampanj för att få oss att rädda bina. Vi kan alla bidra på ett ganska enkelt sätt om vi inte vill gå hela vägen och skaffa egna bisamhällen. Tips hittar du här: https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/jordbruk/nu-raddar-vi-bina

Om du blir inspirerad av tipsen och vill börja att odla bin och få egen honung har vi självfallet en rad böcker att erbjuda:

Meningen med bin av Göran Bergengren är späckad med både teoretisk och praktisk kunskap om allt som rör bin och biodling. Hans egen 40-åriga erfarenhet av biodling ger en personlig ton den i den här lilla pärlan till bok. Som för övrigt är slut hos förlaget vilket väl tyder på ett nyväckt intresse för det lilla livsnödvändiga biet. Men på bibblan finns boken förstås!

Lärobok i biodling ger praktisk kunskap, anpassad till svenska förhållanden. Även denna svår att få tag på utanför biblioteken.

lottemöller

Bin och människor : om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller är bok om just relationen mellan människan och biet genom historien. På 1700-talet trättes det tydligen ganska upprört om det verkligen varj möjligt att bikupan styrdes av en drottning och inte en kung! Detta och mycket annat från antiken och framåt skriver Möller lättsamt och lärt om.

Själv ska jag till att börja med hänga upp ett bihotell i min trädgård och till sommaren se till att de alltid har tillgång till vatten. Vi kan alla  göra något litet!

 

 

 

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Titanic – när det otänkbara händer

titanic_0

Vissa historiska händelser slutar aldrig att fascinera. Så är fallet med atlantångaren Titanic som i april 1912 kolliderade med ett isberg och sjönk ett par timmar senare. Böcker har skrivits, filmer spelats in (mest känd är James Camerons Titanic (1997), som gjorde Leonardo DiCaprio och Kate Winslet till superstjärnor); googlar man Titanic får man 92 miljoner träffar.

Men vad beror det på? Världen har upplevt betydligt värre sjökatastrofer men ingen har haft så många mytskapande inslag. Året är 1912, vi lever i framstegsoptimismens  era. Visst, världen är orättvis, klasskillnaderna skriande, men de vetenskapliga landvinningarna synes utan slut och man kan till och med kontakta släktingar mitt ute på öppet hav via trådlös telegrafi. Titanickatastrofen liknar en grekisk tragedi; White star-linjens reklam om att skeppet är osänkbart vredgar gudarna, människornas hybris måste straffas. Nutiden häpnar också när det gäller livbåtarnas antal, plats fanns för blott hälften av det totala antalet passagerare och besättning. Indelningen i tre klasser är en närapå övertydlig bild av klassamhällets orättvisor. Visst gällde devisen ”kvinnor och barn först” men faktum är att bland de överlevande räknades nästan fler män från första klass än barn från tredje. I efterhand kan man tolka undergången som början på slutet för en naiv tro på människans eviga framsteg, två år senare förmörkades världen som bekant av första världskrigets meningslösa slakt.

isberg

Titanics jungfrutur inleddes i Southampton, där merparten av besättningen bodde. Via Cherbourg nådde man irländska Queenstown 12 april och satte sedan kurs mot New York. Den 14 april emottogs ett flertal isvarningar utan att kapten Smith lät sänka farten. Kvällen var stjärnklar och kall, havsytan beskrevs som dead calm och liknades vid ett salsgolv. Två timmar och fyrtio minuter efter kollisionen sjönk fartyget. Ett par timmar senare kom Cunardlinjens Carpathia och plockade upp de överlevande ur livbåtarna. Av totalt 2224 ombord räddades endast 710.

Ur den rikhaltiga litteraturen om olyckan lyfter jag fram fyra titlar. Trots att den kom redan 1956 är Walter Lords En natt att minnas : Titanics undergång klart läsvärd. Ska man bara läsa en bok om Titanic duger den gott. Michael Davies Titanic : katastrofen som förändrade en värld (1987) är intressant bl a för att den ägnar en stor del om de efterföljande sjöförhören. Den svenske Titanic-kännaren Claes-Göran Wetterholms Titanic (1999) är rikt illustrerad och har en spännande slagsida(?) åt den stora svenska passagerarskaran. Robert D Ballards Vi fann Titanic (1991) är en fotobok med fantastiska bilder på det sedan 1985 hittade vraket.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

 

Balkonger

balkongliv-inred-odla-njut

Idag ska vi prata om balkonger, tänkte jag.

Enligt uppslagsverken är en balkong en plattform med skyddsräcke som är byggd så att den skjuter ut från en byggnads fasad belägen på större eller mindre höjd över mark eller golv. Den är vanligen tillgänglig genom en balkongdörr, vilket är ett till dörr förlängt fönster.

Själv är jag boende i ett hus med ganska liten trädgård och en ganska stor balkong. Varje vinter, när det inte är läge för balkonghäng, tänker jag att nästa sommar, då ska jag minsann fixa till och använda balkongen. Så har det ännu inte blivit, men nästa sommar, då…

Som i alla andra ämnen finns det inspiration att hämta på biblioteket. Jag hittar först boken Balkongliv : inred, odla, njut på hyllan för trädgård och odling. Det visar sig vara en riktig skatt! Förutom alla odlingstips finns i boken också avsnitt om att inreda och inte minst viktigt, att njuta.  Sist i boken finns en checklista som underlättar planeringen av balkongen. Vad ska den användas till? I vilket väderstreck ligger den? Budget?

Dessutom innehåller Balkongliv en mängd väldigt inspirerande bilder på balkonger i olika stilar och storlekar.

balcony-2374933_960_720

Snart börjar semestern. Då kanske jag tar tag i projektet och skapar min drömbalkong? (se ovan :))

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad