Seriemördaren i Kalifornien

gsk

Det skrivs för mycket om seriemördare. Att döma av den enorma mängd spänningsromaner, och TV-serier, som berör fenomenet kan man tro att det är en av de vanligaste brottsformerna. Så är det naturligtvis inte. Sveriges mest kände seriemördare, Tomas Quick, visade sig vara en mytoman med psykiska problem. Men de verkliga fallen, där Förenta staterna är klart överrepresenterat, är trots allt fascinerande. Vad får en människa att så totalt gå över alla slutgiltiga gränser?

Ett känt amerikanskt case är den s k Golden State Killer (Kalifornien kallas ibland ”the Golden state”) som mellan 1974 och 1986 utförde (åtminstone) 13 mord, 50 våldtäkter och 100 inbrott. Beroende på var i staten brotten begicks kallades han också ”East area rapist” och ”Original night stalker”. Så småningom kom man till insikt om att samma person utfört brotten, bl a med hjälp av DNA-jämförelser i början på 2000-talet.

Förvåningen var stor när polisen i april i år lyckades binda en person till flertalet av gärningarna. DNA-tester bekräftade att den tidigare polisen Joseph James DeAngelo, 72 år, verkligen var The Golden State Killer.

gone

Om mordserien och utredningarna har den amerikanske journalisten Michelle McNamara skrivit I´ll be gone in the dark : one womans obsessive search for the Golden state killer (2018) om vilken Stephen King har sagt: ”The Golden State Killer is the dark half; Michelle McNamara´s is the light half. It´s a journey into two minds, one sick and disordered, the other intelligent and determined. I loved this book.”

Håkan Olsson

Fågelperspektiv

earth-from-above

Fotoböcker är ofta stora, tunga och dyra att köpa, men samtidigt böcker man ofta vill återkomma till. Så bra då att vi på biblioteken har väldigt många av dessa böcker att låna hem, om och om igen.

Världens mest sålda fotobok är ett mastodonprojekt av Yann Arthus-Bertrand: Jorden sedd från himlen (originaltitel La Terra vue du ciel) Arthus-Bertrand var ballongflygare, och fick idén om att avbilda jorden från ovan under sina luftfärder. Det är ett genialiskt grepp, eftersom det ger ett nytt perspektiv på platser vi tror vi sett. Jorden framstår i all sin skönhet, men också sårbarhet. Fotografen har inte bara skapat en vacker bok utan använder bilderna tillsammans med text  för att påvisa hur skör planeten är, men utan domedagskänsla som åtminstone hos mig hade framkallat känslor av hopplöshet.

sverige ovan

En svensk uppföljare till Jorden sedd från himlen heter följdriktigt Sverige från ovan. Fotografen Lars Bygdemark ägnade fyra år till att sammanställa bilder han tagit under 25 år som flygfotograf. Boken är indelad i tre delar: Götaland, Svealand och Norrland. Även här är bilderna hänförande men inte alltid smickrande – här finns foton över Bohusläns karga klipplandskap såväl som över pappersbrukets reningsbassänger. En sak som slog först efter flera genombläddringar är ett det helt saknas bilder på människor i boken.

Välkomna att botanisera i ämnet fotokonst, vi har så många fantastiska fotoböcker som står och väntar på er!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Skolattentat där och här

bowling

Skolskjutningar har dessvärre nästan blivit rutin under de senaste decennierna, företrädesvis i USA, men också på andra ställen. Den mest beryktade är förmodligen massakern vid Columbine High School i Littleton, Colorado, i april 1999. Då mördades 12 elever och en lärare av Eric Harris och Dylan Klebold, bägge sistaårselever på skolan. Bägge mördarna sköt sig själva. Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine (2002), som handlar om vapendebatten i USA , har som utgångspunkt tragedin i Colorado.

Några år senare drabbades Finland av samma ruskiga fenomen. I november 2007 sköt Pecka-Eric Auvinen ihjäl åtta personer på skolan i Jokela, innan han avslutade sitt eget liv. Gärningsmannen var elev på skolan och var aktiv på högerextrema sajter.

det som aldrig

Den 22 oktober 2015 drabbades även vårt land av en fruktansvärd skoltragedi. Den 21-årige Anton Lundin Pettersson tog sig in på grundskolan Kronan i Trollhättan, beväpnad med svärd och kniv, och mördade tre personer innan han skottskadades av polisen. Några timmar senare dog han på sjukhuset. Motivet var uppenbart rasistiskt, Pettersson valde medvetet offer med ickesvensk bakgrund. 2017 publicerade Åsa Erlandsson boken Det som aldrig fick ske : skolattentatet i Trollhättan. Det första kapitlet är plågsamt att läsa, i detalj följer hon mördarens väg genom skolan innan han fälls av två poliskulor. Men boken är viktig läsning, efter ihärdigt researcharbete finner hon bl a ett avskedmejl skrivet till en holländare, där en annan sida av mördaren framträder. Ensam, djupt deprimerad hoppas han att poliserna siktar väl; Lundin Pettersson ogillar invandrare, klart påverkad av hatsajter, men också sig själv. Det hela är djupt tragiskt.

All heder åt Erlandsson som skrivit en angelägen och ögonöppnande bok.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

En guide till klassisk musik

klassiks

”Den klassiska musiken är en sagolik skattkammare som rikligt belönar den som vågar sig in i den” Så skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i boken Den andra musiken från 2017. Ringskog är också aktuell i kulturfrågeprogrammet Kontrapunkt som lågmäld expert på just klassisk musik.

den-andra-musiken-en-introduktion-till-att-lyssna-pa-klassisk-musik

Många upplever klassisk musik som svår, svårtillgänglig, omodern, gammaldags och ointressant. I Den andra musiken guidar författaren oss genom ett antal verk från olika tider och genrer. Till varje kapitel har han skapat en Spotify-lista och rekommenderar oss läsare att lyssna samtidigt som vi läser.

Eftersom jag nyligen läst romanen Tidens larm av Julian Barnes som handlar om den ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj börjar jag med hans verk. Sjostakovitj verkade under kalla kriget och var hårt ansatt från kommunistpartiet vars påbud löd att konsten ska hylla proletariatet och ledarna, den får absolut inte ha ett  egenvärde i sig. Detta medför att S skrämdes till självcensur, men skapade ändå musik som lever än i dag.

Den andra musiken är ingen lärobok i formell betydelse. Ringskog har valt verk han själv tycker om, och förklarar initierat och passionerat varför vi bör ta till oss den klassiska musiken:

”Klassisk musik handlar om så mer än historia. Det är konst, det handlar om känslor, det handlar om livet. Den klassiska musiken begär inte att du studerar den eller har en massa kunskaper om den. Den begär bara att du lyssnar på den. För den har något att säga dig. Alla värdefulla konstverk säger: det här är också livet, så här kan det också vara.”

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Oskyldig bakom galler i 13 år

att-ta-ett-liv-fallet-kaj-linna-och-kalamarksmordet

I april 2004 rånas ett brödrapar på en ensligt belägen gård i Kalamark, några mil väster om Piteå. Den yngre brodern klarar sig, efter två dagar hittas han av hemtjänsten, svårt medtagen. Den två år äldre brodern påträffas död i ladugården, brutalt mördad.

Rånmordet slås upp stort i medierna och ryktet går i bygden. Snart riktar polisen sökarljuset mot Kaj Linna, efter ett tips från en person som senare kommer att kallas ”huvudvittnet”. Att Linna lämnat landet, han grips senare i Wales, gör inte saken bättre. Småningom döms Linna i både tingsrätt och hovrätt, utan teknisk bevisning, utan tydliga vittnesmål. Case closed.

Ett drygt år efter att domen vunnit laga kraft kontaktar Linnas syster Dagens Nyheters kriminalreporter Stefan Lisinski; denne läser domarna och påbörjar ett långvarigt grävande efter sanningen. Lisinski blir gradvis övertygad om att Linna fällts på felaktiga grunder och saken slås upp stort i flera DN-artiklar. Med hjälp av andra förbereder man en resningsansökan, som dock inte beviljas. Åren går.

Slutligen, efter många bakslag, kröns arbetet med framgång. I juni i år frikänns Linna av en enig hovrätt. Ett rekordstort skadestånd är att vänta.

linna lisinski

I höst publicerade Lisinski boken Att ta ett liv : fallet Kaj Linna : Kalamarksmordet. Trots att utfallet är givet är boken spännande; i detalj beskrivs hur Lisinski och hans medhjälpare vrider och vänder på vittnesutsagor, telefonlistor, körsträckor som ska ha framförts under viss tid. Allt nagelfars och efter hand faller de tidigare tings- och hovrätternas resonemang ihop som ett korthus. Boken är välskriven, lågmäld och kan verkligen rekommenderas.

Flera frågor återstår dock. Hur kunde polisen drabbas av tunnelseende, varför såg inte de tidigare domarna de uppenbara svagheterna i åtalet, och – framför allt – vem eller vilka är de verkliga förövarna?

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

En kokbok om dagen. Minst

uppivikt

I Sverige ges det ut en kokbok varje dag, året runt. Detta gör oss världsledande i förhållande till folkmängd.

På Stadsbiblioteket är en av våra största avdelningar Qcaa där kokböckerna är placerade. Vi köper självklart inte in allt som ges ut, men jag kan ändå lova att det finns ett riktigt smörgåsbord av böcker att välja bland.

Kokböcker har ofta ganska roliga, ordvitsande titlar. Vad sägs om Sven Melanders Upp i vikt kvickt? Eller My fryday som enbart har recept på friterad mat. Bönbok av Caroline Hofberg är späckad med recept på – tadaa! – bönor. Andra favorittitlar: Alla hönsen hemma och färska ägg på köket, Riktiga män äter sallad, Inte utan min långpanna eller Skåpmat. Det påminner mig om alla de frisersalonger med namn som anspelar på yrket: Saxofönen, Saxcess, Hår och häpna och annat spexigt.

riktigamän

Andra favorittitlar: Alla hönsen hemma och färska ägg på köket, Riktiga män äter sallad, Inte utan min långpanna eller Skåpmat av Ulrika Forssell.

En annan trend är att kort och gott namnge boken efter vad den handlar om: Rötter & knölar, Färs, Gröt & müsli. 

Oavsett titel på boken så är alla böcker jag nämnt riktigt inspirerande och med lockande bilder. Man behöver inte vara matlagare för att gilla kokböcker, men det är stor sannolikhet att du får lust att pröva något nytt, eller vad sägs om den här rätten ur My fryday: Jalapenõpoppers som är ostfylld jalapenopeppar, panerad och friteterad. Mums.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Om dödsstraffets orimlighet

rep

Det finns frågor som inte är förhandlingsbara, åtminstone inte i min värld. Dödstraffet är en sådan, oavsett vilket brott en människa begått kan aldrig statens svar vara att ta livet av gärningsmannen. När Adolf Eichmann fångades av Mossad i Argentina 1960 och året därpå ställdes inför rätta i Jerusalem var utgången knappast oväntad. Eichmann dömdes till döden och hängdes 1962. Jag har full förståelse för domen givet den forne SS-officerens historia, likafullt borde han ha dömts till livstids fängelse.

Sverige avskaffade dödsstraffet 1921 och ett absolut krav för att få ingå i EU är att detta yttersta straff är otillåtet. Många stater i övriga världen utmärker sig åt fel håll, Kina är ett dystert exempel. Bland demokratierna sticker dessvärre Förenta staterna ut, många delstater tillåter capital punishment, inte minst Texas.

Amerikanen Caryl Chessman dömdes 1948, mot sitt nekande, för bl a våldtäkt. Han satt tolv år i dödccellen och skrev under tiden flera böcker, däribland den uppmärksammade Dödscell 2455 (1954). Chessman avrättades, trots stora protester, 1960.

 

sjudagarEtt par svenska böcker om dödsstraffet är Nära döden : om dödsstraffet, Texas, USA – och om oss av Lars Åke Augustsson (2003) och Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva : en berättelse om brott och dödsstraff (2015).

Frågan om människovärdet står alltid på spel. Detta gäller även de som förbrutit sig mot just detta. Att ta livet av en annan människa är alltid fel.

 

 

 

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket