Brott som skakat Sverige – enligt Martin Borg

handbojor

Litteraturen om verkliga brott är bred och att döma av utgivningen lär flödet knappast sina. Ibland stöter man på väl skrivna och djupt researchade böcker, som Hannes Råstams Fallet Tomas Quick (2012) eller Stefan Lisinskis utmärkta grävjobb om Kalamarksfallet, Att ta ett liv (2017). (Bägge för övrigt omskrivna i denna blogg.) Kvaliteten är dock ojämn men därvidlag skiljer sig väl böcker om brott inte från utgivningen i stort.

brottenUnderstundom publiceras böcker där beskrivningar av ett antal, mer eller mindre kända, brott presenteras. Martin Borgs Brotten som skakade Sverige (2017) är ett sådant exempel. Alldeles nyligen har Borg kommit med en uppföljare med den logiska titeln Brotten som skakade Sverige : tjugo nya brott (2019). Här samlas ett antal fall och bredden är stor, från en rapsodisk beskrivning av de tvivelaktiga domarna mot Olle Möller till giftskandalen i Teckomatorp. Jag tycker nog att Borg famnar över lite för mycket, bättre vore om han fördjupat och låtit sig nöja med, låt säga, hälften fall.

 

Dessutom är urvalet något tveksamt, ubåten Ulvens förlisning 1943 är förvisso intressant men knappast ett brott i gängse bemärkelse. Samma gäller kapitlet om den nedskjutna DC-3:an (Catalinaaffären 1952).

Men söker man kortfattade sammanfattningar av en samling kända företeelser, likt Åmseletragedin 1988 eller Stenbergapyromanen, ”verksam” från 60-talet till 80-talet, duger boken gott.

Håkan Olsson, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

Misslyckade och glömda brott

 

Björnligan_sprängmedel

Brott är inget att skämta om, inte minst om de innehåller våldsinslag. Har man blivit rånad i sin lilla butik och med dödsångest stirrat på ett skarpladdat vapen skapar detta förmodligen men för livet. Ändå kan det inte hjälpas att man understundom kan le en smula när man tar del av brott som är så klumpigt utförda att man baxnar. Som de två unga malmöiterna som i stor penningknipa med anledning av drogmissbruk rånar en bank men tappar sedlar innan de åker fast. Eller den ambitiöse Söderhamnspolisen, också med pengabekymmer, som får hjärnsläpp och rånar en bank för att strax därefter delta i jakten på sig själv. Naturligtvis åker han fast.

misslyckadeOm detta kan man läsa i Andreas Utterströms och Mattias Bergman Misslyckade brott : verkliga krimberättelser där allt gått snett (2018). Läser man kriminalromaner eller ser på filmade deckare handlar det ofta om att lösa näst intill perfekt planerade brott. Verkligheten är annorlunda, där råder, som det sägs på bokens baksida, ”kaos, hybris och dumhet”. Och tur är väl det.

 

 

Vissa brott är så spektakulära, eller förfärliga, att de integlömda glöms bort. Kidnappningen av Charles Lindberghs son är en sådan händelse, på svensk botten kan exempelvis nämnas de von Sydowska morden (bägge brotten, som inträffade 1932, är förövrigt omskrivna i denna blogg). Andra faller däremot i glömska. Det är sådana händelser Petter Inedahl beskriver i Glömda mord och andra försvunna brott (2016). Den gemensamma nämnaren är brott begångna i Stockholmstrakten under 1950- och 1960-talet. I rättvisans namn ska sägas att några knappast är okända, exempelvis det beryktade trippelmordet på två poliser och en väktare i Handen 1967. Men i övrigt innehåller boken ett antal tragiska fall som knappast tillhör de mest omskrivna i svensk kriminalhistoria.

 

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Seriemördaren i Kalifornien

gsk

Det skrivs för mycket om seriemördare. Att döma av den enorma mängd spänningsromaner, och TV-serier, som berör fenomenet kan man tro att det är en av de vanligaste brottsformerna. Så är det naturligtvis inte. Sveriges mest kände seriemördare, Tomas Quick, visade sig vara en mytoman med psykiska problem. Men de verkliga fallen, där Förenta staterna är klart överrepresenterat, är trots allt fascinerande. Vad får en människa att så totalt gå över alla slutgiltiga gränser?

Ett känt amerikanskt case är den s k Golden State Killer (Kalifornien kallas ibland ”the Golden state”) som mellan 1974 och 1986 utförde (åtminstone) 13 mord, 50 våldtäkter och 100 inbrott. Beroende på var i staten brotten begicks kallades han också ”East area rapist” och ”Original night stalker”. Så småningom kom man till insikt om att samma person utfört brotten, bl a med hjälp av DNA-jämförelser i början på 2000-talet.

Förvåningen var stor när polisen i april i år lyckades binda en person till flertalet av gärningarna. DNA-tester bekräftade att den tidigare polisen Joseph James DeAngelo, 72 år, verkligen var The Golden State Killer.

gone

Om mordserien och utredningarna har den amerikanske journalisten Michelle McNamara skrivit I´ll be gone in the dark : one womans obsessive search for the Golden state killer (2018) om vilken Stephen King har sagt: ”The Golden State Killer is the dark half; Michelle McNamara´s is the light half. It´s a journey into two minds, one sick and disordered, the other intelligent and determined. I loved this book.”

Håkan Olsson

Fågelperspektiv

earth-from-above

Fotoböcker är ofta stora, tunga och dyra att köpa, men samtidigt böcker man ofta vill återkomma till. Så bra då att vi på biblioteken har väldigt många av dessa böcker att låna hem, om och om igen.

Världens mest sålda fotobok är ett mastodonprojekt av Yann Arthus-Bertrand: Jorden sedd från himlen (originaltitel La Terra vue du ciel) Arthus-Bertrand var ballongflygare, och fick idén om att avbilda jorden från ovan under sina luftfärder. Det är ett genialiskt grepp, eftersom det ger ett nytt perspektiv på platser vi tror vi sett. Jorden framstår i all sin skönhet, men också sårbarhet. Fotografen har inte bara skapat en vacker bok utan använder bilderna tillsammans med text  för att påvisa hur skör planeten är, men utan domedagskänsla som åtminstone hos mig hade framkallat känslor av hopplöshet.

sverige ovan

En svensk uppföljare till Jorden sedd från himlen heter följdriktigt Sverige från ovan. Fotografen Lars Bygdemark ägnade fyra år till att sammanställa bilder han tagit under 25 år som flygfotograf. Boken är indelad i tre delar: Götaland, Svealand och Norrland. Även här är bilderna hänförande men inte alltid smickrande – här finns foton över Bohusläns karga klipplandskap såväl som över pappersbrukets reningsbassänger. En sak som slog först efter flera genombläddringar är ett det helt saknas bilder på människor i boken.

Välkomna att botanisera i ämnet fotokonst, vi har så många fantastiska fotoböcker som står och väntar på er!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Skolattentat där och här

bowling

Skolskjutningar har dessvärre nästan blivit rutin under de senaste decennierna, företrädesvis i USA, men också på andra ställen. Den mest beryktade är förmodligen massakern vid Columbine High School i Littleton, Colorado, i april 1999. Då mördades 12 elever och en lärare av Eric Harris och Dylan Klebold, bägge sistaårselever på skolan. Bägge mördarna sköt sig själva. Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine (2002), som handlar om vapendebatten i USA , har som utgångspunkt tragedin i Colorado.

Några år senare drabbades Finland av samma ruskiga fenomen. I november 2007 sköt Pecka-Eric Auvinen ihjäl åtta personer på skolan i Jokela, innan han avslutade sitt eget liv. Gärningsmannen var elev på skolan och var aktiv på högerextrema sajter.

det som aldrig

Den 22 oktober 2015 drabbades även vårt land av en fruktansvärd skoltragedi. Den 21-årige Anton Lundin Pettersson tog sig in på grundskolan Kronan i Trollhättan, beväpnad med svärd och kniv, och mördade tre personer innan han skottskadades av polisen. Några timmar senare dog han på sjukhuset. Motivet var uppenbart rasistiskt, Pettersson valde medvetet offer med ickesvensk bakgrund. 2017 publicerade Åsa Erlandsson boken Det som aldrig fick ske : skolattentatet i Trollhättan. Det första kapitlet är plågsamt att läsa, i detalj följer hon mördarens väg genom skolan innan han fälls av två poliskulor. Men boken är viktig läsning, efter ihärdigt researcharbete finner hon bl a ett avskedmejl skrivet till en holländare, där en annan sida av mördaren framträder. Ensam, djupt deprimerad hoppas han att poliserna siktar väl; Lundin Pettersson ogillar invandrare, klart påverkad av hatsajter, men också sig själv. Det hela är djupt tragiskt.

All heder åt Erlandsson som skrivit en angelägen och ögonöppnande bok.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

En guide till klassisk musik

klassiks

”Den klassiska musiken är en sagolik skattkammare som rikligt belönar den som vågar sig in i den” Så skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i boken Den andra musiken från 2017. Ringskog är också aktuell i kulturfrågeprogrammet Kontrapunkt som lågmäld expert på just klassisk musik.

den-andra-musiken-en-introduktion-till-att-lyssna-pa-klassisk-musik

Många upplever klassisk musik som svår, svårtillgänglig, omodern, gammaldags och ointressant. I Den andra musiken guidar författaren oss genom ett antal verk från olika tider och genrer. Till varje kapitel har han skapat en Spotify-lista och rekommenderar oss läsare att lyssna samtidigt som vi läser.

Eftersom jag nyligen läst romanen Tidens larm av Julian Barnes som handlar om den ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj börjar jag med hans verk. Sjostakovitj verkade under kalla kriget och var hårt ansatt från kommunistpartiet vars påbud löd att konsten ska hylla proletariatet och ledarna, den får absolut inte ha ett  egenvärde i sig. Detta medför att S skrämdes till självcensur, men skapade ändå musik som lever än i dag.

Den andra musiken är ingen lärobok i formell betydelse. Ringskog har valt verk han själv tycker om, och förklarar initierat och passionerat varför vi bör ta till oss den klassiska musiken:

”Klassisk musik handlar om så mer än historia. Det är konst, det handlar om känslor, det handlar om livet. Den klassiska musiken begär inte att du studerar den eller har en massa kunskaper om den. Den begär bara att du lyssnar på den. För den har något att säga dig. Alla värdefulla konstverk säger: det här är också livet, så här kan det också vara.”

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Oskyldig bakom galler i 13 år

att-ta-ett-liv-fallet-kaj-linna-och-kalamarksmordet

I april 2004 rånas ett brödrapar på en ensligt belägen gård i Kalamark, några mil väster om Piteå. Den yngre brodern klarar sig, efter två dagar hittas han av hemtjänsten, svårt medtagen. Den två år äldre brodern påträffas död i ladugården, brutalt mördad.

Rånmordet slås upp stort i medierna och ryktet går i bygden. Snart riktar polisen sökarljuset mot Kaj Linna, efter ett tips från en person som senare kommer att kallas ”huvudvittnet”. Att Linna lämnat landet, han grips senare i Wales, gör inte saken bättre. Småningom döms Linna i både tingsrätt och hovrätt, utan teknisk bevisning, utan tydliga vittnesmål. Case closed.

Ett drygt år efter att domen vunnit laga kraft kontaktar Linnas syster Dagens Nyheters kriminalreporter Stefan Lisinski; denne läser domarna och påbörjar ett långvarigt grävande efter sanningen. Lisinski blir gradvis övertygad om att Linna fällts på felaktiga grunder och saken slås upp stort i flera DN-artiklar. Med hjälp av andra förbereder man en resningsansökan, som dock inte beviljas. Åren går.

Slutligen, efter många bakslag, kröns arbetet med framgång. I juni i år frikänns Linna av en enig hovrätt. Ett rekordstort skadestånd är att vänta.

linna lisinski

I höst publicerade Lisinski boken Att ta ett liv : fallet Kaj Linna : Kalamarksmordet. Trots att utfallet är givet är boken spännande; i detalj beskrivs hur Lisinski och hans medhjälpare vrider och vänder på vittnesutsagor, telefonlistor, körsträckor som ska ha framförts under viss tid. Allt nagelfars och efter hand faller de tidigare tings- och hovrätternas resonemang ihop som ett korthus. Boken är välskriven, lågmäld och kan verkligen rekommenderas.

Flera frågor återstår dock. Hur kunde polisen drabbas av tunnelseende, varför såg inte de tidigare domarna de uppenbara svagheterna i åtalet, och – framför allt – vem eller vilka är de verkliga förövarna?

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket