Bilderbok för svenskar i utlandet

Skiftnyckeln_DNG2011_AAGN_20880_lb

Nej, det handlar inte om någon nostalgitripp tillbaka till midsommarstång och kanelbullar. Det svenskaste i denna ordbok är väl skiftnyckeln på s. 223. Här hittar man översättningen: adjustable spanner, chiave a rullino, Rollgabelschlüssel etc, men finessen ligger i att man på samma ställe får hela verktygslådan. Norstedts bildordböcker  är en lustfylld kunskapskälla som finns på tio olika språk, där bilder inom 17 kategorier leder fram till ordet på svenska och respektive språk.

När jag bläddrat mig igenom s.123-163 är jag rustat för matinköpen (och har fått en massa trevliga tips på köpet) På bilverkstan briljerar jag som aldrig förr med den rätta terminologin: Cinghia del ventilatore – fläktremmen , javisst och den sitter ju under remskivan.

På semester i en liten toskansk by var det tidigare väldigt svårt att förklara för de rara matronorna vilken kjolmodell man önskade. Nu vet jag: gonna diritta. Och de utbrister med överströmmande begeistring: Bravo! Bravissimo, molto bene signora!

600 sidor med bilder samt uppslagsdel på bägge språk ger många möjligheter, inte minst om man har annat modersmål än svenska och snabbt vill bli hemmastadd inom ett visst område: hushåll, anatomi, idrott och mycket mer. Bildordböckerna finns bl.a. på arabiska, turkiska och ryska. Något för Robert Gustavsson?

Robert Gustavsson pratar ryska

Ordböcker av ett helt annat slag finns numera även på nätet, t.ex. tyda.se ett engelsk-svensk-engelskt lexikon med över 1,5 mill. uppslagsord. Det fina är att man på köpet får uttal och dessutom ett växande antal glosor på flera språk: tyska, franska, spanska. Tjänsten finns också som app, dock utan uttal.

Benedicte

Bibliotekarie på Stadsbiblioteket

Nordkorea gånger två

nordkora

Mi Ran och Jun Sang träffas i smyg. De går långa promenader i den svarta natten, pratar om allt som inte kan eller får sägas. Jun Sang är läser vid ett prestigeuniversitet och hans föräldrar skulle knappast gilla att hans flickvän är av tvivelaktig familjebakgrund. Paret har varit tillsammans i flera år men har ännu inte rört vid varandra. De är djupt förälskade. Landet de bor i är en svart fläck på nattliga satellitbilder. Sedan flera år fungerar ingenting, elektriciteten är avstängd, löner utbetalas inte, folk svälter. Tiden är 90-tal och landet är Nordkorea.

Efter Kim Il Sungs makttillträde i efterdyningarna av andra världskriget var Nordkoera under ett par decennier en relativ ekonomisk framgångssaga. Visserligen en stenhård stalinistisk enpartistat men med fri sjukvård, arbete för alla och bättre välstånd än den sydliga grannen och fienden. Från 60-talet och framåt gick utvecklingen i motsatt riktning och när Sovjetunionen avvecklades, och därmed billig olja och anda subsidier försvann, gick tappen ur tunnan.

Under 90-talet svalt hundratusentals, kanske miljontals, människor ihjäl. Staten blev allt mer repressiv och avhoppen ökade. Det är om denna tid amerikanskan Barbara Demick skriver i reportageboken Inget att avundas : vardagsliv i Nordkorea. Hon har under 2000-talet intervjuat ett flertal avhoppare som delar med sig av livserfarenheter av en art som nästan är obegripliga. En avhoppare som i Sydkorea läser George Orwells 1984 konstaterar att boken på pricken beskriver hans hemland. En fråga läsaren ställer sig är hur länge detta kan fortgå, när imploderar staten definitivt?

alla monster

Ett annat perspektiv anlägger Magnus Bärtås och Fredrik Ekman i resereportage Alla monster måste dö. Författarna deltar i en gruppresa under ledning av ständigt närvarande guider/vakter. Kontrasten mellan vad som presentereras och vad som iakttas är tragikomisk. När en gruppmedlem påpekar att ett heligt berg, som enligt guiderna alltid är snötäckt, faktiskt inte är täckt av snö upprepar guiden bara det ända möjliga svaret: berget är alltid snötäckt. Boken är också en genomgång av den märkliga nordkoreanska juche-ideologin, man får dessutom lära sig en del om den nordkoreanska filmhistorien.

Bra reportageböcker fungerar som ögonöppnare; det är så här det är. Både Inget att avundas och Alla monster måste dö kan varmt rekommenderas.

Håkan Olsson, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Mot Marrakech

Idag drömmer jag om Marrakech, denna färgsprakande och doftrika plats på jorden, som fångade mitt hjärta för mer än 30 år sedan och som fortfarande håller det fängslat av allt som var och som fortfarande finns kvar innanför dess rosa stadsmurar.

Om jag bara för några sekunder väntar med att slå upp ögonen när jag vaknar kan jag se det vackra blå rummet i ”vår” riad och fåglarna jag hör genom fönstret blir storkarna som byggt sina bo längst upp på murarna. På kvällen äter vi köttbullar med brunsås till middag men när vi tänt levande ljus och lingonsylten glänser röd på tallriken sitter vi i ett myller av människor på Djemma el Fna med en rykande het tagine framför oss och är rörande överens med Jamie Oliver om att den här staden är som en explosion för sinnena.

Läs: Kalifens hus av Tahir Shah Boken handlar om en anglo-afghansk författare som köper ett hus i Casablanca där han slår sig ner med sin familj. I husköpet ingår även trotjänare och djinner. Det är en självbiografisk historia så otrolig att den ibland liknar en saga men det är utan tvivel Marocko.

Laga mat med Jamie Oliver i ”Jamie upptäcker” eller följ Jamie till Marocko via Youtube nedan.

Marockofödde författaren Tahar Ben Jelloun är en författare jag varmt rekommenderar. I sin roman ”Min mamma” skildras moderns liv i Marocko genom minnen röriga och ostrukturerade av åldersglömska som övergått i demens. Trots sjukdomen som författaren återger utan några tillrättaläggande är det beskrivningen av moderns traditionella marockanska kvinnoliv som fängslar mig. Jag läser den sakta och funderar…

Ulla Desombre, biblioteksassistent på stadsbiblioteket i Halmstad