Malström

malström

Malström är en kraftig virvelrörelse i vattnet i trånga sund som framkallas av ebb och flod. Föremål som kommit in i en malström dras mot vattenvirvelns mitt och sugs där ner under vattenytan. 

Sigrid Rausing är dotter till Hans Rausing, VD för  Tetrapak. Hon är också syster till Hans Kristian, och författare till boken Malström – en memoar som handlar om broderns missbruk och om hur det påverkat de anhöriga.

Familjen Rausing har, förutom sin banbrytande uppfinning, gjort sig kända för att hålla en låg offentlig profil. När Hans Kristians fru Eva hittades död i deras gemensamma hem och det visade sig att hon dött flera månader tidigare, skapade det stora rubriker i Sverige och Storbritannien.

Sigrid_Rausing_01

Sigrid Rausing

Hans Kristian Rausings drogmissbruk började i tonåren på en semesterresa. När han träffade Eva på ett behandlingshem började de båda ett nyktert och drogfritt liv; de gifte sig och fick fyra barn. Millennieskiftet firades med vänner och ett glas champagne, vilket inledde ett återfall i droger som varade fram till Evas död 2012.

Ingredienserna i händelserna runt Rausingfamiljen är hårresande, tragiska och inte så lite snaskiga. Dock är berättelsen återhållsam och och varsamt resonerande utan att väja för det faktiska händelseförloppet.

Vad jag lärt mig av boken? Att missbruk slår lika hårt oavsett i vilken miljö det utspelas. Och att anhöriga är lika drabbade som den som missbrukar.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Biografier om idrottsutövare – några reflektioner och tips.

Bildärkeängelnsjöberg

Idrottsbiografier är en knepig genre. Ofta verkar de hastigt tillkomna, utan någon större hänsyn tagen till stilistiska kvaliteter.

Författaren är sällan den angivna, vanligast är att biografin skrivs av en spökskrivare. Ett aktuellt exempel är Svennis : min historia (2013), som är berättad för Stefan Lövgren. Boken har fått rätt bister kritik, trots att Erikssons karriär är både lång och framgångsrik.

Kanske handlar det om hur intressant den biograferade personen är, Zlatan är nog lättare att skriva om än Svennis. Jag är Zlatan : min historia (2011), skriven av David Lagercrantz, blev en pyramidal succé, t o m Augustnominerad i fackboksklassen det året.  Orsaken tror jag är att Lagercrantz lyckas fånga  Ibrahimovic´ ton, det ska märkas att Zlatan berättar, det ska kännas som om han höll i pennan.

En annan framgångsfaktor är om man i en idrottsbiografi kan lyfta fram ett ämne som intresserar fler än idrottsnördarna, kanske ett angeläget samhällsproblem. Patrik Sjöbergs  Det du inte såg (2011), skriven med Markus Lutteman, är ett bra exempel. Boken lyfte fram något närmast tabubelagt, nämligen sexuella övergrepp mot barn inom idrottsrörelsen. Texten fick stort genomslag i debatten och ledde till en förändrad hållning inom idrotten.

Jag vill tipsa om en nyligen utkommen biografi om IFK Göteborgs-spelaren Reine Feldt, Ärkeängeln – en hjältes hemlighet (2013) av Hans Burell. Om det är svårt att komma ut som homosexuell i dagens idrottssverige, hur svårt  var det inte på 1970-talet?

Det skrivs mycket bra om sport, standarden har höjts  väsentligt det senaste decenniet, inte minst fotbollsbevakningen, tidskriften Offside har satt ribban. Vad gäller idrottsbiografierna skulle  man önska en liknande utveckling

offside

Håkan Olsson