Av Håkan Olsson

Vad är egentligen incel? Svenska Wikipedia definierar termen enligt följande: ”Ofrivilligt celibat är tillståndet hos en vuxen person som inte haft någon kärleksrelation eller haft samlag med någon, när det är av andra anledningar än frivilligt celibat eller sexuell avhållsamhet.” Begreppet kommer av det engelska uttrycket ”involuntary celibacy”. Detta problem behandlar Stefan Krakowski i boken Incel : om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris (Bazar förlag). Krakowski är överläkare i psykiatri, verksam inom akutpsykiatrin.
Baksidestexten beskriver att författaren är en av de första i världen som personligen djupintervjuat en rad incelmän som berättar om sina liv. Detta ifrågasätts enligt recensioner men om det är sant har jag svårt att avgöra. Hursomhelst, intervjuerna med män som definierar sig som incels är det intressantaste i boken. Krakowski har också, under falsk flagg, registrerat sig på incel-siter, där medlemmarna avslöjar saker som annars blivit osagda. Det finns en terminologi som beskriver olika stadier av fenomenet, lyckade män kallas Chad och dito kvinnor Stacy. Utseendefixeringen är stark, tanken är att ”fula” kvinnor kan få sex, medan ”fula” män är chanslösa. Så här uttrycker sig en intervjuad man: ”Jag förstod att kvinnor inte ville ha mig, det var inte deras fel utan naturens. Jag hatade världen och hur den funkade, inte kvinnor som följde sina instinkter”.
Ett fåtal män har löpt linan ut och attackerat kvinnor, exempelvis Alek Minassarian, som i Toronto, 2018, mördar 10 personer. Han, och andra, beskrivs som hjältar på de mest extrema delarna av incel-communities. Flertalet av de intervjuade männen placerarar sig till höger på den politiska skalan, kanske korrektare åt det högerextrema hållet. Man ogillar kvinnor, minoriteter, invandrare. Flertalet skulle kunna sägas sympatisera med Trump, eller för den delen Sverigedemokraterna.
Problemet med Krakowskis bok är hans analys av orsaken till fenomenet. Han intervjuar bl a sexologen och psykoterapeuten Linn Heed, som antyder att problemet beror på att mansrollen inte är kompatibel med att kvinnor tar mer plats, bl a inom skolan och arbetslivet. Män är sämre utbildade, presterar sämre i skolan, och känner sig därmed förfördelade.
Detta är ett mansproblem! Att män inte kan hantera jämställdhet, eller att kvinnor tjänar mer pengar än män, är knappast kvinnornas fel.
Nåväl, trots dessa synpunkter är boken intressant. Den beskriver ett existerande problem, en mansroll i uppenbar kris. Hur detta ska lösas återstår att se. Men Krakowski har i alla fall identifierat problemet, kanske är det gott nog.