Av Håkan Olsson
Peter Englund är som bekant firad historiker och dessutom akademiledamot. Hans fokus har varit det svenska 1600-talet och första halvan av 1900-talet, främst första världskriget. Jag blev ganska förvånad när det annonserades att han ämnade publicera sig i den alltmer rikhaltiga true crime-genren. Vad månde bliva av detta?
Riktigt bra, måste jag tillstå efter att ha läst den nyligen utkomna Söndagsvägen. Englunds syfte tycks vara tvåfaldigt, dels att undersöka ett av 1960-talets mest uppmärksammade mord men också att djupdyka i det svenska 60-talet. Denna tid kan i förenklad form kallas välfärdsårens middagshöjd, alla kurvor pekade uppåt, dessutom sammanfaller den med författarens barndom (Englund är född i Boden 1958). Till skillnad från äldre tid, där historikerns arbetsmaterial består av skrivna och andra källor, finns människor att intervjua.
Jag kände till det s k kloroformmordet sedan tidigare, men har man inte den bakgrunden aktuell är boken även spännande som en deckare. Därför avslöjar denna text inget om förövaren.
Sent i juli 1965 kommer Kickan Granell hem efter en semesterresa med pojkvännen. Hon bor på Söndagsvägen i Hökarängen, en ganska nyligen uppförd förort söder om Stockholm. När hon inte kommer till jobbet dagen därpå blir pojkvännen orolig och uppsöker tillsammans med en vän någon dag senare Granells hem. Där upptäcks hon död, liggande i föräldrarnas säng (de är bortresta). Polisen tillkallas och schabblar inledningsvis till det, man antar att det handlar om ett självmord. Obduktionen förtäljer dock något annat.
Den kronologiskt berättade historien, om polisutredningen och tidsandan, interfolieras med synnerligen obehagliga anteckningar, som senare hittades i gärningsmannens bostad.
Boken är välskriven, långt ifrån det som ibland kallas journalistprosa. Englund lyckas i sitt uppsåt att skildra både en tid och ett skrämmande spaningsmord och dessutom lyfta fram offret, en nittonårig tjej med livet framför sig. Rekommenderas, sålunda.
Världens vetande väntar 