Av Cecilia Kristiansson

Kan man verkligen kalla en hunds tillgivenhet och lojalitet till en människa för kärlek? Ja, skulle många, många hundägare säga. Andra skulle säga att det istället handlar om egenvinning eller svar på positiv och negativ förstärkning.
I Hundens kärlek försöker forskaren Clive Wynne reda ut hur det kommer sig att just hunden har en så stor förmåga att knyta starka band till en annan art, nämligen människan. Denne forskare har gått från uppfattningen att hunden är ett särskilt intelligent däggdjur, till att anse att hundars specialitet kommer från hjärtat och kan liknas vid kärlek.
Hur lyckades då hunden, på så i evolutionsperspektiv kort tid, bli så nära förbunden med människan? Forskning som redovisas i boken, har visat att det som skiljer hundar från sina vilda släktingar – och kanske rentav från alla andra arter i världen – är deras förmåga att knyta känslomässiga band med människor. Hundar har mycket lätt för att knyta an till människor, kombinerat med en mycket utvecklad förmåga att förstå vad vi människor menar med olika kommandon och gester. I boken förs tesen fram att hundar är mer olika vargar än vad vi tidigare har trott och Wynne kommer fram till att man inte kommer runt begreppet kärlek när man studerar hundars samspel med människan.
Om man accepterar att hunden skiljer sig på vissa avgörande sätt från vargen och faktiskt kan och vill knyta an till människor på ett unikt sätt, skulle man kunna tänka sig ett mer harmoniskt samspel mellan människa och hund. Ett samspel som inte grundar sig på maktkamp och dominans och hierarki, utan på sampel och harmoni och kärlek. Han menar att forskningen också kan förbättra förståelsen för hundar och bidra till att fler människor ger dem ett lyckligare liv, genom enkla åtgärder som att röra vid dem oftare, lämna dem ensamma mindre och låta de ingå i ett positivt socialt nätverk. Sverige nämns som ett positivt exempel där vi faktiskt har lagar som reglerar hur länge djur får lämnas ensamma, etc.
En del av vår oförmåga att ta hand om hundar på ett lämpligt sätt beror på bristfällig kunskap om hundar och deras behov. Det kan också bottna i att man tror att hunden i allt väsentligt har förblivit vargar – att man därför tror att man måste hävda sig gentemot detta potentiellt vilda och farliga djur, att hunden måste tvingas till underkastelse. Många äldre uppfostringsmetoder är därför grymma och brutala.
Hundar är värda ett ledarskap baserat på medkänsla, inte aggressivitet. Att vara älskad av en hund innebär ett stort privilegium, kanske ett av de finaste man kan inneha som människa.