Ett museum i en bok

Av: Emilia, Stadsbiblioteket

Vad är hedendom? Vad har spritt skilda religiösa uttryck som Japans shinto, Wiccans moderna häxmakeri och traditionell tro hos Yorubafolket i Nigeria gemensamt?

Dessa breda och mångfasetterade frågor ämnar Ethan Doyle White att besvara i boken ”Pagans: The Visual Culture of Pagan Myths, Legends and Rituals” (2023). Som religionsvetare forskar han både om medeltida religion samt modern hedendom och esoterism vilket gör honom till ett ypperligt val av författare till verket. Begreppet hedendom för med sig en viss komplexitet då det refererar både till antika och moderna föreställningar om tro som ständigt omtolkas av sina följare. Att följa den röda tråden mellan det antika och det nutida visar sig vara viktigt för ämnet och detta förklaras på pedagogiska sätt av Doyle White. Till exempel så redogörs hur vår syn på häxor har en direkt korrelation med Odysséns gudinna Kirke som bland annat använde sig av stav och kittel.

Som undertiteln lyder finns det ett stort fokus på religionernas visuella dimensioner, vare sig det är renässansens målningar inspirerade av ämnet, tempelbyggnader, rituella föremål eller kläder. Därmed är boken lika mycket en bok om religion som om konst med rikliga mängder historia och etnografi på köpet. Konstverk som behandlar religiösa eller mytologiska teman används för att illustrera faktatexten på upplysande sätt. Redan innan första kapitlet börjar möts vi av flera konstverk i full färg som tar upp sidor som vanligtvis behålls blanka. Här inkluderas ett av mina favoritverk: Häxsabbaten av Francisco de Goya. Dock är konstfokuset inte allt då flera kapitel berör teman såsom ritualer, spådom och magiutövning.

Man får en gedigen översikt av religioner från flera kontinenter och tidsåldrar i boken. Detta faktum kan också sägas vara dess nackdel: det känns ytligt. Om du redan är kunnig i ämnet kan boken kännas spartansk när det kommer till detaljerna och nyanserna. Om du å andra sidan är ny i ämnet är detta en utomordentlig introduktion till religionsvetenskap. Ett stort plus får Doyle White för sina förslag till fortsatt läsning som man hittar i slutet av boken.

Efter att ha läst boken fick jag samma tillfredställelse som ett museibesök. Detta intryck förstärks av annoteringarna som förklarar fotografiers innehåll och hur bilder på olika föremål radas upp på sidorna. Man handleds varsamt genom hedendomens visuella kulturer som är inte alls olikt små förklaringstexter tillhörande en museimonter. ”Pagans” är således en rekommenderad läsupplevelse för både religionsvetaren och konstälskaren.