Mot Marrakech

Av Ulla Desombre

Idag drömmer jag om Marrakech, denna färgsprakande och doftrika plats på jorden, som fångade mitt hjärta för mer än 30 år sedan och som fortfarande håller det fängslat av allt som var och som fortfarande finns kvar innanför dess rosa stadsmurar.

Om jag bara för några sekunder väntar med att slå upp ögonen när jag vaknar kan jag se det vackra blå rummet i ”vår” riad och fåglarna jag hör genom fönstret blir storkarna som byggt sina bo längst upp på murarna. På kvällen äter vi köttbullar med brunsås till middag men när vi tänt levande ljus och lingonsylten glänser röd på tallriken sitter vi i ett myller av människor på Djemma el Fna med en rykande het tagine framför oss och är rörande överens med Jamie Oliver om att den här staden är som en explosion för sinnena.

Läs: Kalifens hus av Tahir Shah Boken handlar om en anglo-afghansk författare som köper ett hus i Casablanca där han slår sig ner med sin familj. I husköpet ingår även trotjänare och djinner. Det är en självbiografisk historia så otrolig att den ibland liknar en saga men det är utan tvivel Marocko.

Laga mat med Jamie Oliver i ”Jamie upptäcker”

Marockofödde författaren Tahar Ben Jelloun är en författare jag varmt rekommenderar. I sin roman ”Min mamma” skildras moderns liv i Marocko genom minnen röriga och ostrukturerade av åldersglömska som övergått i demens. Trots sjukdomen som författaren återger utan några tillrättaläggande är det beskrivningen av moderns traditionella marockanska kvinnoliv som fängslar mig. Jag läser den sakta och funderar…