Drottninggatan

Av Håkan Olsson

Det är fredagseftermiddag den 7 april 2017, Stockholms längsta gågata är fylld av människor som går in och ut i butiker, äter på restauranger eller sitter och läppjar kaffe på någon uteservering. Väninnorna Lena och Marie har tagit tåget från Västsverige för att besöka Nordens största trädgårdsmässa. 31-årige Mailys Dereymaeker från Belgien är på sitt första Stockholmsbesök för att besöka sin väninna Kirsten, de har stämt träff vid Åhléns på Drottninggatan. Elvaåriga Ebba ska möta sin mamma, hon stiger av på busshållplatsen som är tillfälligt flyttad, mittemot Åhléns.

På tvärgatan Adolf Fredriks kyrkogata söker en chaufför efter en plats att parkera. Körschemat är stressigt och många etablissemang kvarstår. Vid den spanska restaurangen Caliente hittar han en lucka. 14.36 börjar han bära in dryckvarorna. Bilnyckeln sitter kvar i tändningslåset.

Åsa Erlandsson, som tidigare skrivit en bok om skolmorden i Trollhättan, har i Drottninggatan (Mondial förlag) intervjuat hundratals människor kring terrordådet, varav många berättar sin historia för första gången. Erlandsson följer lastbilens väg längs gatan, lätt eftersom det sitter kameror överallt, hon beskriver jakten på Akilov, den långa utredningen och därpå följande rättegång. Man får ta del av vittnenas och de anhörigas skräck och panik, inte minst då många trodde att dådet skulle följas av fler attentat.

Bokens fokus ligger dock på intervjuer med alla berörda människor; från Ebbas mamma till poliser och sjukvårdspersonal, de som larmade på brottsplatsen till den privatperson som igenkände gärningsmannen vid en bensinmack i Märsta. Erlandsson tydliggör hur enormt många människor som berördes på ett mer personligt plan, till rättegången var över hundra personer kallade som målsägare.

I någon mening var Akilov själv drabbad, han levde i det svenska skuggsamhället, utan rättigheter och med ett beslut om utvisning. Förespråkarna för en oreglerad arbetsmarknad har nog en del att fundera kring. Ändå är ansvaret naturligtvis hans, han valde radikaliseringens och hatets väg – resultatet blev död, lidande och livslånga trauman.