Arkivism

Av: Rebecca Ågren

”Bra böcker får oss att tänka, men de bättre böckerna får oss att också vilja agera”. Det är min första spontana tanke efter läsningen av handboken Arkivism – en handbok (Larsson Pousette & Thomsgård (red.) Bokens säljpunkter är utan tvekan starka. Tyngdpunkten vilar på att kvinnor generellt saknas eller är svåra att hitta i historiska arkiv. Författarna menar också att situationen inte ser ut att förbättras, trots att vi ”skapar, startar, driver, kämpar, anställer, organiserar oss, vårdar, verkar och lever som aldrig förr” – både digitalt och i den ”analoga” världen. Vad kommer eftervärlden att veta om allt vi har gjort och skapat, om vi inte sparar det? Hur kan vi själva – som föreningar och vanliga vardagsmänniskor – bli historiska?

Uppmaningen kan kännas ödesmättad, övermäktig och överflödig först. Arkivism, är inte det en omskrivning för släktforskning? Boken lyckas dock väl med att både lugna och argumentera emot tvivlen. Det viktiga är att börja, och att göra det av nyfikenhet och lust. Arkivism kan vara att gå igenom fotografier och dokumentera vilka du gick med på den där konserten. Arkivism kan vara att spela in en intervju med din mormor om hennes barndomsminnen. Arkivism kan vara att spara en spellista med musiken du lyssnade på under din tonårstid. Om släktforskningen fokuserar på dåtid, är arkivismens fokus nutid och framtid.

För den som vill göra slag i saken och bygga ett arkiv över sig själv, en släkting eller en förening ger ”Arkivism” handfasta och tydliga råd. Boken förklarar hur du söker i arkiv, upprättar ett register, för en projektdagbok, förvarar objekt på ett hållbart sätt och vart du kan lämna materialet för bevarande för eftervärlden. Dagböcker, fotografier, föreningsprotokoll, diplom, små ägodelar, konstverk och reseskildringar – allt berättar en historia om vilka vi är och vad vi har gjort. Även digitala dokument går att bevara. Ditt Instagram-flöde kan ge framtidens historiker och ättlingar en bild av hur du och vår samtid såg ut.

Tanken på att någon i framtiden skulle ha något att lära av oss känns främmande. Samtidigt tänker jag på min egen generation – älskade och bespottade millennials – och att vi är den sista generationen som kommer att minnas en tid innan datorer och mobiler. Vi har följt och skolats in i den tekniska revolutionen under dess vagga. Är inte det värt att arkivera för framtidens forskare? Våra mammor, mormormödrar och förmödrar upplevde kvinnorörelse, folkhem, världskrig, rösträttskamp, kapprustning, urbanisering och helt vanliga vardagsliv. Är inte det fantastiskt?

”Arkivism” slår onekligen an en nerv. Historien tillhör inte enbart de mäktiga eller extraordinära. Den lilla människan, den stora massan, du och jag – vi är historiska.

————————————————————–

Björnkvinnan av Karolina Ramqvist.

Herrarna satte oss hit: om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba.

Vår rättmätiga plats: om kvinnors kamp för rösträtt av Barbro Hedvall.

Anne Franks dagbok av Anne Frank.