Av Håkan Olsson
Om man googlar efter ”mest kända svenskar” dyker snart Dag Hammarskjölds namn upp. Numer pryds dessutom de nya 1000-lapparna av hans porträtt, en ära som tillfallit synnerligen få svenskar.
Hammarskjöld föds 1905, som den yngste sonen till ämbetsmannen Hjalmar och dennes fru Agnes. Förhållandet till fadern blir komplicerat livet igenom; dennes ämbetsmannaideal ärver Dag, samtidigt försöker han stillsamt frigöra sig. Fadern ledde för övrigt en ämbetsmannaministär under de besvärliga krigsåren och fick det mindre tilltalande öknamnet ”Hungerskjöld”.
Dag studerar i Uppsala, blir småningom statssekreterare i finansdepartementet och en av Ernst Wigforss närmaste medarbetare. Karriären pekar spikrakt uppåt, kabinettsekreterare på UD och konsultativt statsråd under utrikesminister Östen Undén.
Ändå är den trogne och lojale tjänstemannen inte nöjd, livet måste vara något större. Tidigt kulturintresserad, språkligt begåvad (han talade flytande engelska, franska och tyska) och inte minst en hängiven poesiläsare vacklade han mellan olika livshållningar. Hans arbetsförmåga var enastående, arbetsdagarna var sällan under femton timmar. Fick han någon dag över togs nattåget till fjällen där han vandrade och fotograferade i ödemarken.
Den 31 mars 1953 händer något oväntat. Den svenske FN-ambassadören telegraferar att Dags namn dykt upp i spekulationerna om vem som ska ersätta norrmannen Tryggve Lie som FN:s generalsekreterare. Resten är historia.
Dag Hammarskjölds integritet är välbekant, bara de närmaste vännerna, om ens de, visste vad som dolde sig bakom den högeffektiva, briljanta men också blyga fasaden. När hans efterlämnade aforismer och korta texter publicerades postumt i Vägmärken (1963) var förvåningen stor. Generalsekreteraren som andlig sökare och religiös grubblare?
Sekundärlitteraturen om Dag Hammarskjöld är omfattande, jag ska bara nämna ett fåtal. Alldeles nyligen läste jag Henrik Berggrens Dag Hammarskjöld : att bära världen (2016). Boken fungerar alldeles utmärkt som en introduktion, Berggren följer Dag genom livet och lyckas teckna ett porträtt av både gärning och människa. Boken är dessutom förnämligt illustrerad.
Två mer utförliga biografier är Roger Lipseys Hammarskjöld : a life (2013) och Brian Urquharts Dag Hammarskjöld (1974). Engelsmannen Urquhart jobbade under Hammarskjöld och beskriver hans politiska gärning medan Lipsey tolkar den intellektuellt och existentiellt.
Två svenskar som skrivit om Dag Hammarsskjöld är Mats Svegfors (Dag Hammarskjöld : den förste moderne svensken, 2005) och vännen Bo Beskow (Dag Hammarskjöld : ett porträtt, 1968).
Världens vetande väntar 