Av Håkan Olsson
Under första halvan av 1930-talet begicks ett flertal mord och rånmord i trakterna av den idylliska småstaden Sala. Rykten cirkulerade men polisen stod handfallen, först efter ett tips greps den 28-årige Sigvard Thurneman, född Nilsson, och hans fyra kumpaner Roland Abrahamsson, Erik Hedström, Åke Lindberg och Herbert Jansson. Thurneman var en särling, intresserad av yoga, hypnotism och indisk religion. Att döda var inget problem eftersom själen lever vidare efter döden; ”Att ta en annan människas liv är inget brott, det innebär bara en förändring av det fysiska tillståndet…” skrev Thurneman. Att den spenslige Sigvard, som jobbade i pappans herrekipering, renlevnadsman men med smak för bolmört, skulle ligga bakom våldsvågen i Västmanland ansågs otroligt, polisen trodde länge att förövarna var ”förhärdade gangstrar” från Stockholm.
Naturligtvis har brotten gett avtryck i litteraturen. Artur Hjerpe utgav 1989 Salaligan : gangsterdåden som skakade 1930-talets idylliska Sverige. I antologin Brottsplats Sverige (1998) skriver författarna Lasse Wikström och Rolf Wrangnert ett kapitel om Salaligan. Arne Sundelin har både publicerat en roman, Fallet Thurneman och en faktabok, Den magiska cirkeln : hela historien om Salaligan (2011) om händelserna. Den magiska cirkeln var Thurnemans namn på den grupp för vilken han själv var obestridd ledare; han påstod också att han var ett redskap för en större sammanslutning, bl a pekade han ut ett par högt uppsatta stockholmare. Detta gick dock inte att bevisa och i rättegången 1936 fälldes bara Thurneman och hans fyra medhjälpare.
Sigvard förklarades sinnessjuk och dömdes till sluten psykiatrisk vård. Sina sista år levde han i frihet och avled 1979 i en ålder av 70 år.
Världens vetande väntar 