Olle Möller – felaktigt dömd två gånger?

Av Håkan Olsson

I december 1939 hittas en nioårig flicka död i Sundbyberg. Åtta dagar tidigare har hon bortförts från Birkagatan, inte långt från S:t Eriksplan i Stockholm. Rätt snart riktas misstankar mot Olle Möller, kaféägare och potatisutkörare, tillika välkänd terränglöpare med flera SM-tecken. Möller verkar dock ha alibi och släpps av polisen. Ett år senare häktas han på nytt, nya vittnen har tillkommit, bl a sedan Aftonbladet utlovat en fet belöning till den som kunde bidra till fallets lösning. Den här gången fälls han på mycket lösa grunder och större delen av 40-talet tillbringar han på Långholmen.

!956 anhålls han på nytt, nu misstänkt för att ha mördat den 6-åriga Kerstin Blom, som hittas i en väska i Albysjön, i närheten av Fittja. Många poliser är övertygade om Möllers skuld men hans alibi är vattentätt. Åtta år senare klaras mordet på Kerstin Blom upp, en viss Hugo Fernström döms till livstids fängelse. Då sitter redan Möller i fängelse i Örebro, sedan han dömts för mordet på Rut Lind i maj 1959. Detta fall är oerhört uppmärksammat, Aftonbladet har Möller på löpet tio dagar i sträck. Hela Sverige vet att den notoriske mördaren Möller är skyldig! Själv bedyrar han, liksom tjugo år tidigare, sin oskuld. Han fälls dock efter en stundtals farsartad rättegång.

Möller är rekordhållare i en mindre trevlig kategori; han är den ende svensk som dömts mot sitt nekande, enbart på indicier, vid två tillfällen. Om detta har det genom åren skrivits tämligen mycket, i höstas kom en bok av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsson, Mördaren i folkhemmet – en roman om fallet Olle Möller (2012). Man kan diskutera lämpligheten att skildra fallet i fiktiv form, den litterära gestaltningen uppvisar vissa brister, men författarna har grävt djupt i arkiven och faktaredovisningen förefaller välgrundad. Utan att direkt ta ställning är det ändå tydligt att författarna anser Möller utsatt för justitiemord. Man pekar dessutom på möjliga förövare.

Den kände kriminologen Harry Söderman, grundare av Statens kriminaltekniska anstalt, skriver i memoarboken Inte bara brott (1956) ett kapitel om Gerdfallet 1939. Möllers advokat i Lind-målet, Einar van de Velde, tar också upp de bägge fallen i boken Med Alibi och utan (1970). Börje Heed, legendarisk kriminaljournalist på Aftonbladet, behandlar Möller-gåtan i ett kapitel i boken Brott som skakat Sverige (1989). Talande nog är kapitelrubriken ”Var Möller oskyldig?”.

Parentetiskt kan namnas att Möller själv, med hjälp av Olov Svedelid, redan 1966 gav ut boken Jag är oskyldig! Frågan kvarstår – är Olle Möller tvåfalt oskyldigt dömd för mord? Ta del av fallet och dra dina egna slutsatser.