Syramördaren

john george

John George Haigh

Den 26 februari 1949 sitter en välklädd medelålders herre på en polisstation i Chelsea. Han är där med anledning av ett försvinnande. En äldre änka, mrs Olivia Durand-Deacon, boende på samma hotell, Onslow Court Hotel i South Kensington, som mannen, har varit försvunnen sedan några dagar. När mannen tillfrågas hur han kommit över den försvunna damens päls vänder han sig till polisen och berättar hur det förhåller sig. Durand-Deacon är död och kroppen upplöst i intet eftersom han löst upp liket i svavelsyra. Då inget lik står att finna kan något åtal inte genomföras. Tror han. Scotland Yard gräver upp hela gården och finner lämningar efter en människa, däribland en löstand.

John George Haigh har gått till kriminalhistorien som syramördaren. Han är förmodligen den ende i den engelska rättshistorien som haft synpunkter på vilka kläder vaxdockan på Madame Tussauds skulle bära. Mycket riktigt hamnade han i den ruskiga kriminalkällaren på det berömda vaxkabinettet.

Haigh var ytterst fåfäng, han bytte kostym varje dag under rättegången och lät hämta sin frisör från London. Försvaret försökte under rättegången, utan framgång, få Haigh förklarad otillräknelig. Han dömdes till döden och hängdes i Wandsworthfängelset i augusti 1949.

 

 

 jgh

Totalt mördade han sex personer och motivet var i samtliga fall ekonomiskt, även om han själv under rättegången förnekade detta. Det finns mycket skrivet om seriemördaren Haigh, dock inte på svenska. Den kände DN-journalisten Jolo, Jan Olof Olsson, har i …och deras fall blev stort (1961) skrivit ett underhållande kapitel om Haigh. I antologin Mord, mördare med mera (1960), sammanställd av Torsten Jungstedt, finns också ett stycke om syramördaren.

Det finns även ett pikant youtube-inslag där en man visar huset i Crawley, West Sussex, där Haigh bedrev sin svavelosande verksamhet. Huset finns kvar, dock i annat skick än 1949.

 

Håkan Olsson

Morden i Knutby

Bild

I januari är det tio år sedan det osannolika Knutby-dramat rullades upp inför en förvånad och sensationshungrig publik. För media var det verkligen en godbit; religiös extas, mord via ombud, en psykopatisk pastor, sektbeteendets besynnerliga logik.

 

Historien om den sexmissbrukande pastorn Helge Fossmo som tröttnat på hustrun och fick ”barnflickan” Sara Svensson att begå ett bestialiskt mord på hustrun Alexandra samt svårt skottskada grannen Daniel Linde är så otrolig att en deckarförfattare knappast kunde hittat på något dylikt. Polisen kunde rätt snart reda ut händelseförloppet, bl a hade pastorn skickat en hel mängd anonyma mejl till Svensson med uppmaningar till denna att skrida till verket. Huruvida barnflickan trodde att mejlen kom från högre makter kan kanske diskuteras, klart att dock att Fossmo hårt pressade Svensson att begå brotten.

 

Rätten dömde Fossmo till livstids fängelse, Sara Svensson är dock fri sedan hon tillbringat några år i rättspsykiatriskt förvar. Bild

Det har skrivits spaltmil om Knutby-dramat, senast i Trettonhelgen publicerade Aftonbladet en bilaga om händelserna i januari 2004. Flera böcker har också utgivits, redan 2004 kom Jan Nordlings Knutby : sanningen och nåden och Terese Cristianssons Himmel och helvete : mord i Knutby. Intressanta skildringar även om närheten i tid gör att de känns lite forcerade.

 Prästen och psykoterapeuten Göran Bergstrands bok Inte bara Knutby : drömmen om det fullkomliga (2007) handlar om de bakomliggande stukturerna; hur pingstförsamlingens fundamentalistiska syn på tidens slut och Guds direkta ingripande i världen, fick den moraliska kompassen att totalt haverera.

Eva Lundgrens Knutby-koden (2008) diskuterar också sektproblematiken men ur en annan synvinkel. Hon ser snarare Helge Fossmo som ett offer och lägger mycket skuld på den karismatiska Åsa Waldau, den s k ”Kristi brud”. Bild

Det är nog ingen djärv gissning att det kommer fler böcker om dramat framöver.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Yngsjömordet 1889

yngsjömordet  yngsjömordet Hanna Johansdotter untitled

Det går rykten i den lilla byn Yngsjö, någon mil söder om Åhus i nordöstra Skåne, att allt inte står rätt till hos Anna Månsdotter. Hon är änka sedan några år och driver gården tillsammans med sonen Per Nilsson. Mor och son verkar väldigt bundna vid varandra, kanske väl mycket? När sonen gifter sig med Hanna Johansdotter verkar äktenskapet dömt från början, modern är svartsjuk och vill ha sonen för sig själv. Upprepade gånger söker Hanna hjälp hos sina föräldrar, varje gång återvänder hon till sin make. Den 28 mars 1889 hittas Hanna död i källaren och rätt snart erkänner mor och son att de tillsammans mördat henne. Fallet väcker stor uppmärksamhet, bägge döms till döden men Per Nilsson benådas och tilldöms livstids fängelse (han friges 1913 och avlider 1918). Annas dödsdom verkställs av skarprättaren Albert Gustaf Dahlman. Hon blir därmed den sista kvinna som avrättas i Sverige.

Fallet är omskrivet i flera böcker. Yngve Lyttkens, gift med Alice Lyttkens, utgav 1951 Yngsjömordet,

(ny upplaga 1966). Hanna Olsson publicerade 1984 Skulden : modern, sonen och hustrun i Yngsjödramat. Intressant är också Göran Bergstrands En själasörjares dilemma (2002) där fallet betraktas ur den unge prästen Malte Hasselquists perspektiv. Hans uppgift var att få Anna att bekänna sin skuld inför Gud och därmed försonas. Med detta misslyckades han fullständigt.

Dramat har också filmats, bl a i serien Skånska mord, som visades i SVT på 80-talet.

Håkan Olsson

Olle Möller – felaktigt dömd två gånger?

Bild

I december 1939 hittas en nioårig flicka död i Sundbyberg. Åtta dagar tidigare har hon bortförts från Birkagatan, inte långt från S:t Eriksplan i Stockholm. Rätt snart riktas misstankar mot Olle Möller, kaféägare och potatisutkörare, tillika välkänd terränglöpare med flera SM-tecken. Möller verkar dock ha alibi och släpps av polisen. Ett år senare häktas han på nytt, nya vittnen har tillkommit, bl a sedan Aftonbladet utlovat en fet belöning till den som kunde bidra till fallets lösning. Den här gången fälls han på mycket lösa grunder och större delen av 40-talet tillbringar han på Långholmen.

!956 anhålls han på nytt, nu misstänkt för att ha mördat den 6-åriga Kerstin Blom, som hittas i en väska i Albysjön, i närheten av Fittja. Många poliser är övertygade om Möllers skuld men hans alibi är vattentätt. Åtta år senare klaras mordet på Kerstin Blom upp, en viss Hugo Fernström döms till livstids fängelse. Då sitter redan Möller i fängelse i Örebro, sedan han dömts för mordet på Rut Lind i maj 1959. Detta fall är oerhört uppmärksammat, Aftonbladet har Möller på löpet tio dagar i sträck. Hela Sverige vet att den notoriske mördaren Möller är skyldig! Själv bedyrar han, liksom tjugo år tidigare, sin oskuld. Han fälls dock efter en stundtals farsartad rättegång.

Möller är rekordhållare i en mindre trevlig kategori; han är den ende svensk som dömts mot sitt nekande, enbart på indicier, vid två tillfällen. Om detta har det genom åren skrivits tämligen mycket, i höstas kom en bok av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsson, Mördaren i folkhemmet – en roman om fallet Olle Möller (2012). Man kan diskutera lämpligheten att skildra fallet i fiktiv form, den litterära gestaltningen uppvisar vissa brister, men författarna har grävt djupt i arkiven och faktaredovisningen förefaller välgrundad. Utan att direkt ta ställning är det ändå tydligt att författarna anser Möller utsatt för justitiemord. Man pekar dessutom på möjliga förövare.

Den kände kriminologen Harry Söderman, grundare av Statens kriminaltekniska anstalt, skriver i memoarboken Inte bara brott (1956) ett kapitel om Gerdfallet 1939. Möllers advokat i Lind-målet, Einar van de Velde, tar också upp de bägge fallen i boken Med Alibi och utan (1970). Börje Heed, legendarisk kriminaljournalist på Aftonbladet, behandlar Möller-gåtan i ett kapitel i boken Brott som skakat Sverige (1989). Talande nog är kapitelrubriken ”Var Möller oskyldig?”.

Parentetiskt kan namnas att Möller själv, med hjälp av Olov Svedelid, redan 1966 gav ut boken Jag är oskyldig! Frågan kvarstår – är Olle Möller tvåfalt oskyldigt dömd för mord? Ta del av fallet och dra dina egna slutsatser.

Håkan Olsson, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

von Sydowska morden

Det är mars 1932. Tiderna är hårda, arbetslösheten stor; den ekonomiska depressionen har gjort många utblottade, klasskillnaderna är skriande. Något som förenar vår tid med 30-talet är intresset för brott, särskilt grova våldsbrott. Kanske kan läsandet av andras olyckor paradoxalt liva upp en grå och osäker vardag.

Kvällen den 7 mars inträffar ett spektakulärt trippelmord som får tryckpressarna att gå på högvarv. I en paradvåning på Norr Mälarstrand i Stockholm hittas tre personer brutalt ihjälslagna, Svenska arbetsgivareföreningens chef Hjalmar von Sydow och dennes två tjänarinnor, Karolina Herou och Ebba Hamn. Snart visar det sig att sonen Fredrik von Sydow, 23-årig juridikstudent med alkoholproblem, är efterlyst för mordet; möjligen är också Fredriks unga hustru Ingun inblandad. Redan samma kväll når dramat sin kulmen, då Fredrik först skjuter hustrun och sedan sig själv till döds i vestibulen till hotell Gillet i Uppsala. I huset, vid Fyristorget, bedrivs för övrigt ännu idag hotellverksamhet, nu under namnet Hotell Clarion Gillet.

Mordet är ett av förra seklets mest uppmärksammade, i klass med exempelvis polismorden i Malexander 1999. Mordoffret är rikskänd, miljön är slösande överklass, mördaren och hans vackra hustru, född Sundén-Cullberg, fadern var chef för Hansa försäkringsbolag, tillhör Stockholms jetset. För de anhöriga lades inte sällan locket på, det här var inget man talade om. Helena von Henschen (1940-2011), barnbarn till Hjalmar, berättar i I skuggan av ett brott (2004) hur hon först som femtonåring får reda på den stora familjehemligheten. Hon ska gå på teater och se Sigfrid Siwertz  Ett brott och då berättar föräldrarna att pjäsen handlar om mammans familj. Henschens bok är en utmärkt skildring, i romanform, både om brottet och om de skuggor som detta kastar långt fram i tiden. Henschen funderar kring motivet, försöker förstå de miljöer som formade Fredrik och Ingun; boken är dessutom en lysande skildring av den tidens överklassmiljöer, inte minst kvinnornas ställning.

Uppsalaadvokaten Anders Frigell har också beskrivit händelserna i von Sydow-mordens gåta(2002).

Boken är smalare än Henschens, rör sig mer kring mordgåtan och saknar den tidigares litterära kvaliteter. Vill man fördjupa sig i detaljerna kring dramat är Frigells text dock ett bra alternativ.

Mer översiktligt berättar den kände kriminaljournalisten Börje Heed i samlingsvolymen Brott som skakat Sverige(1989). Heeds kapitel om de Sydowska morden kallas passande ”den svarta måndagen”. I boken Människor och brott av Eva Faye-Wevle och Johan Åkerström (2004) skriver författarna kortfattat men informativt om morden, artikeln är dessutom rikt illustrerad med bilder kring brottet och tiden.

Visst är det märkligt hur snabbt verkligheten vänder blad. Knappt en vecka efter morden fanns det annat, mer braskande, att skriva om. Ivar Kreuger hittades död i sin Paris-lägenhet, finansimperiet var konkursfärdigt och den ekonomiska krisen skärptes än mer. Men det är en annan historia.

Håkan Olsson, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad