Av Charlotte Dojjander
Någon gång då och då får du kanske en bok i sina händer som du efter att ha läst några sidor i vill lägga i från dig och glömma. Inte för att den är illa skriven utan för att den är plågsam att läsa! För att den är en plågsam påminnelse om en alltför vanlig verklighet som de flesta av oss vet existerar men önskar ingen skulle behöva uppleva. En verklighet som sällan får en röst. Det här är en sådan bok för mig.
Verkligheten som berättas om i boken Den osynliga buren är Rebecca Romeros och hennes verklighet var den att hon under många år levde i en destruktiv relation. I en relation där kärlek och våld, psykisk och fysisk, gick hand i hand.
Rebeccas röst är viktig. Framför allt för att den lyfter något som kan vara svårt att förstå, varför den som misshandlas väljer att stanna och varför den som misshandlar ges nya chanser.
Rebeccas röst är även vacker. Hon berättar på ett sätt som både förskräcker och förtrollar, de väl valda orden både skär som knivar och får det att bubbla av hopp. Hennes berättelse är mardrömslik men innehåller även ljus!
Detta är en bok du minns!
Världens vetande väntar 