Av Jeanette Malm
Är det bara jag, eller känner ni inte en viss stress inför julen? Inte för klapparna, inte för maten, inte för logistiken – nej, jag tänker på städningen. För visst är det sen gammalt att hemmet ska skina och dofta när det är dags för Kalle Anka i rutan?
Fanny Ambjörnsson, genusvetare och socialantropolog, har undersökt städningens praktik och politik i boken Tid att städa. Hon har intervjuat ett trettiotal personer om deras städning, personligt och inträngande.
Alla vill ha rent och snyggt, ingen vill städa. Eller som en av personerna i boken säger: ”Det upptar större delen av min tid att tänka på städning och allt som borde städas. Det är bara en kort stund som jag är lycklig och det är när det är klart. allt är ju tiden innan städning, på något sätt”
När RUT-avdraget infördes föregicks det av en intensiv debatt om pigsamhällets återkomst, en farhåga som inte alls luftades på samma sätt när ROT-avdraget kom några år tidigare. Det är ok att leja bort målning av huset men inte städning av hemmet. Och så klart är det inte oproblematiskt att städerskans (jo, det är fortfarande oftast en hon) tid är så billig att även en medelinkomsttagare har råd att köpa städtjänster, men att den som städar är så lågavlönad att hon får ”ta hand om sin egen skit”.
Det är förvånansvärt roligt och intressant att läsa om städning; bra mycket roligare än att utföra den. Jag kommer att tänka på två andra, mycket läsvärda, böcker med städning och hushållsarbete i fokus: Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf och trilogin om Maj av Kristina Sandberg.
Världens vetande väntar 