Av Jeanette Malm
Jonna Bornemark är docent i filosofi vid Södertörns högskola. 2017 väcktes embryot till boken Det omätbaras renässans i ett sommarprat om kritik mot mätbarheten.
Bokens resonemang bygger på tre renässansfilosofer: Nicholas Cusanus, Giordano Bruno och René Descartes. Bornmark menar att man genom att vända sig till filosofin lättare får perspektiv på vår egen tid. Under renässansen kom för första gången också tanken om att skilja kropp från förnuft. Även förnuftet delades i två delar; en del som känner och reflekterar, en del som kan räkna och dokumentera. Den senare är den som helt dominerar både arbets- och i hög grad också privatliv. Vi mäter och kalkylerar – blöjor i äldrevården vägs, lärare skriver incidentrapporter, elevers kunskap mäts i nationella prov, sagostunder på förskolan kvalitetssäkras och så vidare i all oändlighet. I privatlivet har vi samma förkärlek för det mätbara: appar som talar om när vi ska äta och träna, aktivitetsarmband som mäter puls, sömn, förbrukade kalorier och i förekommande fall fertilitet.
Konsekvensen av detta, menar Bornemark, är att stress idag är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Vår förmåga till praktisk kunskap och att hantera problem efter sunt förnuft minskar, när känslan fått ge plats för siffror, diagram och staplar. För att inte tala om hur fattigt och torftigt själva livet känns om det ska reduceras till mätbara storheter.
Bornemark ger inte någon lösning på problemet. Men genom att belysa det kanske ett uppror mot pedanternas världsherravälde har inletts?
Världens vetande väntar 