Av Håkan Olsson
För ett tag sedan skrev jag om den tyska terrororganisationen RAF, främst dess karismatiska frontfigur Ulrike Meinhof. En rännil i den västeuropeiska vänsterextremismen under 1970- och 1980-talet var den danska Blekingegadeligan. Den uppstod inom den danska litteraturvetaren Gotfred Appels maoistiskt färgade Kommunistisk arbjedskreds (KAK – som alltså betyder något annat än Kungliga automobilklubben).
Gruppen misströstade om revolution i Danmark utan stödde istället antiimperialistiska rörelser i tredje världen, främst Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP). Folkfronten blev ryktbar under 1970-talet efter flera spektakulära flygkapningar. Blekingegadeligan finansierade sin verksamhet via rån av banker, postkontor och värdetransporter, dessutom stal man vapen, bl a ur svenska mobförråd.
Gruppen greps 1989 och då avslöjades deras tillhåll på Blekingegaden 2 i Köpenhamn, därav namnet.
Den danske journalisten Peter Øvig Knudsens två böcker om ligan blev mycket hyllade, och lästa, i Danmark. De översattes till svenska 2009 med titlarna Blekingegadeligan 1 – den danska cellen och Blekingegadeligan 2 – Den hårda kärnan.
Øvig Knudsens böcker är välskrivna, lämnar plats för egna reflektioner och är spännande som en deckare.
Världens vetande väntar 