Vår position är ej synnerligen god – om Andrées polarexpedition

Av Håkan Olsson

Den 11 juli 1897 lättar vätgasballongen Örnen från Danskön vid Svalbards nordvästra kust. Ombord befinner sig Knut Fraenkel, Nils Strindberg och expeditionens ledare Salomon August Andrée. Syftet är att resa över Arktis och passera Nordpolen. Redan i starten förloras flera styrlinor, man tvingas kasta ur massor av ballast och ballongen blir omöjlig att manövrera. Blott vindarna bestämmer nu Örnens kurs. Det våldsamt omskrivna projektet är ett misslyckande redan i sin linda.

Om den fatala Andréeexpeditionen har det skrivits åtskilligt, även skönlitterärt.  Främst bör framhållas Per Olof Sundmans lysande Ingenjör Andrées luftfärd (1967).  Boken fick året efter Nordiska rådets pris och är skriven i en stramt hållen dokumentär stil. Efter att ha varit förvunna i 33 år hittades lämningarna på Vitön och fördes åter till Stockholm. Vid expeditionens sista viloplats upptäcktes mängder av dokument, främst dagböcker och filmrullar, vilket gjorde att man i detalj kunde följa de tre männens färd mot döden. Fotografierna, huvudsakligen tagna av Strindberg, väckte sensation.  Det är främst ur dessa källor Sundman väver sin berättelse om högmod, dårskap och tragedi.

Det sena 1800-talet var heroismens tid; hellre gå under med ”stiff upper lipp” än medge svaghet. Sven Lundström, numer chef för Hallands konstmuseum, tidigare föreståndare för Andréemuseet i Gränna, har skrivit flera böcker om dramat, däribland Andrées polarexpedition : ett ödesdrama i text och bild (1988). Här är det främst det utmärkta bildmaterialet som fascinerar.

Mot slutet nedtecknar Andrée i sin dagbok ”Vår position är ej synnerligen god”, också ett sätt att uttrycka att allt hopp är ute. Citatet ger titeln i en annan Lundströmbok; ”Vår position är ej synnerligen god” : Andréexpeditionen i svart och vitt (1997).

Jag kan också rekommendera Med Örnen mot polen : Andrées polarexpedition år 1897 (1930), som är en dåtida redogörelse av fynd från Vitön samt Sundmans faktabok Ingen fruktan, intet hopp : ett collage kring S. A. Andrée, hans följeslagare och hans polarexpedition (1968). Boken är en sammanställning av delar av de källor han använt till sin roman.

Slutligen kan tillägas att Bea Uusma i dagarna släpper en bok om ballongfärden, Expeditionen : min kärlekshistoria (2013) som också handlar om författarens långa besatthet kring händelsen.