Böcker om Thomas Quick-skandalen

quickologi

Sedan 2013 är Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, friad från alla åtta morddomar. Detta efter en resningsprocess som påbörjades efter att Bergwall i Hannes Råstams TV-dokumentär tagit tillbaka samtliga erkännanden. Råstams produktion följdes 2012 en bok som för flertalet läsare avgjorde det som många tidigare anat, att Thomas Quick var en skapad seriemördare. Ett tätt sammanhållet gäng av åklagare, polis, terapeut, advokat och minnesexpert föreföll ha trängt bort allt som talade mot deras tes, tunnelseendet tog över och tingsrätterna hade att bedöma kraftigt friserade utredningar. Utan några tekniska bevis dömdes Quick i åtta fall (han erkände över trettio mord, däribland flera på personer som bevisligen levde), i det närmaste ett unikum i rättshistorien. I våras kom slutligen den av alliansregeringen tillsatta Bergwallkommissionen med sitt slutbetänkande. Är detta slutet på historien? Tillåt mig tvivla.

Nedan följer en selektiv, kort kommenterad, genomgång av litteratur i ämnet, kronologiskt ordnad.

Sten Ove Bergwall Min bror Thomas Quick : en berättelse om det ofattbara (1995) Den äldre brodern Sten Ove försöker förstå broderns ofattbara bekännelser, har inte alls samma minnesbilder från barndomen och mellan raderna förstår man att han tvivlar.

Nordisk kriminalkrönika 2002 Thomas Quick – mördare eller mytoman Vid denna tid var den allmänna uppfattningen att Bergwall var skyldig, artikeln är klar läsvärd.

tq

Janne MattsonGåtan Thomas Quick (2002) Författaren är övertygad om Bergwalls skuld, intressant skildring flera år innan den stora vändningen.

Pelle Svensson Quick : den stora rättsskandalen (2009) Advokat Svensson, som bl a företrätt Johan Asplunds föräldrar, var tidigt övertygad om Bergwalls oskuld. Här ger han sin syn på saken.

Sture och Sten Ove Bergwall Thomas Quick är död (2010) I efterdyningarna av Bergwalls tillbakatagna erkännanden skriver han själv, med brodern, om fallen.

tqärdöd

Hannes Råstam Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare (2012) Ett oerhört researcharbete, påbörjat med den omtalade dokumentären, där författaren tycks vända på varje sten. I fall efter fall påvisar Råstam att samtliga domar bygger på lösan sand. Boken drog också in hovrättsdomaren Göran Lambertz i sörjan, denne blev ”Quick-gruppens” talesman utåt.

Dan Josefsson Mannen som slutade ljuga : berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick (2013) Om Råstam förklarar hur det gick till när Quick-utredningarna gick snett tar sig Josefsson för att förklara varför. Han identifierar den terapeut, Margit Norell, vars teorier om bortträngda minnen i hög grad styrde behandlingen på Säter.

mannen som

Christer van der Kwast Bortom rimligt tvivel : Thomas Quick och rättvisan (2015) Åklagaren i samtliga domar mot Bergwall lägger fram saken ur sin synvinkel. Han menar bl a att nya rättegångar borde hållits mot Bergwall, vilket enligt hans kritiker är omöjligt då svenska åklagare inte får väcka åtal om man inte tror att detta kan gillas.

Göran Lambertz Quickologi (2015) HD-domaren Lambertz har helhjärtat ställt upp på Quick-gruppens sida. Här förklarar han varför.

Rapport från Bergwallkommissionen : betänkande (SOU:2015:52) . Den parlamentariskt sammansatta kommission vars uppdrag var att betrakta processen ur ett helhetsperspektiv och föreslå förändringar så att dylika rättsmisstag inte ska upprepas.

Håkan Olsson

Thomas Quick – den stora rättsskandalen

Är det möjligt att ljuga sig till åtta fällande morddomar? Tomas Quick, som numer återtagit sitt ursprungliga namn Sture Bergwall, är bevis för att det faktiskt går. Visserligen finns det fortfarande personer, däribland förre justitiekanslern Göran Lambertz, som tror att Bergwall kanske ändå är skyldig, men efter sju resningar (en återstår) bör man givetvis betrakta Berwall som oskyldig.

.images(5)

Journalisten Hannes Råstam, död 2012, får nog sägas ha skrivit den definitiva skildringen av rättsskandalen Quick. I Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare (2012) belyser han, efter en ohyggligt djupgående research, hur åklagare, polisutredare, terapeuter och även advokat alla strävar mot samma mål – att få Quick fälld. Med uppmuntrande uppmärksamhet och allt mer medikamenter fås Quick att minnas och berätta om förfärliga mord. Åklagaren åsidosätter objektivitetsprincipen, polisen fyller i, terapeuten uppmuntrar och advokaten håller med. När en ny läkare på Säter stoppar drogtillförseln tystnar Quick, byter namn till Bergwall och börjar så småningom ge en helt annan version. Resultatet blir en uppmärksammad TV-dokumentär och i fjol ovan nämnda bok.

Det är intressant att se hur tiderna förändras. På 90-talet trodde flertalet på Bergwalls skuld, nu ytterst få. Man ställer sig frågan: hur gick allt detta till? Brodern Sten-Ove Bergwall skrev redan 1995 boken Min bror Thomas Quick, där han försöker reda ut allt som brodern sagt om uppväxten, med övergrepp och misshandel. Sten-Owe känner inte igen sig, försöker förstå, man anar mellan raderna att han tvivlar på broderns skuld.

2002 publicerar Janne Mattsson Gåtan Thomas Quick, helt övertygad om Bergwalls skuld. Kändisadvokaten Pelle Svensson har länge tillhört tvivlarna, liksom f ö Jan Guillou och Leif GW Persson; 2009 publicerade Svensson  Quick : den stora rättsskandalen.

Det mest skrämmande i sammanhanget är naturligtvis följdfrågan. När Bergwall friats innebär det att åtta mord saknar lagförda gärningsmän, åtskilliga närstående vet ännu inte vem som bragt nära och kära om livet. Det är sålunda många offer i denna svarta fars.

Håkan Olsson, bibliotekarie Halmstads stadsbibliotek