EKO-dagen: en resumé

person holding a leaf with small earth

En genomsnittslig lördag besöks Stadsbiblioteket i Halmstad av 1100 personer. Med den siffran i åtanke var det ett spännande ögonblick när statistiken för 22 oktober kunde avläsas. Spännande åtminstone för oss som arrangerat EKO-dagen, en temadag med hållbarhet som tema.

Tillsammans med Konsument Halmstad, Europa Direkt Halland, Naturskyddsföreningen, Klimataktion Halmstad, Omställningsrörelsen och Samhällsbyggnadskontoret hade vi på biblioteket planerat denna dag. Hållbar livsstil tolkar vi som att de egna små vardagliga valen kan få stora konsekvenser för miljön om tillräckligt många människor engageras.

Hur såg då programmet ut? Det myllrade i varje vrå av nyfikna besökare och entusiastiska föreläsare. I Bibliotekscafeét kunde vi lyssna på fördrag om Framtidens mat, om att sälja bilen och skaffa lådcykel eller hur företagen återvinner kläder.

På övre plan samlade vi utställare och workshops. Här fanns elcykelförsäljare, byggåtervinning, Kretsloppan, information om belysning och hållbart resande, workshop om DoRedo – göra nytt av gamla kläder. Naturskyddsföreningen visade hur man enkelt gör egen deodorant och bodyscrub. Klimatvågen är en interaktiv utställning som handfast visade hur just min livsstil påverkar miljön. vykortTänkvärt – och för att inte glömma bort alla goda föresatser gav vi besökarna möjlighet att skriva ett hållbarhetslöfte till sig själva. Detta postar vi om ett år ungefär, lagom till nästa EKO-dag.

 

 

Klädbytet var väldigt uppskattat. Idén var enkel: lämna in upp till fem plagg, få en bricka och kom tillbaka två timmar senare för att välja bland någon annans inlämnade kläder. Genialt!

affisch_jeans_kladbytardagen

På nedre plan samlade vi övriga föreläsare. Här lyssnades det på Köpstoppsbloggens Ann-Christin Gramming som berättade om året då hon helt avstod från alla inköp utom de absolut nödvändiga.

Andreas Jakobsson skrev en bok (Svinnlandet) om sitt liv som dumpstrare. Han lever nästan uteslutande på mat som andra kastat, företrädesvis från livsmedelsaffärer. Ingalunda ett torftigt liv. Han visade bilder från skafferiet som dignade av godis, ostar, frukt och charkuterier. Mest oväntade fyndet var 56 paket cigaretter som Andreas hittade bara några dagar efter att han slutat röka.

Lilian Ryd pratade om sameliv, ett liv som i stort sett är en studie i hållbarhet. Hennes bok Urfödan finns såklart att låna!

Slutligen – fast det hände en massa andra roliga saker som jag inte räknat upp –  hade vi äran att få lyssna på EU-kommisionären Linnea Engström som pedagogiskt lärde oss om havets blå hållbarhet.

Och hur många hittade till Stadsbiblioteket denna dag? Fantastiska 2400 personer! Detta gör vi om, det är vårt hållbarhetslöfte!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Gästbloggare Gustav Fridolin

Under rubriken Gästbloggare bjuder vi in de politiker som besöker Stadsbiblioteket under valåret 2014. Politiker från samtliga riksdagspartier har bjudits in, och de som tackat ja får dessutom frågan om de vill medverka här på bloggen. Välkomna hit!

fridolin

 

 

Det finns uppenbarligen en rädsla i politiken just nu, rädslan hos de partier som vill försöka lista ut vad väljarna vill höra och som därför alltmer låter som sina motståndare. I veckan körde alliansen copy och paste på oppositionens förslag om fler vuxna och mindre klasser i lågstadiet. Stefan Löfven kommenterade fyndigt att ett tackkort till socialdemokraterna för idén kanske vore på sin plats. Nåja, dessförinnan har ju Jan Björklund i nästan tjugo år inte kunnat presentera ett utspel om nya ordningsregler, mer plikt och betyg utan att någon ledande socialdemokrat känt sig tvungen att ansluta.

 

Behovet av att göra skoldebatten begriplig har stundtals förvandlat den till något slags tävling om vem som är mest mot kepsar i klassrummet eller vem som kan föreslå flest nya nationella prov.

 

Om det hade handlat om en politisk samling kring skolan så hade det såklart varit bra. Men istället känns det alldeles för ofta som om vi fått en skolpolitik som mer verkar styras av vad man tror att folk vill höra, än vad skolan faktiskt behöver.

 

För tittar vi på det som verkligen gör skillnad för skolan så finns det också skillnader bland partierna.

 

Som det här med tid, där jag inte håller med Björklund. Ska lärarna få mer tid för sitt jobb måste man lätta på det kontrollbehov som gjort att den administrativa arbetsbördan växt och lärare fått ägna allt mer tid åt att fylla i papper och allt mindre åt sina elever. Och man måste anställa fler. Då är det såklart bra att alliansen nu i elfte timmen lovar fler medarbetare till lågstadiet, men för den som till hösten börjar fjärde klass är det ett klent besked. Löftet till lågstadiet var på drygt två miljarder. Under alliansens regeringstid har skatten sänkts med det sjuttiodubbla. Om vi är beredda att backa skattesänkningarna något för de som tjänar allra mest så har vi råd att satsa också på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Även en tolvåring har rätt att få den tid som hon eller han behöver med sin lärare.

 

Och det här med lön, där jag inte heller håller med Björklund. Alldeles för få väljer att bli lärare. Samtidigt har var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension sedan 2006. Ska löftena om fler lärare inte bara betyda fler utbildningsplatser måste man höja lärarlönerna. Ändå är det bara Miljöpartiet som föreslår statliga insatser för generellt höjda lärarlöner.

 

Och så det här med leken, där jag och Björklund inte är överens. Gömt bakom satsningarna på lågstadiet preciserade alliansen också vad man menar med att avskaffa förskoleklassen. Alla sexåringar ska få bänk och schema. Ändå vet vi att alltför tidigt formaliserat lärande inte alls ger bättre skolresultat. Tvärtom. Barn lär sig genom lek. Förskolepedagogiken och fritidshemmen är viktiga för barns utveckling, och lärande. Istället för sexårig skolstart borde man minska barngrupperna både i förskolan och på fritids.

 

Och så då denna känsliga fråga om vinsten, där jag och Björklund står för olika linjer.Det är klart att det finns skillnader kvar i skolpolitiken när alliansen värnar friskoleföretags vinster på skolpengen som om det var en gudagiven rätt. Medan vi andra vill begränsa det.

 

Så visst finns det skillnader som inte går att triangulera bort. Skolan borde slippa den ”management by presskonferens” där lärare och elever får anpassa sig efter snabba utspel, ofta dåligt förankrade i såväl vetenskap som bland dem som faktiskt arbetar i skolan. Vi måste, som vi säger på skånska, sluta klydda med sådant som oftast inte gör någon skillnad.

Gustav Fridolin, Miljöpartiet Bild

PS. Gustav Fridolin har gett ut flera böcker, den senaste Morfar skrev inga memoarer. Du hittar den och alla hans andra böcker att låna HÄR >>>