Dyka efter drömmar

snorkling

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina drömmar om att kunna dyka. Med tanke på min oförmåga att få ihop snorkel, andning och grodfötter hade jag förlikat mig med att dykaraspirationerna skulle stanna just vid att vara drömmar, ända tills alldeles nyligen då jag läste på nätet om Halmstads snorkelled vid Svärjarehålan. Då vaknade lusten återigen till liv och skam den som ger sig! Nu är inte snorkling samma sak som dykning men det är ändå bra nära varandra och man måste börja någonstans.

 svärjarehålan

Sagt och gjort, jag tog mig ner till snorkelleden, väl förberedd med alla diverse prylar och utrustning som man kan tänkas behöva: livboj, snorkel, cyklop, grodfötter, neoprendräkt, vantar och kamera. Den första utmaningen kom tidigare än väntat och redan på torra land tillstötte problem då kläderna skulle på. Med hjälp av en burk vaselin och ett skohorn lyckades jag stånkande och flämtande trycka i mina extra sommarkilon i dräkten, som på något konstigt vis verkade ha krympt i garderoben. Det jobbigaste gjort och snart stod jag där i full mundering och med en kropp som spratt av optimism, dags att lära sig snorkla! I min fantasi kände jag mig som värsta proffssnorklaren som skulle ut och fridyka, medan andra badare nog snarare tyckte att jag såg ut som en badkruka av episka mått där jag stod i en allt för tight neoprendräkt, vantar och trasiga grodfötter.

 

Efter en panikattack eller två fick jag äntligen kläm på andningen och blev faktiskt väldigt förvånad över hur fint det är under vattenytan i det svenska havet, som medelhavet fast lite brunare. Tidigare har jag levt i den felaktiga föreställningen om att man måste resa långt bort till något exotiskt land för att finna nöje i att snorkla och upptäcka vackra platser som över ytan ligger dolt för det mänskliga ögat.

 

Intressant läsning om fridykning bjuder Sebastian Näslund på i boken Snorkling & fridykning : under ytan på ett andetag, där han beskriver hur han har hållit andan i sju minuter! Där är mina tio sekunder ingenting att skryta med, dock ligger han i lä mot Stig Severinsens världsrekord på 22 minuter. Helt ofattbart.

 

Boken Adrenalin : med äventyr i blodet passar bra för den räddhågsne som gärna läser om extrema människor som utför extrema äventyr, den kan också vara behjälplig för den modige som letar efter uppslag och idéer inför nästa semester.

 adrenalin

 

/ Frida