Älskade öar

Det är något särskilt med öar. Då tänker jag mest på mindre öar som kanske bebos av några hundra personer, eller de kanske mest fascinerande, de obebodda. Därmed inget ont sagt om större öar, som ibland också är nationer, likt Irland och Island.

ven

Vackra Ven

Min favoritö är Ven som hustrun och jag besöker en gång per år. Om den har det skrivits ett blogginlägg för några år sedan.

Fåröborna betraktar sig inte som gotlänningar, gutarna bor på ön söderut. När jag var på Fårö för några år sedan frågade jag en boende om de inte önskade en bro till ”fastlandet” och möttes av ett förvånat ansikte och det koncisa svaret ”usch”.

fårö

Fåröraukar

Som sydhallänning vill man gärna ha öarna på distans. Bohuslänningar och stockholmare skryter om sin fantastiska skärgård. Den mår vara fin men kan på intet vis konkurrera med den öppna horisontens magi. Nä, det räcker gott med Tylön.

tylön

Tylön

I sin fantastiska bok om avlägsna öar skriver Judith Schalansky om den obebodda Ensamheten (tillhör Ryssland och ligger i arktiska oceanen). Under kalla kriget hyste ön en av Sovjets största polarforskningsstationer – Schalansky noterar ”Den som kommer hit är inte längre en fånge utan en eremit, som tigande sitter av sina år i isöknen för att sedan återvända till fastlandet som ett helgon./…/ Chefsmekanikerns underhållsarbeten är nogsamt noterade i loggboken, olje- och bensinnivån för varje enskild maskin. Men den sista noteringen håller sig inte inom spalterna; skrivet med röd filtpenna står där: Den 23 november 1996. Idag kom evakueringsordern. Vatten urtappat, dieselgeneratorn avstängd. Stationen är… Det sista ordet går inte att läsa. Välkommen till Ensamheten.”

atlas

Någonstans längtar jag dit, ungefär som Bea Uusma längtar till Vitön med skillnaden att hon faktiskt varit där. På Vitön alltså.

Håkan, Stadsbiblioteket i Halmstad

Atlas över avlägsna öar

atlas

Judith Schalansky föddes i dåvarande Östtyskland och enda sättet för henne att resa var genom att läsa kartböcker och fantisera om exotiska platser. Detta ledde till att hon 2012 gav ut boken Atlas över avlägsna öar – femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. I förordet till boken skriver författaren att hon var så van vid att resa med pekfingret i atlasen, att hon fortsatte med det även när muren revs och det blev möjligt för henne att resa på riktigt ut i världen.

Det är något speciellt med öar. Enligt definitionen är en ö ett landområde helt omgivet av vatten, mindre än en kontinent och större än en holme. Det finns vissa fundamentalister som menar att en ö som har landförbindelse i form av en bro är en andra klassens ö. Så långt vill jag inte sträcka mig, men visst vilar det ett romantiskt skimmer över en plats som du bara kan lämna med båt eller möjligen helikopter.

Schalanskys bok är så vacker, det är tydligt att hon är utbildad illustratör och typograf. Varje uppslag presenterar en ö, med såväl geografiska som udda,historiska fakta. Om ön Deception i Antarktis kan man läsa om den enda kvinnan som lever här och om de barbariska valfångsterna. Eller om Takuu i Stilla havet, som sakta håller på att sjunka ner i havet men där de som bor där vägrar inse faktumet att ön kommer att vara borta om en månad eller ett år.

takuu

Takuu

Det här är en bok att bläddra i lite här och där, stanna upp och drömma sig bort. En del av öarna framstår som lockande bara genom sin otillgänglighet; Ensamheten heter en ö  i Norra ishavet, som enligt Schalansky gör skäl för namnet. Årsmedeltemperaturen är -16, här bor ingen sedan en forskningsstation bommade igen 23 november 1996.

Jag bläddrar vidare, och reser även med fingret till Björnön i Svalbard, Deception i Antarktis och vulkanön Pagan i Stilla havet och tänker att vissa platser gör sig bäst hemma i soffan.

Jeanette, Stadsbiblioteket