Som en tröstande filt

Inte så ofta, men någon gång ibland händer det. Du hör en röst, en melodi som får dig att stanna upp från det du håller på med och bara lyssna vidare.

Senaste gången det hände mig, var när Michael Kiwanuka spelades på radion för något år sedan. Låten heter Home again, och den knockade mig direkt i all sin lågmäldhet. Där många artister slår knut på sig själva för att sticka ut i mängden, är Kiwanuka ett befriande undantag. Han sjunger med en självklarhet och själfullhet som känns bra mycket äldre än hans ringa ålder.

Michael Kiwanuka är född 1988 i London, av föräldrar med rötter i Uganda. Hans musikalisk hemvist är soulen, jämförelser har gjorts med storheter som Otis Redding och Van Morrison.

Skivan finns att låna på Stadsbiblioteket. Själv har jag ålagt mig lyssningsrestriktioner, bara för att inte tröttna på skivan. Dosen är satt till 1 gång/vecka, men ibland måste jag öka för att abstinensen blir för svår.

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Festivalsommar

Sommaren är tiden då allt vi drömt om under vinter, höst, vår ska bli verklighet.

Förra sommarens vackraste äventyr utspelade sig på Skeppsholmen i Stockholm. Käraste kollegan visade sig vara det perfekta ressällskapet ; sällan har väl två 50-åriga bibliotekarier fnissat mer än vi gjorde under våra tre dagar på fint hotell i Gamla stan.

Målet för resan var Stockholm Music & Arts, en festival vars bokare helt uppfyllt våra personliga musikpreferenser.  Eller vad sägs om Freddie Wadling, Marianne Faithful, Frida Hyvönen, Antony & the Johnsons och Patti Smith på en och samma dag?!

Wadling kommer väl aldrig att bli affischnamn för ett hälsosamt leverne eller någon stilikon. Men vad spelar det för roll, när man har en röst som får huden att knottras? Just där här låten spelades inte på Skeppsholmen, men här kommer den som bonusmaterial:

Och Marianne Faitful, henne vill både jag och kollegan efterlikna när vi blir gamla. Fullkomligt självklar på scenen, när hon blev röksugen fick bandet vackert spela vidare medan hon tog sig ett bloss och smuttade på ett glas vin. Lyssna gärna på Ballad of Lucy Jordan:

Antony Hegarty höll brandtal för jämställdhet och hyllade Skandinavien som föregångare i queerfrågor. Där emellan sjöng han, på sitt eget ojämförliga vis, till ackompanjemang av Radiosymfonikerna.

Så var det Patti Smith. Hon har varit min trogna följeslagare under många år, men aldrig tidigare har jag fått uppleva henne live. I en recension dagen efter konserten skrev DN att Patti Smith välte Skeppsholmen, och jodå – fotfästet försvann allt för en liten stund. Patti levde under flera år på Chelsea Hotel med fotografen Robert Mapplethorpe. Om deras umbärande på väg mot genombrott kan man läsa i fina biografin Just kids.

Efter denna perfekta dag och kväll vandrade vi på ömma fötter genom stan, till Sven Vintappares gränd och somnade gott.

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Poesi som musik

Leonard Cohen är poeten från Kanada som är vida mer känd för sin musik än för sina dikter. Sedan debuten Songs of Leonard Cohen 1967 har han gett ut 20-talet album. Se vilka vi har på biblioteken!

Men nog kan även låttexter vara poetiska. ”One of us cannot be wrong” är min favorit, och tål att läsas utan tonsättning:

I lit a thin green candle to make you jealous of me

 But the room just filled up with mosquitoes, they heard that my body was free.

Then I took the dust from a long  sleepless night and put it in your little shoe.

And then I confess that I tortured the dress that you wore for the world to look through.

Väljer man att lyssna på musiken, är det en helhetsupplevelse som är svåröverträffad. Cohen sjunger skört, nästan bräckligt, och jag inbillar mig att detta är en text med många ledtrådar till sångarens eget liv.

Lyssna på det hjärtskärande vackra visslingspartiet i slutet av videon!

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad