Att resa är att leva! Sedan 60-talet har resandet bara ökat, mer och mer, längre och längre bort. Miljardärer åker på rymdfärd och i National Geographic  6/2013 berättar regissören James Cameron om sitt dyk i Challengerdjupet, 11000 meter under havsytan.  Samma nummer beskriver överbefolkningen på Mount Everest. Allt fler vill anta den ultimata utmaningen – i sådan grad att det numera är trafikstockning på vägen mot toppen som kantas av sopor samt ett och annat lik.

Jenny Dielemans gör i sin bok Välkommen till Paradiset från 2008 en skarpsynt analys av turistindustrin.  Den globala överklassen, med backpackers i täten(!) letar ständigt nya, orörda resmål. Alla vill vara resenärer, ingen vill vara turist. Så fort en destination har blivit tillgänglig för gemene man, förlorar den sin tjusning och man söker sig vidare.

Ursprungsbefolkningen förväntas leva upp till resenärens förväntan att möta det exotiska, äkta. Men när turistströmmen tilltar på en ort, så byggs det vräkiga hotell i de pittoreska byarna, invånarna får nya inkomster och köper andra kläder, parabol, kanske en bil. Detta är början till slutet på den rika världens intresse, som ser sitt orörda paradis förvandlas. Det vi konsumerar är inte bara hennes kultur och traditioner, det är också hennes fattigdom. Hon måste fortsätta vara fattig, för vår skull.

Vi försöker köpa Paradiset, men – det förstörs och förlorar sitt värde så fort vi berör det.

Om reslusten har minskat – eller reskassan sinat – så finns det ändå möjligheter att njuta av naturens under. Världsarv – naturens mästerverk  gör nedslag i sex kontinenter med underbara smakprov bland världens 193 naturarv. I Världsarv – människans mästerverk färdas vi utan minsta trängsel från Yttre Hebriderna via Ponte Vecchio i Florens till Kyoto och Mashu Picchu. Varning för att ressuget når nya höjder dock.

Benedicte

Bibliotekarie på Stadsbiblioteket