Nördar och deras tröjor

matchtröja

Vad vore världen utan nörden? Otvivelaktigt tråkigare även om jag inbillar mig att det kan vara si och så att leva i nördens närhet, syret riskerar nämligen att ta slut.

Fotbollen är världens störta sport, utom i Nordamerika, och följaktligen är klotet fullt av fotbollsnördar. Erik Niva, den duktige fotbollsjournalisten med rötter i Norrbotten, är tivelsutan en av dem. Häromåret kom boken #jagärfotboll där Niva visar upp delar av sin imponerande samling fotbollströjor, allt från favoritlaget Tottenham till Fk Metalist Charkiv. 2015 började Niva publicera bilder ur samlingen på Instagram, beledsagade av en berättande text, och 2017 publicerades boken. Trivsam läsning för oss fotbollsfantaster, men – allvarligt Erik – var är Djurgårdens och Halmias tröjor?

krisi

Max Lundgrens ungdomsböcker om den fiktiva skånska fotbollsklubbben Åshöjden och dess vandring uppåt i seriesystemet är klassiska. Att göra en Åshöjden har blivit ett begrepp. Grimsås är en liten håla i Tranemo kommun, 1965 bodde det 500 personer i byn. Ändå tog sig laget till allsvenskt kval där hemmamatchen mot Brage drog oerhörda 15000 till arenan Grimsborg. Laget förlorade och numer spelar man i division sex. Om detta och andra fotbollsöden kan man läsa i Per Nguyens-Johanssons När bollen rullade vår väg (2017). Roligt och informativt för oss fotbollsgalningar.

lövås

Ni vet väl vilket lag som ligger sist i den allsvenska maratontabellen? Jodå, det är dalsländska Billingsfors som säsongen 1946/47 lyckades med bedriften att ta blott tre poäng under sin enda allsvenska sejour. När jag och hustrun var i Dalsland för några år sedan passade jag naturligtvis på att besöka den idylliska Lövåsvallen. Visst är det roligt med fotboll.

Håkan Olsson

 

Fotboll – glädje och vånda

EM-Frankrike

 Fotboll är världens populäraste och mest spridda sport. I de flest länder är fotbollen förstasport, det stora undantaget är naturligtvis USA. Passionen kring spelet om bollen antar nästan religiösa former som ibland, dessvärre, urartar. Bråken i Marseille mellan ryska och engelska fans, läs huliganer, är det senaste exemplet.

Jag är allmänt sportintresserad, men fotbollen intar en självklar särställning. I mitt jobb är idrottsintresse inte en allmän företeelse, men för mig  råder ingen motsättning mellan poesi och ett perfekt inlägg.  Zlatans avgörande frispark mot Danmark i andra play-off -matchen  i november var stor konst!

fotbollNu spelas EM i Frankrike. Det är både roligt och plågsamt; att följa favoritlaget, det må vara svenska landslaget eller ett klubblag, är som att åka berg och dalbana. När man dessutom har en pessimistisk utgångspunkt blir det etter värre. Ibland undrar jag varför man frivilligt utsätter sig för nittio minuters  stegrande nervositet, ibland uppgivenhet, besvikelse – och så plötsligt – en kort stunds eufori.

Nick Hornby, den engelska författaren, debuterade 1997 med Fever Pitch. Hornby är Arsenal-anhängare (för övrigt mitt engelska lag) och gestaltar utmärkt det jag ovan försökt antyda. Beskrivningen av den totala lyckan när Arsenal slutligen vinner ligan är obetalbar!

niva_kanner_ni_vibbarna_omslag_inb

På svenska har vi flera duktiga fotbollsskribenter, några av dem är knutna till Aftonbladet. Simon Banks krönikor är välfunna men främst håller jag nog Erik Niva, som också publicerat många av sina texter i bokform – Liven längs linjen  (2008), Den nya världsfotbollen (2010), Utväg: fotboll (2014) – och den senaste, Känner ni vibbarna : fotbollen och det nya Sverige (2016). Niva har ett brett perspektiv, i den senaste samlingen lyfter han fram fotbollen som samlande, integrerande kraft. I dagarna har den stridbare TV4-journalisten Olof Lundh, som ofta vågar ställa de obekväma frågorna, publicerat Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll.

Förra sommaren överraskade det svenska  U21-laget hela Europa när man högst oväntat vann EM-guld i Tjeckien. Flera spelar i det laget har tagit plats i årets EM-trupp, det finns möjligheter för blivande förbundskaptenen Janne Andersson att på sikt bygga ett bra lag. Men just nu handlar det mesta om vår enda världsstjärna, Zlatan.

zlatan

Har jag inte glömt något? Visst, damfotbollen – lika viktig – men till den får jag återkomma.

Heja Sverige!

Håkan, Stadsbiblioteket