Deep web och Darknet

darknet

De allra flesta som använder internet vet att allt man gör, alla sökningar och besök på webbplatser, lämnar spår. Det går att spåra IP-adresser och inloggningar, ingen är egentligen anonym på riktig även om de gömmer sig bakom alias eller användarnamn. Ibland känner jag mig nästan förföljd av reklam som poppar upp i Facebookflödet direkt efter att jag letat efter en vara eller tjänst. Anledningen är de cookies som sparas av sidan och som direkt leder till mig för att utnyttjas i riktad reklam.

Det finns dels det helt öppna internet där allt man gör är synligt, dels det lite mindre öppna samt det mörka, helt stängda. Man kan enkelt säga att deep web är allt som inte är synligt för internets sökmotorer. Som till exempel när du går in på din privata Facebooksida eller loggar in på din internetbank. Dit når inte Google eftersom de sidorna kräver att du loggar in. Och det är alltså det som kallas för deep web.

På deep web finns darknet. Det mörka nätet är sajter där din identitet inte går att spåra; krypterade nätverk där en enorm mängd gömda sajter finns. Dessa sajter kan bara nås med hjälp av speciella programvaror.En sådan programvara är Tor, en webbläsare som gör din identitet omöjlig att spåra. I det mörka nätet finns droghandel, porr, vapenförsäljning, och annat kriminellt. Men Tor används också för att värna identiteten hos exempelvis människorättsaktivister som verkar i diktaturer eller för att skydda visselblåsare.

mörkaI boken Det mörka nätet av Jamie Bartlett spår författaren att darknet inom kort kommer att användas av helt vanliga nätanvändare som framför allt är ute efter den anonymitet som Tor erbjuder. Skälet tror författaren är att människor och företag blivit allt mer medvetna om myndigheters övervakning, men också att fler upplever en ökande rädsla över att bli hackad och bestulen på känslig information.

Boken är både spännande och skrämmande. Bartlett gläntar på dörren till det mytomspunna mörka nätet och låter oss träffa nättroll och bitcoinhandlare, drogförsäljare och hackare, alla med sina egna skäl att vilja vara anonyma.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Ulrike Meinhof : människan och terrorn

baader

Baader-Meinhofligan

Vi tycks leva i en mörk och bekymmersam tid. För ett par veckor sedan slog terrorn till på Drottninggatan i Stockholm, en fredagseftermiddag då människor av olika nationaliteter fridsamt strövade runt i huvudstadens mitt. Gärningsmannen, en uzbek som nekats uppehållstillstånd, kapade en lastbil och mejade ner människor längs gatan innan fordonet kraschades i ett varuhus. Fyra personer dog och ett flertal skadades. Vi har sett mönstret tidigare, i Nice, i Berlin.

Det kan vara viktigt att påpeka att trots dessa illdåd, ofta med jihadistisk bakgrund, så har Europa upplevt mer terrordrabbade årtionden. Under 70- och 80-talet var Storbritannien svårt drabbat av IRAs terror, bomber i London och på Nordirland var nästan vardagsmat. I Italien orkestrerade de röda brigaderna flera spektakulära bomddåd och kidnappningar. I Västtyskland var RAF – Rote-Armee-Fraktion – aktiva under främst första halvan av sjuttiotalet. En central gestalt i denna marxist-leninistiska s.k. stadsgerilla var journalisten Ulrike Meinhof.

Meinhof föddes 1934, blev tidigt föräldralös och uppfostrades av en vän till familjen. Hon drogs in i studentrörelsen och radikaliserades under 60-talet. Hon var en utmärkt stilist och skrev i tidskriften konkret (som i hemlighet finansierades av den östtyska regimen). Det västtyska 60-talet var en tid av uppror och nytänkande. De unga anklagade föräldragenerationen, ofta med rätta, för att ha förträngt den nazistiska erfarenheten och det omfattande medlöperiet. I april 1968 utsattes vänsterledaren Rudi Dutschke för ett attentat, en högerextremism höll i vapnet. Detta blev startpunkten för RAF, för vilken Meinhof blev ett slags taleskvinna. Till skillnad från jihadistisk terror var gruppens dåd inte urskillningslösa, den riktades mot mål som RAF utsåg som motståndare, exempelvis banker, företagsledare mm. Gruppen finansierade sin verksamhet via bankrån. Ledande i fraktionen var, förutom Meinhof, Gudrun Ensslin och Andreas Baader (därav benämningen Baader-Meinhof-ligan). Senare åtalades Meinhof, med övriga, för mord på fyra personer. Meinhof dog, under oklara omständigheter, officiellt självmord, I Stammheimfängelset i maj 1976.

omslag-till-ulrike-meinhofDen tyska författaren Jutte Ditfurth publicerade 2008 en utmärkt biografi, Meinhof. Boken följer Ulrike tätt i spåren, från den besvärliga barndomen till det ödesdigra sjuttiotalet. Ditfurth låter läsaren ta ställning, väjer inte för Meinhofs ansvar men söker också svaren i den tämligen repressiva västtyska miljön. Vill man ta del av Meinhofs egna texter kan jag rekommendera Ulrike Meinhofs förbjudna tänkesätt, utgiven på Cavefors förlag 1976.

Slutligen vill jag varmt rekommendera Steve Sem-Sandbergs dokumentärroman Theres (1996). Författaren talar genom dokument, brev och andra handlingar och väver en kalejdoskopisk och ytterst fascinerande väv kring en av 1900-talets mest gåtfulla personligheter.

Håkan Olsson

Galen i humlor

HUMLORVisste du att Darwin hatade bin, att utrotandet av vallhumlan i Storbritannien kan skyllas på Hitler och att igelkottarna på Nya Zeeland har  märkliga tänder? Inte jag heller, fram tills nyligen då jag läste Galen i humlor: En berättelse om små men viktiga varelser av Dave Goulson.

Nu när det våras och insekter och fjärilar börjar vakna till liv passar det bra att läsa Goulsons böcker Galen i humlor och uppföljaren Galen i insekter. Författaren är professor i biologi vid Sussexuniveristetet och har sedan barnsben varit närmast besatt av allt som kryper och flyger.

Livet på jorden är ju faktiskt, hur ogärna vi än vill inse det, helt beroende av att humlor, bin och andra insekter pollinerar växter. Utan dem skulle vi tvingas klara oss utan exempelvis tomater och hallon och leva på en diet av gröt och ris. Det är insekterna som får världen att gå runt. Skulle vi förlora dem skulle hela vår miljö förändras, säger Dave Goulson. ”Om hela mänskligheten försvann skulle världen återgå till det ymniga tillstånd av balans som rådde för tiotusen år sedan. Om insekterna försvann skulle däremot miljön kollapsa och kaos uppstå.”

insekter

De båda böckerna handlar också om den gamla gård som författaren köper i Frankrike. På gården skapar han ett paradis för det som andra kallar ohyra och ogräs, målet är en fristad för biologisk mångfald.

De båda böckerna kan läsas som ren underhållning, men du kommer att lära dig en hel del om alla viktiga småkryp och säkert se på dem med nya ögon. Helt enkelt folkbildning när den är som bäst, skrivet med den typiskt brittiska humorn.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Operabögar

ob

Stämmer det att homosexuella män är överrepresenterade bland operaintresserade? Svaret är ja, definitivt –  ämnet är grundligt genomforskat både i Sverige och kanske framförallt USA. RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter) har till och med en förening, betitlad OperaBögarna.

I boken Operabögar intervjuar Göran Gademan, fil. dr. i teatervetenskap 39 män som har det gemensamt att de är homosexuella och gillar opera. Syftet är att kartlägga samband mellan operaintresset och sexualiteten men det blir också en skildring av hur det är att leva som homosexuell i Sverige. Samme Gademan är för övrigt just nu aktuell i TV-programmet Kulturfrågan Kontrapunkt som en av de tävlande i kulturfrågesport.

 

I boken finns ett intressant kapitel om divakult, som enligt författaren är central för bögars kulturintresse, inte bara inom operan utan i alla möjliga former av populärmusik från Zarah Leander till Anna Book, från Judy Garland till Madonna.

se-pa-mig-en-biografi-over-zarah-leanderOm ovan nämnda Leander, inte bara som gayikon, kan vi läsa i nya boken Se på mig – en biografi över Zara Leander av Beata Arnborg. En recensent beskrev träffande Leander som ”queer innan regnbågen ens uppfunnits”.

 

Jeanette, Stadsbiblioteket

Haijby och rättsrötan

-s-haijby-k-1947-patrik-kajson

I december 1947 lämnar en bok med titeln Patrik Kajson går igen trycket. Boken, skriven av Kurt Haijby, ges ut på eget förlag och upplagan är på 1000 exemplar. Boken köps till största delen av polisen, med medel tillkomna från hovförvaltningen.

 

 

Bakgrunden är att Haijby, en kringflackande särling med brottsligt förflutet, bl a bedrägeri, vållande till annans död och otukt med barn, har påstått att han haft en affär med kung Gustav V. Detta har enligt forskningen (exempelvis Stig Hadenius i dennes biografi Gustav V (2005)), inte kunnat beläggas, likafullt betalar hovet stora summor till Haijby i utbyte mot hans tystnad.

Haijbyaffären är en av 50-talets  s.k. rättsaffärer, mycket omskriven, bl a engagerade sig Vilhelm Moberg i saken. Efter kungens död 1950 skriver Haijby ett antal skrivelser till olika myndigheter vars genomgående tema är att han utsatts för rättsövergrepp, bl a har han vid några tillfällen placerats på Beckomberga. Haijbys advokat Henning Sjöström är övertygad om sanningshalten i hans klients påståenden. 1952 krävde Herbert Tingsten i DN att saken måste undersökas offentligt.

haibysjösy

Haiby t.v. med sin advokat HenningSjöström

Advokaterna Lena Ebervall och Per E. Samuelsson publicerade 2008 romanen Ers majestäts olycklige Kurt där de i huvudsak ansluter till Mobergs och Sjöströms kritiska synsätt. Maths Heuman torgför i Rättsaffärerna Kejne och Haijby (1978) att Haijby med  hustruns hjälp pressat hovet på pengar genom att lögnaktigt antyda att kungen gjort sexuella närmanden. Hajiby har kunnat beslås med flera lögner, bl a att han förfördes av kungen redan 1912. Likafullt måste man ställa frågan varför hovet betalade Haijby ansenliga summor. Oavsett kan man nog konstatera att rättsövergrepp förekommit. Som en röd tråd genom hela affären löper också en unken syn på homosexualitet, man får dock betänka att homosexualitet avkriminaliserades först på 40-talet.

Avslutningsvis vill jag citera vad Ernst Wigforss lär ha sagt när han fick kännedom om misstankarna kring den åldrade monarken: ”Kungen? Så vital vid hans ålder? Beundransvärt”

Håkan Olsson

Marshmallowtestet

Experiment på människor görs för att undersöka deras reaktioner under påverkan.

Det mest kända sociologiska experimentet måste antas vara Milgrams lydnadsexperiment. I korthet gick det ut på att lura försökspersoner att lyda en auktoritet som instruerar dem att utföra handlingar som personen vet orsakar en annan person smärta eller t.o.m. kunde leda till döden. Syftet var att undersöka lydnad, särskilt i relation till de vidriga handlingar som ”helt vanliga” personer begått under andra världskriget med försvaret ”jag lydde bara order”. Beklämmande nog visade resultatet att merparten av försökspersonerna mer beredda att lyda än att vägra, fast de kunde höra försökspersonen skrika av smärta från de (falska) elstötar som han (samtliga försökspersoner var män) gav dem.

Läs mer om experimentet i Milgram: Lydnad och auktoritet.

En annan känd studie är den som går under benämningen Stanfordexperimentet. Philip Zimbardo studerade hur människan agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar ens beteende. Deltagarna blev slumpmässigt utsedda till antingen fångar eller fångvaktare i ett tillfälligt fängelse i universitetets källare. Det visade sig att deltagarna snabbt anpassade sig till sina givna roller som fånge eller fångvaktare. Experimentet gick snabbt överstyr och fick avbrytas efter 6 dagar. Stanfordexperimentet beskrivs i boken The Lucifer effect och i filmen The Stanford prison experiment.

Från filmen The Stanford prison experiment

Ett betydligt snällare test, men inte mindre intressant, går under benämningen Marshmallowtestet. Här undersöker forskarna graden av självbehärskning hos små barn, och i vilken grad resultatet påverkar den vuxnes liv. Testet går ut på att erbjuda 4-åringar en marshmallow, men också ett val: Ät den nu, eller vänta så får du två. Forskaren lämnar rummet, men barnet filmas. I genomsnitt dröjer det några minuter innan barnet äter upp godiset, men 1/3 av fyraåringarna klarar att vänta och får sin belöning.

När forskaren följde upp barnen i vuxen ålder visade det sig att de som snabbast åt upp godiset i högre utsträckning hade drogproblem och led av övervikt. Det är dock inte så att bara för att man råkar tillhöra kategorin impulsstyrda är dömd till ett sämre liv. Förmågan att vänta kan läras in och det är till stor del det som boken handlar om. Samt som tröst: ibland är det bättre att inte spara för framtiden utan njuta för stunden.

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Fermats gåta

fermats-teorem

Fermats stora sats

”Jag har funnit ett i sanning fantastiskt bevis, men tyvärr är marginalen för smal för att det ska få plats.”

Teoremet hävdar alltså att inte finns några heltalslösningar till Pytagoras ekvation över potensen två.

Pierre de Fermat skrev detta 1637 och lämnade med de orden ett saftigt ben till världens alla matematiker att bita i. Först 350 år senare lyckades den engelsk matematikprofessorn Andrew Wiles, efter 30 års ansträngning, bevisa satsens äkthet.

Simon Singh har skrivit boken Fermats gåta om den fantastiska och fanatiska jakten på lösningen av världen svåraste matematiska problem. Historien innehåller dueller med dödlig utgång, självmord och galenskap och tro mig, man behöver inte ens kunna multiplikationstabellen för att uppskatta boken.

simpsons

Alla har väl någon gång sett TV-serien Simpsons, men vad alla inte vet är att den handlar om matematik. Det hävdar åtminstone samme Simon Singh som också gett ut Räkna med Simpsons!

Matematiska skämt, som förmodligen är helt obegripliga för de allra flesta tittare, har funnits i ”Simpsons” ända sedan tv-serien startade i slutet av 1980-talet. Exempelvis dyker det upp ekvationer på himlen eller märkliga föremål som Homer stöter på i den tredimensionella världen. Skoltavlorna som ofta ses i bakgrunden innehåller bland annat massan hos Higgspartikeln,  en lösning på Fermats stora sats som inte är möjlig och formeln för universums densitet. I ett avsnitt undersökte Homer topologi med hjälp av en flottyrmunk.

Simon Singh vill med sina böcker minska den rädsla för matematik som många känner. Han har faktiskt lyckats med mig, jag är urdålig på matte men tycker väldigt mycket om att läsa om problem som Singh kallar ”matematikens symfonier.”

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad