Prylbanta?

 

Handen på hjärtat – visst skulle det vara skönt med färre grejer att hålla reda på? Visst känns alla prylar ibland mer som en belastning än som en tillgång?

På biblioteken finns hjälpen  – böcker som hjälper oss rensa ut och slänga och i framtiden göra medvetna val.

konsten-att-stada

Marie Kondos Konsten att städa har sålts i ofattbara 4 miljoner ex över världen. Kondo menar att vi bara ska behålla saker som bereder oss glädje, allt annat ska slängas. Det som blir kvar ska ha en egen plats. Titeln är lite missvisande för det handlar om att slänga, inte att städa men det finns inget bra ord för den engelska benämningen tidying up som är bokens originaltitel. Jag får lite lust att börja slänga och organisera, men vissa partier i boken är lite för skruvade för min smak. Eller vad sägs om att tacka varje pryl för vad den betytt innan du slänger den?

prylbanta-farre-saker-storre-frihetPrylbanta: färre saker, större frihet av Elisabeth Byström är sprillans ny och med en lång, växande kö av reservanter. Den är till skillnad  mot Konsten att städa skriven ur ett svenskt perspektiv.

*Här får vi lära oss att överblicka oväntade kostnader av att köpa och äga prylar
*Förstå varför du shoppar och behåller saker du inte behöver
*Identifiera dina faktiska behov med behovsanalys
*Stoppa inflödet och metodiskt rensa ut överflödet av onödiga prylar
*Skapa ett enklare och friare liv med färre prylar

 

hur-bor-vi-handla-filosofiska-tankar-om-rattvisemarkt-vegetariskt-ekologisktBengt Brülde har skrivit en bok ur ett filosofiskt perspektiv över vår konsumtion. Hur bör vi handla? handlar om etiska och moraliska frågor till konsumenter men också tillverkare. Rättvisemärkt, ekologiskt, fair trade – vilka val är de moraliskt riktiga? Boken är utmärkt underlag för svåra frågor om skuld och ansvar. Svaren är inte lätta, men att börja diskutera etikfrågor kopplat till konsumtion är en bra start. Kanske blir det en biblioteksläsecirkel på temat så småningom!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

Dramat i Förlösa

förlösa

Sista livstecknet från lantbrukaren och företagaren Göran Lundblad är den 29 augusti 2012. Då talar han i mobil med sin yngsta dotter. Den 10 september anmäls han försvunnen av den äldre dottern Sara, som uppger att hon och fadern grälat och att fadern efter det inte hört av sig. Rykten sprids snabbt i den lilla byn Förlösa, som ligger några mil utanför Kalmar. Sara har sedan en tid ett förhållande med grannpojken Martin och det är känt att Göran Lundblad starkt motsätter sig detta, han har t o m hotat att göra Sara arvlös. Det har sedan länge rått motsättningar mellan Lundblad och grannen, denne har dessutom ekonomiska bekymmer. Göran Lundblad är enligt sin revisor god för närmare femtio miljoner.

Polisen kopplas in och misstankarna riktas snart mot Sara och Martin, bl a annat har Sara fört över en försvarlig summa pengar till den skuldsatta granngården och man har dessutom renoverat både Lundblads övernattningslägenhet i Kalmar samt hemmet i Förlösa, något som anhöriga och vänner till Göran menar att denne starkt skulle ogillat. Torts telefonavlyssning av det unga paret finns inget konkret att gå på och fallet kallnar.

missing

Missing People i Kalmar engagerar sig i sökningarna av den försvunne Lundblad. Föreningens operative chef, Therese Tang, lyckas skapa ett förtroendefullt förhållande till Martin. Uppenbarligen blir han förtjust i Tang, vad han inbillar sig om framtiden är oklart, men en junikväll 2014 berättar han för Tang, i detalj, hur mordet och bortforslandet av kroppen gått till. Mycket riktigt hittas den nedgrävda kroppen på det beskrivna stället, Martin och Sara anhålls och bägge döms till 18 års fängelse vid Kalmars tingsrätt i januari 2015.

theresetangOm dessa märkliga händelser har journalisten Joakim Palmkvist skrivit Hur man löser ett spaningsmord : Therese Tangs berättelse (2017). Palmkvist har tidigare skrivit om seriemördaren Peter Mangs och vet att effektivt berätta en historia. Han beskriver bakgrunden, de såriga familjerelationerna (exempelvis är det den yngsta dottern som tipsar polisen om att hon tror att storasystern är inblandad), men tyngdpunkten ligger på Tangs minst sagt ovanliga aktiviteter. Leif GW Persson medger senare (i ett avsnitt av Veckans mord) att fallet knappast blivit löst om inte Missing People-medarbetaren fått mördaren att lätta sitt hjärta. De dömda nekar fortfarande, Sara skyller på Martin och denne menar att annan, icke namngiven person, är den verklige mördaren. När fallet senare nådde hovrätten fäste denna ingen som helst betydelse vid Martins osannolika resonemang.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Ven – paradiset i Öresund

flygfoto_over_ven

Ven ligger utkastad i Öresund, mitt emellan Sverige och Danmark. När Skånelandskapen övergick i svensk ägo efter freden I Roskilde 1658 hamnade ön på den svenska sidan, förvisso ligger den närmare Skånekusten.

Ön är mest känd för sina branta ständer, de s.k. backafallen, och för att den danske astronomen Tycho Brahe under 1500-talet anlade ett observatorium, Stjerneborg, där. Den danske kungen, Fredrik II, gav ön som förläning till Brahe, under några år bodde han på godset Uraniborg. Tycho Brahe är en viktig gestalt i astronomins historia, hans iakttagelser av himlafenomen var avgörande i övergivandet av den geocentriska världsbilden. Mitt på ön ligger nu ett museum, Tycho Brahe- minnena, bl a i den avkristnade kyrkan.

Tycho_Brahe's_Stjerneborg

Varje år besöker min hustru och jag Ven, oftast kring midsommar. Vi hyr ett litet minihus, fullt utrustat, av en trevlig dam; vi cyklar bekanta rundor, äter på samma ställen. Visst är det trevligt att besöka nya ställen men det finns också en tjusning i återseendets glädje. Som inbitna Ven-besökare, vi är exempelvis medlemmar i den lokala hembygdsföreningen, undviker vi naturligtvis turistfällorna, däribland Tycho Brahe-museet. Men vi vet var den godaste pizzan serveras och vid vilket ställe man vackrast beser solnedgången över Kronborgs slott!

Det finns en del kända personer som bott, eller bor, på ön. Under många år bodde paret Lyttkens i en vacker skånelänga strax ovanför Bäckviken (där färjan från Landskrona landar). Alice skrev en betydande mängd romaner, bl a en med den underbara titeln Statt upp min älskade (1947) och maken Yngve författade flera verk om beryktade svenska brott, däribland Hammarbymordet (1952) och Yngsjömordet (1966). Maj Sjöwall, en legendar inom svensk kriminallitteratur, bor för övrigt på ön.

Den kände diktaren Gabriel Jönsson, uppväxt i Glumslöv tvärsöver vattnet på den svenska sidan, har odödliggjort Ven i dikten Vid vakten. Efter Gunnar Turessons tonsättning är texten mer känd som Flicka från Backafall. Vill man fördjupa sig i Tycho Brahes tid kan jag rekommendera Alexandra Coelho Ahndorils roman Stjärneborg (2002).

Ta tåget eller bilen till Landskrona, borda båten, hyr cyklar och njut av en osannolikt vacker ö, med ståtliga durumvetefält kryddade av blommande vallmo. Trots att man befinner sig i världens mitt, båtar passerar ständigt på bägge sidor ön, är ron och lugnet påtaglig. Har man en gång förälskat sig i Ven blir man aldrig fri.

Håkan, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

 

 

 

Hjältinnor

hjältinnorBokens omslag och layout är av betydelse för mig när jag väljer läsprojekt. I första hand går jag på tips från pålitliga personer och dito recensenter men ibland är det själva boken som kallar på mig.

I fallet med Hjältinnor av Kate Zambreno sammanföll alla dessa kriterier. Min dotter hyllade boken, det samma gjorde DN:s boklista och när jag såg den på skylthyllan i bibblan var saken klar. Numera längtar jag till varje stund jag kan tillbringa med Kate Zambreno.

”Hjältinnor” har kallats ett feministiskt manifest om att skriva. Den är genreöverskridande; en mix av självbiografi, dagbok, roman och essä. Zambreno skriver om sitt eget liv och skrivande och väver in kvinnor som varit ”musor” åt sina berömda, författande män. Dessa kvinnor: Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Viven Eliot och andra, var alla författare men erkändes aldrig i motsats till sina makar Scott, Paul och TS. Tvärtom blev de i vissa fall förklarade psykiskt sjuka eller reducerades till rollen som inspiratör åt mannens viktiga författarskap. Hjältinnor är alltså en bok om fruar. Ironiskt nog är författaren själv en medföljande, författande fru till en man som är bibliotekarie med uppdrag att sortera boksamlingar. På biblioteken i de städer de hamnar i, börjar Kate Zambreno leta efter bortglömda ”hustruberättelser”.

Glädjande är att har Hjältinnor gjort succé. Hoppas att författarna, de bortglömda fruarna, återupptäcks och att deras böcker ges ut på nytt.

Jeanette, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

 

En kokbok om dagen. Minst

uppivikt

I Sverige ges det ut en kokbok varje dag, året runt. Detta gör oss världsledande i förhållande till folkmängd.

På Stadsbiblioteket är en av våra största avdelningar Qcaa där kokböckerna är placerade. Vi köper självklart inte in allt som ges ut, men jag kan ändå lova att det finns ett riktigt smörgåsbord av böcker att välja bland.

Kokböcker har ofta ganska roliga, ordvitsande titlar. Vad sägs om Sven Melanders Upp i vikt kvickt? Eller My fryday som enbart har recept på friterad mat. Bönbok av Caroline Hofberg är späckad med recept på – tadaa! – bönor. Andra favorittitlar: Alla hönsen hemma och färska ägg på köket, Riktiga män äter sallad, Inte utan min långpanna eller Skåpmat. Det påminner mig om alla de frisersalonger med namn som anspelar på yrket: Saxofönen, Saxcess, Hår och häpna och annat spexigt.

riktigamän

Andra favorittitlar: Alla hönsen hemma och färska ägg på köket, Riktiga män äter sallad, Inte utan min långpanna eller Skåpmat av Ulrika Forssell.

En annan trend är att kort och gott namnge boken efter vad den handlar om: Rötter & knölar, Färs, Gröt & müsli. 

Oavsett titel på boken så är alla böcker jag nämnt riktigt inspirerande och med lockande bilder. Man behöver inte vara matlagare för att gilla kokböcker, men det är stor sannolikhet att du får lust att pröva något nytt, eller vad sägs om den här rätten ur My fryday: Jalapenõpoppers som är ostfylld jalapenopeppar, panerad och friteterad. Mums.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Om dödsstraffets orimlighet

rep

Det finns frågor som inte är förhandlingsbara, åtminstone inte i min värld. Dödstraffet är en sådan, oavsett vilket brott en människa begått kan aldrig statens svar vara att ta livet av gärningsmannen. När Adolf Eichmann fångades av Mossad i Argentina 1960 och året därpå ställdes inför rätta i Jerusalem var utgången knappast oväntad. Eichmann dömdes till döden och hängdes 1962. Jag har full förståelse för domen givet den forne SS-officerens historia, likafullt borde han ha dömts till livstids fängelse.

Sverige avskaffade dödsstraffet 1921 och ett absolut krav för att få ingå i EU är att detta yttersta straff är otillåtet. Många stater i övriga världen utmärker sig åt fel håll, Kina är ett dystert exempel. Bland demokratierna sticker dessvärre Förenta staterna ut, många delstater tillåter capital punishment, inte minst Texas.

Amerikanen Caryl Chessman dömdes 1948, mot sitt nekande, för bl a våldtäkt. Han satt tolv år i dödccellen och skrev under tiden flera böcker, däribland den uppmärksammade Dödscell 2455 (1954). Chessman avrättades, trots stora protester, 1960.

 

sjudagarEtt par svenska böcker om dödsstraffet är Nära döden : om dödsstraffet, Texas, USA – och om oss av Lars Åke Augustsson (2003) och Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva : en berättelse om brott och dödsstraff (2015).

Frågan om människovärdet står alltid på spel. Detta gäller även de som förbrutit sig mot just detta. Att ta livet av en annan människa är alltid fel.

 

 

 

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Bergtagen

Bergtagen_Cover_Subtitle_SWE_170213-1

Tänker ni att den här texten ska handla om Thomas Manns roman från 1924, tegelstenen som utspelar sig på ett sanatorium? Fel, även om det är en väldigt läsvärd bok, men i den här bloggen skriver vi enbart om facklitteratur. Boken som lånat titeln från Mann är istället en coffee table-bok för friluftsälskare och heter Bergtagen – inspiration för vandrare.

Naturfotografen Claes Grundsten har skrivit en mängd böcker om vandring och friluftsliv och hans böcker är alltid informativa med tydligt bildfokus. Bergtagen är nog en av de vackraste böcker jag sett, med bilder från berg i sex kontinenter.

Under senare tid har det varit en del uppmärksammade räddningsaktioner där ovana klättrare och vandrare fått ringa SOS för att undsättas. Många rutinerade friluftspersoner menar att okunskapen om fjällvärlden är stor och att man inför en klättring måste förbereda sig väl och ha mat och kläder för oförutsedda situationer.

I Grundstens bok finns inga pekpinnar. Han förmedlar en stark kärlek till bergen och en tilltro till läsarens omdöme att planera sin klättring. Bergtagen är späckad med anekdoter om kända alpinister, grekiska filosofer och myter om berg. Även den som aldrig tänkt ge sig upp på minsta kulle tror jag har stor behållning av boken som givetvis finns att låna på biblioteket!

Jeanette, bibliotekarie på Stadsbiblioteket