Det finns frågor som inte är förhandlingsbara, åtminstone inte i min värld. Dödstraffet är en sådan, oavsett vilket brott en människa begått kan aldrig statens svar vara att ta livet av gärningsmannen. När Adolf Eichmann fångades av Mossad i Argentina 1960 och året därpå ställdes inför rätta i Jerusalem var utgången knappast oväntad. Eichmann dömdes till döden och hängdes 1962. Jag har full förståelse för domen givet den forne SS-officerens historia, likafullt borde han ha dömts till livstids fängelse.

Sverige avskaffade dödsstraffet 1921 och ett absolut krav för att få ingå i EU är att detta yttersta straff är otillåtet. Många stater i övriga världen utmärker sig åt fel håll, Kina är ett dystert exempel. Bland demokratierna sticker dessvärre Förenta staterna ut, många delstater tillåter capital punishment, inte minst Texas.

Amerikanen Caryl Chessman dömdes 1948, mot sitt nekande, för bl a våldtäkt. Han satt tolv år i dödccellen och skrev under tiden flera böcker, däribland den uppmärksammade Dödscell 2455 (1954). Chessman avrättades, trots stora protester, 1960.

Ett par svenska böcker om dödsstraffet är Nära döden : om dödsstraffet, Texas, USA – och om oss av Lars Åke Augustsson (2003) och Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva : en berättelse om brott och dödsstraff (2015).

Frågan om människovärdet står alltid på spel. Detta gäller även de som förbrutit sig mot just detta. Att ta livet av en annan människa är alltid fel.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Så här i sommartider passar det fint att läsa om alla de badplatser som finns i Sverige. Havsbad listar 51 svenska badpärlor längs hela Sveriges kust.

En  anonym”badläkare” skrev 1890 följande anvisning för hur ett bad skulle gå till:

När man genom att doppa sig bragt hela kroppen i beröring med det salta elementet, så bör man ställa sig upprätt på så djupt vatten att det når ungefär till knäet, och vänd mot stranden afvakta den framrullande vågen.

I boken Havsbad får vi lära oss badhistorik; när började vi egentligen bada i havet? Det är svårt att belägga, men vi vet att de första offentliga badhusen byggdes på 1600-talet. Visste ni att nuvarande regeringshögkvarteret Rosenbad från början var ett badhus?

Länge badade man i varm- och kallbadhus, att bada i havet ansågs farligt. Simkonsten var inte så utbredd så det var nog en klok inställning.1902 härjade under juldagarna en storm som raserade i princip samtliga kallbadhus i västra och södra Sverige och långt ifrån alla byggdes upp igen.

Havsbad blev vanligt först på tidigt 1900-tal och i Mölle badade män och kvinnor gemensamt vilket var så oerhört att det lockade badsugna jetsetare från hela Europa. Och tänk vilket rabalder det blev över den första tvådelade baddräkten, ganska osmakligt döpt efter atomsprängningen som delade ön Bikini i två delar.

Konsten att simma blev mer allmänt förekommande under tidigt 1800-tal. 1934 startade den svenska folkrörelsen simborgarmärket och det sägs att svenskar tack vare detta är mest simkunniga i världen. Och vem har inte Baddaren eller någon av alla de andra märkena hemma?

Slutligen kan vi boken Havsbad läsa om badplatser som mina favoriter Arild, Lysekil, Sandhammaren och nästan 50 till. Och bilderna gör åtminstone mig väldigt sugen på att ta ett dopp.

Simma lugnt!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad