EKO-dagen: en resumé

person holding a leaf with small earth

En genomsnittslig lördag besöks Stadsbiblioteket i Halmstad av 1100 personer. Med den siffran i åtanke var det ett spännande ögonblick när statistiken för 22 oktober kunde avläsas. Spännande åtminstone för oss som arrangerat EKO-dagen, en temadag med hållbarhet som tema.

Tillsammans med Konsument Halmstad, Europa Direkt Halland, Naturskyddsföreningen, Klimataktion Halmstad, Omställningsrörelsen och Samhällsbyggnadskontoret hade vi på biblioteket planerat denna dag. Hållbar livsstil tolkar vi som att de egna små vardagliga valen kan få stora konsekvenser för miljön om tillräckligt många människor engageras.

Hur såg då programmet ut? Det myllrade i varje vrå av nyfikna besökare och entusiastiska föreläsare. I Bibliotekscafeét kunde vi lyssna på fördrag om Framtidens mat, om att sälja bilen och skaffa lådcykel eller hur företagen återvinner kläder.

På övre plan samlade vi utställare och workshops. Här fanns elcykelförsäljare, byggåtervinning, Kretsloppan, information om belysning och hållbart resande, workshop om DoRedo – göra nytt av gamla kläder. Naturskyddsföreningen visade hur man enkelt gör egen deodorant och bodyscrub. Klimatvågen är en interaktiv utställning som handfast visade hur just min livsstil påverkar miljön. vykortTänkvärt – och för att inte glömma bort alla goda föresatser gav vi besökarna möjlighet att skriva ett hållbarhetslöfte till sig själva. Detta postar vi om ett år ungefär, lagom till nästa EKO-dag.

 

 

Klädbytet var väldigt uppskattat. Idén var enkel: lämna in upp till fem plagg, få en bricka och kom tillbaka två timmar senare för att välja bland någon annans inlämnade kläder. Genialt!

affisch_jeans_kladbytardagen

På nedre plan samlade vi övriga föreläsare. Här lyssnades det på Köpstoppsbloggens Ann-Christin Gramming som berättade om året då hon helt avstod från alla inköp utom de absolut nödvändiga.

Andreas Jakobsson skrev en bok (Svinnlandet) om sitt liv som dumpstrare. Han lever nästan uteslutande på mat som andra kastat, företrädesvis från livsmedelsaffärer. Ingalunda ett torftigt liv. Han visade bilder från skafferiet som dignade av godis, ostar, frukt och charkuterier. Mest oväntade fyndet var 56 paket cigaretter som Andreas hittade bara några dagar efter att han slutat röka.

Lilian Ryd pratade om sameliv, ett liv som i stort sett är en studie i hållbarhet. Hennes bok Urfödan finns såklart att låna!

Slutligen – fast det hände en massa andra roliga saker som jag inte räknat upp –  hade vi äran att få lyssna på EU-kommisionären Linnea Engström som pedagogiskt lärde oss om havets blå hållbarhet.

Och hur många hittade till Stadsbiblioteket denna dag? Fantastiska 2400 personer! Detta gör vi om, det är vårt hållbarhetslöfte!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Länge leve skiljetecknen!

 

interpunktionHäromdagen var det skiljetecknens dag  – jo, det finns en sådan, liksom det finns kanelbullens, gräddtårtans och toalettens dag m.fl. – och jag hörde på radion att det är allt färre som använder skiljetecken i skriven text. Så kan vi ju inte ha det! Någon har liknat skiljetecknen vid trafiksignaler. Används de inte kommer orden att krocka med varandra och orsaka kaos.

Vi är inte så få som plågas av särskrivningar, anglicismer och annat otyg. ”Språkpoliser” kallas vi som tycker att det är mödan värt att skriva en grammatiskt korrekt mening ; själva föredrar vi benämningen språkväktare.

Inte sällan får utlämnande av skiljetecken ganska komiska effekter. Vilket föredras, en ”mindre, väluppfostrad hund” eller ”mindre väluppfostrad hund”?

komma

 Komma rätt, komma fel, och komma till punkt är en bok för alla som älskar interpunktion … eller som bara behöver lite gemenskap för att våga göra det.  Boken är väldigt roligt skriven, med en mängd exempel på hur tokigt det kan bli om ett komma placeras på fel ställe. Exempelvis lär boerkriget utlösts av ett sådant missförstånd, enligt  författaren Lynne Truss.

Lite torrare, men lika passionerad, är Siv Strömquists klassiker Skiljeteckensboken.  Här får du handfasta råd i när, om och hur interpunktionen ska användas.

I dagarna kom en ny bok om skiljetecken: Interpunktion: om skiljetecken och textens nyanser.  Den här boken är både en historik över skrift och skrivande och en handbok för skrivande personer.

Fler böcker om ämnet hittas på hylla Fc. Vi har också tidskriften Språktidningen som ges ut av Svenska språknämnden.

Välkommen till biblioteket!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Owen Jones: Etablissemanget

owen jones

Owen Jones

Han kom som en stormvind,  kanske inte en aprilafton, men in i den samhällskritiska debatten. 26 år gammal gav britten Owen Jones  boken Chavs ut som handlar om vad han kallar ”demoniseringen av arbetarklassen” . I boken blottläggs och kartläggs svartmålningen av arbetare som överklassen ägnar sig åt i syfte att själva tillskanska sig (ännu) mer makt och pengar. Chavs (slangord om person med låg social status) är inte översatt till svenska.

etablissemanget-och-hur-de-kommer-undan-med-alltNästa bok, Etablissemanget: och hur de kommer undan med allt finns att låna på biblioteket. Jones käpphäst är att politik ska, bör, handla om ideologier. Att resurserna fördelade på ett annat sätt räcker till så mycket mer och så många fler. Kärnan i Owen Jones resonemang är att makten som västvärldens demokratiska system ger politiska företrädare alltmer urholkats. De verkliga makthavarna är storföretagare, jurister, finansaktörer, PR-byråer som använder sina pengar och kontakter till att påverka politiska beslut i en riktning som gynnar deras intressen. Konsekvensen är en alltmer urholkad välfärd och vidgade klassklyftor.

Likt Björn af  Kleen som fick tillträde i de fina salongerna när han skrev en avslöjande bok om den svenska adeln, har Owen Jones fått förvånansvärt frispråkiga intervjuer med personer från ”etablissemanget”

Är man intresserad av politiska tänkare som ifrågasätter det rådande systemet är socialisterna Owen Jones och Thomas Piketty (franske ekonomen som skriver om inkomstfördelning) intressanta. De båda har en förmåga att skriva lätt och ibland roligt om tunga och allvarliga ämnen.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Mansplaining eller Män förklarar saker för mig

mansplain

Varje år kommer Svenska språkrådet ut med en lista på nyord. Det är ord som oftast beskriver nya fenomen som inte kan beskrivas med det gamla ordförrådet. Ofta försvinner de lika snabbt som de kommit, men ibland får de fäste och blir en del av det svenska språket.

Ett av mina favoritord 2016 som finns med på nyordslistan är mansplaining. Det är ett låneord från engelskan och är en sammansättning av man och explaining. Fenomenet beskrevs första gången i Rebecca Solnits bok Män förklarar saker för mig, och  titeln beskriver väldigt väl vad ordet mansplaining handlar om. Det är män (alltid män!) som oombedda förklarar något för en kvinna som inte sällan har mer kunskap om ämnet än mannen som håller låda.

manforklararsakerformig

Bea Uusma – ständigt återkommande i den här bloggen – berättade i sitt sommarprat för några år sedan om exakt samma sak. Hon har ägnat 15 år åt att utforska vad som egentligen hände med Andréexpeditionens medlemmar, utbildat sig till läkare och besökt Vitön där de hittades flera gånger. Ändå berättar Uusma att varje gång hon föresläser om boken Expeditionen ofelbart reser sig en man som myndigt förklarar att han minsann vet att hela besättningen dog av trikiner. Punkt.

I Rebecca Solnits essäsamling berättar hon om ett cocktailparty där värden babblar på om en bok som Solnit själv skrivit. Han måste avbrytas flera gånger innan det går upp för honom och inte ens då tappar han fattningen.

Män förklarar saker för mig är en rolig bok, men skrattet fastnar emellanåt i halsen. Solnit varvar vardagsberättelser med statistik över våldtäkter och våld mot kvinnor.  Exempelvis att av 62 masskjutningar i USA under tre decennier utfördes bara en av en kvinna, att äkta män är främsta skälet till att gravida dör i USA, och att kvinnor i åldern 15 till 44 år världen över löper större risk att dödas eller bli lemlästade på grund av mäns våld än av cancer, malaria, krig och trafikolyckor ihopslagna.

Poängen blir än tydligare när Solnit påpekar att den nuvarande, kvinnliga chefen för Internationella valutafonden nog inte kommer att förgripa sig på en hotellstädare på ett lyxhotell i New York (adress Dominique Strauss-Kahn), de kvinnliga officerarna i den amerikanska armén kommer inte anklagas för att sextrakassera sina manliga kollegor, vi kommer heller inte att höra om att kvinnor på en buss i Indien har gruppvåldtagit en man så brutalt att han dog av sina skador.

Sugen på att läsa mer om feminism? Då är den här listan kanske något för dig!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Mary Kingsley

”Starka kvinnor” eller den på 80-talet flitigt använda ”Kvinnor kan” är epitet som jag tycker är lite nedsättande och väldigt omoderna – klart att kvinnor kan, varför skulle de inte?

Mary_Kingsley01Trots detta blir jag ändå väldigt glad över att hitta en bok om en kvinna, född 1862 som bröt mot alla normer om vad hon borde gör med sitt liv. Mary Kingsley var äventyrare och upptäcktsresande, antropolog och författare. Hon verkade under samma tid som bland andra Stanley och Livingstone men har inte blivit lika känd trots att hennes bedrifter egentligen är större. Där männen oftast hade stora expeditioner med infödda bärare reste Mary Kingsley ensam i Afrika. Hon besteg berg, samlade på egen hand djur i mangroveträsken och har fått ge namn åt en rad tidigare okända fiskarter.

Mary Kingsley dog endast 38 år gammal, av tyfoidfeber. Hon hann ändå skriva ner berättelsen om sina äventyr : Travels in West Africa : Congo Francais, Corisco and Cameroon

I Moa Matthis bok Pionjärer och feminister: om fyra kvinnliga författare och äventyrare ägnas ett kapitel åt Mary Kingsleys liv, från den instängda och torftiga barndomen via äventyren i Afrika  till hennes insatser som sjuksköterska under boerkriget.

tuffa-tanter-fordjupningsbok

Tuffa tanter är en antologi om kvinnor som på olika sätt gått utanför de förväntade ramarna. Här kan du läsa om Mary Kinglsey, Florence Nightingale, Emmeline Pankhurst och ett antal andra pionjärer. De har alla brutit sig ur den ”oändligt sorgsna och förödande insikten om att kvinnlighetens namn är begränsning och självförakt” för att låna ett citat ur Simone de Beauvoirs Det andra könet.

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Brev

 

frimärkHur ska det går för framtida forskare? Vi har ett överflöd av information och vet allt och lite till om varandras liv men nästan inget bevaras längre i tryckt form. Facebook, Instagram, Twitter, bloggar… Allt är digitalt. Annat var det förr i tiden. Det sägs att August Strindberg skrev 5 brev dagligen! Mycket av det vi vet om hans och andra personers liv är hämtat just från brevväxlingen.

 

Maja Hagermans Augustprisnominerade bok Käraste Herman! är ett resultat av de tusentals brev som finns bevarade och som visar hur Herman Lundborg, chef för Rasbiologiska institutet, manipulerade andra att säga det han själv inte kunde yttra. Maja var nyligen gäst i Bibliotekspodden. Lyssna gärna på avsnittet, där vi pratar om detta och mycket annat.

brevkuvert

 

Det finns en mängd böcker att låna på biblioteket som bygger på brevväxling mellan kända personer.
Ett litet axplock:
Broder Ville, Käre snälle Sven : 26 växlade brev mellan Vilhelm Moberg och Sven Delblanc. Titeln är bara så underbar!

Eric Ericson: Korrespondens. Ingen ”äkta” brevväxling, men väl en mycket rolig bok där författaren skickar skruvade förslag till svenska myndigheter, och hur dessa mycket allvarligt svarar på frågor av typen ”Hej! Jag heter Eric Ericson och jag har många tama djur som gillar att vara på scen. Den 4 januari kommer jag till er teater för att uppträda med mina djur. Djuren och jag kommer att röra oss till musik på scen. Jag kommer även läsa upp olika dikter som handlar om mina djur. Jag kommer att stanna 3-4 dagar. Jag och djuren kommer att ha med eget foder, men vi behöver ett utrymme att sova på. Det är också viktigt att ni meddelar samtliga på teatern så ingen allergiker får problem, många i dag har problem med djur. Vi ses snart / Varma hälsningar Eric Ericson.”

P. S. tobak! : Gunnar Södermans brev från den tröstlösa fronten 1939-1941. Brev från en soldat i finska vinterkriget som beskriver fasorna men också vardagen i ett pågående krig.

Jeanette, Stadsbiblioteket

Säg mig din hemlighet…

TopSecretFile

Hemligheter – vi har dem alla, och för den som just nu sitter och ruskar nekande på huvudet, tänk efter, visst döljer även du en hemlighet? Det finns stora och det finns små. Det finns farliga och det finns ofarliga. Det finns lättsamma, det finns pinsamma. Ja de finns i alla de sorter.

När det doftar hemligheter har nog de flesta av oss en näsa som kan klå vilken blodhund som helst. Det är inte mycket som slår den underbara känslan av att få veta en riktigt smaskig hemlighet. Det är heller inte mycket annat som kan bygga upp en sådan frustration som att inte få veta svaret på en hemlighet. När den här frustrationen infinner sig kan det hjälpa att gå till bibblan. Bland hyllor av böcker finns ofantligt med kunskap och kanske kanske kan den rätta boken ge svar på en fråga.

Nedan har jag gjort en lista på hemligheter och frågetecken som driver mig till vansinne och som en bok kanske kan ge svaret på. I några fall har jag försökt matcha hemligheterna med en bok som kan hjälpa på traven och kanske lösa mysteriet:

  • Hur gör hypnotisören? Har ända sedan barnsben funderat över den här frågan, kan det vara så att jag kan finna svaret i Fredrik Praestos bok?

hypnotisorens-hemligheter-e-bok-med-ljud

  • Nu när oktober närmar sig kommer jag att tänka på hur en del människor kan få full pott på högskoleprovet? Mycket avundsjukt undrar man: hur gör folk?
  • Vilken bil är snabbast runt ringen (Nürburgring) – Porsche 918, McLaren P1 eller La Ferrari? Detta är egentligen inte en hemlighet utan mer ett stort frågetecken. En fråga som aldrig kommer få något svar eftersom några av bilmärkena helt enkelt inte vågar ställa upp mot varandra i en tävling.

Sist men inte minst och den som är den mest intressanta hemligheten av dem alla och för vilken det inte finns en bok i hela världen som kan hjälpa till…

I engelskan finns ett träffande uttryck för hemligheter och nöjen som är oskyldiga men ändå lite genanta, dessa kallar man för Guilty pleasures (svenskt översatt: skyldigt nöje). Guilty pleasure är oftast någonting rätt banalt men som ändå kan uppfattas som rejält pinsamma om någon i omgivningen får veta det.

För att vara lite sportmannamässig och när jag ändå har underkläderna på vädring tänkte jag ta mod till mig och avslutaHollywoodfruarlogo med att avslöja ett av mina guilty pleasures. Detta är inte någonting som jag är stolt över men som faktiskt är helt sant. Den handlar om dokussåpor. Någonting som jag generellt tycker är förödande tråkigt men det finns en som får båten i gungning. Nu börjar det hetta duktigt i kinderna. Håll i hattarna. Mitt Guilty pleasure är: Hollywoodfruar (!) och närmare bestämt Gunilla Persson. Hon får mig att fundera. Är hon på riktigt? Jag vet inte, jag har faktiskt inte en blekaste aning men hon har med sin skeva världsbild väckt min nyfikenhet.

Nå, vad har du för hemlighet?

/ Frida H