Spelets regler

commodoreamiga

I den populärvetenskapliga boken Det infantila samhället talar författaren Carl Hamilton om att åldern är en social konstruktion, att vi lever i ett slags ålderslöst samhälle. Speciellt upplyftande är att Hamilton skriver att man kan vara ung oavsett hur gammal man är, vilket jag ser som ett intyg på att det faktiskt är helt ok att låna hem TV-spelet Last of us eller Skyrim från biblioteket, för att sedan ägna en ledig kväll åt att rädda världen ifrån själlösa zombies – trots att man är 30 år fyllda. Jag fick också detta bekräftat när jag en dag skrotade runt i Stadsbibliotekets magasin och råkade snubbla över J. Huizingas gamla psykologiklassiker från 1940-talet Den lekande människan (Homo ludens), där han lyfter fram vilken viktig roll lek och spel har för människan som kulturell och social varelse.

 

För den som är intresserad av TV-spel, och som är i närheten av min unga ålder kommer säkert, med skräckblandad förtjusning, ihåg Commodore 64 där spelen var i kassettbandsformat och kunde ta en halvtimma att starta. Jämför det med dagens konsoler där man får hjärtsnörp om spelet har oförskämdheten att ha en laddningstid på över en halv minut.

kassettband

 

För den som blir sugen på en nostalgitripp när ord som Commodore, Amiga, Sega saturn och nes kastas runt i texten så har vi boken The video game explosion : a history from PONG to PlayStation and beyond för utlåning på biblioteket. En bok som med ett intressant perspektiv tar läsaren med på en resa in i TV-spelets historia.

 

Vi har också tidskrifter i ämnet:

Level : Wii, PS3, XBOX 360, PS2, PC, PSP, DS, Retro

Robot : Sveriges coolaste speltidning

core

Nackdelen med Tv-spel är att man glömmer tid och rum och sitter stilla alldeles för länge, vilket kan leda till problematik i rygg- och nackmuskulatur (och för att inte tala om kramp i tummen), som i förlängningen kan innebära klippkort hos kiropraktorn (been there, done that). Så ett tips från coachen kan vara att man i samband med att man hyr TV-spel på biblioteket också plockar med sig en bok av den här typen:

Träna ryggen – Tomas Lihagen

Coreträning : 20-minutersprogram för starkare rygg och mage – Oscar Nilsson

Game on!

Frida, Stadsbiblioteket

Självhjälpsböcker – stjälp eller hjälp?

phil

Söker man på ämnesordet ”personlig utveckling” i biblioteksdatabasen får man närmare sjuhundra träffar. Jämte kokböcker är detta en av bokmarknadens starkaste trender.

Wayne W. Dyers Älska dig själv eller Inte sämre än man gör sig (1979) är ett tidigt exempel.På 70- och 80-talet var det företrädesvis amerikanska författare som spred budskapet om jagets allomfattande möjligheter – the sky is the limit.

Man kan nog se ett samband med den nyliberala och individualistiska tanketraditionen som dominerade politiken från sent 70-tal. Lösningen ligger alltid hos individen, samhälle och omgivande sociala strukturer skjuts i bakgrunden. Inte sällan har litteraturen en religiös eller new age-artad anstrykning, så exempelvis hos den indisk-amerikanske läkaren Deepak Chopra. Många av hans texter är översatta, exempelvis Makt, frihet och nåd: att finna källan till bestående lycka (2008). En annan storhet i genren är Philip C. McGraw, doktor Phil kallad. Hans TV-show har länge varit populär och böckerna är många, däribland Angelägenheter : att finna ditt autentiska jag (2003).

I Sverige var Kay Pollak tidigt ute, hans Att växa genom möten kom ursprungligen 1994. Numer är självhjälparna många; Sanna Ehdin, Mia Törnblom, Henrik Fexeus med flera. Kvaliteten är inte sällan rätt låg, både gällande språk och innehåll; plattityder samsas med förnumstiga tillrop. Men smaken är som bekant delad, försäljningssiffror och bokutlåning talar ett annat språk.

Jag vill också tipsa om några kritiska böcker. Efter att vid ett cancerbesked ha fått höra av läkaren att hon skulle ”ta det som en gåva” skrev amerikanskan Barbara Ehrenreich Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (2010). En annan kritiker är Brian Stephen vars Psychobabble nyligen utkommit på svenska (Psyksnack! : stick hål på självhjälpsmyterna, 2014).

 

Bild

 

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Stor, större, störst

Bild

Den som sa att kunskap är lätt att bära har inte försökt kånka hem boken Regi – Ingmar Bergman. Om boken om Pompeji är Stadsbibliotekets största bok, vågar jag gissa att Bergmanbiografin är den tyngsta.

1111 bilder, 592 sidor i kolossalformat och en vikt på 6,6 kilo gör boken en smula otymplig. Låt inte detta avskräcka dig, det är en enastående, kronologisk genomgång av Bergmans 60-åriga karriär som belönades med Augustpriset i fackboksklassen 2008.

Är du nyfiken på Bermans liv och verk men inte armstark nog har vi en hel del annat att välja bland – kolla HÄR >>>

Blir du därefter sugen på att se någon av hans filmer så har vi klassiker som Persona, Sommaren med Monika, Höstsonaten och många många fler att hyra på Stadsbiblioteket. Se här vilka vi har!

Bild

Bibi Anderson och Liv Ullman i Persona

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

”Bara” fötter

Bild

Skor för liljefötter

Någon gång har vi nog alla ställt oss frågan: hur hamnade jag här? Det jag talar om är det sporadiska surfandets förmåga att föra oss till platser som vi inte visste fanns. För mig hände det häromdagen då jag tänkte fixa mina hobbitliknande fötter inför den stundande sandalsäsongen. Jag hade plockat fram det nödvändiga: vinkelslip, sax och tvättsåpa. Men innan jag satte igång tänkte jag först leta upp lite goda råd ifrån internet. Jag vet inte hur, men av någon anledning hamnade jag istället på sidor som handlade om fotbindning (även kallat lotusfötter eller liljefötter), vilket inte riktigt var vad jag hade tänkt mig. Jag ställde mig återigen frågan: hur hamnade jag här?

 

Fotbindning är ett exempel på hur mode och fashion kan gå till det extrema. Fotbindning var en sed som gick ut på att binda unga flickors fötter på så vis att fötterna tvingades växa i båge. När det inte längre fanns något mellanrum mellan hälarna och tårna, fick flickorna byta bandagen mot skor. Dessa skor var oftast dyrbara och med diverse utsmyckning. Syftet med seden var att höja kvinnans värde i brudköpet. Varför just detta var så populärt verkar det inte finnas något definitivt svar på. Det finns argument för att det skulle ha ansetts som attraktivt (?), men då syftar det troligtvis på skorna de kunde bära, inte på själva foten som var deformerad och oftast mycket illaluktande. Andra forskare säger att det var en fråga om att visa sin samhällsstatus. En kvinna med lotusfötter blev handikappad och kunde oftast inte gå utan hjälpmedel, vilket innebar att hon inte kunde vara en del av försörjningen av hushållet. Detta signalerade till omvärlden att man hade det gott ställt eftersom man hade råd att ta en kvinna med lotusfötter till hustru. Det finns också teorier om att man gjorde detta för att kvinnan skulle vara bunden till hemmet, att hon inte hade den fysiska möjligheten till att kunna ta sig någonstans – som att vingklippa en fågel.

 

Är du som jag skräckfascinerad och vill läsa mer? Då kan Jung Changs bok Den sista kejsarinnan av Kina rekommenderas. barfota

 

Har du ett allmänt intresse av fötter har vi dessa på biblioteket:

Moderna skor – plågade fötter: insikter och träning för en friskare fot – Helle Gotved

Zonterapi på 5 minuter: enkla massagetekniker på händer och fötter – Ann Gillanders

Zonterapi för kvinnor: massageteknik på händer och fötter ger hälsa och välbefinnande – Nicola Hall

Instant nailcare : fabulous nails in next to no time – Sally Norton

 

Eller varför inte göra sig redo inför beach 2014 med lite fotgymnastik:

Starka fötter – Jari Ketola & Anna Lundberg

 

/Frida

Döden på berget

berg1

Varför blir man bergsbestigare? Jag tänker inte på personer som utövar sporten klippklättring utan de som gärna ger sig in i dödens zon, d v s höjder över 8000 meter. Där är klättringen inte extremt svår, däremot är de omgivande faktorerna ytterst komplicerade. Hård köld, fruktanvärda stormar, farligt låg syrehalt. I dagarna har vi tagit del av katastrofen på Mount Everest, där fler än tio sherpas avlidit efter plötsliga laviner. Nepaleserna jobbade för att förbereda klättrare inför toppförsöken, de satte upp rep, ordnade med stegar mm.

 

Det har skrivits mycket om alpinism. En klassiker i genren är Heinrich Harrers Den vita spindeln (1960), om förstagångsbestigningen av Eigers nordvägg. Den kallas också Mordwand, givet den stora samling offer som den tekniskt svåra, närmast lodräta, väggen skördat. Den typen av klättring genomförs bara av erfarna alpinister; till Everests topp kan man däremot köpa sig, komplett med sherpas, syrgas och ledare.

Mordwand

Mordwand

 

Jon Krakauer skildrar i Tunn luft (1998) de ödesdigra toppförsöken mot Everest 1996. På grund av förseningar och svåra väderleksförhållanden blev två klättringslag kvar strax under toppen. Åtta personer avled. I Göran Kropps 8000+ (1998) skildras de dramatiska händelserna från ett annat perspektiv, Kropp besteg berget ett par veckor senare.

8000

 

Peter Zuckerman beskriver i Begravda i himlen (2013) en liknande olycka på K2, planetens näst högsta berg. 11 personer omkom vid en bestigning 2008, huvudsakligen beroende på laviner.

 

Har jag fått svar på min inledande fråga? Nej. Är jag fascinerad? Ja.

 

 

Håkan Olsson, bibliotekarie, Stadsbiblioteket

 

Biografier om idrottsutövare – några reflektioner och tips.

Bildärkeängelnsjöberg

Idrottsbiografier är en knepig genre. Ofta verkar de hastigt tillkomna, utan någon större hänsyn tagen till stilistiska kvaliteter.

Författaren är sällan den angivna, vanligast är att biografin skrivs av en spökskrivare. Ett aktuellt exempel är Svennis : min historia (2013), som är berättad för Stefan Lövgren. Boken har fått rätt bister kritik, trots att Erikssons karriär är både lång och framgångsrik.

Kanske handlar det om hur intressant den biograferade personen är, Zlatan är nog lättare att skriva om än Svennis. Jag är Zlatan : min historia (2011), skriven av David Lagercrantz, blev en pyramidal succé, t o m Augustnominerad i fackboksklassen det året.  Orsaken tror jag är att Lagercrantz lyckas fånga  Ibrahimovic´ ton, det ska märkas att Zlatan berättar, det ska kännas som om han höll i pennan.

En annan framgångsfaktor är om man i en idrottsbiografi kan lyfta fram ett ämne som intresserar fler än idrottsnördarna, kanske ett angeläget samhällsproblem. Patrik Sjöbergs  Det du inte såg (2011), skriven med Markus Lutteman, är ett bra exempel. Boken lyfte fram något närmast tabubelagt, nämligen sexuella övergrepp mot barn inom idrottsrörelsen. Texten fick stort genomslag i debatten och ledde till en förändrad hållning inom idrotten.

Jag vill tipsa om en nyligen utkommen biografi om IFK Göteborgs-spelaren Reine Feldt, Ärkeängeln – en hjältes hemlighet (2013) av Hans Burell. Om det är svårt att komma ut som homosexuell i dagens idrottssverige, hur svårt  var det inte på 1970-talet?

Det skrivs mycket bra om sport, standarden har höjts  väsentligt det senaste decenniet, inte minst fotbollsbevakningen, tidskriften Offside har satt ribban. Vad gäller idrottsbiografierna skulle  man önska en liknande utveckling

offside

Håkan Olsson

Katter och böcker, katter och bibliotek

Katter och böcker är som ler och långhalm, eller? Kanske inte alltid, och inte alls för min egen del då jag är utpräglad hundmänniska, men det verkar finnas en stark koppling mellan läsande människor och katter.

Söker man i  bibliotekskatalogen finns det ganska många belägg.  Doris Lessing och T.S Eliot, båda nobelpristagare i litteratur, har skrivit om sina katter. Lessings Om katter och Eliots De knepiga katternas bok, som ligger till grund för musikalen Cats. Diktsamlingen, för det är en sådan, behandlar olika katters personligheter, levnadsöden och vänskapskretsar.

lessing

Bibliotekskatten Dewey kom för några år sedan. Den bygger på en verklig händelse i en amerikansk småstad där en katt bestämmer sig för att flytta in på biblioteket. Han blir älskad och omskriven, hans död rapporterades i 300 tidningar världen över. För oss bibliotekarier är namnet på katten lite extra roligt, eftersom Dewey decimal classification  är benämningen på ett klassifikationssystem som används över nästan hela världen. Ännu inte i Sverige, men det är en tidsfråga.

Även på nätet är katten det populäraste husdjuret. På Youtube finns hundratusentals filmklipp med gulliga katter och att dela dessa klipp har nästan blivit en folkrörelse. Det allra mest visade kan du se här:

Till och med jag erkänner att det är hjärteknipande gulligt.

Jeanette Malm, Stadsbiblioteket

Pompeji eller Ett bokmysterium

I stadsbibliotekets magasin finns en mycket gammal, mycket dyrbar, mycket ovanlig och framför allt STOR bok – den mäter inte mindre än 93×70 cm. Boken, eller snarare bildverket, är tryckt i Neapel 1808, och består av ett 60-tal kopparstick föreställande väggdekorationer och mosaiker i det antika Pompeji.Den finns bara i några få exemplar, bl. a. i British Library (Englands nationalbibliotek) och i Biblioteca Nationale Centrale i Florens.

Bild

När Antikrundan besökte Halmstad värderades verket till en ansenlig summa. I boken står vackert textat: ”Till pappa på 60-årsdagen från Örjan och Anders”. Den har också ett exlibris märkt ”F. W.”. Vem är denne pappa som förärades en så dyrbar och exklusiv bok? En professor i antikens historia? En Italien-nörd? En specialist på Pompeji? En konstintresserad bokfantast? Och när inföll 60-årsdagen? Vilka är sönerna?  Och hur har den hamnat på stadsbiblioteket i Halmstad?

Min gissning är att den är en gåva av någon av sönerna, eller deras efterkommande, som tyckt att den passade bättre i ett bibliotek än som ”coffee-table-bok”. Ja, frågetecknen är många och hittills obesvarade. Har du nu blivit nyfiken och vill titta i den märkliga boken, så har biblioteket i Florens lagt ut en digital version – enklare att bläddra i än i den fysiska boken!

http://pompei.sns.it/prado_front_end/index.php?page=VB&id=23&book_id=7035

Om Pompeji, staden vid Vesuvius fot, som lades i aska under ett vulkanutbrott 24 augusti 79 e. Kr., och som sedan grävts ut med början på 1860-talet, finns mycken läsning för den intresserade. Här några exempel: Hans Furuhagen har skrivit tre böcker, den nyaste Pompeji bakom ruinerna (2004). En detaljfylld historik och ”guide” till staden är Mary Beards Pompeji : livet i en romersk stad (2010). Maja Lundgrens mustiga kollektivroman Pompeji (2001) blåser liv i gestalterna och livet i staden, med humor och fantasi, till bakgrund av den annalkande katastrofen.

Bild
Och missa föralldel inte att besöka detta unika världsarv när du turistar i Italien! Ett världsarv som nu är i fara p.g.a. bristande underhåll, rasrisker och alltför få vakter i förhållande till den stora turistströmmen.

Ingrid Lönegren, Stadsbiblioteket i Halmstad

Följ med på några resor tillbaka i tid och rum med hjälp av unika fotosamlingar!

Roman Vishniac, rysk fotograf bosatt i Tyskland på 30-talet, förstod tidigt det öde som väntade den judiska befolkningen. Med fara för eget liv reste han runt i östeuropas små byar (shtetl) och i Warszawas getto och fotograferade människor och miljöer – med dold kamera! En stor del av hans 60.000 bilder beslagtogs, men många lyckades han gömma och rädda till eftervärlden. I boken Verschwundene Welt (eng. utg. ”A vanished world”) finns en del av denna bildskatt från en utplånad civilisation. Som dock lever vidare i fotografierna av ett hungrande barn, små pojkar i religionsskolan, en skomakare, gatubilder …

Bild

The wonderful world of Albert Kahn är en fotobok med bilder tagna före och under 1:a världskriget, och från hela världen. Det unika är att man använt sig av den första riktiga färgbildstekniken, som gör ett nästan akvarellartat intryck. Bilderna i boken är del i Kahns storslagna projekt att avbilda alla världens folkslag, som han kallade ”Archives of the world”. För att ro i land sitt ambitiösa projekt använde han sin stora förmögenhet till att anställa och sända ut professionella fotografer till mer än femtio länder. Här finns också sällsynta bilder från skyttegravarna i första världskrigets Europa.

Bild

Nybyggarsamhället Kiruna, Kebnekajses fjällvärld, järnvägsrallarnaoch samerna under första hälften av 1900-talet finns dokumenterade av fotografen Borg Mesch, som 1899 flyttade till Kiruna från Skåne. Äventyrlig till sin natur lämnade han porträttfotografin för fjällexpeditioner och bergsbestigningar. Flera böcker av och om Borg Mesch finns publicerade, bl. a. Fjällvråken Borg Mesch.Bild

Att vara fotograf, speciellt porträttfotograf, var ett av de få yrken som stod kvinnor till buds i början av 1900-talet. Varbergs museums årsbok 2006 ägnar hela årgången åt Mathilda Ranch, fotograf i Varberg. Ett stycke lokal- och kvinnohistoria på en gång.

Känner du sen för en film med samma tema vill jag varmt rekommendera Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick.

På fackavdelningen övre plan kan du i november se ett antal historiska kameror: en Kodak lådkamera eller en liten läcker Contessa Nettel Piccolette t.ex!

Ingrid Lönegren

Stadsbiblioteket i Halmstad

 

1001 måsten

För ett par år sen kunde en ny trend i bokutgivningen skönjas.

Jag tänker på alla böcker som listar saker som enligt författarna måste hinnas med innan man dör.

Plötsligt vimlade det av böcker om skivor som måste höras, byggnader som ska ses och böcker som bör läsas. Det är heller inte avklarat på en kafferast, böckerna innehåller för det mesta hela 1001 förslag i varje kategori, så det gäller att börja i tid.

Här kommer listan över bibliotekens 1001-böcker!

BildBildBildBild

Jeanette Malm,

Stadsbiblioteket i Halmstad