Kategorier
Aktuellt Mot strömmen

Svensk floskelordbok

Av Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Människan, homo sapiens, är som bekant ett djur. Med vår närmaste släkting, schimpansen, delar vi huvuddelen av vår DNA. Alla djur kommunicerar med varandra (inte bara djur, även växter så vitt jag förstår) men det som särskiljer människan är hennes högt utvecklade språkförmåga. Detta, och vår förmåga till samarbete (eller inte), har fört oss dit vi är idag. Det sägs ibland att en människas största intellektuella bedrift är när hon tillgodogör sig ett modersmål, ex svenska. Och fort går det, på några få år bara. Det är som det nyfödda barnet simmar i ett språkhav där hjärnan genast sätter igång att leta mönster och foga ihop ord och meningar. Ett mirakel, om det inte vore att det sker överallt.

Det är med språket vi förstår vår värld. Desto viktigare att uttrycka sig klart och redigt så att budskapet går fram (nu talar jag inte om skönlitteratur, där är ju ofta mediet, språket, viktigare än meddelandet). Kunskap framträder i språket och språket är därmed makt. Konsten att övertyga, retorik, är ju en antik kunskap, lika viktig idag.

Men språket kan också förvränga, ljuga, försköna, eller förfula verkligheten. Ett klassiskt exempel  hittar vi hos Orwell i romanen 1984 krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. – där språket används för att dölja världens riktiga beskaffenhet. Fake news, ”alternativa fakta”, faktaresistens – allt detta sammanhänger med språkmanipulation.

En som tycks ha särskilt svårt med språkliga eufemismer (föryngringsyta istället för kalhygge) är Fredrik Kullberg som i Svensk floskelordbok : managementjargong, politiska plattityder, värdegrundbabbel (Karnevals förlag) med satirisk skärpa och gott humör angriper språkligt mumbo jumbo, ofta utifrån ett underifrån- (eller vänster)perspektiv.

Jag avslutar med några ord ur förordet, som på ett bra sätt förklarar ordbokens syfte: ”Ställd inför det språkliga vanvett som präglar vårt så kallade informationssamhälle – det heter inte längre personalchef, utan Chief human resources officer (CHRO)- har jag valt att tillämpa ironins och satirens form. I tider som dessa återstår bara att skratta åt eländet, vilket möjligtvis kan vara ett sätt att slå tillbaka mot maktspråk, desinformation och tvivelaktig jargong:”

Skrattet är ett av de bästa vapen mot uppblåsthet och maktmissbruk – plötsligen ser man att kejsaren är naken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s