Främlingar på tåg : Sverige och Förintelsen

Av Håkan Olsson

Den avgörande frågan i föreliggande bok är när världen, i allmänhet, och Sverige, i synnerhet, fick kännedom om Förintelsen. Det möte som bokens titel syftar på är mellan den svenska diplomaten Göran von Otter och SS-officeren Kurt Gerstein på ett nattåg mellan Warszawa och Berlin den 20 augusti 1942. Bokens titel är knappast en slump, Hitchcocks Strangers on a train (Främlingar på tåg i svensk översättning) handlar som bekant också om ett möte på ett tåg, med fatala konsekvenser som följd.

Klas Åmark kan nog sägas vara den främste experten gällande Sveriges förhållande till Nazityskland. Hans bok Att bo granne med ondskan (2010) får gälla som ett standardverk i ämnet, som rör sig kring hela skalan av kontakter med Tredje riket, från kulturella till politiska.

Kurt Gerstein var något så ovanligt som en SS-officer som försökte påverka systemet inifrån. Han berättade för Otter, och andra, detaljerat om förintelselägret i Belsec. Syftet var att medvetandegöra västmakterna om vad som pågick, bl a önskade han att man skulle släppa flygblad över Tyskland för att på så sätt få medborgarna att reagera.

Boken berör frågan om hur uppgifterna förmedlades till UD i Stockholm, varför det tog lång tid och  huruvida ett skyndsammare handlande hade kunnat förändra något. Klart är att från den 1 december 1942 kunde omvärlden inte längre skylla på ovisshet; då gick den brittiska sektionen av World Jewish Congress ut med en deklaration på två och en halv sida med titeln ”Annihilation of European Jewry : Hitler’s policy of total destruction”. För Sveriges del handlade det om balansgång på slak lina, åtminstone fram t o m 1943. Censur rådde delvis (bl a förhandsgranskning av tidningar) och till det tillkom ett förbud mot så kallad grymhetspropaganda (vilket ofta sammanföll med sanningen). Ett värre faktum var att västmakterna ofta inte trodde på uppgifter som kom från Gerstein eller polska motståndsmän, de var helt enkelt f ö r osannolika.

Skriven på torr sakprosa är Åmarks bok ändå rafflande, inte minst eftersom vi vet facit. Om omvärlden bara gjort mer, om påven protesterat, om de allierade bombat tågrälsen till Auschwitz och andra förintelseläger? Om inte detta förödande om.