Allt jag känner är att mina fötter gör ont

Av Håkan Olsson

”Fråga: Vad anser ni själv om det ni gjort? Lider ni av känslomässig oro? Svar: Allt jag känner är att mina fötter gör ont”

Så här låter det när en av förhörsledarna i Nürnberg frågar Rudolf Höss, lägerkommendanten i Auschwitz hur han egentligen mår. Det är april 1946 och Höss, som efter krigsslutet lyckades gå under jorden några månader men senare infångats i den brittiska zonen, underkastas sammanlagt arton förhör. Svaret sammanfattar på ett obehagligt sätt Höss syn på sin karriär inom den tyska mordmaskinens förvaltningsbyråkrati. Han har följt ordern given av Himmler och ytterst Hitler själv. Att trotsa ordern finns inte i hans världsbild – det enda man kan säga är jawohl och göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet: 1,5 miljoner gasade, huvudsakligen judar.

Niclas Sennertegs bok om förhören av Höss – Allt jag känner är att mina fötter gör ont –  består till sin huvuddel av återgivande av förhören, kommenterade av författaren. Det är en synnerligen påfrestande läsning, inte minst eftersom Höss, till skillnad från exempelvis Ernst Kaltenbrunner (chefen för Reichssicherheitshauptamt (RSHA), säger som det var. Förhörsledarna, däribland finsk-amerikanen Sender Jaari, frågar Höss om de mest fruktansvärda detaljer kring ankomst, selektering och gasning, och Höss svarar efter bästa förmåga. Kontrasten mellan det fasansfulla innehållet i Höss vittnesmål och det sätt på vilket han uttrycker sig, torrt, koncist, känslobefriat, blir rent plågsamt att läsa. Och varför ska man då läsa boken – jo, vi måste ständigt påminna oss hur det kan gå, eftersom det har hänt kan det hända igen. Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nürnberg blev en världssensation och en unik inblick i det ofantliga brott som begicks i lägerkomplexet Auschwitz- Birkenau. Detta får aldrig glömmas.

Höss var fullständigt medveten om vilket öde som väntade honom, han hade läst vad som hänt andra vars brott inte gick att jämföra med hans eget.

I maj 1946 utelämnades Höss till Polen och 1947 ställdes han inför Högsta folkdomstolen i Warszawa, anklagad för brott mot det polska folket. Under det fängsliga förvaret skrev han boken Kommendant i Auschwitz (på svenska 1960). Han dömdes till döden och hängdes framför en av ugnarna i Auschwitz 16 april 1947. Även jag, som är en brinnande motståndare till dödsstraffet, har svår att argumentera mot verkställandet.