Dofter, lukter, minnen

flaska

Doftminnet sägs vara starkare än ljud- och bildminnet och väcker oftare minnen från tidiga barndomen. Det kan vara lukten av tjära som plötsligt väcker ett tidigt minne av en hamn om sommaren. Tänk bara vilken betydelse Prousts madeleinekaka doppad i lindblomste haft för romankonsten!  Även om doften i sig inte är behaglig kan den väcka fina minnen till liv. Ända sedan 400-talet f Kr har vi använt parfymer för att dölja dålig kroppslukt men även som universalmedel mot sjukdomar.

I Luktboken – från dofter till odörerhar en massa intressant lärdom om allt som rör näsan och luktsinnet. Som att det är svårt att identifiera väldigt vanliga lukter om vi inte vet eller ser vad det är vi luktar på. Eller att man kan träna sin näsa, vilket dom som jobbar med att ta fram nya parfymer säkerligen gör.

expedition-parfym-nasor-noter-nischdofter

Expedition Parfym av Jenny Lantz (2020) är en guldgruva för den doftintresserade. Parfym har blivit en hel vetenskap med många myter och hemligheter. Försäljningen har ökat stort och intresset för doft är större än någonsin tidigare. Varför är det så? I Lantz bok möter vi parfymmakarna, kunderna och lär oss om noter och doftfamiljer. Numera säljs inte parfym med hjälp av kändisar och fotomodeller utan i egen kraft, det är doften som står i fokus. Parfymen har, som tidigare musiken, blivit indie.

 

Är du, likt mig, inte så hemma på det nya parfymtänket kanske den här boken  passar bättre: 100 legendariska parfymer. Störst utrymme får parfymernas parfym Chanel No 5. n-5-parfum-grand-extrait-450ml-packshot-default-120550-8824196366366Den skapades 1921 och blev legendarisk när Marilyn Monroe förklarade att den parfymen var det enda hon hade på sig i sängen. Dofterna i Chanel No 5 består av ros, jasmin, iris, liljekonvalj, hagtorn, narciss, gräs, patcholi, ambra och mysk. Känner ni doften?

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Hotet mot demokratin

demokrati-liten

Vi lever i bekymmersamma tider. Allra tydligast gäller det klimatet, men inte heller demokratin, som vi lärt känna den under andra halvan av 1900-talet, mår bra.

endofhistory1

Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama skriv kring 1990 en ryktbar artikel om historiens slut, senare utgiven i bokform (Historiens slut och den sista människan, 1992) där han med emfas hävdade att den markadsliberala demokratin slutgiltigt segrat och att historien därmed, i en mening, tagit slut. Historiens slut varade dock inte särskilt länge. Om man kan säga att demokratiseringvågen nådde sin topp i början på 00-talet, har det därefter snabbt försämrats. Många länder, däribland Ungern och Polen, är nu pseudo-demokratier eller auktoritära halvdemokratier. Det är om denna utveckling Gelin och Åsards bok handlar om.

hotet-mot-demokratinHotet mot demokratin : högerpopulismens återkomst i Europa och USA sätter högerpopulismen under lupp. Det finns förvisso en vänsterpopulism, men denna är dels inkluderande medan högerditon är baserad på nationen eller etniciteten, dels är den mycket svagare.

 

 

 

 

Författarna urskiljer sex kännetecken för populism av högersnitt, nämligen

  • Upphöjelse av det ”vanliga folket” i vars namn partiet/ledaren talar. Det äkta folket är ofta majoritetsbefolkningen , ex det vita USA. Man är mot pluralism, samhället ska vara etiskt homogent.

 

  • Stark kritik av ”parasitära” eliter och etablerade institutioner, dessa anses inte representera de verkliga folket. Man kan rensa ut ”obekväma” domare, som skett i Polen (vilket EU starkt kritiserat – rättsväsendet oberoende är fundamentalt i en levande demokrati!)

 

  • Stark skepsis mot den representativa demokratin. Man ställer upp i val men om man vinner söker man ofta ändra spelreglerna för att gynna sig själva. Victor Orban har ex sagt att det räcker att vinna ett val stort, sen kan man ändra förutsättningarna, ex grundlagarna, så mycket att det nästan omöjliggör för eventuell opposition att återta regeringsmakten.

 

  • Vill återvinna till ett svunnet idealtillstånd som rådde innan korrupta makthavare drev landet i fördärvet. Denna besatthet av det förflutna innebär att man sällan har svar på framtidsfrågor, ex klimatkrisen.

 

  • Aggressiv politisk stil; fördömanden av fiender, vi mot dem, språk fyllt av råhet och förolämpningar.

 

  • En förkärlek för konspirationsteorier. Fake news – PK-medier ljuger, presenterar alternativa fakta. Ett exempel är den av Trump omhuldade åsikten av Obama inte var amerikan.

Med denna verktygslåda analyserar Åsard demokratins urgröpning i Polen och Ungern medan Gelin nagelfar trumpismens Förenta stater. Mycket är känt för den som följer utvecklingen via TV, radio och tidningar, ändå förtjänar det att sägas igen.

Slutligen, ett minimikrav i en demokrati är att förloraren accepterar en förlust. Med bävan blickar man mot det amerikanska presidentvalet i november 2020.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Allt jag känner är att mina fötter gör ont

Allt jag känner är att mina fötter gör ont_9789127

”Fråga: Vad anser ni själv om det ni gjort? Lider ni av känslomässig oro? Svar: Allt jag känner är att mina fötter gör ont”

Så här låter det när en av förhörsledarna i Nürnberg frågar Rudolf Höss, lägerkommendanten i Auschwitz hur han egentligen mår. Det är april 1946 och Höss, som efter krigsslutet lyckades gå under jorden några månader men senare infångats i den brittiska zonen, underkastas sammanlagt arton förhör. Svaret sammanfattar på ett obehagligt sätt Höss syn på sin karriär inom den tyska mordmaskinens förvaltningsbyråkrati. Han har följt ordern given av Himmler och ytterst Hitler själv. Att trotsa ordern finns inte i hans världsbild – det enda man kan säga är jawohl och göra ett så bra jobb som möjligt. Resultatet: 1,5 miljoner gasade, huvudsakligen judar.

Niclas Sennertegs bok om förhören av Höss – Allt jag känner är att mina fötter gör ont –  består till sin huvuddel av återgivande av förhören, kommenterade av författaren. Det är en synnerligen påfrestande läsning, inte minst eftersom Höss, till skillnad från exempelvis Ernst Kaltenbrunner (chefen för Reichssicherheitshauptamt (RSHA), säger som det var. Förhörsledarna, däribland finsk-amerikanen Sender Jaari, frågar Höss om de mest fruktansvärda detaljer kring ankomst, selektering och gasning, och Höss svarar efter bästa förmåga. Kontrasten mellan det fasansfulla innehållet i Höss vittnesmål och det sätt på vilket han uttrycker sig, torrt, koncist, känslobefriat, blir rent plågsamt att läsa. Och varför ska man då läsa boken – jo, vi måste ständigt påminna oss hur det kan gå, eftersom det har hänt kan det hända igen. Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nürnberg blev en världssensation och en unik inblick i det ofantliga brott som begicks i lägerkomplexet Auschwitz- Birkenau. Detta får aldrig glömmas.

amf

Höss var fullständigt medveten om vilket öde som väntade honom, han hade läst vad som hänt andra vars brott inte gick att jämföra med hans eget.

I Maj 1946 utelämnades Höss till Polen och 1947 ställdes han inför Högsta folkdomstolen i Warszawa, anklagad för brott mot det polska folket. Under det fängsliga förvaret skrev han boken Kommendant i Auschwitz (på svenska 1960). Han dömdes till döden och hängdes framför en av ugnarna i Auschwitz 16 april 1947. Även jag, som är en brinnande motståndare till dödsstraffet, har svår att argumentera mot verkställandet.

Håkan Olsson