Hemester

vallmo

Sommartider, jag känner det är nånting på gång…

Semestertiden är här och det är för de flesta inte bara lata dagar under körsbärsträdet. Nej, det ska upplevas och resas och umgås och instagrammas. Samtidigt är vi belagda med flygskam och krav på en hållbar livsstil. Och i år har vi ju även ett illasinnat coronavirus att förhålla oss till. Hur ska en stackars människa göra? Svaret finns i veckans boktips: 501 svenska platser du måste se innan du dör. Här får du tips listat landskapsvis där självklara turistattraktioner varvas med lite mer udda sevärdheter.

505-svenska-platser-du-maste-se-innan-du-dor

Glädjande för oss här i Halmstad är att vårt stadsbibliotek är med bland tipsen. Andra halländska resmål är bl.a. Bexells talande stenar, Prins Bertils stig och radiostationen i Grimeton.

Urvalet är subjektivt, givetvis, men vissa landskap känns något förfördelade. Stackars Gästrikland har bara en attraktion med i boken, Mackmyra whiskyby, medan Skåne och Gotland fyller flera spalter.

svemester-sa-reser-du-smart-och-hallbart-i-sverige

På samma tema är boken Svemester – så reser du smart och hållbart i Sverige av Niklas Kämpargård. Här finns massor av tips på naturnära upplevelser som dessutom är billiga eller gratis. Varför gå över ån efter vatten? Det finns sagolik natur i Sverige och den är öppen för alla, dygnet runt. Ta för dig!

Vill du läsa mer om svenskarnas semestrande i en historisk kontext finns det t.ex. den här boken: När folket tog semester: studier av Reso 1937 – 1977. En fläkt av en svunnen tid, före klimathot och dumma pandemier.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Biblioteket som brann

 

bokBibliotek är speciella platser. Tänk att det i vårt genomkommersialiserade samhälle finns en plats dit alla är välkomna. Där det inte kostar något att vara. Där du inte behöver prestera något. Du behöver inget medlemskort och framför allt – du blir inte ifrågasatt. Alla kan hitta sin plats på biblioteket och gör det också, från spädbarnen som gör rytmik till pensionären som släktforskar. Alla under samma tak och med lika stor rätt att vara där. Den formella definitionen av bibliotek är ”en fysisk plats där vi samlar och delar information”. Susan Orlean visar att bibliotek också är en humanistisk katedral, en plats helgad åt det mänskliga där ordet förkunnas och förvaltas men med ansvar för både historien och samtiden (och framtiden).

 

biblioteket-berattelsen-om-en-brand-en-stad-och-karleken-till-bockerSusan Orlean har skrivit en pärla till bok i Biblioteket  – en berättelse om en brand, en stad och kärleken till böcker.  Den är en glödande – dubbel bemärkelse – kärleksförklaring till världens bibliotek i allmänhet och Los Angeles Central Library i synnerhet. 28 april 1986 började det brinna i en papperskorg i ett bokmagasin. De första lågorna utvecklas snabbt till ”den perfekta branden”, en brand med perfekt balans mellan syre och eldfängt material. Bokmagasinen förvandlades till kakelugnar och 1 miljon böcker brann upp.

”Biblioteket” handlar om branden och hur den påverkade de anställda och besökarna. Vem anlade den? Var det Harry Peak, den unge slarvern med kändisdrömmar?

Detta och en massa annat handlar årets bästa fackbok om. Läs den!

branden

Bild från delar av det förstörda biblioteket I Los Angeles.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Att löpa med eller mot – Geraldine Schwarz om Europas glömska

medlöparna

Geraldine Schwarz har goda historiska förutsättningar att ta sig an problemet med Europas glömska efter andra världskrigets ohyggliga förbrytelser. Med en tysk far och en fransk mor personifierar hon försoningstanken mellan de forna fienderna, som skulle bli en grundbult i det europeiska samarbetet.

Medlöparna : en berättelse om Europas glömska (2020) handlar om hur Tyskland, och andra länder, bearbetat minnet av  krigets illgärningar. I hur hög grad tar man ansvar, ställer skyldiga till svars? Från Tyskland år noll till det västtyska ekonomiska undret under Adenauers 50-tal är steget märkligt kort. Mängder av nazianstuckna ämbetsmän, jurister, företagsledare besatt viktiga poster i förbundsrepubliken och det dominerande narrativet var att nazistregimen var kriminell men det tyska folket i princip oskyldigt. Glömska med andra ord.

Efter det tyska sammanbrottet fastställer segrarmakterna fyra grader av inblandning i de nazistiska brotten: huvudskyldiga (Hauptschuldige), belastade (Belastete), mindre belastade (Minderbelastete) och medlöpare (Mitläufer). Författarens farfar, som bl a köper ett judiskt företag till kraftigt underpris, är en typisk medlöpare.  Geraldines far Volker hör till de unga tyskar som framåt 60-talet allt i större uträckning börjar ställa den avgörande frågan: pappa, vad gjorde du under kriget?

De första rättegångarna mot krigsförbrytare börjar hållas och med 60-talets studentuppror slås fönstret upp, glömskan börjar förvandlas till minne.

Det går långsammare i andra länder, Österrike ser sig länge som offer, trots att entusiasmen vid Anschluss var enorm. Det gäller även Frankrike, där Vichyrepubliken skickade franska judar i döden, utan tysk hjälp. Men generellt går utvecklingen mot medvetenhet och minne, där murens fall 1989 också spelar in.

Tills de högerextrema och nationalistiska rörelserna börjar nå framgång under det nya seklet, vill säga. Viktor Orban kallar Miklas Horthy en exceptionell statsman, trots dennes nära samarbete med nazisterna. Rörelsen mot glömska växer sig starkare.

Schwarz bok är välskriven och viktig. Det är de passiva medlöparna som avgör historiens riktning, eller med författarens ord: …”vad skulle ha hänt om majoriteten hade gått, inte med strömmen, utan mot en politik som rätt tidigt avslöjat sin avsikt att trampa den mänskliga värdigheten under fötterna..”

Den frågan är lika aktuell idag.

 

Håkan Olsson

Frö – på jakt efter framtidens mat

fröer

Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Tänk ris, vete till pastan, bönan till morgonkaffet. Utan frön skulle våra tallrikar vara tomma; så varför behandlas fröet så styvmoderligt?

fröVi tar för självklart att handla mjölk och bröd nästan dygnet runt. Om man blir sugen på kakor finns det ständigt att tillgå, åtminstone om du bor i tätort. Inget samhälle är heller så litet att det inte finns minst en pizzeria. Annat var det förr. I tusentals år har mänskligheten levt som jordbrukare. För att överleva måste varje år frö sparas till nästa års utsäde och sparades fel frö blev konsekvenserna förödande  – tänk missväxt och därpå följande hungersnöd. Nu verkar det ändå som att fröet är på väg att få en status och uppmärksamhet det förtjänar. Ett aktuellt exempel på detta är den nyutkomna boken Frö- på jakt efter framtidens matav Anna Liljemalm och Erik Abel.

I boken berättar Liljemalm och Abel om sina resor till Nepal för att leta vildris, till fröförädlare i Kenya och det spännande frövalvet på Svalbard. Där, i en nedlagd kolgruva, förvaras världens alla fröer. Om det, peppar peppar, sker en katastrof som utrotar växtligheten är fröbanken en garant för att vi ska kunna börja om på nytt. Ironiskt, och sorgligt nog, är Svalbards fröbank hotad av den globala uppvärmningen.

Saker jag lärt mig av boken är många, men en uppgift sticker ut lite extra. Visste ni att ett kilo tomatfröer är dyrare än ett kilo guld? Jag har också med mig en stark tilltro till människans förmåga till anpassning. Trots att vi sedan 1900-talets början utrotat 75 procent av världens grödor har det på senare år väckts en rörelse för att rädda fröet. I Sverige väckteFacebook-gruppen Fröupproret en arme av intresserade som dammsög Sverige på nästan utdöda fröer som man lyckades få livskraftiga igen. Fröer som gått i arv och som troddes vara försvunna för gott.

Så ett frö, läs en bok och glöm inte att nästa allt vi äter börjar med ett frö!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad