Samhällsmyter

Av Jeanette Malm

Ända sedan jag för mer än 10 år sedan läste Barskrapad-konsten att hanka sig fram av den amerikanska vetenskapsjournalisten Barbara Ehrenreich har jag haft henne som idol och läst alla hennes böcker. I Barskrapad tog Ehrenreich jobb i sann wallraff-anda i en rad yrken med minimilön i USA:  städbranschen, vården, stormarknader och bevisade att det faktiskt inte går att försörja sig på den låga lönen. Inte om du ska hyra en bostad, kanske betala barnvakt och äta vettig mat. Alltså hade de flesta av de personer hon jobbade med ytterligare jobb och levde ändå väldigt torftigt.

Efter Barskrapad kom en annan aha-upplevelse, signerad Barbara Ehrenreich. När hon fick bröstcancer och fick rådet av sin läkare att se cancern som en gåva tände hon till och skrev Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. I den boken driver hon tesen att det ar farligt att i alla lägen tänka positivt. I förlängningen kan det leda till rädsla att slå larm om något är galet – tänk hur det brukar går för visselblåsare – och, menar Ehrenreich, var en av orsakerna till den allvarliga finanskrisen 2008 att ingen vågade vara den som kom med dåliga nyheter vilket förvärrade krisen.

Den senaste samhällsmyten som Barbara Ehrenreich undersökt är synen på åldrandet som något onaturligt. I dag har vi en rådande förställning att vi kan kontrollera kroppen genom stränga dieter och olika former av träning. Blir du sjuk är skulden till viss del din egen. Ehrenreich har doktorerat i cellbiologi och säger helt krasst: hälsostressen jagar oss ända in i döden; kost och motion förändrar inte det faktum att vi alla till slut blir gamla, sjuka och dör. Priset vi betalar för ett längre liv är hög sjuklighet sent i livet. Att lura åldrandet är en hyllning till latheten – ät gott, må gott, träna om du vill men inte för att du tror att du måste är det ganska självklara men ändå kontroversiella budskapet.

Det jag lärt mig av Barbara Ehrenreich i samtliga böcker är att ifrågasätta. Fortsätt med det, bästa Barbara!