Samhällsmyter

 

lura

Ända sedan jag för mer än 10 år sedan läste Barskrapad-konsten att hanka sig fram av den amerikanska vetenskapsjournalisten Barbara Ehrenreich har jag haft henne som idol och läst alla hennes böcker. I Barskrapad tog Ehrenreich jobb i sann wallraff-anda i en rad yrken med minimilön i USA:  städbranschen, vården, stormarknader och bevisade att det faktiskt inte går att försörja sig på den låga lönen. Inte om du ska hyra en bostad, kanske betala barnvakt och äta vettig mat. Alltså hade de flesta av de personer hon jobbade med ytterligare jobb och levde ändå väldigt torftigt.

 

gillaEfter Barskrapad kom en annan aha-upplevelse, signerad Barbara Ehrenreich. När hon fick bröstcancer och fick rådet av sin läkare att se cancern som en gåva tände hon till och skrev Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. I den boken driver hon tesen att det ar farligt att i alla lägen tänka positivt. I förlängningen kan det leda till rädsla att slå larm om något är galet – tänk hur det brukar går för visselblåsare – och, menar Ehrenreich, var en av orsakerna till den allvarliga finanskrisen 2008 att ingen vågade vara den som kom med dåliga nyheter vilket förvärrade krisen.

kick-booster-mathem-findus

Den senaste samhällsmyten som Barbara Ehrenreich undersökt är synen på åldrandet som något onaturligt. I dag har vi en rådande förställning att vi kan kontrollera kroppen genom stränga dieter och olika former av träning. Blir du sjuk är skulden till viss del din egen. Ehrenreich har doktorerat i cellbiologi och säger helt krasst: hälsostressen jagar oss ända in i döden; kost och motion förändrar inte det faktum att vi alla till slut blir gamla, sjuka och dör. Priset vi betalar för ett längre liv är hög sjuklighet sent i livet. Att lura åldrandet är en hyllning till latheten – ät gott, må gott, träna om du vill men inte för att du tror att du måste är det ganska självklara men ändå kontroversiella budskapet.

Det jag lärt mig av Barbara Ehrenreich i samtliga böcker är att ifrågasätta. Fortsätt med det, bästa Barbara!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Sara Danius

 

Sara Danius är död och vi är så ledsna. För många med mig stod hon för stil, intelligens, förnuft och värdighet i en tid som präglades av plumphet och lögner. Jag tänker förstås på #metoo och Sara Danius roll som ständig sekreterare i Svenska Akademien; en post hon tvingades bort från av skäl som fortfarande är helt obegripliga. När det stormade som hårdast visade svenska folket sitt stöd som manifesterades i ett knytblusuppror våren 2018. Här på stadsbiblioteket klädde sig bibliotekarierna, oavsett kön, på en presentation av vårens boknyheter, alla i knytblusar. En enkel, men talande handling till stöd  för öppenhet och mod, mot patriarkala strukturer och tystnadskultur.

Sara Danius vara professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon intresserade sig för förhållandet mellan samhälle och litteratur och skrev en rad böcker som blivit lästa långt utanför forskarkretsen. När jag tittar i bibliotekets katalog inför den här texten ser jag att samtliga titlar är utlånade, och att det är reservationskö på flera av böckerna.

Den blå tvålen handlar om realismens inträde i romankonsten. Realismen visar verkligheten som den är, inte som den borde vara till skillnad från tidigare, idealiserande stilriktningar. Genom närläsning av Stendahl, Balzac och Flaubert visar Sara Danius hur  realisterna  för första gången håller en spegel mot verkligheten i romaner som kryllar av återgivna detaljer. Och det är så intressant att läsa om!

 

Min favoritbok av Sara Danius heter Husmoderns död och andra texter.  Det är en essäbok med en hejdlös blandning av texter om allt från Tranströmer till Proust och majonäs. Titeltexten är en essä där Danius jämför 1960 års utgåva av Bonniers kokbok med den senaste från 2010. I den tidigare upplagan förväntades hemmafrun som var målgruppen för kokboken flå en hare hemma i köket och att klyva en levande hummer. Kokboken blir en spegel över de samhällsförändraingar som skett under 50 år och det är så underhållande och hisnande att läsa om.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad