Självhjälp i kubik

medicine-ambulance-effects-stress-family-19154

Inte så sällan händer det att det kommer två eller flera böcker nästan samtidigt om samma ämne. Färskt exempel är det två titlar om att hoppa av ekorrhjulet som kom med bara några veckors mellanrum. Dock handlar den här bloggtexten om tre författare som genomfört nästan identiska experiment under ett års tid och som de sedan skrivit böcker om. Synnerligen surt att då upptäcka en konkurrent till den unika idé man tycker sig ha kläckt och som kostat tid, möda och pengar att genomföra. Och idén då – vad går den ut på? Jo, att under ett år leva efter råden i olika självhjälpsböcker och se om de funkar. Kul upplägg om ni frågar mig som aldrig läst en bok om personlig utveckling men gillar att de kritiskt granskas eftersom jag inte tror på de enkla lösningar som ofta kännetecknar genren.

Till saken: första boken heter Den vilda jakten på ett (bättre) jag och har tidigare behndlats i ett blogginlägg här på sidan. Samma år, 2018, skrev den irländska journalisten Marianne Power som på svenska fick titeln Ett bättre jag. (Här kan jag tycka att förlaget brustit i sin omvärldsbevakning en smula. Varför så likartade titlar om böcker som handlar om samma sak?) Undertiteln på Powers bok är Hur självhjälp (inte) förändrade mitt liv vilket jag egentligen inte tycker stämmer. Även om det inte är själva metoderna från de böcker hon använder som förändrar henne är det ändå ett omvälvande år hon upplever. Vissa metoder är helt skruvade. I en av dem utlovas att det räcker att önska sig saker för att de ska inträffa. Om det inte funkar beror det inte på metoden utan att du inte trott på den tillräckligt starkt. För att få bättre ekonomi ska man skriva ut falska checker (i USA används tydligen fortfarande checksystemet…) och sen invänta att de riktiga pengarna kommer.

Jag gillade faktiskt båda böckerna. Det var kul och fascinerande att läsa om alla ansträngningar och hur det påverkade författarna. Men jag tycker fortfarande lite synd om dem för att samma smarta idé dykt upp samtidigt hos en annan.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Utrota varenda jävel

sL

Häromdagen läste vi att Sven Lindqvist dött. Ännu en alldeles egen röst som tystnat, i sällskap med Bodil Malmsten, Anders Ehnmark, Torgny Lindgren för att bara nämna några svenska författare som lämnat oss de senaste åren.

Lindqvists mest lästa och spridda bok (översatt till 14 språk!) är Utrota varenda jävel; en modern klassiker om rasismens idéhistora. För mig var läsningen av den en ögonöppnare och ahaupplevelse som jag nog inte känt vare sig förr eller senare. Titeln är hämtad ur Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta som är en allegori över kolonialiseringen av Kongo under början av 1900-talet. Mörkrets hjärta ligger även till grund för filmen av Francis Ford Coppola med titeln Apocalypse now, även om ramhandlingen här har förlagts till Vietnamkriget.

Med Utrota varenda jävel visar Lindqvist att folkmorden inte började, eller slutade, med Förintelsen. Auschwitz var den ”moderna, industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade”, skriver Sven Lindqvist. Rasism och främlingsfientlighet med folkmord som sitt yttersta uttryck är centralt i europeisk identitet, menar Lindqvist. Såklart orsakade boken stark debatt när den kom 1992, en tid där svensk rasism fick ny näring av ett parti som Ny Demokrati som sedermera fick plats i riksdagen.

Reklamen-aer-livsfarlig-en-stridsskrift-(Pocket--2004)

Andra banbrytande böcker av Sven Lindqvist är Reklamen är livsfarlig (1957) där han drar paralleller mellan västerländsk reklam och kommunistisk statspropaganda. I Myten om Wu Tao-tzu skriver Lindqvist om sina erfarenheter av den enorma fattigdom och globala orättvisor som han blir medveten om under en flera år lång resa i Asien.

Vila i frid Sven Lindqvist och tack för allt!

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

 

Den försvunne brevbäraren och andra mysterier

Amelia_Earhart_awaits_transatlantic_flight_1928mp

Det är något alldeles särskilt skrämmande och fascinerande med människor som bara försvinner. Ta exempelvis flygarässet Amelia Earhart, den första kvinnan som flög över Atlanten. 1937 försvinner hon, tillsammans med navigatören Fred Noonan, någonstans i Stilla havet. Många teorier om försvinnandet har framförts men faktum kvarstår, planet med Earhart och Noonan har aldrig hittats. Postumt utkom 1939 Sista flygningen.

Ett annat märkligt försvinnande inträffar i Göteborg 29 juli 1965. De tre arbetargrabbarna Gay Karlsson, 21, Jan Olof Dahlsjö, 22 och Kjell Åke Johansson, 16 säger att de ska till Åsa och campa. De kör iväg i en duvblå Volvo och har sedan dess aldrig setts till. Vädret är för övrigt kallt och regnigt. Till yttermera visso försvinner även en fjärde person i Göteborg denna dag, Hybner Lundqvist, son till den kände konstnären Evert Lundqvist. Han skickar ett vykort till föräldrarna och är sedan dess spårlöst försvunnen. Det finns en intressant P4-dokumentär om det så kallade Dahlsjöfallet.

missing_postmanJuldagen 1929 var en vanlig arbetsdag för brevbäraren Larry Griffin i den lilla irländska byn Stradbally. Traditionen säger att postmannen ska trakteras med både mat och dryck just denna dag, troligen fyllnar Griffin till vartefter. Kanske hamnar han på Whelans pub. Dagen efter hittas hans övergivna cykel en bit utanför byn. Nittio år senare är hans kropp inte funnen. Flera ortsbor arresteras, däribland några poliser. Man misstänker att Griffins av någon anledning avlidit på puben och att ägaren och polisen gjort sig av med kroppen, bl a därför att det rådde alkoholförbud på juldagen. Fallet går till domstol men efter att ett nyckelvittne ändrat sig faller åtalet. Händelsen verkar mycket känslig i Stradbally, flera decennier senare hotas personer som frågar om försvinnandet.

Fachtna Ó Driscoll har skrivit om det märkliga ”mordet” i The missing Postman : what really happened to Larry Griffin? (2011)

Men nu är det dags för mig att försvinna, åtminstone tillfälligt…

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad