I köket hos Maj

Av Jeanette Malm

Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj utspelar sig i hög grad i köket, under tiden 1940 – 1970, som också är tiden för folkhemmets framväxt och guldålder. Böckerna handlar om samhället och familjen i en tid då mannen var familjeförsörjare och kvinnan skulle sköta hem och barn. Det stora med de tre romanerna på totalt 1500 sidor är att de, trots att de till stor del utspelar sig i en vardagslunk av städning, bakning och matlagning, är nästan hypnotiskt lågintensivt spännande. Avsnittet när Maj ska bjuda svärmor och svägerskor på middag och tillagar en gädda är så rafflande att jag inte kan sluta läsa förrän jag vet hur det går (och givetvis hittas det ett ben i fisken) – lågintensiv dramatik som sagt!

Författaren till Maj-trilogin har inspirerats av sin mormor. Hon ville lyfta fram det undervärderade, osynliga kvinnoarbetet i litteraturen. Och kvinnorna har läst och känt igen sig själva eller om de är för unga, sin mamma, mormor eller farmor.

Eftersom maten och kaffebrödet har så stor plats i böckerna om Maj är det naturligt att de recepten fått en egen kokbok: I köket hos Maj – en hemmafrus bästa recept. Varje maträtt i varje bok har en egen hänvisning till romanen där de serveras, och med utdrag ur texten så att vi får ta del av Majs tankar. Hon är obekväm i rollen som mamma och maka, svärdotter och hemmafru och finner sig egentligen aldrig tillrätta. Samtidigt sätter hon en ära i att sköta hemmet och barnen perfekt men upplevs av dem som kylig och oengagerad.

Recepten i I köket hos Maj är hämtade ur Husmoderns köksalmanack, Prinsessornas kokbok och andra samtida verk. Många har fallit i glömska och känns krångliga och passé, andra har gjort comeback och är nu trendiga igen, som kåldolmar, dillkött och laxpudding.

Trots de utförliga recepten i kokboken vill jag helst bläddra i den och minnas hur Maj slet i sitt för tiden moderna kök, hellre än att faktiskt laga rätterna.